BURSERYDS KYRKA

Burseryds kyrka har föregåtts av flera tidigare kyrkobyggnader, den nuvarande kyrkan utom tornet
uppfördes 1752 av byggmästaren Jon Andersson. 1793 uppfördes tornet och samtidigt revs en äldre
klockstapel. Kyrkan är en salskyrka med ett västorn med nästan samma bredd som långhuset. I öster
finns ett rakt avslutat kor med tillbyggd sakristia på norra sidan. Hela kyrkan är uppförd i timmer och är
sedan 1892 klädd med en vitmålad panel. Ursprungligen var kyrkan klädd med rödfärgade spån.
Tornhuven och lanterninen är täckta med koppar i skivtäckning, övriga takytor är spånklädda.

De källor som berättar om Burseryds äldre
kyrkobyggnader är få, de som finns härrör från
omkring 1600-talet och berättar om de två
senaste kyrkobyggnaderna. Det är ändå klart att
det funnits tidigare kyrkor innan den nuvarande
uppfördes. Kyrkklockan från 1200-talet är ett
tydligt tecken på att bygden länge haft ett
kyrka. Vid en biskopsvisitation 1737 gjordes
omdömet att Burseryds kyrka var trång och
borde utökas med en korsarm på kyrkans norra
sida. Istället för att bygga ut kyrkan beslutades
att en helt ny kyrkobyggnad skulle uppföras.
Den 1 mars 1752 hölls sockenstämma där det
beslutades att den nya kyrkan skulle uppföras
av byggmästaren Jon Andersson. Inför
rivningen av den gamla kyrkan hölls auktion på
de delar som inte återanvändes. Bygget av den
nya kyrkan påbörjades i maj samma år. Till
grundläggningen användes sten från den gamla
kyrkans sakristia som i sin helhet varit utförd
av sten. Redan i juni samma år kunde kyrkan
besiktigas och vid det tillfället var stommen rest
och kvar återstod att utföra inredningen och
övriga snickerier. Jon Andersson åtog sig att
montera kyrkans fönster när de var färdigställda
men alla andra snickerier utfördes av en lokal
snickare vid namn Erik Arvidsson. Den nya
kyrkan hade ursprungligen inget torn utan den fristående klockstapel som funnits till den äldre kyrkan
användes fortsättningsvis fram tills det nuvarande tornet uppfördes 1793.
Den nya kyrkan var vid färdigställandet omkring 30 meter lång och nästan 10 meter bred. På norra sidan
i höjd med koret fanns en sakristia och på den södra sidan i ungefär samma läge var ett mindre vapenhus
vidbyggt. Fasaderna och taket var sannolikt i sin helhet spånklädda och kyrkan verkar enligt
räkenskaperna fått stått omålad fram till 1760 då det finns en notering i räkenskaperna att fem tunnor
rödfärg inhandlats för kyrkans utvändiga målning. Spåntaket har dock tjärstrukits tidigare. Den invändiga
bemålningen utfördes av målarmästaren Sven Niclas Berg i Ölmestad under 1763. I ett protokoll från
1829 är nedtecknat att kyrkans bemålning från 1763 är i mycket dåligt skick. I protokollet står även att
varken tak eller väggar var bemålade med några bibelscener utan att de var enfärgade.
I slutet av 1780-talet beskrivs klockstapeln vara i starkt förfall och det förespråkas att en ny borde
byggas. I samband med detta väcktes diskussionen om det inte istället skulle uppföras ett torn till kyrkan.
Frågan stöttes och blöttes fram till 1792 då sockenstämman beslutade sig för att ett torn skulle byggas.
För uppförandet anlitades byggmästaren Peter Persson från Norra Stavås. Tornet fick tre entréer, en på
tornets vardera sidor.
Efter besiktningen 1829 där det invändiga måleriet fanns vara i dålig kondition dröjde det fram till 1832
innan en renovering av kyrkan påbörjades. Vid denna renovering anammades de nyklassicistiska idealen
som innebar att långhusets fönster förstorades och en ny altarprydnad införskaffades, den nya
altarprydnaden utgjordes av ett typiskt nyklassicistiskt kors med svepduk och törnekrona. På sommaren
1832 vitmålades kyrkan invändigt av häradsmålaren Lars Linderoth som då målade väggarna upp till
omkring 1,5 meter med oljefärg och övriga väggpartier och tak med limfärg. Även predikstolen målades
vit medan bänkinredningen, altaret och läktarbröstningen fernissades.
Det nyklassicistiska
uttrycket hade kyrkan fram
till slutet av 1800-talet då
kyrkan ånyo var i behov av
en översyn. 1890 uppdrogs
åt arkitekten Fredrik
Lilljekvist att upprätta ett
restaureringsförslag för
kyrkan. Förslaget skickades
in till överintendentsämbetet
i Stockholm för
godkännande vilket skedde
1891. Restaureringen
innefattade genomgripande
förändringar av kyrkan.
Utvändigt ersattes kyrkans
spånbeklädnad med en
liggande panel, det
vapenhus som fanns i höjd
med koret revs och
långhusets fönster ersattes
med nya rundbågformiga
fönster. När tornet byggdes fanns tre ingångar, nu sattes de portarna mot söder och norr igen och istället
öppnades en entré upp på långhusets södra vägg. Vid tornets västsida utfördes en ny stentrappa. Kyrkan
målades (invändigt?) med en vit färg som bröts något mot blått. Fönstren målades ljusbruna och dörrarna
i ekfärg, ljudluckorna i tornet målades bruna lika som fönstren medan lanterninluckorna målades vita
lika som väggarna.
Invändigt lades ett nytt golv och alla
dörrar ersattes med nya, pelarna till
läktaren som ursprungligen varit
fyrkantiga ersattes med svarvade
pelare. Trappan till predikstolen
plockades bort och ersattes med en
uppgång direkt från sakristian. I
kyrkans främre del placerades en
järnkamin och den slutna
bänkinredningen ersattes med en
öppen. I korfönstren insattes kulörta
glas och altarprydnaden ersattes med en
ny altarmålning utförd av en ung
konstnär från Göteborg vid namn
Richard Goldensohn. Han utförde även
bilder till predikstolen och
läktarbarriären. Den invändiga
målningen gav gulvita väggar och ett
vitt tak. Bänkinredningen ekådrades, orgeln, golvuret och altardisken marmorerades och altarbordet
målades i sandstensfärg.
1934 godkände Byggnadsstyrelsen i Stockholm ett restaureringsprogram för Burseryds kyrka,
programmet upprättades av arkitekt Paul Broberg, Växjö. Arbetena igångsattes 1935 och omfattade att
ingången på långhusets södra sida sattes igen, där porten funnits sattes ett nytt fönster. Inne i kyrkan togsgolvet upp och isolerades. Under golvet i korets södersida påträffades en murad gravkammare som
antogs vara den som kyrkoherden Johannes Gaslander omnämnde i mitten av 1750-talet. Gravkammaren
var för pastor Samuel Burselius. Under sakristian tillskapades ett rum för en ny varmluftsanläggning. I
koret ersattes de kulörta glasen med patinerade antikglas i blyinfattning. Fönstren fick även nya
innanfönster. Den vita färgen på predikstolen och Goldensohns måleri på predikstolen och
läktarbarriären togs bort och det äldre måleriet restaurerades av konstnären Gustav Ambe i Växjö.
Goldensohns måleri placerades i tornkammaren. Trappan till predikstolen återställdes med uppgång från
koret och mellan vapenhuset och långhuset ersattes dörrarna med pendeldörrar.
Den senaste stora restaureringen genomfördes 1967 efter ett program av arkitekten Bent Jörgen
Jörgensen i Växjö. Vid restaureringen blästrades kyrkans väggar invändigt och laserades vita.
Pärlsponten i taket som tillkommit under 1800-talet plockades ner och det ursprungliga brädtaket
målades i en svagt vitblå ton. Antalet bänkar minskades och utifrån bevarade bänkdörrar nytillverkades
nya och bänkinredningen byggdes om till att åter bli sluten. Altarringen flyttades fram och byggdes om
med en bredare överliggare, kyrkans fönster ersattes med treglasfönster. I vapenhuset plockades golvet
upp och trossbottenfyllningen kompletterades. Tornvinden kläddes in och på läktaren togs några bänkar
bort för att ge plats för kyrkokören. Vid renoveringen togs taket under läktaren bort varvid en bemålad
bjälke hittades, det finns även ytterligare spår av måleri på flera platser i kyrkan vilket antas vara virke
som återanvänts från den äldre kyrkan. Utvändigt målades kyrkan med vit färg och nu vitlaserades
väggarna och även det övriga måleriet gjordes laserande. Bänkinredningen laserades i grönt och
läktarens pelare och undertak gjordes brunröda och ljusa.
1980 installerades en toalett i vapenhuset samtidigt som vatten och avlopp drogs in i kyrkan. Samma år
togs en tillgänglighetsanpassad dörr upp vid tornets norra vägg. Året efter gjordes en utvändig
ommålning och taket tjärades om. 1994 utfördes ytterligare en exteriör ommålning och därefter har
ytterligare en ommålning skett där kyrkans dörrar och fönster gavs en skarpare färgsättning än tidigare.
Interiört präglas kyrkorummet av den restaurering som utfördes på 1960-talet där de starka färger som
finns på listverk och snickerier starkt kontrasterar med de laserade väggarna.