Studsare m/1770

Studsaren har i Artillerimuseum uppgivits vara m/1776, vilket dock är oriktigt, ty modellen fastställes genom kungligt brev av den 29 maj 1770. Dessa studsare tillverkades i Söderhamn och var av avsedda för samt tilldelades Savolax av Jacob Magnus Sprengtporten uppsatta fotjägarekår, som erhöll dem 1771. Sprengtporten hade tillstånd av Riksens ständer att själv sköta om ansakaffning av vapen osv. för denna kår. Vid 1771 års generalmönstring fingo studsarna betyget att vara "en del bättre än det av Kongl. Maj:t fastställda provet". Kåren räknade då 400 gemena och 20 underofficerare, vilka alla försetts med studsare av 1770 års modell. J. Alm 1951.

I Modellsalens reversal föres detta vapen och AM 1932:4177 tillsammas under rubriken "Studsare svenska, Sprengtportens, 2 st.". Det synes ej vara möjligt att föra den längre tillbaka i tiden. Då det ej finns några inslagna nummer på studsaren har den sannolikt ej tillhört Generalfältygmästareämbetets modellkammare. Den fanns dock 1832 i Beväringsförrådets modellkammaren, ty Enander beskriver den detta år i ("Anvisning till handgevärens kännedom", sid. 81) som typ för Sprentportens studsare.

Fastställd som modellexemplar 1770 av studsare för manskap vid Savolax fotjägarkår.

Pipan är åttkantig. Längst bak är tjockleken 3,5 cm, men ungefär på mitten är den 2,8 cm och vid mynningen 3,1 cm ("stukat gods"). Loppet har 8 flata, rätt djupa sprialräfflor. Ett med fot försedd blånat järnsikte är inlaxat i pipan 14 cm framför bakänden. Ungefär 3 cm bakom mynningen sitter ett mässingskorn, som har laxfot. På pipans undersida krönt M K. På vänstra sidan stämpel med T D. På undersidan en otydlig kronstämpel, ett B och ett P. Pipan har häften och fasthålles med stift.

Låset har platt, med bräckta kanter och försänkt bakspets försett bleck. Pannskruven och skruven för eldstålsfjädern gå bägge inifrån. Pannan har eldskärm.

Stocken är av björk och svart. Kolven är svagt falsad och har med skjutlock försedd kolvlåda på högra sidan. På samma sida finns Krigskollegiums sigill i rött lack och en fastklistrad pappersbit med påskrift "Sprengtportens studsare". Kolvhalsen är bräckt.

Sidblecket är av blankt järn, platt med bräckta kanter, nära nog trekantigt, dock med de två översidorna fasonerade. Övriga beslag är av mässing. Bakplåten har spets, som går in över kolvryggen och som där är fäst med en skruv. I själva bakplåten sitter två skruvar, som har utstående hvuvd.

De tre släta, rätt långa rörkorna är litet kullriga på mitten samt ha förstärkt bak- och framkant. Näsblecket fasthålles av ett stift. Varbygeln är ovanligt låg. Dess främre arm fasthålles av docka, den bakre av två skruvar. Den främre rembygelns skruv går genom framstocken litet ovanför mellanrörkan, den nedre rembygelns går genom varbygelns främre del.Laddsstocken är av trä. Tjockänden är skodd med horn. På smaländen sitter ett långt, med gängat hål för kratsen försett mässingsbeslag.

Kaliber 19,3 Vikt 4,7 kg", "Pipans längd 81,8 cm".