BORGSTENA KYRKA SOCKEN OCH KYRKOMILJÖ

Borgstena socken ligger cirka två mil norr om Borås gränsande till Herrljunga kommun. BORGSTENA KYRKA med kyrkogård ligger uppe på en höjd längs norra sidan av länsväg 183, med den lilla sjön Nossekälla på andra sidan vägen. Området befolkades redan under stenåldern och är rik på formlämningar, bland annat kommunens största järnåldersgravfält. Det är beläget på före detta prästgårdens ägor och innehåller bland annat högar, vilket är det sista skedet i förhistorisk gravbyggartradition före kristnandet. På 1680-talet förlades tingsplatsen i Vedens härad till kyrkbyn i Borgstena, efter att ha varit ambulerande. Vid 1800-talets slut fanns flera sockenkommunala byggnader runt kyrkan, sådom skolor, sockenmagasin, gästgiveri och kyrkstallar. Av detta består endast en skolbyggnad från 1860-talet som en del av nuvarande församlingshem. När järnvägen drogs fram på 1860-talet utvecklades istället ett sockencentrum runt stationshuset, så småningom även småindustrier. Kyrkomiljön med omgivande odlingslandskap är utpekad som en av Borås kommuns värdefulla kulturmiljöer.

Området har som helhet karaktär av gammal betad skog. Kyrkan är åt söder och väster omgiven av ett äldre odlingslandskap med åkrar och betesmarker. En mindre byväg, som leder till Borgstena prästgård, slingrar sig i väster nedanför kullen. Markerna är gräsbeväxta och har lövträd mellan ägorna. Röda ekonomibyggnader av olika slag och vita eller gula mangårdar syns i närheten från kyrkkullen, liksom Borgstena stationssamhälle längre västerut med tvåvånings lamellhus.

Vid den större vägen längs kyrkkullens södra fot är en asfalterad parkering. På en liten platå ligger ett rött, nyare förrådshus med träpanel och sadeltak. Rakt upp från parkeringen går en stig upp till kyrkogården och en smal, grusad väg leder upp till en handikappsparkering invid stigluckan i västra kyrkogårdsmuren. En björkallé kantar vägen upp. Ifrån stigluckan och parkeringen går en grusväg ned till Borgstena församlingshem, som är beläget på en platå på den gräsbevuxna sluttningen åt väster. Dess tomt begränsas i norr av ett brunmålat trästaket, som tangerar en kantig kallmur av sten som löper runt en stor, nyare kyrkogårdsdel i nordväst. Öster om trappöppningen i södra kyrkogårdsmuren är ytterligare en öppning och på utsidan muren står där en gammal timrad likbod.

F.D LIKBOD
Ett litet, åldrigt liggtimrat hus med stående fasadpanel på västgaveln, knutlådor och timret blottat på långsidorna, målat falurött och med sentida sadeltak täckt av enkupigt, glaserat tegel och vitmålade vindskivor. Takåsar skjuter ut på gavlarna. På västra gaveln sitter en sentida, brunbetsad plankdörr med två blad. En stenhäll ligger framför dörren och huset är placerat på hörnstenar och stensockel på långsidorna.

FÖRSAMLINGSHEM
Församlingshemmet är en rödmålad vinkelbyggnad med suterrängvåning av gråmålad betong åt väster, uppförd i mitten av 1970-talet. Den södra längan är äldre än den västra och är den gamla småskola som byggdes på 1860-talet. Denna del har äldre locklistpanel på fasaderna som vetter mot kyrkan, övriga har lockpanel. Sadeltaket är täckt med tvåkupiga betongpannor på södra längan och korrugerad plåt på den västra. Fönstren har två lufter och vitmålade snickerier. En ramp leder upp till en av de två entrédörrarna åt söder. Dörrarna är av 1970-tals karaktär med bred panel och sidoljus.