DANNÄS KYRKA

Dannäs kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Föga är
känt om kyrkogården innan 1700-talet. Rogberg omnämnde 1770
att det vid kyrkans västgavel fanns en pyramid av trä, uppförd som
grav åt släkten Kyhle på Dannäs säteri. Denna var försvunnen 1885
när Eric Ihrfors avbildade kyrkan i Smolandia sacra. Troligen revs
den i samband med korbygget 1816, under vilket gravkammare
fi nns. Ihrfors teckning visar en på sedvanligt vis ängsartad kyrkogård
med några enstaka stenvårdar och avlånga gravkullar. Stenmuren
kring kyrkogården var då redan lagd och en trädkrans planterad. I
en beskrivning 1914 omnämndes att kyrkogården omgavs av almar
och en hagtornshäck. Gravkvarteren indelades av sandade gångar
och familjegravarna avskiljdes från varann genom spiralhäckar.
På ett fotografi från 1923 syns att kyrkogården ännu till stor del
utgjordes av gräsytor, några resliga vårdar med grusgravar kan
dock skönjas i öster. Tio år senare så bestod kyrkogårdens södra till
stor del av kvarter med grusgravar som inramades av grusgångar
respektive låga häckar. Under 1900-talets senare del har grusbäddarna
och hälften av grusgångarna lagts igen. 1983 gavs tillstånd
till en sydlig utvidgning av kyrkogården, vilken projekterades av
K-Konsult, Jönköping.

Allmän karaktär
Dannäs kyrkogård består av en äldre och en yngre del. Den äldre
delen har en närmast kvadratisk form med karaktäristiskt rundade
hörn. Terrängen sluttar svagt åt söder. Kyrkan är belägen i norr
med koret åt öster. Kyrkogården består av tre kvarter, ett stort söder
om kyrkan, ett utsträckt väster och norr om kyrkan samt ett
mindre öster och direkt söder om kyrkan. Dessa benämns här för
enkelhetens skull A, B, C. Söder om den äldre delen är en medelst
bevarad mursträckning avskild ny del från 1983. Marken är där
uppfylld så att en plan yta uppnåtts. Formen är rektangulär och har
rundade hörn som på ett förtjänstfullt sätt knyter an till den äldre
delen. På båda delarna av kyrkogården finns flera armaturer i form
av traditionella svarta gatlyktor av metall.

Omgärdning
Kyrkogårdens äldre del omges av en kallmur med jordvall på insidan.
Den är ca 1-1.5 meter hög och består av otuktad marksten
i skiftande storlekar. På muren växer mossor, ormbunkar och sedum.
Längs östra sidan står invid muren två långa träbänkar på
stenplintar. Muren är sannolikt anlagd under 1800-talets förra
hälft, kanske i samband med kyrkans tillbyggnad 1816. Nya delen
av kyrkogården omges av en ca 1 meter hög stödmur av otuktad
respektive kilad gråsten.

Ingångar
Kyrkogårdens äldre del har tre ingångar. Huvudingången är belägen
mitt på östra sidan. Den har en smidd pargrind från 1800-talet
med bandjärnsslingor. Den sitter mellan kanthuggna och toppiga
granitstolpar. I nordost och mitt på västra sidan är var sin enkel
smidesgrind, troligen från förra sekelskiftet. Dessa sitter mellan
sten- respektive trästolpar. I söder finns två muröppningar mot nya
kyrkogården. I dennas norra hörn sitter smidda pargrindar utförda
i stil med gamla huvudingången, upphängda på järnstolpar.

Vegetation
Innanför den gamla kyrkogårdens murar växer, utom i söder, en mer
än sekelgammal trädkrans bestående av fem almar, två lönnar och
två lindar. Denna är kompletterad med en nyplanterad lind och i
söder en rad med nyplanterade rönnar. Inom kyrkogårdens södra
kvarter har raderna rygghäckar av måbär och en av oxbär. Utanför
västra kyrkogårdsmuren växer ännu en gammal lind. Utanför nya
kyrkogårdens södra och västra murar växer var sin rad med unga
lindar. Innanför dess östra sida är en lövhäck planterad och i sydöstra
hörnet några resliga cypresser.

Gångsystem
Gamla kyrkogården genomlöps av en rak grusgång mellan västra
och östra ingången. Till denna ansluter en öppen trapetsoid, grusad
plats framför tornporten och en grusgång som löper längs kyrkogårdens
alla sidor, utom den norra. En mindre grusgång ansluter
till sakristiporten i norr. Kring kyrkan är en grussträng som dränering.
Tidigare fanns gångar mellan gravraderna i södra kvarteret.
En bred grusgång löper längs gamla södra kyrkogårdsmuren mellan
nya kyrkogårdens två ingångar. Till denna ansluter grusgångar som
omger och genomlöper en minneslund.

Gravvårdstyper
Kyrkogården uppvisar gravkonst från 1600-talet fram till idag.
De äldsta är av sandsten och smide samt vittnar om tiden innan
den industriella gravstenstillverkningen. Det är annars denna som
präglar kyrkogården. Framträdande är de stora gravvårdarna på de
enskilda gravarna från förra sekelskiftet och mellankrigstiden. De
äldre är resliga och har ibland form av en obelisk eller bautasten.
Med bestämmelser om maximihöjder på gravvårdar under mellankrigstiden
så blev formerna istället bredare. I båda fallen är de
tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism. Vanligaste
materialet är svart granit. Som regel var dessa vårdar kopplade till
en grusbädd med inramande häck eller stenram i samma material
som vården. I och med mellankrigstiden började fler och fler få
råd att skaffa sig gravvård, vilket gjorde att en enklare och mindre
vårdtyp blev vanlig, den låga rektangulära. Mellan- och den tidiga
efterkrigstidens vårdar gavs ofta klassiserande drag som tempelgavel
eller kolonner. Under efterkrigstidens senare del blev vårdarna enklare
i sina former samt mer och mer uniforma. Titlar användes mer
sällan. Däremot bestod bruket att ange ortsnamn. Det begränsade
utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger, gav upphov
till en viss schablonmässighet. En annan orsak till det enhetliga
utförandet var tidens betoning av kollektivet och likheten inför
Gud. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast
allenarådande som material, under mellankrigstiden och följande
decennier gärna den svarta graniten. Överlag har man under större
delen av 1900-talet haft grusbädd till gravarna, med en inramande
låg häck. Av detta återstår idag ingenting. Av allmänna linjen finns
knappt något spår, även om enstaka vårdar kan indikera en allmän
grav. I allmänna linjen begravdes som regel det stora flertalet kostnadsfritt,
den ene efter den andre allt efter frånfälle. Vårdarna är
enkla och små, men anspelar på formerna hos de enskilda gravarnas
monument. Inte sällan är de dock bara en liten platta, en s.k. liggare.
På nya kyrkogården är enhetliga låga vårdarna från 1980-talet
och framåt. En viss ny individualism kan skönjas hos ett par av vår
samtids vårdar i främst friare formspråk.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.

Kvarter A
Allmän karaktär
Med kvarter A avses här det stora södra kvarteret på gamla kyrkogården.
Det består av sju nord-sydliga, dubbla gravrader med
rygghäck. Tidigare var de avskilda med grusgångar och som regel
hade gravarna grusbädd med inramande låg häck. Gravvårdsbeståndet
är blandat.

Gravvårdstyper
Kvarteret uppvisar gravvårdar från de senaste drygt 150 åren. Till
antal dominerar vårdarna från efterkrigstiden, särskilt i västra hälften.
Genomgående är en stor andel familjegravar, även om de är
få under 1900-talets senare decennier. Ett antal påkostade vårdar
markerar sig genom sin storlek och ger ett dynamiskt intryck av
kyrkogården. De äldsta vårdarna utgör två gjutjärnskors, det ena
från 1848 över makarna Ramberg på Stora Gavlö, det andra från
1851 över majoren och riddaren W M Planting Gyllenbåga på
Lilla Gavlö. Några resliga granitvårdar från förra sekelskiftet speglar
den tidens ideal. Bl.a. märks en obelisk över Thoréns familjegrav
och nio svarta granithällar över hemmansägare och kyrkovärdar.
En av sistnämnda bär en referens till Missionsförbundets sångbok
(Sv. Mfb.) och minner därigenom om missionsrörelsen i socknen.
Särskilt markerar sig två bautastenar med en höjd på närmare två
meter, den ena från 1900 över en rättares familjegrav och den
andra över Gustaf Jakobssons familjegrav, Stora Gavlö. Den mest
storskaliga vården är ändå den kraftiga höga gaveln i ljus granit på
Josef Petterssons på Dannäs säteri familjegrav från 1903. Denna
bär typisk jugenddekor i form av skulpterade rosor. Låga fl yglar på
sidorna visar att vården ursprungligen haft grusbädd med stenram.
I den direkta närheten fi nns fl era vårdar över senare ättlingar på säteriet.
En bautasten från 1912 är rest över lärarinnan Anna Svahn
vid Gyllenbågas kors i den statusladdade västligaste raden. De låga
rektangulära vårdarna daterar sig från 1930-talet till seklets slut.
Bland de första tre decenniernas vårdar är klassiserande formspråk
vanligt, med kolonner och frontoner. Särskilt påkostade exempel
utgör de familjegravar som tillhör Wilhelm Josefsson på Dannäs
säteri från 1957, August respektive Gunnar Jakobsson på Stora
Gavlö och köpman Axel Jonsson. Vanligaste materialet under dessa
decennier är grå och svart granit. Under 1960- och 70-talet blev
vanligt med stramare vårdar, här ofta accentuerade med bokstäver
och årtal av koppar. Polerad röd granit blev ett vanligare material.
Några av vårdarna har en mer individuell utformning med exempelvis
marmorkors och polerade sockelplintar av svart granit. Två
enklare vårdar från 1931 och 1952 berättar om en lärarinna respektive
en kantor och folkskollärare. Tre små vårdar från 1930-talet
på ensamgravar skulle kunna tolkas som allmänna linjegravar. De
befi nner sig i den tredje raden från väster, vilken i övrigt består av
vårdar från främst 1960- och 70-talen. Eventuellt kan här ha funnits
en allmän linje.

Kvarter B
Allmän karaktär
Med kvarter B avses det sammanhängande kvarteret väster och
norr om kyrkan. Detta utgörs av en nord-sydlig gravrad vänd mot
västra kyrkogårdsmuren och några spridda gravar längst i öster,
riktade mot öster. Ytan norr om långhuset är tom på gravar, vilket
kan kopplas samman med traditionella folkliga föreställningar om
denna sidas negativa karaktär.

Gravvårdstyper
Raden längst i väster är mycket enhetlig och består av ett tiotal resta
vårdar från 1851-1922 i främst svart granit. Storlekarna är något
varierande, men alla är de högre än breda, vilket är kännetecknande
för tiden. Den äldsta vården är en obelisk rest över kammareherren
friherre G B Fägerskiöld med fru på Dannäs säteri. Över ättlingen,
överstelöjtnanten RSO friherre C P P Fägerskiöld står en vård från
1894. Bland vårdar med titlar fi nns en vård från 1899 över en
lantbrukare och en från 1922 över småskollärare och kommunalordförande
A J Glantz med fru. Öster om raden är några spridda
låga vårdar från efterkrigstiden. I öster står några spridda vårdar
från förra sekelskiftet fram till ca 1960. Äldst är en vård från 1890
över en Britta Stålhammar. Fyra likartade liggare från 1895-1939 är
lagda över tre kvinnliga medlemmar av familjen Lemchen på Dannäs
säteri och en trotjänarinna. En obelisk från 1900 är rest över en
hemmansägare och en mindre vård från 1953 över en köpman.

Kvarter C
Allmän karaktär
Med kvarter C avses ytan i direkt anslutning till kyrkans södra och
östra sida. I söder är två öst-västliga rader vända mot söder, längst
i väster står ett antal museivårdar samlade. I öster är en kort nordsydlig
rad vänd mot öster. Det rör sig bortsett från museivårdarna
om låga 1900-talsvårdar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs av låga, till större delen rektangulära,
vårdar från 1930-talet till idag med stor spridning. Ett par stycken
av de äldre är något mer påkostade familjegravar med klassiserande
drag. Intressant är en liten vård från 1936 över en skräddare i svart
granit med tidstypisk dekor. Flera av vårdarna bär ortsnamn. Den
yngsta vården visar genom sin form på en större individualitet. De
13 museivårdarna har alla stått på andra platser ursprungligen. Fyra
stenar är s.k. parstenar av sandsten från 1688-1734 med stiliserade
ansikten inhuggna i krönet. En sjunde av kalksten är den äldsta,
från 1644 och rest över en stamfader till Carl von Linné, Jöns
Ambjörnsson. Krönet har sprickor, vilka senare förvärrats till följd
av en cementlagning från 1970. Två sandstenshällar har profi lerat
krön, den ena från 1758 över inspektorn Daniel Eneroth, den andra
från 1700. Två av vårdarna är smideskors, det ena daterat till 1775.
Vidare finns ett järnkors från 1837 och ett gjutjärnskors från 1843
över makarna Bolin. Längst i väster står två tunna granithällar.

Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården från 1983 delas i två delar av en minneslund. Väster
om denna är fyra raka nord-sydliga gravrader vända mot öster.
Minneslunden är symmetriskt uppbyggd och utgörs av en grusyta
som innesluter en gräsrundel i norr och rätvinkliga ytor med gatsten
i södra hörnen där parkbänkar är placerade. Längs dess raka sidor
är lövhäckar. En rak grusgång löper åt norr från rundeln. Öster om
minneslunden är en ännu outnyttjad gravyta.

Gravvårdstyper
Vårdarna utgörs av efterkrigstidens vanliga, låga typer med rektangulär
form. Storleken är enhetlig, men variation fi nns i material: röd,
grå och svart granit. De daterar sig från 1982 till idag. Titlar förekommer
inte, men seden att sätta ut ortsnamn är ännu levande.