STATIONSHUSET, GNESTA

Det första stationshuset i Gnesta uppfördes på 1860-talet och ritades av Adolf Wilhelm Edelsvärd, 1824-1919, arkitekt och fortifikationsingenjör. Han var Statens Järnvägars första arkitekt och var verksam där mellan 1855 och 1895. Under denna period ansvarade han för uppförandet av drygt 5000 byggnader, varav 297 stationshus.

En instruktion för Statens Jernvägsbyggnader utfärdades av Kungl Maj:t den 31 januari 1855, i vilken angavs allmänna bestämmelser och tekniska föreskrifter för järnvägsbyggnadernas utformning. Instruktionen föreskrev att stationshusen utefter banorna skulle utföras små, billiga, tillbyggbara och i material som fanns att tillgå på orten. Kravet på sparsamhet gjorde att Edelsvärd utvecklade 41 olika s k modellhus och efter dessa byggdes 210 av stationshusen medan 87 av dem blev unika, d v s uppförda i endast en upplaga. En stationshusmodell, som kom att få stor spridning, var den s k Gnestamodellen som tillämpades utefter västra och södra stambanorna. Planen var rektangulär och symmetriskt uppbyggd samt lätt att bygga till vid kortsidorna.

Gnesta stationshus byggdes med stomme av liggtimmer och kläddes efter några år, då timmerstommen fått sjunka, med liggande panel i bottenvåningen och stående panel i övervåningen. Huset målades med ljus oljefärg med mörka lister och knutbräder. Stor omsorg gavs utformandet av snickeridetaljerna, vars mängd dock var relativt återhållen. Fasaderna mot gården och mot banan skilde framför allt genom gårdsfasadens framträdande frontespis och den mot banan utdragna takfoten som tjänstgjorde som skärmtak vid perrongen. På envånings stationshus kom detta att bli det allra vanligaste sättet att utforma skärmtak mot banan. Redan 1868 fanns i Gnesta förutom stationshuset även godsmagasin, lokomotivstall, två vattentorn, kolbodar, restaurationsbyggnad, boställshus för järnvägspersonal, ekonomihus, avträden, jordkällare, tvättstuga, lastbrygga och skivsignaler. Stationspersonalens privatliv och yrkesliv vävdes samman då stationen var både bostad och arbetsplats.

1907 kom det första stationshuset i Gnesta att helt inlemmas och bli en integrerad del av ett större tegelhus utfört av Folke Zettervall. Folke Zettervall, 1862-1955, son till Helgo Zettervall, anställdes vid Statens Järnvägars arkitektkontor 1890. 1895 efterträdde han A W Edelsvärd som kontorets chef och hade denna tjänst fram till 1931. Zettervall utförde ett stort antal karaktärsfulla stationshus, bland dem Kumla och Krylbo (båda 1900). Bland hans övriga verk märks bl a tingshuset i Sollefteå. Zettervall skapade med enkla medel en arkitektur med uttrycksfulla former, gärna med materialverkan i tegel och trä. Gnesta stationshus är en assymetrisk tegelbyggnad med dansk gedigenhet och med valmade tak utan språng. Som så ofta förenar Zettervall nationalromantiska arkitekturideal med jugendidéer. Den långsträckta byggnaden domineras av taken. Speciellt framhävs den förhöjda vestibulen med säteritak och stora rundbågefönster. Den i husets andra ände placerade frontespisen i form av en tegelgavel med sadeltaket avslutat i liv med muren, är ett motiv som ofta återkom på Zettervalls stationshus. Med utbyggnaden av Gnesta stationshus lyckades han omvandla Edelsvärds huslänga till en byggnad med varierad volymgruppering utan att den enkla ursprungsformen gick förlorad.

KÄLLOR: Linde, Gunilla: Stationshus 1855-1895, A.W. Edelsvärd som järnvägsarkitekt, Svenska Järnvägsklubben (Malung 1989).
Nationalencyklopedin, 2006-05-22 http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=349892