BRÄMHULTS KYRKA

Brämhults kyrka är en liten rektangulär träkyrka med polygonalt kor i öster, ett äldre vapenhus med två våningar i väster och i öster ett nyare vapenhus åt norr samt en liten sakristia åt söder. Koret är upphöjt och förlängt fram till bänkskärmarna. Från koret leder dörrar till sakristian och det nyare vapenhuset. I taken hänger malmkronor från 18-1900-tal. Interiören visar att kyrkan har anor från 1700-talet via vissa vägg- och takmålningar, samt på bänkar och läktarbröstning från detta sekel. Altaruppsats, predikstol och väggdekorer runt fönstren andas nyklassicism, medan altare, altartavlor, dopfunt och takmålningarna är från 1900-talet.

LÅNGHUS - En orgelläktare finns i väster. Långhuset har fasta bänkkvarter ända ut till väggarna och bak till västväggen. Stödbjälkar i långhuset visar kyrkans tidigare längd, från väster räknat.
GOLV - Såpat trägolv (täcks helt av heltäckningsmatta) från 1950-talet.
VÄGG - Stående träpanel från 1798 med handsmidd spik, ned till bänkhöjd, där en liggande panel tar vid som bröstning, marmorerad likt bänkarnas innanmäte. Färgsättningen med ljust smaragdgrönt från läktaren och framåt är sedan 1816, avfärgat med en matt färg, eventuellt limfärg. Runt fönstren är gardiner målade 1816, hängande i tunna sjok med frans och tofsar. Under taklisten är tandsnitt målat med reliefverkan i grå toner samma år. En oljetavla hänger på vardera väggen med Kristusmotiv; på norra väggen en altartavla från 1917 av Olle Hjortzberg, nedtagen 1954 och på södra sidan en 1700-talsmålning.
Västväggen och väggarna under läktaren är helt dekormålade med landskapsmotiv i murriga kulörer från 1736 av Detleff Ross framtaget 1952 av konservator Olle Hellström. På läktaren skildras hur Johannes döparen döper Jesus, samt en text.
PORT - Till västra vapenhuset sitter en paneldörr med profilerad fiskbenspanel och stort gammalt svartmålat smideslås, handtag över och ett recent vred under. Fodren är släta och breda. Sannolikt är dörren ursprunglig sedan vapenhuset byggdes 1798.
FÖNSTER - Alla fönster är sentida, fasta och kopplade, med blyspröjsade ytterbågar och sentida antikglas i båda bågarna från 1900-talets första halva. Snickerierna är täckmålade i beige. Under läktaren sitter på var sida ett lågt tvåluftsfönster med mittpost. De saknar foder men karmarna är profilerade. Framför läktaren och vid bänkskärmarna sitter på var sida höga fyrluftsfönster med korspost och snedställda överhörn. De har kraftiga, profilerade foder, möjligen från omkring 1800. Västväggen har ett litet öppningsbart fönster i norr sedan 1879 med sneda överhörn, flerfärgade glas och profilerat foder. Innerbågen med råglas är från 1951.
TAK - Tunnvalvstak täckt av målningar av John Hedaeus 1925, med glesa moln och änglar, samt två ovaler, en med helige Andes duva och en med två änglar som håller ett strålande kors. Dekoren fortsätter över koret. Motiven hålls i vita, svagt röda och bruna nyanser mot himmelsblå botten. En smal, profilerad taklist löper på alla sidor utom västväggen. Den har en välvd röd list och grå marmoreringar.

KOR - Koret är förlängt i etapper under 1900-talet fram till bänkskärmarna. Altaruppsatsen står mellan två fönster. Predikstolen står vid sydväggen, vilket är mindre vanligt, med trappa upp från sakristians dörr. Ett piano från 1987 står vid nordväggen intill vapenhusdörren. Öster om dörren står en dopfunt och en ambo.
GOLV - Nyare, såpat förhöjt trägolv från 1950-talet med ett trappsteg till mittgången. Innanför altarringen är golvet höjt ytterligare. En kormatta är från 1980, komponerad av Britta Rehndahl, tillverkad av Gammalstads handväveri och en annan matta är av Agda Österberg.
VÄGG - Som i långhuset, men utan dekor runt fönstren. Bröstningen har marmorering i diskreta toner lika väggen. Över dörrarna är "informationstavlor" målade 1816 med symboler över. I norr berättas just att kyrkan målades 1816 och över sitter Karl XIII:s namnchiffer i klot med krona, lager- och palmkvistar. I söder omtalas att kyrkan utvidgades 1797-98 med återinvigning 8 juli 1798. Ovanför är en tredelad medaljong målad med Sveriges, Västergötlands och Finlands vapen, samt krona och kvistar.
PORT - Till sakristian leder en liten, troligen ursprunglig, bräddörr från 1798 med fiskbenspanel, en spaderformad nyckelskylt och ett handtag av gammalt smide. Färglagren är avlägsnade sedan 1954. Till vapenhuset sitter en omålad pardörr troligen från 1983 i en rak nisch med profilerad fiskbenspanel på båda sidor, vilket gör bladen tjocka. Ett metallvred är placerat högt och vertikalt på ena bladet och ett det andra har ett brunt, hamrat metallvred, möjligen äldre oh återanvänt. Fodren har profilhyvlats likadana som fönstrens och brunbetsats.
FÖNSTER - Som i långhuset. Glasen översållas av små luftbubblor, till skillnad från de i långhuset, vilket ger mindre genomsikt.
TAK - Hjälmtak med målningar som i långhuset, med två basunänglar med språkband mellan sig, bakom den främre ovalen nämnd ovan.

FAST INREDNING
ALTARE - Ett långt och brett altare vid väggen med kraftigt profilerad fotlist och dito utskjutande överstycke med disk av trä. Allt utom disken är guldfärgat och gjordes vid 1960-talets slut. Fronten har en marmorering i ett indraget fält, som täcks av textila antependier på skiva, komponerade av Folke Heybroek, vävda av dottern Beatrice Heybroek 1969. Framför altaret står en bred knäpall på tassar med stoppad dyna i samma tyg som knäfallen.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen har en ren arkitektonisk uppbyggnad av tempelgavel, med kannelyrförsedda pilastrar på sidorna och tympanon med akroterion. I mitten sitter en vävd textil från 1969 och på altaret står framför den ett högt gyllene kors från 1799 med trepass i ändarna och törnekrona, samt ormen slingrande vid dess fot. I tympanon sitter en förgylld Jahvesol. Kannelyrerna och vissa lister är förgyllda och det hela är marmorerat i blå och röda toner (som på altaret).
ALTARRING - Altarringen gjordes 1879 och når ända ut till östväggen och har en löstagbar sektion i mitten sedan 1954 med ett trappsteg, eftersom golvnivån är högre på insidan. Armstöd och knäfall är stoppade och tygklädda. Barriären är en balustrad med gråmarmorerade dockor mellan breda mäklare med marmorerade fält i fyllningar med guldlist runt.
BÄNKINREDNING - Bänkarna byggdes om på 1950-talet med bibehållna dörrar och står i två slutna kvarter med tretton rader från västväggen och längs hela sidorna fram till koret. Innandömet är marmorerat laserande i olivgröna nyanser, liksom väggbröstningen, medan utsidan är ådringsmålad. Dörrarna har smala stående fyllningar med oljemålade blommotiv (lika dem i Ramnakyrkan från Vänga) av Detleff Ross 1736 med målade siffror över, framtaget 1952. Dörrarna har haft bockhornsbeslag sedan 1800, men om detta är original eller senare kopior är inte utrett. Bänkarna längst i väster är smalare och där satt förr fattighjonen. Bänkvärme finns under sitsarna. Skärmarna har tre likadant ådringsmålade fyllningar med kvadratisk grundform och polygonala utvidgningar på sidorna med gröna profilerade lister. Ovanpå sitter tre enkla ljushållare av trä.
PREDIKSTOL - Predikstolen installerades 1798 och har en stram, fyrsidig senbarock korg utan fot med ljudtak från 1879 av A.T Ligell. Korgen har släta sidor med stående rektangulära fyllningar och kraftigt utkragande överstycke. Under korgen sitter en profilsågad lambrekängdekor. Trappan är rak med täckt räcke med en asymmetrisk, kantig fyllning. Trappan är mattäckt och är gammal men troligen inte original. Väggen är där brunmålad med text om gåvan. Ljudtaket är lågt, sexkantigt och har mjukare former, med en kraftig, marmorerad vulstlist på mitten med skurna palmetter på hörnen och figursågad dekor ovanpå och under. Ljudtaket är fästat i en bjälke mellan långsidorna. Undertaket har en förgylld strålgloria. Lister och delar av sågad dekor är också förgyllda, samt en kraftig skuren lövdekor. Det hela är hållet i en mild blågrön nyans med fyllningar och lister marmorerade i milt grönt, förgyllningar och smala röda lister från 1960-talet.
ORGEL - Orgeln är från 1983 och har en slät fasad med infällt spelbord av laserad furu och målad i mahogny vid klaviaturen. Den har en ovanlig placering längs söderväggen i hela läktarens djup. Den har två fält med blottade pipor åt långhuset och resten åt norr med både trä och metallpipor i smala sektioner och spelbordet i nedre östra hörnan. Målad i rostfärg och grått.
LÄKTARE - Två målade stolpar med skråkantade hörn stöder bjälkar som bär upp läktaren. Bröstningen har apostlamålningar av Ross från 1736 i smala fält, skilda av trymåer med målade dekorer upptill. Mittenfyllningen med text gjordes 1925. Överstycket är profilerat, medan ett slätt fält löper under målningar. Båda är marmorerade i grått med rostbruna detaljer. Ovanpå är en gyllene lyra med notstöd.
Läktaren är bred och rymlig i och med att orgeln placerats längs sydsidan. Åt norr finns två gradänger med lösa trästolar med tygklädda sitsar. Vid gradängens hörn framför dörren är ett litet staket med samma utseende som trappräcket, men yngre. Golvet har heltäckningsmatta. Bröstningens brätte är slätt och mycket brett, med ett tunt skyddsräcke av trä vid gradängerna i norr. I taket har modern armatur fästs på skivor satta i vinkel mot taket. Dörrbladet åt väster har en sentida profilerad, omålad fiskbenspanel lik övriga dörrar och dito foder.

SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunten är från 1953 av sjödränkt ek, slank och polygonal i alla delar med låg cuppa på hög smal pelare på bas. En dopskål av mässingsplåt täcker cuppan. Dopfunten är marmorerad grön likadant som ambon sedan 1977.
NUMMERTAVLOR - Nummertavlan skänktes 1805 av Måns Larson med frun Ingeborg Andersdotter, Borhult, och försågs med ett överstycke i barock från 1700-talets slut med karnisformer och akantusblad. Tavlan står med en kort korintisk marmorerad pelare på en utskjutande del från väggen.
ÖVRIGT - Äldre solitära predikstolsidor hänger på väggen, med Salvator mundi respektive Petrus i skuren arkad och skurna tandsnitt, troligen kring 1700. I koret hänger altartavlan från 1736, en skulpterad tavla med kalvariegrupp, fästad på en äldre texttavla så texten skyms. En mycket gammal järnkista, troligen arkivkista/kassaskåp står under predikstolen.

VAPENHUS Väster - Ett mycket litet rum med en antagligen ursprunglig trappa upp i söder till ett rum utanför läktaren, med mynningarna åt norr. Ett fönster åt väster, ytterdörr åt norr och en dörr till långhuset i öster. Rummet är täckt av målningar i tak och på väggar. Nordvästra hörnet upptas av ett skåp med dörr av stående panel, från decennierna kring 1900. Trappan har ett rödmålat räcke, troligen från 1880-1900, med spetsigt figursågade spjälor och tunna handledare. Plansteg mot en botten av ek och handsmidda spik.
GOLV - Brun heltäckningsmatta, bruna släta golvlister.
VÄGGAR - Träpanelväggar, helt täckta av Ross' målningar från 1736, placerade här 1798. Södra väggen i trapploppet är blågrön med målade kvistar, i övrigt landskapsmålningar som i långhuset. Vitt element öster.
FÖNSTER - Ett stort kopplat fönster åt väster med korspost och lika stora fyra lufter. Blyspröjsarna formar spetsbågar överst. Mycket brett, slätt foder med enkla profileringar i kanterna sannolikt från 1798.
PORT - Porten åt norr är en gammal paneldörr med de omålade plankorna (färgen avlägsnad 1954) synliga inåt med långa bandgångjärn av smide, en mycket stor låskista av trä med smidd regel och ett nyare spiralvridet handtag.
INNERDÖRRAR - Till långhuset i öster leder en likadan dörr som ovan.
TAK - Plant tak av handhyvlade, breda bräder målade 1736 av Ross och återanvända 1798 med änglar mot ockrabrun molnhimmel och strålsol i mitten.
VÅNING 2 - Den lilla läktarhallen har ett tvåluftsfönster åt väster med en ytterbåge lika övriga i släta foder med enkelt profilerade kanter och recent fönsterbräda. Tunnvalvstak med handhyvlade bräder målat i ton med väggarna och handsmidda spikar. Räcke runt trappschaktet likadant som trappräcket med ljushål i mäklaren. Plankväggar utan målningar i övrigt med en hatthylla på norrväggen. Dörr i öster till läktaren från 1925 troligen, breda foder lika fönstrets, rödbrunt målad plankdörr med bandgångjärn och sentida tryck. Förråd i nordöstra hörnet av stående plank med dito dörr. I vinkeln en hylla under taket för psalmböcker. På östra väggen hänger en åttakantig gammal psalmtavla där sifferblock av brunfärgat trä ovanligt nog skjuts på plats. Möblemang från 1900-talet, samt en äldre låg kista från 1740 och en renoverad sockel till altarkorset från 1799 med text.

VAPENHUS Norr - Vapenhuset iordningställdes 1951 och handikappanpassades 1983. Rummet är brett och mörkt med port i norr och fönster i väster, dörr in till långhuset i söder. I östra väggen är en öppning till kapphängare och en dörr till toalett. Lösa stolar längs väggarna.
GOLV - Trägolvsimiterande plastmatta.
VÄGG - Träfiberskivor målade i ton med kyrkorummet.
PORT - Norr och östdörrarna är likadana pardörrar, troligen från 1983, se beskrivning i kor. Till toaletten sitter en enkel dörr utan panel på insidan. Fodren är betsade mörkbrunt.
FÖNSTER - Ett lågt och brett, kopplat tvåluftsfönster med mittpost, med blyspröjsar likt det andra vapenhusfönstret med ospröjsad innerbåge. Nytt kraftigt foder likt dörrarnas efter äldre modeller i långhuset.
TAK - Tredingstak av träfiberskivor rollade grå, försett med lysrör.

SAKRISTIA - En liten sakristia åt söder med ingång från koret i norr, dit två trappsteg av furu leder. Ett väggfast altarbord på östra väggen med krucifix från 1670, bord framför ett fönster i söder och textilskåp från 1996 längs hela västra väggen, samt utgång i östra väggen vid nordhörnan. Inbyggd garderob åt norr.
GOLV - Furugolv som togs fram och lackades 1996. Slät golvlist.
VÄGG - Stående plankor, samt några liggande nedtill på östväggen. Skåpen når inte ända upp till taket och har glasade skjutdörrar med lådor nedtill. Garderoben åt norr har en dörr med tre släta fyllningar och porlinsknopp Väggarna har laserats, kalkats matta likt taket.
PORT - Ytterporten åt öster är troligen nytillverkad med de gamla som modell med bandgångjärn, handtag och liknande. Fodren är dock original av den kraftiga varianten. Paneldörr åt koret lik övriga, rak och enkel med äldre smidesdetaljer bevarade.
FÖNSTER - Ett smalt enluftsfönster i breda släta foder, lika vapenhusets, med inner- och ytterbåge med mycket små blyspröjsade rutor, däremellan ett spiralvridet säkerhetsgaller, eventuellt överfört från gamla sakristian och i så fall tillverkat 1731.
TAK - Tunnvälvt tak med gamla bräder som färgats bruna och fått en målad dekor 1954 av röda och grå tvärgående linjer och en blomformad liten lampa. Ljudanläggning finns på södra väggen.

TORN - Saknas

Brämhults kyrka uppfördes under 1400-talet med timrad stomme och ersatte då en äldre träkyrka, troligen från 1200-talet enligt fynd och iakttagelser vid sentida golvarbeten. Eventuellt hade den i sin tur en stavkyrka som föregångare. Uppgifter finns om att man innan socknen hade någon egen kyrka tog sig till Kattunga kyrka. Brämhults kyrka är idag en av få timrade kyrkor i Västergöland med medeltida ursprung som består, men en gång var de vanliga för trakten. I Sverige finns endast 12 medeltida träkyrkor bevarade, de flesta i Småland och Västergötland. Av denna medeltida träkyrka återstår endast långhusets västparti, dendrokronologiskt daterat till 1400-talets slut. I samband med grävningar under kyrkans golv på 1950-talet blottades också grundstenarna till medeltidskyrkans kor.
Man antar att Brämhults kyrka etablerats på en hednisk kultplats eftersom såväl en källa i kyrkans närhet, benämnd Mariakällan eller Gullkällan, som en stenhäll ("Brudstenen") med skålgropar på kyrkogården sannolikt har använts för offer. Vissa omständigheter tyder dessutom på att kyrkan kan ha uppförts ovanpå en forngrav. Offertanken var så djupt rotad hos invånarna att sedvänjan överfördes till kyrkan. Ett brev till kyrkan från ärkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstierna, daterat 1458, omtalar att kyrkan var helgad åt Maria Magdalena. Offren, alltså penninggåvor, syftade till att återfå hälsan och folk vallfärdade hit för bot långt in på 1800-talet. Sjuka eller tillfrisknade i avlägsna församlingar sände pengagåvor och förböner för sjuka i främmande socknar hölls omvittnat längre än så. Denna typ av böner för sjuka var inget ovanligt utan det märkvärdiga var att bönerna från just Brämhult betroddes ha större kraft än annorstädes.
Ett brev från 1479 undertecknat av biskop Brynolf i Skara anses stipulera nuvarande kyrkas invigningsår. Kyrkan var timrad av ekstockar och då bara hälften så stor som idag, långhuset var ungefär 7 x 6 meter och knappt tre meter högt, öppet i nock och med cirka en meter höga fönster. Koret i öster var smalt och trångt med snedställda väggar och rakt avslutat. Ett mycket litet och lågt vapenhus fanns i nordväst och en sakristia i söder. Yttertak och väggar var spånklädda och rödtjärade. Den efterbildade en sengotisk stenkyrka. Vid 1500-talets slut hölls den endast för ett fattigt annex till Rångedala.
Vid 1600-talets mitt lades Brämhult till Borås pastorat och när Caroli kyrka byggts i staden vid denna tid, erbjöds Brämhultsborna bänkrum där och man uppmanade dem att överge sin gamla förfallna kyrka och överlämna kyrkklocka och inventarier. Men det gick inte församlingen med på, utan valde att reparera Brämhults kyrka. 1670 renoverades den på bekostnad till stor del av rådmannen Anders Larsson i Borås/Göteborg. 1695 skaffades en lillklocka. Innertaken välvdes, altardisken kläddes in och nya bänkar byggdes kring 1703. Fönstren fick utvändiga luckor 1731. Tak, bänkar och läktarbröstning målades 1736 av Detleff Ross, som hade många uppdrag i kyrkor i Boråstrakten. I samband med detta fick kyrkan också en ny altartavla. En fristående klockstapel uppfördes 1745. Kyrktaket fick tegelpannor 1761, vilket flöjlarnas årtal anger, men efter endast några år lades åter spån. Vapenhusets golv sänktes 1767, men vid en stor renovering i slutet av 1790-talet revs både det och sakristian, varpå nya uppfördes som står än idag.
Ombyggnaden 1796-98 godkändes av myndigheterna som ett provisorium i väntan på en stenkyrka. Kyrkan fick då i stort sett den form den har idag, med takhöjning, förlängning österut, tresidigt kor med ett fönster åt öster och dörr åt norr, vapenhus med läktartrappa (tidigare i långhuset) i väster och sakristia i sydöst. Egentligen ville man byggt ett västgaveltorn, men västgaveln var för klen. Bräderna med takmålningarna från 1736 återanvändes i väggar och mindre tak, men sattes inte i ordning. Bänkarna byggdes om och fick bockhornsbeslag på dörrarna. Altaruppsatsen ersattes med ett nytt kors, ny predikstol installerades och en ny nummertavla skänktes. Utvändigt sattes fasadpanel.
1816 målades Ross' väggmålningar över med smaragdgrön färg, dekormålade draperier kring fönstret och tandlist under taket. Över kordörrarna målades inskriptionstavlor. Nästa stora renovering gjordes 1879, men innan dess hade vid okänd tidpunkt ett vapenhus uppförts åt norr i östra delen av kyrkan, med dörr åt väster och fönster åt norr. 1879 ändrades koret; mittfönstret sattes igen och två nya fönster togs upp på sidorna. I mitten installerades nämligen en stor, klassiserande altaruppsats med pilasterställning med gavelfronton efter ritningar av Axel Th. Lignell, som också ritade ett nytt ljudtak till predikstolen. Korbänkarna togs bort. Altaret gjordes större och altarringen ändrades från sjukantig till rundad. Västgaveln fick två fönster på läktaren och sakristian fick en dörr åt öst. Takspånen ersattes med svartmålad plåt.
1917 bytte man ånyo altartavla till en målning av Olle Hjortzberg. Interiören beskrevs detta år som öde, tom, grå och "fattig". På 1920-talet dekormålade John Hedaeus taket i Ross' stil. Han tog också fram läktarbröstningens målningar av Ross. Predikstol och nummertavla målades om liksom hela interiören. Bänkarnas ekimitation täcktes med gulbrun färg. Nytt golv lades och bänkar togs bort i väster så att koret kunde ökas. Fönstren fick antikglas. Takstolen förstärktes och tegel lades ovanpå plåttaket. Kaminen flyttades, en skorsten uppfördes och det norra vapenhuset blev eldningsrum. Kring 1940 gjordes nästa större renovering. Elvärme och -belysning ordnades, varpå kaminen avlägsnades. Dörr och fönster bytte plats i nordöstra vapenhuset. Flera bänkrader avlägsnades och korgolvet förlängdes.
Kyrkans låga grund orsakade att golv och syllar rötskadades. 1951-54 pågick ett omfattande arbete då kyrkan 1951 lyftes för att ett betonggolv skulle gjutas under trägolvet. Byggnadslämningar och lösa fynd och gravar undersöktes. Grunden höjdes och trapporna fick kompletteras med insamlade gamla stenhällar från traktens gårdar. Invändigt framtogs och konserverades bänk- och väggmålningarna i väst från 1736. Konservatorn Olle Hellström målade de fyllningar som inte gick att bevara. Brädorna sattes så motivet framträdde korrekt. I långhuset behölls dekordraperierna från 1816. Bänkarna byggdes om med lutande ryggar och sänkta sitsar. Bänkrader togs bort och avstånden breddades och hela interiören målades. Norra vapenhuset iordningställdes. Altarringen ges öppningar och altartavlan ersätts än en gång, nu med en trärelief av Jerusalem och en gyllene sol. Korset från 1799 återfördes till altaret och man önskade en nonfigurativ bakgrund, med en "otvungen symbolik". Den gamla tavlan sätts upp i kyrkan. En gammal 1700-talsorgel från Nöttja köptes och renoverades. Fasaden var från 1936. Orgeln ersatte en kammarorgel från 1884. Kyrkan återinvigdes 23 maj 1954.
Under 1960-talet ändrades den invändiga färgsättningen till en mer enhetlig skala av kor, marmorering av bänkytterväggar, samt ambo och dopfunt. Den rika färgdekoren i västra delen av kyrkan hade medfört att koret förlorat sin dekorativa valör, resonerade man. Man ville ge altaret tillbörlig tyngd åter. Altaruppsatsens aedicula marmorerades rödbrun och däri sattes sedan en textil väv och 1700-talskorset återfördes till altaret. Ett nytt altare installerades med en försänkning i fronten för olika ylleantependier i kyrkoårets alla färger av Folke (som även ritat nämnda väv) och Beatrice Heybroek. 1973 befinns orgeln vara en "hemorgel" med pipor från 17- och 1800-talen med fasad av plywood och bedömdes sakna värde av Riksantikvarieämbetet, som godkände att en ny anskaffades.
1983 byggdes nordöstra vapenhuset till österut, handikappanpassades och fick toalett. Kyrkan skaffade en ny orgel som ställdes längs sydfasaden för att inte skymma västväggens målningar. Den gamla orgeln magasinerades och bedömdes nu som värdefull av Riksantikvarieämbetet när den 1989 återfördes till Nöttja, där originalfasaden fanns kvar. Under 1990-talet utfördes mindre åtgärder som larminstallationer, textilskåp i sakristian, och konservering av bänkmålningarna och utvändig ommålning. År 2002 kompletterades brandlarmet.

Den timrade kyrkan med träpanel består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, vidbyggd sakristia i söder samt ett två våningar högt vapenhus i väster och ett vapenhus åt norr i kyrkans östra del. Ingångar finns åt norr i båda vapenhusen och i sakristian åt öster. Fönstren har brutet krön och är försedda med fönsterluckor. Stommen är i väster till halva höjden av ektimmer, liksom några stockar i vapenhuset och av furutimmer i övrigt. Knutarna är laxade, utom i sakristian som har hakformiga knutar. Norra vapenhuset har en regelverksstomme.

FASAD - Locklistpanel med profilerade lister som målats vit med plastfärg. Väggarna stabiliseras av lodräta bjälkar på långsidorna. Smidda dörrhakar sitter vid dörren på det nordöstra vapenhuset. Vattbräda under fasadpanelen, profilerad och svagt s-formad nedåt in till sockeln. Den murade stensockeln är från 1951.

PORT - Samtliga dörrar har rakt överstycke och är paneldörrar med brunmålad fiskbenspanel. Västra vapenhuset har en stor trappa av natursten med uppgång på två sidor och fyra steg. Bredvid trappan, invid långhusets västvägg, är ytterligare ett trapplopp med smidesräcke, troligen från 1950-talet då trappan kompletterades i och med grundens höjning. Dörren är enkel och har äldre smidesdetaljer och kan vara sedan 1798 då vapenhuset uppfördes. Porten i norra vapenhuset är en äldre pardörr med metallvred. En vattbräda är anbringad över. Rakt upp till dörren leder en grusad gång på en murad stensockel, förmodligen anlagt 1983, då vapenhuset byggdes till åt öster och handikappanpassades. Två naturstenar bildar trappa åt öst, flankerade av spensliga smidesräcken.
Sakristian har en enkel dörr, förmodligen från 1879 då dörrhålet togs upp, eller kanske äldre och återanvänd, eftersom nyckelhålet är felvänt på ålderdomligt vis. Dörren är målad med plastfärg. En stentrappa leder upp med en stor sten nederst med sentida, vinklat smidesräcke. Trappan kompletterades på 1950-talet då grunden höjdes.

FÖNSTER - Alla fönstersnickerier är brunmålade och har blyspröjsade ytterbågar, försedda med stormjärn. Alla kor- och långhusfönster har vitmålade fönsterluckor av släta, stående brädor. Luckor har funnits sedan 1731. Tunna lister av trä sitter både över och under fönstren. Vissa bågar har kvar papegojnäbbsbeslag och torde vara äldre än övriga med rundade eller platta klippta beslag.
I koret sitter åt sydost och nordost på vardera sidan ett fyrluftsfönster från 1879 med korspost med högt placerad tvärbjälke. Överkantens hörn är snedställda. Nedre lufternas ytterbåge är spröjsade till 15 rutor och de övre till 11. Bågarna har gultonat antikglas. Långhuset har två dylika fönster på var sida långhuset. I västra delen av långhuset sitter låga, nästan kvadratiska fönster med två lufter med mittpost. De är spröjsade till 15 rutor i var båge. Västväggen har på övervåningen två små enluftsfönster från 1879 med snedställda överkanter, det södra är igensatt av orgeln. De har färgat, spröjsat glas. Mellan dem sitter en vindslucka lik panelen.
Västra vapenhuset har fyrluftsfönster med korspost på nedre våningen och ett tvåluftsfönster rakt över det på andra våningen. Nordöstra vapenhuset har åt väster ett lågt tvåluftsfönster. Sakristian har ett litet enluftsfönster åt söder.

TAK - Samtliga takfall har sadeltak med enkupigt, rött betongtegel. Över koret är det en valmad spets. Figursågade, vitmålade vindskivor har gavlarna och alla nockar utom nordöstra vapenhuset. Vita stuprör och hängrännor finns runt hela kyrkan. Flöjel med årtalet 1761 pryder nockarna i väster. Taksprången är grunda, något bredare på koret. På långsidorna samt runt koret sitter en profilerad list under takfoten på fasaden. Utstickande takåsar är synliga på gavlarna.