tygstycke, scentäcke

En dockteater med Lundahistoria.

Dockteatern, som lär vara från slutet av 1800-talet, har sedan dess funnits i vår familj. Familjen Regnéll är en gamma Lundasläkt. Häradskrivaren Lars Peter Regnéll, bördig från Bankhult i Kristdala socken i Småland, var född 1807 och flyttade till Lund i unga år. Han var min farfars farfar. Lars Peters och Elsas son Oscar, min farfars far, byggde 1872 det hus i Winstrupsgatan som ännu idag ägs och bebos av oss i familjen Regnéll. Här föddes min farfar Otto 1876, och växte upp som enda barnet. Troligen har Otto fått dockteatern i sin barndom. Pappa Oscar dog 1910, och året efter gifte sig Otto med min farmor Agnes (f.Påhlman) och de fick 5 barn i snabb takt. Min pappa Gerhard var det tredje barnet, född 1915.

Dockteatern fanns kvar i det gamla hemmet i Winstrupsgatan tills Otto dog 1949, då den övertogs av min far Gerhard. Han hade gift sig 1945 med min mor Ulla (f.Hadding) och fick sonen Göran 1947. Vid samma tid som farfar dog, flyttade den unga familjen in i en våning på Sölvegatan 3. Jag föddes 1951 och föräldrarna bodde kvar där så länge de levde. Där var mycket högt i tak, och det fanns ett hemlighetsfullt förvaringsrum i korridoren, som bara kunde nås med en hög stege. Där förvarades dockteatern tillsammans med andra spännande saker. T.ex. en byggsats till en knuttimrad liten stuga och en stor trälåda med trollerisaker. Dessa ting brukade far plocka ner när vi barn bad om det. Vi fick inte själva leka med dem, eftersom de var så gamla och sköra, men far var själv mycket road av att visa oss trollerikonster, och medverka när vi spelade upp "Gustav Wasas äventyr i Dalarna" för alla som ville titta på.

Under en period, jag var i 11-12 årsåldern, blev jag särskilt intresserad av teatern. Vi for några gånger till Köpenhamn, och besökte Priors Dukketeater på Köbmagergade alldeles vid Rundetårn. Denna mycket spännande butik låg en trappa upp, det var som att komma in i en skimrande sagovärld. Överallt fanns uppsatta teatrar i olika storlekar, alla repliker av det Kongelige teaters scen, med överskriften "Ei blot til lyst". Där kunde man köpa figurer och tablåer, kulisser och allsköns andra tillbehör till mängder av skådespel. Det fanns också belysningar och andra tekniska atiraljer. Far, som tog tillvara på allt, sparade kvittot på de inköp vi gjorde till vår teater.

Hemma på Sölvegatan brukade vi ställa upp teatern i den breda dörröppningen mellan stora rummet och matsalen, när vi skulle framföra något. Som jag minns, brukade vi improvisera efter eget gottfinnande.

Efter mors död 2012 , skulle det gamla hemmet på Sölvegatan där hon bott i 63 år, avvecklas. Dockteatern visste vi ju var den fanns, och vi var överens om att det bästa vore om Kulturen ville ta hand om den. Lyckligtvis blev det så, men först efter att ha mellanlandat där den en gång fanns; i det Regnéllska huset i Winstrupsgatan.

Lund 2014-04-29

Lave Johannes Regnéll