PERSNÄS KYRKA

Interiört kom den nyklassicistiska stilen att dominera kompletterad med äldre drag. I Persnäs kyrka som i så många andra öländska kyrkor som byggdes om under 1800-talet återanvände man en hel del inventarier från den medeltida kyrkan. Det var en följd av församlingarnas ekonomiska situation i samband med ombyggnaderna men tyder också på en uppskattning av de äldre föremålen. På det här sättet kom flera värdefulla föremål från medeltid och århundradena därefter att bevaras. I många fall används de än idag i de öländska kyrkorna. I Persnäs kyrka överfördes läktaren, läktarorgeln med sin fasad, predikstolen, altaruppsatsen, gravhällar samt ett antal medeltida skulpturer.

Innertaket är i form av trätunnvalv. Korsarmarnas olika riktningar ger dock trätunnvalvet en annorlunda utformning. Taket är idag målat i bruten vit nyans med taklisten i gröngrå ton. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Läktarunderbyggnadernas väggar är av trä, putsade och avfärgade i vitt. Mot taket sitter ett gråmålat spjälverk som döljer installationer för ventilation och värme. Golvet i koret och gångarna är belagda med sågad kalksten som skänkts av Sandviks Bruks AB på 1930-talet. I bänkarna ligger sedan 1930-talet ett trägolv. Detta byttes vid renoveringen 1993-94 ut mot ett lutbehandlat golv. Inredningens färgsättning går idag i grått och olika milda gröna nyanser. Denna färgsättning verkar med små variationer ha varit den rådande sedan den stora renoveringen av kyrkan 1959-60. Predikstolen och bevarade delar från den gamla altaruppsatsen och altarringen visar att kyrkorummets färgsättning tidigare utgått ifrån en blå färgskala.

Även interiört präglas kyrkan av sin ovanliga planlösning som ger ett stort och rymligt kyrkorum. Det ger också förutsättningen för de tre läktarna, orgelläktaren i väster samt läktare med sittplatser i norra och södra korsarmen. Bänkinredningen följde korsarmarnas riktningar, vända in mot kyrkan. I öster, där koret var inrett, skärmades en del av utrymmet av med en brädvägg. Bakom denna inreddes sakristian som hade kontakt med koret genom två dörrar, en på var sida om altaret. Den från den gamla kyrkan överflyttade altaruppsatsen placerades på denna trävägg och kompletterades med en omgivande målning i nyklassicistisk stil. Predikstolen från år 1700, kompletterad med dekor av A Wadsten på 1780-talet, flyttades från kosets sydvästra hörn till det nordvästra. Efter ombyggnaden av kyrkan gjordes en större renovering 1930-32. Då fick bänkkvarteren trägolv och de gravhällar som legat i bänkkvarterens golv flyttades till koret. Enligt R Boström ska golvet före denna renovering ha utgjorts av sekundärt använda takflisor av kalksten.

Idag präglas kyrkorummet av den omfattande renovering av kyrkorummet som genomfördes 1959-60 under ledning av arkitekten Carl Hampus Bergman. Arkitekt C H Bergman står också bakom den invändiga omgestaltningen av Borgholms kyrka som stod klar 1961. Bland hans mera kända arbeten är den stora renoveringen av Kungliga biblioteket i Stockholm. Arbetet innebar främst en omgestaltning av koret, läktarunderbyggnader under sidoläktarna samt en omändring av bänkkvarteren. I koret togs väggen mot sakristian bort så att koret fördjupades. Altaruppsatsen ersattes av en triptyk och ovanför denna placerades, fritt hängande, det medeltida triumfkrucifixet. Sakristian flyttades till läktarunderbyggnaden i den norra korsarmen. Under sidoläktarna inreddes också utrymmen för samtalsrum, förråd och toaletter. En ny bänkinredning installerades som var sluten mot mittgången och öppen mot sidorna. Bänkarna i den norra och södra korsarmen togs bort och istället förlängdes de bänkar som var vända mot öster på sidorna. Man utvidgade också orgelläktaren och försåg den med två nya trappor mot tidigare en trappa.

Vapenhuset i tornets bottenvåning har slätputsat, lågt ansatt tunnvalv med vederlag i norr-söder som avfärgats i vitt. Även väggarna mot öster och väster är putsade och avfärgade i vitt. Golvet är belagt med kalksten och tre gravhällar. I vapenhusets sydöstra hörn finns dörren till torntrappan. Till tornets två första våningar leder den medeltida kalkstenstrappan. Första våningen har två rum med ett bågformat valv emellan. Båda rummen har tunnvälvda tak med vederlag i öster-väster. I båda rummen finns också förvaringsbjälkar. Golvet är täckt av jord. I det inre rummet förvaras en del äldre inventarier. Den andra våningen har ett trätak. Rummet har tidigare varit avdelat i två våningsplan och troligen också uppdelat i olika rum med hjälp av brädväggar. Golvet är täckt av jord. I muren i öster kan man se spår av det ursprungliga långhusets gavelspets. En trätrappa leder vidare upp till tredje våningen där klockorna hänger. Taket är en öppen bjälkkonstruktion som bär upp tornets pyramidformade huv. Våningen har kvar sin ursprungliga utformning med skyttegluggar. Dessa används idag som ljudluckor frånsett de två öppningarna åt öster som sedan kyrkans ombyggnad försetts med fönster. I tornets murverk kan man också se spår av fogar och putslagningar från olika tider. Bl a finns det sporadiska rester av kvaderrits på första våningens väggar.

Fler av de öländska kyrkorna renoverades i mitten av 1900-talet. Förändringar av gudstjänstens utformning och krav på komfort ledde till att koren utvidgades, bänkar togs bort och läktarunderbyggnader som rymde samtalsrum, toaletter m m byggdes. I några få fall innebar de här renoveringarna mera omfattande insatser. De mest slående exemplen är Borgholms och Kastlösa kyrkor som interiört genomgick totala omvandlingar. Förändringarna i Persnäs kyrka var omfattande präglar idag kyrkorummet men inte riktigt så genomgripande som i de två nämnda exemplen. I Persnäs kyrka finns flera av de äldre inventarierna bevarade så som predikstolen, orgelläktaren, orgelfasaden och medeltida skuplturer. Genom de äldre inventarierna tydliggörs kyrkans långa historia.

Tydligast blir kyrkans historia i det bevarade västtornets medeltida karaktär. Tornet har såväl interiört som exteriört ett mycket högt kulturhistoriskt värde som berättar om Persnäs kyrkas historia men det också ger värdefull information när det gäller medeltida byggnadsteknik.

Inventarier
I kyrkorummet såväl som på kyrkogården är socknens stenhuggartraditioner tydliga. Det kalkstnesgolv som delar av golvet är belagt med har skänkts av Sandviks Bruks AB. I golvet finns också flera äldre gravhällar som är lokalt tillverkade. Flera av de övriga inventarier är också av kalksten och lokalt producerade. Altarskivan och altarringen av kalksten tillkom i samband med renoveringen 1959 och är även de tillverkade vid Sandviks bruk. I kyrkan finns också två dopfuntar vara den äldsta är ett gotländskt arbete. Den yngre, från 1890, är ett lokalt arbete som skänkts till kyrkan.

Arkitekten C G Blom-Carlsson var verksam under 1800-talets första hälft och arbetade under många år vid Överintendentsämbetet samt som vice stadsarkitekt i Stockholm. Han har bl a ritat Blasiholmskajen i Stockholm och deltagit i ny- och ombyggnader av kyrkor runt om i landet. En av dessa var Gräsgårds kyrka på Öland. Även när det gällde renoveringen av Gräsgårds kyrka hade arkitekt Blom-Carlsson utgått ifrån N I Löfgrens ritningar. N I Löfgren var präst i Högsby församlingen men hade ett stort intresse för de öländska kyrkorna. Han gjorde en stor insats när det gäller dokumentationen av öns medeltida kyrkor och hjälpte flera församlingar med uppmätningar men också med att ta fram ombyggnadsförslag. I enlighet med Löfgrens förslag valde man att bevara Persnäs kyrkas medeltida torn. Arkitekt Blom-Carlssons hade ambitionen att bevara även det östra tornet men som tidigare beskrivits gick inte detta att genomföra. Till detta fogades ett nytt, större långhus. Den medeltida kyrkans form med de två korsarmarna behölls men man byggde nya som var något större än de medeltida. Arbetet leddes av byggmästare Peter Isberg. Under perioden 1760-1860 byggdes 23 av de medeltida kyrkorna på Öland om. Av dessa behöll 16 sitt medeltida torn och Persnäs var alltså en av dessa.

Persnäs medeltida kyrka hade en korsplan vilken man även valde att återuppbygga den nya kyrkan i. Kyrkor byggda i korsplaneform är ovanliga i Växjö stift. Idag finns ytterligare tre i Fliseryd, Hovmantorp och Hemmesjö. Ytterligare ett exempel är den på 1970-talet nedbrunna Hälleberga kyrka.

Det nya långhuset, korsarmarna och koret byggdes i nyromansk stil med inslag av nyklassicistiska element. Under 1800-talets andra hälft blev de så kallade nystilarna på modet. Antikens och medeltidens arkitektur blev förebilder för nyromaniken och nygotiken. En av de viktigaste förespråkarna för den här utvecklingen var dåvarande chefen för Överintendentsämbetet Helgo Zettervall. Överintendentsämbetet var den myndighet som mellan 1810 och 1918 (då det omvandlades till byggnadsstyrelsen) hade ansvar för det offentliga byggnadsväsendet i Sverige och granskade och godkände alla ritningar till Svenska kyrkans kyrkobyggnader.

Persnäs kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med tornet i väster och koret i öster. Koret är fullbrett och rakavslutet. Långhuset är, liksom den medeltida kyrkan, korsformat med armar i nord-sydlig riktning. Hela långhuset har sadelformat tak belagt med enkupigt tegel vilket har reparerats och kompletterats vid flera tillfällen. Murkrönen avtäcks av kopparplåt och de tre gavlarna kröns av förgyllda kors.

Fasaderna är spritputsade med slätputsade hörnlisener och avfärgade i vitt. Äldre fotografier visar att kyrkan tidigare haft ytterligare dekorativa element i slätputs. Tornets ljudluckor hade under en period slätputsade omfattningar och vid korsarmarnas gavlar fanns en slätputsad dekorativ rundbågefris. Detta är ett typiskt nyromanskt dekorelement. Dessa utsmyckningar försvann när hela kyrkan omputsades i samband med renovering 1959-60 då all puts knackades ner. Då valde man också att frilägga kyrkans sockel av kalksten. Även takgesimsen av kalksten är oputsad. Tyvärr gjordes ingen murverksdokumentation av tornet i samband med omputsningen av kyrkan.

Kyrkan har fyra ingångar, en i varje väderstreck. Samtliga är utförda i klassicistisk stil men med lite olika utformning. De har kvar sin ursprungliga utformning frånsett ingången i väster som breddades och försågs med nya dörrar vid renoveringen 1959-60. Den övre trappstenen vid ingången i söder är den sk Digerflisan på vilken, enligt legenden, hela Persnäs sockens befolkning ska ha fått plats sedan den svåra pestepidemin dragit fram i mitten av 1300-talet.

Korsarmarna har höga rundbågiga fönster i nyromansk stil. Fram till renoveringen 1959-60 hade fönstren ett diagonalt spröjsverk men detta utbyttes vid den här tiden mot ett rektangulärt spröjsverk. I korsarmarnas gavlar finns också lunettfönster, runda fönster och korsformade, dekorativa fönster.

Ca 15 av Ölands kyrkor har kvar sitt medeltida västtorn. Flertalet av dessa har dock byggts om och försetts med lanternin eller spira. Undantagen är Persnäs och Löts kyrkors västtorn som har kvar sin ursprungliga, medeltida karaktär. Det gör att Persnäs kyrkas torn stilmässigt skiljer sig en del från den övriga kyrkobyggnaden. Den pyramidformade huven är belagd med spån som reparerats och tjärats vid flera tillfällen. Huven kröns av en förgylld tupp. Den nuvarande tuppen sattes upp 1960. De medeltida skyttegluggarna finns kvar men har idag funktionen av ljudluckor som försluts med svartmålade luckor av trä. Förutom några av de små gluggarna som fanns redan under medeltiden saknar tornet fönster. När kyrkan byggdes om på 1850-talet försågs tornet med fyra blinderingsfönster i tornets puts, två mot norr och två mot söder. Dessa togs bort 1922 då kyrkans fasader renoverades.

Persnäs kyrka är exteriört relativt välbevarad både vad gäller utformning och material. Såväl tak som fasader har renoverats men i samband med dessa åtgärder har man föredragit att använda samma material som tidigare. De största förändringarna som företagits är den ingång som tagits upp i tornets bottenvåning, dekorelementen i fasadens puts som avlägsnats samt fönstrens förändrade spröjsverk. Ett av kyrkans mest utmärkande drag är korsplanen. Denna är en i Växjö stift ovanlig planform. I Persnäs fall bygger denna planlösning på en medeltida tradition.

Ett annat utmärkande drag för Persnäs kyrka är tornet med sin tältformade huv. Trots en ny ingång i väster och förändringar när det gäller fönstrens placering framstår tornet som mycket välbevarat. Bland de öländska kyrkornas bevarade medeltida torn framstår Persnäs kyrkas torn som ett av de exteriört mera särpräglade.

Bakgrund
Ursprungligen bestod kyrkan av ett långhus samt ett smalare kor med trång triumfbåge och vid, djup absid. Denna kyrka byggdes troligen under 1100-talets första hälft. Tornet byggdes under perioden 1170-1240. Tornet är kraftigt och rymmer flera våningsplan som var välvda i nedre delen och burna av bjälklag längre upp. Östtornet, som uppfördes omkring år 1200 eller något senare, byggdes så att det mantlade in absiden. Kyrkan blev därmed en typisk klövsadelkyrka, ett utseende den behöll fram till 1857. I mitten av 1200-talet byggdes korsarmar i långhusets östra del. Vid samma tid byggdes vapenhus i söder och materialbod i norr. Den äldsta bevarade byggnadsdelen är långhusets västgavel. På denna vilar västtornet. Vid renovering under 1900-talet påträffades rester av långhusets grund under golven i kyrkan.

Århundradena efter medeltiden drabbades Öland vid flera tillfällen av plundring i samband med de krig som stormaktsväldet Sverige var inblandat i. De öländska församlingarna kunde under denna tid inte underhålla sina kyrkor på bästa sätt. De medel som fanns användes för att återanskaffa de föremål stulits ur kyrkorna t ex klockor och silver. Mot slutet av 1700-talet var därför flera av kyrkorna i mycket dåligt skick. Under 1800-talet revs flera av öns kyrkor helt eller delvis. De små mörka medeltidskyrkorna hade också blivit omoderna. Den nya tidens ideal var ett stort ljust kyrkorum med höga fönster som släppte in dagsljus. Befolkningen på ön, liksom i resten av Sverige, hade också ökat kraftigt och det var trångt i de små medeltidskyrkorna. I Persnäs påbörjades arbetet med ombyggnaden av kyrkan på 1850-talet. Man valde då att behålla det medeltida tornet och bygga ett nytt, större långhus.

Sommaren 1850 gjorde N I Löfgren teckningar av kyrkan och ritningar på ny kyrka. Förslaget skickades 1851 till Överintendentsämbetet (ÖIÄ). Där granskades ärendet av arkitekten C G Blom-Carlsson. Han ville att man skulle spara mer av den gamla kyrkan än vad Löfgren föreslagit. Blom-Carlssons förslag accepterades av församlingen och 1856 lade man grunden för de nya korsarmarna utanför de gamla. På våren 1857 började man riva den gamla kyrkan och kort därefter påbörjades bygget av den nya. Då rasade den västra delen av östtornet. Det gick inte att återuppbygga tornet som därför revs ner. Istället förlades kyrkans kor till den plats där tornet hade stått. Församlingen begärde i samband med denna ändring att också få bygga läktare i korsarmarna och flytta predikstolen till den norra sidan. Blom-Carlssons förslag omarbetades därför av arkitekten A R U Pettersson.

Källförteckning
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet.
Boström, Ragnhild Persnäs kyrkor, Sveriges Kyrkor Öland, Almqvist&Wiksell 1970
KLM Kalmar läns museums arkiv.
Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2 Småland och Öland. Riksantikvarieämbetet och kungl. Vitterhets- och Historieakademien, Stockholm 1993.
Lindahl Göran, Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt, Diakonistyrelsens bokförlag 1955.
Ullén, Mariann (red) Öland, Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetets förlag 2003