HEDVIGS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
År 1665 hade man löst markfrågan för kyrka och kyrkogård och de anlades på platsen för det tidigare Kungshuset som nu låg helt i ruiner. På grund av brand och senare förändringar är det inte helt klarlagt hur kyrkan såg ut när den invigdes 1673. Planlösningen med långhus och tresidigt avslutat kor var densamma som idag, men man byggde ingen sakristia. Tornet färdigställdes inte förrän ett par decennier senare. Eventuellt uppfördes kyrkan efter ritningar av Nils murmästare från Eksjö. Ritningar till en ny takkonstruktion upprättades av Nicodemus Tessin d ä och taket byggdes troligen efter dessa ritningar. Det innebar träpelare i kyrkorummet och trävalv. Från församlingens sida hade man inte bara kontakt med Nicodemus Tessin d ä utan även andra av tidens mer kända konstnärer och hantverkare, ibland genom den Tyska församlingen i Stockholm. Kyrkans tak täcktes troligen med pannor och murarna var rödfärgade med målade, vita fogar. Man lär ha målat fasaderna i tegelimitation för att det riktiga teglet, som kommit från många olika sändningar, hade så skiftande utseende. Dessutom lär en del tegel ha kommit från skorstensstockar från brunna hus. Kyrkans bänkinredning var sluten, d v s försedd med dörrar. Detta kan man sluta sig till eftersom ett godkännande av stolsdörrar finns bevarat. Golvet utgjordes av sten, troligen kalksten. Runt 1680 tillkom delar av inredningen. Predikstolen utfördes av den kände bildhuggaren i Stockholm, Burchardt Precht. Den målades av Måns Eriksson Gris i Norrköping, som målat inredning i fler kyrkor. Predikstolen var en gåva av landshövding Anders Lilliehöök. Vid samma tid skänktes en altaruppsats till kyrkan och en orgel byggdes av Jochim Richbom, troligen i Hamburg. Orgelfasaden var ritad av Burchardt Precht och målad av Måns Eriksson Gris.

År 1719 förstördes delvis kyrkan av brand i samband med ryssarnas härjning. Tornet och yttertaket brändes av och det mesta av inredningen och inventarierna förstördes. Det senare kan ha skett genom allmän skadegörelse, eftersom det välvda innertaket av trä lär ha klarat sig. Det betyder i så fall att dagens valvtak kan vara ursprungligt. Återställandet började 1723 men knappt 30 år senare, 1752, hade man sättningsskador i murarna och en stor del av tornet och delar av kyrkans västgavel revs. Arbetet leddes av murmästare J G Strubel, som byggde ett nytt torn efter ritningar av mäster Lüding. Redan 1758 hade man nya problem mellan torn och långhus och tornets övre del revs ner och ersattes med dagens trätorn. Kyrkans västra sida fick även nya grundmurar. På 1750-talet lär man ha byggt en liten sakristia i korets nordöstra hörn mellan altaret och predikstolen, med ett fönster i muren och ett mindre åt kyrkorummet och på 1780-talet förbättrades taket och nya fönster sattes in. Under 1700-talet tillkom en del nya inventarier, man måste ju bl a ersätta det som förstörts 1719. En ny predikstol skänktes av handelsman Andreas Spalding och hans hustru. Troligen var den tillverkad i Tyskland och kompletterad i Sverige. 1733 skänkte dåvarande landshövdingen en dopfunt i renässansstil till kyrkan. Dopfunten hade ursprungligen stått i Stegeborgs slottskyrka. 1791 bekostade en av stadens framträdande näringsidkare, brukspatron Christian Eberstein en altartavla till kyrkan. Tavlan målades av den senare så kände kyrkomålaren Pehr Hörberg. Han skriver i "Min lefwernes beskrifning" om Christian Eberstein: "Nämnde Herre har också skänkt till Kyrkan en stor Tafla som betäcker Orgelwerket, med namn af Orcestrion, föreställande Konung David med sina Sångare och Instruments-Musikanter; målad af mig 1797." Det nya orgelverket var byggt av den framstående orgelbyggaren i Linköping, Pehr Schiörlin, efter förslag av abbé J Vogler. Georg Joseph Vogler var tysk tonsättare, organist, musikteoretiker och pedagog. Han kom till Gustav III:s hov och blev "direktör av musiken" vid Operan.

År 1800 genomgick kyrkan en större förändring. Det rörde sig inte om förändringar i samband med underhåll eller åtgärder p g a liturgiska förändringar, utan kyrkan skulle användas som rikssal vid riksdagen i Norrköping då även Gustav IV Adolf kröntes. Större delen av inredningen kastades ut, liksom den lilla sakristian som var inbyggd i koret. Nya bänkar tillverkades och placerades i ett sluttande plan

Under åren 1860-61 restaurerades kyrkan genomgripande. Väggar, valv och golv reparerades. Gravar under golvet fylldes igen, men åtskilliga gravhällar bevarades under golvet. En ny uppgång till orgelläktaren förlades till tornet och en ny läktarbarriär ritades av stockholmsarkitekten Johan Fredrik Åbom, som även ritade fasaden till ett nytt orgelverk av L P Åkerman & Co, Strängnäs. Hörbergs målning av Davids orkester togs bort och förvarades senare på rådhusets vind, där den förstördes i en brand 1942. Mosesskulpturen, som bar upp predikstolen togs bort och ställdes upp på vinden och en ny bänkinredning tillkom. Fyra långa järnstag tillverkades vid Motala Verkstad och sattes in i kyrkan för att staga upp väggarna. Kyrkan skrapades utvändigt och vitlimmades. Nya fönster av ek sattes in i de gamla järnkarmarna. En speciell stenhusbyggnad för ångpannan till värmeapparaten byggdes och 1874 var det dags för ytterligare en teknisk installation då kyrkan fick gasljus. 1880 byggdes en "riktig" sakristia norr om kyrkan efter ritningar av den ledande stockholmsarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. I Östergötlands län är Gärdserums kyrka ett av de få exemplen på Scholanders verksamhet.

Under ledning av Agi Lindegren, arkitekt mm, genomfördes 1890 en invändig förändring av kyrkan som fortfarande ger kyrkans interiör dess speciella karaktär. Hela interiören försågs med dekorativa målningar i nybarock enligt Lindegrens förslag. Kyrkoherde Fogelquist hade valt lämpliga texter att skrivas in i de målade sköldarna eller kartuscherna. Agi Lindegren omgestaltade även bl a S:t Olai kyrka i Norrköping, S:t Lars kyrka i Linköping och Mjölby kyrka, men det är bara i Hedvig som hans arbete är bevarat. Läktarbarriär och predikstol ommålades i ekfärg. Korgolvet förlängdes och dopfunten, som tidigare hade varit inmurad i norra korväggen, flyttades till korets södra sida. Enligt uppgift tillkom nya bänkar, men det är något tveksamt. Det kan även röra sig om ombyggnad av befintliga bänkar. 1891 tillkom de två glasmålningarna i koret och 1896 fick kyrkan ett nytt orgelverk. 1896 övertogs altare och altarring från S:t Olai kyrka. Hedvigs gamla altare övertogs av landsförsamlingens kyrka, Johannes. Under 1900-talets första decennier gjordes en del reparationer, bl a byttes fönstren ut 1911. År 1944 målades fasaderna om i brutet vitt. Enligt en tidningsartikel i Norrköpings Tidningar hade de tidigare varit något brungula.

Under 1950-talet "hände en hel del". Det inleddes 1951 med ett nytt orgelverk med ryggpositiv tillverkat av A. Mårtenssons Orgelfabriks AB i Lund. Vid arkeologiska undersökningar, bl a i samband med installation av toalett i sakristian, hittade man byggnadsrester som tolkades som delar av ätten Reenstiernas gravkor. 1957-59 genomfördes omfattande restaureringar, både exteriört och interiört, under ledning av Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee. Kyrkans fasader putsades om och 1600-talets fasadbehandling återställdes, dock med sprutad puts. Tornet återfick sina 1700-talsornament.
Invändigt rengjordes och konserverades måleriet, golvet täcktes med ekparkett och koret utvidgades. En ny bänkinredning utformades för att passa till kyrkans 1890-talskaraktär. Mosesskulpturen sattes tillbaka under predikstolen och fönstren försågs med antikglas. Läktarunderbyggnaden tillkom liksom anordningar för sidoentréer. Vapenhus och sakristia fick ny inredning och brudkammare iordningställdes. Dekorativa glasfönster av konstnären Jan Brazda sattes in i vapenhuset. 1967-68 togs gammal plåt bort på torn, skepp och sakristia och de täcktes om med kopparplåt. All gammal plåt på tornets vertikala delar, inklusive tornluckorna, ersattes med kopparplåt. Tornets träornament ersattes med förgyllda ornament av plåt eller gjutna ornament. Under senare delen av 1900-talet har smärre förändringar gjorts, t ex har det tillkommit skåp för liggande textilförvaring i sakristian.

Exteriör beskrivning
Hedvigs kyrka är i huvudsak uppförd i tegel. Den ligger i västöstlig riktning och har ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i samma bredd. Sakristia finns i norr och ett lågt och kraftigt torn i väster. Fasaderna är sprutputsade och målade i tegelstensimitation med vita fogar. Runt västportalen är putsen enfärgad i en grå kulör. Mellan fönstren finns strävpelare med kopparavtäckningar. På långsidornas strävpelare finns de runda avslutningarna på dragstagen, som går genom kyrkorummet. Kyrkans sockel är spritputsad och målad i grått. Över sockeln ligger horisontella skivor av kalksten och sandsten och över dessa löper ett band av kalksten. Långhus och kor täcks av ett valmat sadeltak med dubbla takfall, skivtäckt med falsad kopparplåt och med förskjutna hakfalsar. I den lodräta takdelen sitter små ventilationsöppningar. Den putsade taklisten är kraftigt profilerad. Även sakristians valmade sadeltak och hela tornets övre del är skivtäckt med kopparplåt. Tornet har ett svängt takfall i väster och ovanpå det vilar en kvadratisk tornöverbyggnad med två tornluckor i var väderstreck. Framför tornöverbyggnaden i väster finns en enkel balustrad i koppar. Överbyggnaden kröns av ett lågt och svagt svängt tak med en lanternin med kort, insvängd spira. I lanterninen sitter fyra urtavlor. På tornet finns bl a förgyllda festonger. Tornspiran kröns av en basunblåsande ängel. Kyrkans fönsteröppningar och fönsterbågar är spetsbågiga. Fönstren är indelade i 12 delar och har tät spröjsning av trä, målad i svart. I ytterbågen sitter delvis färgat antikglas, utom i vapenhusets fönster. Korets tre fönster har en annan indelning. Dels är det ett fönster bakom altartavlan och dels två ytterbågar till korets glasmålningar. Fönsterblecken är av kopparplåt. Huvudingången är genom tornet i väster. I den stickbågiga portalen sitter en dubbeldörr i trä med romber i kraftig relief. Över västportalen finns en kalkstensplatta med inskription:ANNO 1672 IST DIESE TEUTCHE ST. HEDVIGS KIRCHE ERBAUET. 1719 D 31 JULY IST SIE VOM FEINDE VERBRANNT. 1723 IST SIE VIEDER AUFGERICHTET. 1752 IST IHR 3TER THEIL VON GRUND AUF NEUERBAUET DA DER THURM SINKEN UND NIEDERFALLEN WOLLEN. 1758 IST DER THURM IN GOTTES NAHMEN VÖLLIG AUFGFUHRET. Över själva porten står "HEDVIGS KYRKA" med monogram, krona och änglahuvuden. I långhusets västfasad, på ömse sidor om tornet och mellan två strävpelare finns ingångar till vindfång, som leder till långhuset. De har varsin dubbeldörr täckt med koppar med enkel dekor i profil och stickbågigt, blyspröjsat överljus med färgat antikglas. Sakristian byggdes 1880 efter ritningar av Fredrik Wilhelm Scholander. Fasaderna har nu samma typ av puts som kyrkan i övrigt, men saknar tegelstensimitationen. Sakristians sockel är av granit. Fönstren är spetsbågiga med kopplade bågar, träspröjs och är indelade i tre delar. I väster finns två små källarfönster. I öster är ingång till sakristian via en utbyggd förstuga med sadeltak med goticerande karaktär. Dörren är en enkel spegeldörr med rundbågigt överljus. I öster leder en trappa med enkelt järnräcke och grind ner till källaren under sakristian. Källardörren är kopparklädd.