LASKE-VEDUMS KYRKA

Salkyrkan ligger med koret åt öster på kullens krön i den norra delen av en rektangulär kyrkogård. Platån utgör den äldsta delen av kyrkogården, vilken tidigare varit helt inhägnad. Nu finns här enbart kvar en stiglucka mitt för sydportalen och ett par stumpar av en kallmur på ömse sidor om denna. Längs dess gamla begränsning finns ett antal askar som sannolikt planterades under 1700-talets slut i samband med kyrkans utvidgning. Den då oregelbundna kyrkogården utvidgades åt alla sidor år 1898. Den svagt sluttande södra delen av kyrkogården fick sin nuvarande utsträckning 1925. Kyrkogården inhägnas i sin helhet av en kallmur, vilken i väster och norr har karaktär av stödmur. I öster kantas muren av en lövhäck på utsidan och i norr av bl.a. kastanjer. På kullens västsida finns en smal utvidgning från 2000 som omges av lövhäckar. Kyrkogården har tre öppningar, vilka samtliga befinner sig i den södra utvidgningen. Den södra ligger mittför stigluckan och utgörs av två grindstolpar av granit med korsprydda klot. Dessa bär en smidd pargrind med solar. I väster är likaså granitstolpar och en smidd pargrind. Båda härrör från 1925. Mot de äldre partierna är i väster en liten trappa i stödmuren, vilken leder ned till ekonomibyggnad och parkering. På den äldre delen av kyrkogården finns ett rikt bestånd av gravvårdar från sent 1800-tal. Stenarna står i nord-sydliga rader utom i norr. I den sydvästra delen märks även tre liggande gravhällar från 1600- och 1700-talen och ett par gravkors från samma tid. Den i backen invid kyrkans västgavel är lagd över kapten Ingemar Björck, död 1708. Samtliga förefaller ha ursprunglig placering. Söder om kyrkans långhus står den Lindelöfska graven och direkt till väster innanför stigluckan befinner sig klockstapeln. Den äldre delen av kyrkogården genomlöps av en grusgång från stigluckan till sydporten, vilken kringgärdar kyrkan och fortsätter ned till den senaste kyrkogårdsutvidgningen såsom en körväg. I den östra vinkeln mellan vapenhus och långhus står ett solur av granit, sannolikt från 1700-tal. Kring kyrkans ytterväggar är ett antal ventiler gjutna i betong. 1898 års utvidgning präglas av ett strikt rutnätsmönster av grusgångar, vilka inramar kvarter med familjegravar inom stenramar med grusytor. Denna del av kyrkogården inramas i väster och söder av pilar, vilka även kantar den axel som löper från södra grinden till stigluckan uppe på platån. Sluttningen och stenramsgravarna gör att detta parti nästan tycks utgöras av små terrasseringar. Längst i söder är yngre gravrader som kantas av lövhäckar.
STIGLUCKA - Stigluckan är murad av gråsten med ojämna ytor. Dessa är spritputsade och vitkalkade. Även sockeln är putsad och gråmålad. Den rundbågade öppningen har i bågen ett tjärat trägaller. I sidorna är hakar för gångjärn till en grind. Det smala taket har sadelform och täcks av enkupigt lertegel från 1976. Även vindskivorna är nygjorda av trä från detta år och har målats med en gräddvit färg. Stigluckan är sannolikt uppförd i samband med kyrkans utvidgning 1776. Från de omgivande kallmurarna slingrar sig vildvin.