VÅNGA KYRKA

Den gamla kyrkan
Kapellet är byggt av gråsten och har vitputsade ojämna murar utan sockel. Kapellet täcks av ett sadeltak med avvalmade gavelspetsar belagt med enkupigt tegel. Ingången är belägen i söder och består av en rektangulär dubbeldörr med kassetterade omålade dörrblad i trä. Intill dörren finns en rektangulär trälucka som döljer nischen till dåvarande korets sakramentsskåp. I norr finns en trappa ned till källaren vars dörr är en rektangulär dubbeldörr i trä. Stickbågiga fönsteröppningar finns i öster och norr och har låga spetsiga fönster med bruna bågar i trä med blyspröjsat antikglas.

Den nya kyrkan
Vånga kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med latinsk korsplan med korsarmar i norr och söder, smalare, femsidigt kor- och sakristieutbyggnad i öster, samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten och tegel. Sockeln är av huggen gråsten. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. Under taket finns en profilerad taklist och under denna en dekorativ takgesims. Långhuset täcks av ett sadeltak med brant takfall, likaså korsarmarna som är jämnhöga med långhuset. Korets sadeltak är valmat. Samtliga takfall samt tornets höga spira är täckta med kopparplåt med ojämna falsar. Även stuprören är av koppar. Långhuset har parställda, smala rundbågsfönster med svarta fönsterbågar och spröjs av trä. Korfönstren är rundbågiga med dekorativ spröjsning. Ovan korfönstren finns runda fönster med trepasspröjsning samt färgat glas. Solbänkarna är täckta med röd kalksten. Korsarmarna har spetsiga gavlar som är dekorerade med samma typ av takgesims som på långhuset, samt höga, smala rundbågiga blinderingar sammanställda tre och tre. Tornets fönster i bottenvåningen är lika långhusets. Vid andra tornvåningen finns höga, smala parställda rektangulära fönster. Ljudluckorna är höga, smala och rundbågiga och ställda samman i par om tre. Luckorna är täckta med plåt.

Huvudingången är förlagd till tornet i väster och markeras av en hög, spetsbågig portal. Den indragna ingången är avtrappad med ribbor och den rektangulära dubbeldörren har plåtklädda dörrblad. Ovanför porten finns ett runt putsat fält med texten "UPPBYGGD ÅR MDCCCLXV". Därovan finns ett lunettfönster. En trappa samt en ramp av granit leder fram till dörren. Även korsarmarna är försedda med höga spetsbågiga portaler som är identiska i söder och norr. Ingången är djupt indragen med en ribbad avtrappning. Dörren, troligen original, är en rektangulär dubbeldörr av trä vars dörrblad består av diagonalställda kassetter målade i grönt. Ovan dörren finns ett lunettfönster och ovan detta ett runt fönster med trepasspröjsning.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Den äldsta kända kyrkan i Vånga var en stenkyrka helgad åt Sankt Olof. Räkenskapsböcker och dylikt saknas före 1659 varför byggnadshistoriken är mycket osäker. Den var byggd av gråsten och bestod av långhus och kor. I slutet av medeltiden skall koret ha blivit tillbyggt på initiativ av biskop Henrik Tidemansson som anses härstamma från socknen. Vid samma tid valvslogs kyrkan och dekorerades med kalkmåleri. På 1880-talet kunde man ännu se två målningslager med bl a Barnamordet i Betlehem, som daterades redan till 1200-talet. Troligt är att kyrkan hade tillkommit under detta århundrade i likhet med övriga Bergslagskyrkor. På den norra sidan byggdes en sakristia, okänt när, och ytterligare en tillbyggnad i norr tillkom 1688. På 1700-talet uppfördes ett vapenhus av trä som senare flyttades till den nya kyrkogården. En klockstapel från 1731 stod sydväst om kyrkan. När en ny kyrka uppfördes 1866 lämnades den gamla kyrkan att förfalla, och församlingen tilläts att hämta byggnadsmaterial så länge som murarna behölls. På 1920-talet sattes sakristian i stånd som gravkapell. Om kyrkan i övrigt revs vid detta tillfälle eller redan var raserad är oklart. Under sakristian inreddes en likkällare 1933. En exteriör och interiör restaurering genomfördes 1977 av Byggnads AB Fredriksson & Sjöö, och kapellet försågs då med ett nytt altare, innanfönster och ett vindfång med biutrymmen.

År 1821 bildades en byggnadsfond för uppförandet av en ny, rymligare kyrka. På rekommendation av greve Spens på Grensholm beställdes ritningar 1856 av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander (1816-1881). Scholander, som även var författare och målare, var verksam vid Överintendentsämbetet samt professor i byggnadskonst vid Konstakademin.I början av 1850-talet ritade han Gärdserums kyrka i Småland, en av de tidigaste nygotiska kyrkorna. Till Vånga utformade han en katedralliknande kyrka i engelsk gotik, en stil som var modern vid denna tid. Byggnadsarbetet pågick åren 1864-66 och leddes av byggmästare A P Nilsson. Planlösningen är sk latinsk korsplan med korsarmar i norr och söder, torn med spetsig spira i väster, samt ett smalare och femsidigt avslutat kor med bakomliggande sakristia i öster. Takstolen var öppen och rikt snidad. Den femsidiga korabsiden är rymlig och försedd med fönster i samtliga fem väggar och utgör ett tidigt exempel på vad som kom att bli ett karaktäristiskt inslag i de nygotiska kyrkorna. Korgolvet gjordes betydligt högre än långhusets för att på så sätt betona altartjänsten. Den bakomliggande sakristian låg en nivå lägre än koret och avskärmades med ett skrank. På orgelläktaren i väster fanns en orgel av J Åkerman som troligen tillkom i samband med kyrkans iordningsställande. År 1892 fick koret en altartavla målad av linköpingskonstnären Johan Krouthén (1858-1932), främst känd för sitt landskapsmåleri och en av Östergötlands mest namnkunniga 1800-talskonstnärer.

Vid en restaurering 1908 fick kyrkan en rik dekor i medeltidsstil med kvaderstensimitation och draperimåleri, utfört av arkitekten Allan Norblad. Denna dekor avlägsnades i början av 1950-talet vid en restaurering ledd av Erik Lundberg (1895-1969), arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier runt 1950-talet, och var verksam i flera östgötska kyrkor såsom Rogslösa, Ödeshög och Åtvids gamla. Det gamla trägolvet var angripet av hussvamp och Lundberg lät lägga in ett nytt golv av marmor från trakten, ritade en ny armatur och ersatte det medeltidsinspirerade måleriet med ljusa färger i enlighet med Scholanders förslag. År 1959 antändes kyrkan vid ett blixtnedslag som endast lämnade murarna kvar. Klockan hamnade på orgelläktaren som krossades. Uppdraget att återuppföra kyrkan gick till Lundberg som följde Scholanders ritningar avseende plan och exteriör men skapade en ny, modern inredning som har likheter med Åtvids gamla kyrka. Norra korsarmen inreddes till sakristia och skrudkammare med orgelläktare överst med en orgel från Marcussen & Son. I väster byggdes den gamla orgelläktaren om och gav plats för församlingssal med kök. Ett nytt, konsolburet tredingstak tillkom. Altaret tillverkades i Stjärntorpsmarmor och fick en fri placering i koret, och predikstolen av putsat tegel placerades framför södra bänkraderna. Även armaturer och bänkinredning ritades av Lundberg och i inredningen återkommer de blå och gröna tonerna. Krouthéns altartavla fick behålla sin plats i koret, och flera inventarier från den gamla kyrkan finns bevarade såsom ett senmedeltida altarskåp och en kalkstensdopfunt från 1600-talet. År 1962 kunde kyrkan invigas på nytt. Få förändringar har skett därefter.