Dalhems kyrka

Kyrkans byggnadshistoria
Dalhem kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Den har föregåtts av en romansk stenkyrka på platsen, varav vid sidan av grundmurarna under golvet endast obetydliga rester bevarats. Den nuvarande byggnadens äldsta delar är koret med sakristian och långhuset, vilka byggdes under 1200-talets andra fjärdedel. Omkring 1350 tillfogades det höga västtornet av den byggnadshytta som kallas Egypticus-verkstaden.

Med undantag för en omfattande ut- och invändig restaurering kring sekelskiftet 1900 ofta kallad den stora restaureringen har inte några större förändringar gjorts på kyrkan sedan byggnadstiden. Arbetena medförde inte några mer betydande ändringar av murar etc. utan berörde i huvudsak ytskikt, takmaterial och inredning. Ledare för restaureringen var den gotlandsfödde, i England verksamme arkitekten och konstnären Axel Herman Hägg. Den påbörjades 1899 och avslutades först 1917 då yttertaken belades med skiffer. Till stor del utfördes restaureringsåtgärderna med medel som dels ställts till förfogande av riksdagen, dels uppbådats vid en rikstäckande insamling till förmån för restaureringen. Den största utvändiga förändringen vid sidan av bytet av takmaterial var att fasaderna befriades från puts och kalkning.

De senaste restaureringarna
1996 genomgick Dalhem kyrka en yttre restaurering som främst omfattade att rengöring och omfogning av fasaderna och konservering av stendetaljer. Skiffertaken lades om, åskledaranläggningen och plåtarbetena byttes ut och skorstensstocken på vinden demonterades. Fönstren och portarna sågs över, och en handikappramp anordnades framför tornportalen.

2003 genomfördes en inre restaurering som främst omfattade rengöring av väggar och valv, lagning av golv och justering av värmesystemet. Fönstren sågs ånyo över, så även portarna. Textilförvaringen förändrades. Den fasta inredningen såsom de båda altartavlorna, väggskåpen i koret, altarskranket, bänkinredningen, predikstolen och dopfuntslocket konserverades. Äldre belysningsredskap som förvarades på vinden restaurerades och monterades i kyrkorummet. Även delar av den lösa inredningen konserverades.

Invändigt är väggar och valv i kyrkorummet och sakristian putsade och kalkavfärgade. Väggar och valv täcks i kyrkorummet och i sakristian av talrika muralmålningar från såväl medeltiden som den stora restaureringen. I tornrummet är ett entréutrymme avskiljt med ett skrank. Bröstningar av trä finns i tornrummet (dopkammaren), i västra delen av långhuset och i sakristian, varav de senare kommer från den vid den stora restaureringen rivna läktaren.

Kyrkorummet täcks av valv av kalkstensflis. Tornets, korets samt långhusets nio valv, av vilka de senare uppbärs av fyra kolonner, är av typen kupolliknande, gotländskt kryssvalv. Sakristian täcks av ett romanskt tunnvalv. Även tornets fjärde våning täcks av ett kupolliknande kryssvalv. Till tornets övre våningar och vindarna över kor och långhus kommer man via en murtrappa i tornets södra vägg.

Golv, bjälklag, trappor
Kyrkorummets golv består av plattor eller gjutningar av grå och rödfärgad betong, blandade med plattor av grå, gotländsk och mörkröd, öländsk kalksten, lagda i symmetriska mönster. I korets golv ligger flera gravhällar av kalksten. Sakristians golv består av fernissade bräder.

Fast inredning
Den fasta inredningen är ovanligt omfattande och är starkt präglad av den stora restaureringen omkring sekelskiftet 1900. Retabel, korbänk, biskopsbänk sakramentsskåp, orgel och bänkinredning målades om och/eller kompletterades med nya delar eller detaljer för att passa in i den nygotiska stil som präglar kyrkan efter restaureringen. Nya inslag som härrör från restaureringen är bl.a. skranket som avskiljer entréutrymmet i tornet från dopkammaren, väggskåpen i koret, sakristian, långhuset och entréutrymmet.
Särskilt iögonfallande i kyrkorummets inredning är annars den rika målningsskruden, främst från den stora restaureringen 1900. I sydöstra delen av långhuset finns ett par stora målningar som är kvar från 1300-talet, dock hårt restaurerade av konservatorn vid den stora restaureringen, Wilh. Pettersson. Förlagorna till de övriga målningarna gjordes av Hägg och de målades upp på väggar och valv av Pettersson.

Ytterväggar
Väggarna är uppmurade av kalksten. I fasaderna är det oputsade kalkstensmurverket exponerat.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är på sedvanligt gotländskt vis åttkantig, dock är den klädd med skiffer. Huvens hörn är försedda med fialer och vattenutkastare av kalksten, delvis återgående på medeltida förebilder. Spiran kröns av en vindflöjel, höjden till flöjeln är ca 55 m.
Samtliga tak inklusive tornhuven är beklädda med skifferplattor. Plattorna är spikade på ett tätt undertak av takpapp och råspont. Tornhuvens stomme består av bilade och sågade virken, även galleritakens stomme består av bilade och sågade virken samt förstärkta med stålband.
Långhusets och korets stomme är av typen svensk takstol, förstärkta med stödben och hanband. Takkonstruktionen över långhuset är också förstärkt med dragstag av stål. Långhusets och korets båda tak har på södra sidan takluckor av plåt och glas. På långhusets östra del är skorstenen placerad och koret kröns österut av ett kors. Sakristian har ett pulpettak, vars konstruktion ej är besiktigad.
Nock och gavelskivor av galvaniserad plåt. Anslutningarna mot torn, väggar och stendetaljer, skorsten och fönster m.m. är utförda med blyplåt d: o ficka och utlopp vid fialer.
Takvattnet från tornhuven leds bort via vattenkastarna i hörnen, galleriets via utkastare i murverket på tornets södra och norra fasader. Långhusets norra takfall är försett med en hängränna och ett stuprör av varmförzinkad plåt.
Däcket över klockan består av glesa plank. Vattendäcket i den underliggande våningen är täckt av plank, lagda med fall mot en ränna, vattnet lämnar däcket via en utkastare åt norr, över norra galleritaket. Ränndalen är klädd med asfaltpapp. Plåtklädd trälucka över uppgångshålet.

Fönster
Fönstren i kyrkorummet och sakristian koret har målade blyinfattade glas, delvis medeltida, övriga från den stora restaureringen. Glasen är tillsammans med hela innerrutor inputsade i kalkstensomfattningarna med undantag av korets öst- och nordfönster som har en brunmålad träbåge. Utanför glasen i korsets östra och norra fönster sitter skyddsnät av fjäderfänät.

Tornets murverk är på tre sidor (söder, norr och väster) uppbrutet av rundbågiga gallerier, tre kopplade bågar åt vart håll. Öppningarna är försedda omfattningar, bågar, kolonnetter med knoppkapitäl och solbänkar i huggen kalksten.
Tornets ljudgluggar med fem öppningar om tre våningar åt vart håll, de nedre kopplade har alla omfattningar, bågar, masverk, kolonnetter och solbänkar av huggen kalksten. Gluggarna är försedda med fågelnät på träramar.
Tornets södra fasad har tre ljusgluggar, norra fasad två och västra en, samtliga är enkelt utförda och är försedda med fågelnät. Korets östra gavelröster har tre gluggar försedda med glasfönster på träram.
Sakristians vind nås via en öppning i dess östra röste, med rundbågig kalkstensomfattning.

Portaler
Portalerna (4 st.) är huggna av kalksten. Korportalen och de båda långhusportalen har med växtmotiv smyckade, enkla kapitäl, medan tornportalens kapitälband även har figurmotiv i hög relief (halvskulptur). Norra långhusportalens post består delvis av en återanvänd gravhäll med två huggna figurer i lågrelief. Alla portalerna har portblad av stående, tjärade plank, varav kor- och långhusportalerna har medeltida smidesbeslag. Tornportalens portblad är från den stora restaureringen.