Sankt Petri kyrka

Kyrkobyggnaden är utformad som en basilika med ett högt mittskepp och lägre
sidoskepp samt tvärskepp. Långhuset avslutas i öster av ett månghörnigt kor med
omgång och i väster med ett torn. På norrsidan finns två trapphus. Dessutom finns tre
senmedeltida tillbyggda kapell. Krämarkapellet norr om tornet, dubbelkapellet och
S:ta Annas kapell på norra respektive södra sidan om långhuset.

Kyrkans murar är till största delen uppbyggda av rött handslaget tegel murat i
munkförband, det vill säga två löp och en koppsten. Stenarna varierar och har
skiftningar i rött, gult och svart. Murarna är reparerade vid flera tillfällen och
innehåller olika tegel. Även glaserat mörkt tegel förekommer. Brunius använde
handslaget tegel som är svårt att skilja från det medeltida teglet. Reperationerna av
tornet 1891 framträder då de är gjorda med maskinslaget tegel. I tornets hörn finns
kvaderhuggna granitblock.
Fasaden indelas vertikalt av strävpelare som stöder sidoskeppen och koromgångens
valv. Strävpelarna övergår i strävbågar som stöder högkyrkans och högkorets valv.
Murarna avslutas mot taket av en gesims och under den av en mörkare fyrpassformad
tegelfris. På norra sidan av koromgången finns under fyrpassmönstret små konsoler
formade som djurhuvuden i tegellera.
Trappstegsgavlar finns på tvärskepp, kapell och tornet. Ett flertal blinderingar,
nischer, dekorerar fasaden.

Runt delar av kyrkan löper en kappgesims av svartglaserat tegel i fönstrens nederkant
som indelar fasaderna horisontellt. Även fönstrens solbänkar är av svartglaserat tegel.
Fönstren är spetsbågiga och indelas av vertikala murade pelare. Pelarna förnyades vid
Wåhlins restaurering 1906. Fönsteromfattningarna är i flera språng och delvis av
profiltegel. Fönsterglaset delas av horisontella plattjärn som är inmurade i
mittposterna och smygarna. Glaset är diagonalt blyspröjsat katedralglas.
Kyrkans portaler är alla spetsbågiga och sitter i flersprångiga tegelomfattningar.
Västportalen och huvudingången härrör från ombyggnaden av tornet 1891 medan de
andra portalerna troligen är medeltida.

Krämarkapellet är dekorerat med skulpturer, ursprungligen av kritsten, numera av
gjutna kopior. På västra gaveln finns helgonskulpturer. På norra sidans strävpelare
finns bilder av tre av evangelisterna och deras symboler.

Högskeppet och tvärskeppet har sadeltak medan de lägre sidoskeppen har pulpettak.
S:ta Annas kapell har sadeltak och Krämarkapellet pulpettak.
Taken, förutom kapelltaken, är täckta med kopparplåt i skivtäckning med vertikala
ståndfalsar och halvförskjutna tvärfalsar. Kapellens tak täcks med svartglaserade
tegelpannor. I korsmitten finns en kopparklädd takryttare. Tornet har en åttkantig
spira krönt av ett kors. Avvattningen är gjord av koppar.

Kyrkobyggnaden
Den nuvarande kyrkan har haft en romansk föregångare på samma plats. S:t Petri
kyrka började troligen byggas i början av 1300-talet. Kyrkan uppfördes under cirka 80
år med början i öster till väster. Genom handeln kom köpmännen i kontakt med
Hansastäderna på Tysklands nordkust och kring Östersjön som inspirerade
arkitekturen. Förebilden för S:t Petri kyrka var sannolikt Mariakyrkan i Lübeck.
Stilen brukar benämnas baltisk tegelgotik. Kyrkans skyddshelgon var S:t Petrus och
S:t Paulus. Kyrkan omnämns första gången 1346 i Niels Bunkeflos testamente där han
donerar pengar till byggnadsfonden.

Ett torn ovan mittskeppets västra del rasade 1420. Tornet drog med sig två av valven.
Ett nytt torn uppfördes väster om mittskeppet och valven byggdes upp som stjärnvalv.
Även det nya tornet rasade delvis 1442 och ett nytt byggdes upp.

Kyrkan byggdes till med flera kapell och en sakristia under 1400-talet och tidigt 1500-
tal. Tre av kapellen finns fortfarande kvar. S:ta Annas kapell på södersidan, ett
dubbelkapell på nordsidan och Krämarkapellet. Det senare stiftades av stadens
klädeshandlare och byggdes norr om tornet. Eftersom det inte är murat i förband med
tornet vet man att det är byggt efter 1442 års torn.

Kyrkan hade före reformationen ett sextiotal altare. I koromgången fanns fem kapell
med altare. Efter reformationen drabbades S:t Petri kyrka av en bildstorm den 29
november 1529 då mycket av kyrkans katolska inredning slogs sönder. Claus
Mortensen, den första reformerta prästen i S:t Petri, ledde attacken. Alla altare utom
huvudaltaret försvann efter reformationen.
Den lutherska kyrkan var mer tolerant mot katolska bilder än kyrkan i England och
Tyskland. Endast fyra bildstormar är kända i danska kyrkor varav S:t Petri är en.
1555 vitlimmades kyrkan för att dölja de medeltida kalkmålningarna som prydde
väggar och valv i hela kyrkan.

Under 1600-talet tillkom altaruppsatsen, predikstolen och en mängd epitafier.
1780 gjordes Krämarkapellet om till spruthus, det vill säga förvaring av
brandsläckningsmaterial.
1792 ersattes tornspiran med en hjälmformig tornhuv. Dringenbergska kapellet revs.

Vid mitten av 1800-talet var kyrkan i mycket dåligt skick. En genomgripande
restaurering av C G Brunius genomfördes 1848-1853. Den innebar bland annat att den
senmedeltida tillbyggda sakristian revs. Allt vittrat tegel byttes mot nytt, strävpelarna
lagades, två av dem förnyades liksom strävbågarna som förnyades helt. Koromgångens
murar byggdes om. Sidoskeppen och koromgångens takfall byggdes om och sänktes
med en meter. Blytaket ersattes med koppartak. Högkyrkans fönster förstorades neråt
efter takfallets sänkning. Taklister och fönstrens solbänkar murades om med
svartglaserat tegel. Igenmurade fönster togs upp. Samtliga fönster fick nya järnbågar.
Koromgångens valv murades om.
Efter exteriören tog Brunius sig an interiören 1858-1859. Golvet som var täckt av
gravstenar bröts upp och ersattes med tegelplattor. Putsen med de överkalkade
målningarna knackades ner, slätputsades och vitkalkades utom i Krämarkapellet. Två
läktare vid sidan om koret togs bort. Ny bänkinredning, liksom nya läktare i
sidoskeppen tillkom. Delar av den gamla bänkinredningen användes som panel på
sidoskeppens väggar. Sakristia inreddes i södra kapellet. Hela altaruppsatsen målades
grå. Flera epitafier togs bort.

1890-91 byggdes kyrkan om efter Henrik Sjöströms ritningar. Tornet fick då sitt
nuvarande utseende. Nischprydda gavlar uppfördes vid spirans fot. Svartglaserat tegel
användes runt fönster, ljudöppningar och även som horisontella band. Västportalen i
tornet förnyades och förstorades. Takryttaren förnyades och gjordes högre.

Vid olika tidpunkter från 1904 och tio år framåt restaurerades kyrkan under ledning
av Theodor Wåhlin. Alla fönsterpelare byggdes om och fönstren försågs med nytt
katedralglas i blyinfattning. Tegelgolvet togs bort. Golv av kalksten lades in med äldre
gravstenar. Den grå färgen på altaruppsatsen togs bort och uppsatsen restaurerades.
Krämarkapellet, tidigare spruthus och senare värmecentral, var avskilt från
kyrkorummet. Muren revs och kalkmålningarna togs fram och konserverades.
Dopfunten flyttades hit och Krämarkapellet blev dopkapell vilket det fortfarande är.
S:ta Annas kapell inreddes med åhörarplatser. Sakristia inreddes i norra kapellet.
Orgelläktaren byggdes om. Nya innerportar av ek sattes upp i vapenhuset.

1938 sattes glasmålningar av Hugo Gehlin in i S:ta Annas kapell.
1964 togs bänkinredningen bort i S:ta Annas kapell. Nytt kalkstensgolv och stolar i ek.
1966-67 byggdes bänkarna om, breddades och gjordes bekvämare. Mittgångens bredd
minskades. Golvet i kyrkan lades om då gravstenar flyttades. Korets golv sänktes.
Ritningarna gjordes av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe.
1989 tillverkades kopior av kritstensskulpturerna till Krämarkapellets fasad. Det
gjordes avgjutningar av de äldre skulpturerna.
2002 reparerades yttertaken, kopparen förnyades och rötskadade takstolar lagades.
Murverket omfogades.
Mellan 2006 och 2017 skedde bland annat följande: Norra kapellet renoverades med
ny panel på väggarna och ett dolt pentry. Sakristian renoverades med nytt ekgolv.
Altarringen togs bort, kalkstensgolvet kompletterades i koret. Kyrkan målades om
invändigt.
2015 En informationsdisk och ett förråd med glasväggar byggdes i västra delen av
långhuset. Skjutglasdörrar sattes upp mellan vindfång och vapenhus. Ritningarna
gjordes av Ateljé Alfa.
2017 invigdes ett nytt altare och en ambo formgivna av Anna Sandberg.