CAROLI KYRKA

Torpa kyrkby runt nuvarande Caroli kyrka blev 1621 Borås stad. Första kyrkan på platsen antas ha varit en stavkyrka, vilken ersattes med en romansk stenkyrka kring 1200-talets början. Detta antagande bygger på fynd i Caroli kyrka av en dopfunt av sandsten, utförd med största sannolikhet av mäster Anders/Andreas, verksam vid denna tid. En grov dörrpost (anslagssten) i sandsten, ett hugget överstycke till ett litet romanskt fönster, samt grundmurar och en väggmur i Caroli kyrkas södra vägg är andra fynd som styrker dateringen. Storlek och plan är känd.
Marken runt kyrkan var begravningsplats och på gravarna lades stenhällar för Borås kyrkas uppförande. Kyrkan stod klar utan torn 1675 som treskeppig kyrka med basilikakaraktär (murarna var klara 1666, taket 1668, klockstapeln 1663, vars klockor flyttades in i kyrkan 1674). Det påstås att man sålde gravplatser inne för att få pengar till inredningen (efter 1804 har ingen begravts inne i kyrkan). Kyrkan fick namnet Caroli efter kung Karl XI. Caroli kyrka brann 1681, varefter strävpelare gjordes och ett torn uppfördes 1689 med sju våningar. En framstående kyrkomålare, Erik Eriksson Grijs dekorerade valven. En orgel stod klar 1694 av Magnus Årman. Lidköping. Ett kopparstick från omkring 1700 visar ett långhus med två takfall likt en basilika, och mycket höga fönster mellan strävpelare. Taket nådde till tornets sjunde våning. Tornet hade en åttonde våning och ett pyramidtak. 1719 beskrevs Caroli kyrka som lik Gustavi Domkyrka i Göteborg med torn, tre klockor och urverk som slog och visade timmar. Hantverkarna var också hämtade från denna stad och byggmästaren lär ha varit densamme för båda kyrkorna. Såväl kyrka som kyrkomur var kalkslagna och vitmenade. Yttertaket hade ekspån och innertaket välvda, målade bräder. Altare från golv till tak med silver och färger, kor avskiljt genom bildhuggareverk och ny orgel fanns.
En sakristia byggdes till i öster 1739 efter nästa brand, 1727. Johan Niclas Cahman byggde en ny orgel 1736. Den flitigt anlitade kyrkomålaren Detleff Ross målade valven. Efter den tredje branden, 1822, kvarstod sakristian liksom 1600-talsmurarna och de 13 grova, åttakantiga pelarna. Även denna gång bevarades Caroli kyrkas exteriöra karaktär i huvudsak.Takformen hade varit ett slags säteritak, men omdanades nu till ett lägre sadeltak och en öppning till vinden sattes igen i tornets östra fasad. Interiört slogs ett nytt elliptiskt tunnvalv med pärlspåntade bräder i mittskeppet, obetydligt högre än de två sidoskeppens plana tak. Därmed fick kyrkan mer karaktären av en hallkyrka. Interiören benämns som karolinsk barock.
1824 byggdes nuvarande orgel i nyantik stil. Tre nya kyrkklockor göts. Altartavlan i nyklassisk stil tillkom 1839. Tornet höjdes åtta meter 1856 och huven med lanternin uppfördes då enligt ritningar från 1791. 1889 besiktigades kyrkan och då konstaterades att hela planen var så skev, pelarparen stod ej mitt för varandra exempelvis och lutande, murarna så undermåliga och buktande samt i avsaknad av ordentlig stenfot, att kyrkan var "anlagd utan sakkunskap" och inget av den inre stommen borde behållas. Tornet hade byggts bättre. Vid påföljande restaurering/ombyggnad revs sakristian och koret fick fönster. Sidoläktare byggdes. 1902 fick tornet ett kors i stället för vindflöjel efter en infekterad diskussion i över ett decennium.
1912-14 planerades och utfördes en större ombyggnad under ledning av arkitekt Karl Berlin. Kyrkan var därför stängd mellan februari och november 1914. Gamla tamburer och murade portalpartier från 1836 med bred, grund hålkäl i empirstil ersattes med nya klassiserande vapenhus i norr och söder. Nya entrédörrar med utgångspunkt i tornets befintliga och kopparklädda port gjordes. Den vita interiören med rundbågad dekor och "bondgranna röda och gröna rosetter över fönstren" dekorerades i taken och fönsternischerna, på läktarpelare och predikstol. Måleriet var ornamentrikt, ej utpräglat sakralt och nationalromantiskt. Altartavlans mörka nisch målades ljusare. Bänkkvarteren ordnades från 18 kvarter i "villervalla" till fyra och bänkarna byttes mot öppna, mörkbrunt målade. Golvvärmen med galler var hälsofarlig och byttes mot dolda radiatorer bakom nya väggpaneler. De "oharmoniska" färgerna i fönstrens rosverk togs bort i det inre och ersattes med så kallade katedralglas. Korskrank av järn tillkom för att markera koret mer. Predikstolen gjordes "fylligare" och målades, men beskylldes ändå för att vara "tarvlig, rankig och skrankig". Medel till en ny skänktes 1916 och till en dopfunt 1920. Arkitekt till båda var Sigfrid Ericsson, densamme som även ritat Masthuggskyrkan i Göteborg. De ritades i matchande, sirlig och rikligt dekorerad stil. Den gamla dopfunten ansågs sakna "allt konstnärligt och kulturhistoriskt värde."
Dekorationsmåleriet gillades i pressen, men den antikvariske inspektören arkitekt Axel Lindgren tvivlade på "berättigandet av att utstyra renässanskyrkor med ornamental färgskrud av hypermodern karaktär som här" Han ansåg det vara av ondo och menade att "Detta eviga ornamentslingrande hit och dit utan början, utan slut blir till frosseri för ögat men till svält för själen". Han fick senare medhåll av flera när kyrkan stod inför nästa större ombyggnad/renovering kring 1940. Man ville då åter vitmåla kyrkan, efter nya ideal vilka åter ville lyfta fram arkitekturens funktion av bärande och buret och som hyllade ljusa kulörer. Sigurd Curman på Riksantikvarieämbetet motsatte sig detta och dekoren, skadad av murrenoveringsarbeten, bevarades. Konstnären Filip Månsson hade även dekorerat Borås Rådhus samt Svenska kyrkan i Paris och han var enligt Curman en "banbrytare" som "höjde yrket i tekniskt och konstnärligt avseende upp ur stadium av slentrianmässigt hantverk".
Kyrkan stängdes 1938-1940 för stora åtgärder. Från koret byggdes en ny sakristia åt söder, då den gamla var ljudkänslig. Vid grundförstärkningsarbeten upptäcktes att kyrkan underminerats av underjordiska gravkamrars klena väggar och marksänkning, så ett nytt omfattande bjälklag av betong fick gjutas. Nya golv lades. Kamrarna, som hade tillkommit efter kyrkans uppförande, rensades och bevarades för visning. I samband med dessa arbeten hittades bland annat medeltida stenhällar, en dito dörrpost av sandsten och i söder ett romanskt sandstenskvaderförband, sannolikt från den romanska stenkyrkan. Sprängningar i närheten orsakade sprickbildningar bland annat mellan torn och gavel, så även tornet fick för säkerhets skull en betongförstärkning runt grunden. Klockornas träfästen var helt undermåliga och hela rummet göts in i betong och klockorna fästes i bjälklaget. Torntakstolen var rutten, ersattes och vid omputsning utvändigt befanns likaså murverket vara i katastrofalt dåligt skick. Invändigt avlägsnades sidoläktarna och orgelläktaren förlängdes då de ruttna läktarpelarna ersattes med bärande stålbalkskonstruktion. Ny bröstning gjordes och bänkar samt väggpanel marmorerades i ljusare toner. Detta var de större förändringarna. Ny elektrisk klockringning ersatte den från 1912. Orgeln fick rengöras från allt byggdamm och man passade då även på att byta stämmor för att passa in i den "nya, klassiska klangen".
1966 installerades en toalett i tornvapenhuset. 1970 återinvigdes orgeln efter ombyggnad, med sju stämmor från Strand-orgeln bevarade och fasaden intakt. Detta föregicks av en decennielång diskussion med tre olika förslag från lika många orgelbyggare, där ett var att helt ersätta den. Domkyrkoorganisten Gotthard Arnér menade att orgelns fasad inte höll rättvis klang, utan var "stum", likt många orglar från den tiden. Som orgel i nyantik stil ansågs den vara "ett av de bättre exemplen på det", uttryckt av Åke Nisbeth på Riksantikvarieämbetet i ärendet 1958.
1983 utfördes de senaste större förändringarna. Den nya, mer församlingsnära liturgin manifesterade sig i ett fristående träaltare, så prästen kunde vara vänd mot församlingen, kallat versus populum. Altarringen togs bort och ett fristående knäfall ställdes mer handikappvänligt nedanför kortrappan. Dopfunten flyttades också ned från koret. Bättre utrymmen för kollekträkning med mera åstadkoms med en inglasad, takförsedd sakristia bakom altaret.

Caroli kyrka är en treskeppig hallkyrka med fullbrett, tresidigt avslutat kor. Kyrkorummet har en tyngd av barock med nyklassicistiska element i altaruppsats och orgel, samt en takdräkt av nationalromantiska målningar av Filip Månsson.
Mittskeppet skiljs från de två sidoskeppen av sex kraftiga, åttakantiga, putsade vitmålade, kolonnpar från 1600-talet av sten. De står varken helt parallellt eller med jämna mellanrum och somliga lutar. Bakom altaruppsatsen finns ytterligare en likadan kolonn. Koret är förhöjt och altaruppsatsen når taket och står fritt, strax bakom det främsta pelarparet. I koromgången bakom altaruppsatsen döljs en nyare sakristia och i söder leder en dörr till den äldre sakristian. På korets norra sida finns en utgång som numer inte används och vindfånget är arrangerat till förråd. Entréer från vapenhusen i norr och söder sitter något förskjutna från mitten åt väster. Orgelläktaren i väster når förbi de två första pelarparen.

LÅNGHUS - Kolonnerna har fyrkantig bas och låga kapitäl. På dem vilar mer eller mindre tryckta, rundbågiga valv. Stöttor löper mellan dessa valv och ytterväggarna. Predikstolen sitter på en kolonn framme vid koret på norra sidan och dopfunten är placerad nedanför koret på södra sidan. Framför koret står fristående knäfall. Norr om predikstolen har en mindre andaktshörna skapats med separat träaltare, ambo, stolar och en långbänk, samt en kororgel i ljust trä. Från orgelns gavel och ut mot mittgången står stolar för kören med en liten flygel framför. Mellan läktartrapporna och svängdörrarna till tornet finns på var sida en liten målad loge av trä. Tillkomstår är inte utrett, men de bör ha tillkommit efter branden 1822 och före 1914, då de planerades att rivas. De har en liten dörr åt porten med fyllningar och åt öster en stor öppning, omgiven av kraftiga, profilerade lister och försedd med gardiner. Under och över öppningen sitter fyllningar. Den undre har skuren palmettdekor i hörnen.
GOLV - Golvet är från 1940 och av slipad kalksten. Bänkkvarteren har brädgolv.
VÄGG - Väggarna är putsade och målade med vit, organisk färg. Från golvet och upp till strax under fönsterkanten sitter en träbröstning från 1914, indelad i rektangulära rutor och därunder bänkar. Bröstning och bänkar marmorerades 1940 i nougatbrunt och turkos. Infällt under varje fönster sitter ett gjutjärnsgaller framför värmeradiatorn.
PORT - Alla vapenhusdörrar är likadana, det vill säga dubbla svängdörrar från 1914, indelade i åtta fält med påspikade skivor och tryck av mässing. Dörrbladen är marmorerade som väggbröstningen. Omfattningens överstycke är förhöjt till en stiliserad arkitrav.
FÖNSTER - Långsidorna har fem rundbågade tvåglasfönster var med vidgad nisch och gultonade katedralglas från 1914 i gjutjärnsspröjs från 1877. Fönstren indelas i 30 rutor och överdelen imiterar masverk med spetsbågar och stiliserat fiskblåsmönster. Fönstersmygarna är dekormålade med individuella mönster, där kristna symboler ingår, i dova jordfärger i stil med takdekorationerna. Fönsterbänken har kondensrännor.
TAK - Taken tillkom 1823 med elliptiskt tunnvalv i mittskeppet, något högre än sidoskeppens plana tak. Runt mittskeppets tak löper en smal gesims med tandsnitt. 1914 lades puts på brädfordringen och skira, nationalromantiska dekormålningar av Filip Månsson och Brocke Blückert gjordes al secco i mustiga, dova färger med vissa accenter. Dessa täcker även valven till och med pelarkapitälen och en bit ned på väggarna. Mönstret är där rytmiskt med medaljonger och molnformationer i kryss med små infällda medaljonger med fåglar. Sidoskeppen har ett repetitivt medaljongmönster i rader med mildare nyanser. Valven har medaljonger med olika symboliska djur och i valvbågarna finns Gammeltestamentliga symboler. Ljuskronornas fästen har antingen metallgaller, eller illusionsmålade sådana, i skirt blommönster.

KOR - Koret är tresidigt med tre fönster från 1889 och en trettonde kolonn står symboliskt bakom altaruppsatsen. Altarområdet är upphöjt, öppet på tre sidor och rymmer två altaren. Två låga trappsteg av kalksten från 1940 leder upp. Predikstolens trappa utgår från korets nordvästhörn upp till korgen på kolonnen nedanför kortrappan, i höjd med knäfallen. Vid sydvästra pelaren står ett solur. En koromgång bildas bakom altaruppsatsen och den har en inbyggd sakristia med tak sedan 1983. Den har glasväggar i profilerade, kraftiga, omålade träposter och ett innertak av brädor med tre trägallerförsedda takfönster. I fönsternischen har också ett interiört fönster satts in i stil med väggarna. Ett bordsaltare av trä står vid pelaren varpå ett krucifix är fästat. Infällt i västra väggen flankeras pelaren av skrudskåp. Rummets konstruktion täcker delvis ett inmurat stenepitafium från 1600-talet.
GOLV - Slipad kalksten.
VÄGG - Likt övriga långhuset.
PORT - En igensatt ytterport åt norr. Se nedan.
INNERDÖRRAR - Till sakristian (1940) respektive dess pendang (1914) leder en korgbågad dörr, vars omfattning går i ett med väggbröstningen. Dörrbladet har sex fyllningar med enkla lister, marmorerat likt bröstningarna. Den nya sakristian bakom altaret har dörrar på båda sidor av glasrutor i kraftigt ramverk av trä.
FÖNSTER - Som i långhuset.
TAK - Taket över koret är dekormålat i sammanhang med långhusets tak med ett grekiskt kors i cirkel i reliefmönster med guldfärg. I koromgången är taket plant, putsat och avfärgat i vitt.

FAST INREDNING
ALTARE - Ett långsträckt, smalt, täckt huvudaltare av trä från 1940 är inlemmat med altaruppsatsen och dess utformning. Altaret har en golvlist med bladliknande reliefbård. Altarskivan är av gråmålat trä med skuren äggstavslist under. Mitt i koret står ett fristående bordsaltare från 1983 av brunlaserat trä, med kraftiga ben med en urfräst rektangulär dekor. Altaret flankeras av två fyrkantiga golvljusstakar med stor utsvängd bas med likadan dekor.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen har en kraftfull, nyklassicistisk, arkitektonisk uppbyggnad, och består av en del i mitten från 1839 med en rundbågad nisch med ett kors framför och två sidotavlor från 1862 i rundbågade öppningar. De flankerande senare delarna har utförts helt i stil med den äldre. Färgsättningen gjordes av Filip Månsson 1914 och är samstämd med övrigt dekormåleri. Johannes Andersson har ritat och troligen tillverkat den äldsta mittdelen och korset. Korset är högt, guldbrunt med en förgylld törnekrans och står i en rundbågad nisch med plan vägg bakom. Väggen är dekorerad med en nattlig himmel i grågulgrön ton som lyser upp bakom korset, mot mörkt blå och bruna toner i bakgrunden. Omfattningen liknar en kraftfull tempelgavel med två svällande, runda halvkolonner med snidad, rund bas i två skift, samt förgyllda joniska kapitäl. Girlandformade, målade molndekorer täcker kolonnerna.
Arkitraven har sex olika typer av kraftigt skurna klassiserande dekorer. På baksidan bärs konstruktionen upp av två kolonner med en äldre svart färg. Överstycket kröns av en förgylld jahvesol, som tangerar taket och på sidorna står obelisker. Den rundbågade öppningen flankeras av kantiga halvpelare med snidad bas och kapitäl. Bågen har en skuren äggstavsdekor på framsidan och längs hjässan sitter små runda glödlampor. I svicklarna sitter förgyllda bladdekorationer.
De två flankerande tavlorna är oljor av Birger Lignell, föreställande nattvarden i norr och Kristi himmelsfärd i söder. Omfattningen till dem ritades av arkitekt C.G. Blom-Carlsson. Den når i höjd med mittdelens halvkolonner och följer altartavlans antikiserande uppbyggnad med kantiga halvpelare vid båda sidorna. Tavlornas rundbågade ram har skurna klassiserande lister. Under tavlorna sitter en rad med stående rektanglar likt en barriär. Från basen av mittendelens halvkolonner löper lister i samma guldbruna färg, men utan skuren dekor, under barriären. Arkitraven är här inte lika uttalad, då halvpelarna löper över denna och allt slutar på samma höjd. Arkitraven tar upp några av dekorlisterna från den äldre arkitraven, samt altarets bladdekor på fotlisten. Överstycket har akroterion, samt ute på kanterna kors i en lövformad båge.
ALTARRING -Fristående knäfall från 1983 nedanför kortrappan. De kan kopplas till varandra och har en träram med fötter och en tvärslå under armstödet. Dynan är stoppad och klädd med ett vinrött tyg.
BÄNKINREDNING - Bänkarna är indelade i fyra öppna kvarter med sidogångar och tillkom 1914, ritade av Sigfrid Ericsson. Marmoreringen i nougatbrunt och turkos gjordes 1940. Gavlarna har en tidstypisk prägel i överkantens trubbiga avfasning. Upptill är en skuren pärlstav därunder är gaveln utformad som en stiliserad pilaster i relief med guttae och en ristad rektangel med sol i en romb. Väggbänkarna avdelas med jämna mellanrum av smala sidostycken, lika höga som ryggbrädan med profilerad framkant en ristad meanderdekor på sidorna likt gavlarna.
PREDIKSTOL - Sigfrid Ericsson ritade predikstolen av ek, installerad 1916. Inspirationen till dekoren anas i nummertavlorna från 1749 och stilen härleds till 1600-talets tysk-nordiska predikstolar. Johan Björk var skulptör och allt har en kraftig, frodig och rundad form. Den är målad med laserande tempera med matt yta, samt förgyllningar och färgerna harmonierar med dekormålningarna. Den femkantiga korgen och det sexkantiga ljudtaket är rikt och djupt skurna utan utpräglat sakrala motiv i en eklektisk blandning. Kottar, snäckor, frökapslar, blommor och rocailler blandas med barockmässiga medaljongformer och förgyllda flätverk. Under korgen löper sju armar samman med en kotte nedåt och en blomma uppåt. Kottar återkommer också i gyllene blomkluster som hänger under varje pelare som indelar fälten på korgen. Överstycket är enkelt med tunna, klassiserande lister.
Ljudtaket har en blå himmel undertill med en sol i relief. Runt kanten löper en förgylld, snidad bård med kottar och frökapslar samt snäckskal inåt, döljande belysning. En smalare, hög, femkantig huv som sväller något på mitten, kröns av en kraftig, krans och avslutas med fria armar likt korgen, vilka möts i en blomurna med en duva på toppen. En lätt svängd, smal trappa med blå heltäckningsmatta leder upp från koret. Räcket har utskurna, böljande balusterformer. Mäklaren är snidad med blomsterreliefer och förgyllt flätverk, krönt av en blomurna.
ORGEL - Orgelverket tillverkades ursprungligen 1824 av Pehr Zacharias Strand och den klassiserande fasaden gjordes av "den skickligaste bilthuggare i Stockholm" efter ritningar av arkitekt C.G. Blom Carlsson. Senaste renoveringen skedde 1970. Fronten är bred och utformad likt tre halvkolonner av blottade pipor med lägre och raka partier mellan sig och kraftiga, rundade "kapitäl" med stora, förgyllda skulpturer. Mittdelen är högre och bredare än sidopelarna. Pipkolonnerna har en lockformad, utkragande underdel. Nederdelen av fronten liksom orgelns sidor är marmorerade i rödorange och gröngrått på beige botten. Spelbordet i omålat trä är fristående och recent, vänt mot orgelfasaden.
LÄKTARE - Läktaren fick sitt nuvarande djup 1889, men bröstning, färgsättning och de sex, smala runda pelarna undertill, samt stålbjälklag, stammar från 1940. På sidorna närmast ytterväggarna är läktaren indragen ett par meter med en välvd anslutning till den i övrigt raka läktarbarriären. Undertaket är indelat i enkla fält med en målad dekorkant runt varje och list längs ytterkanterna, vilka följer läktarformen. En infälld, äldre rund armatur behölls. Bröstningen är indelad i långa rektangulära, enkla fyllningar. Överstycket är kraftigt profilerat och nedtill sitter en smalare profilerad list med hålkäl. Läktartrapporna är svängda med ekbeläggning från 1940 och går från kyrkorummets västliga hörn. Öppningarna omges av marmorerade pilastrar.
Orgeln är fristående i mitten av det stora läktarutrymmet. På ömse sidor står gråmålade bänkar av enkel parkbänksmodell på sju gradänger med sidobarriär, vars golv är av mörklackat trä. Bänkarna är löst stående på golvet med mjukt svängda gavlar. Främre delen av läktaren är omöblerad. Orgelns fristående spelbord, vänt mot orgeln, flankeras på ömse sidor av två mindre, sannolikt sentida, gradänger med fristående stolar. Golvet är klätt med heltäckningsmatta. Som skydd för fönsteröppningarna och kring trappnedgångarna finns enkla, gråmålade trästaket. På västväggen i trappan sitter tavlor med kyrkans historia.

SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunten är ritad av Sigfrid Ericsson 1920 och snidad av Johan Björk. Den gjordes i samma rikt utsirade stil som predikstolen. Materialet är furu. Dopfunten har ett höj- och sänkbart lock med en slank, hög och förgylld ängel på toppen. Formen är som helhet hög och smal med något av en klockform, eftersom locket möter cuppan i mitten med ett utsvängt, marmorerat parti. Runt cuppans kant hänger röda, skulpterade festonger med tofsar. Nedåt smalnar den åter av och står på en fyrkantig, marmorerad sockel med ett räfflat och rikt skulpterat fothölje. Locket är fasat i smala lodräta partier med blommor, fruktkorgar och änglahuvuden på varann i djup relief, vilket kröns av en enkelt profilerad överkant. Böjda stänglar i tre skift formar en avsmalnande topp, krönt av en stor plymliknande, förgylld knopp och så ängeln överst på en kula. Färgerna är i laserande tempera som predikstolen, men ljusare hållna. Dopfatet är åttakantigt och av mässing, tillverkat under 1700-talet.
NUMMERTAVLOR - Ett par från 1740-talet med rikt snidade förgyllda och målade träramar med Bérainornamentik med flätverk, bandvoluter, blomurna och fruktknippen. Dubbla ljusarmar av mässing. Ett par från 1763 har en sirligare skuren och förgylld dekor av akantus och rocailler, med mer sköldform än de förra. Ytterligare två par från 1900-talet finns, ett par i enkelt utförande ritade av Sigrid Ericson och ett par med äldre formspråk från 1944 i gåva av kyrkvärden Oscar Johansson.
ÖVRIGT - Tre oljemålningar från 1700- och 1800-talen, samt ett trä- och ett stenepitafium.

VAPENHUS, väster - Ett rymligt, rektangulärt, ouppvärmt vapenhus i tornet med högt i tak och konvext avrundade hörn åt sydväst och nordväst. Utmed norrväggen står två äldre offerkistor i trä med smidesbeslag, varav den ena är från 1674. Vid söderväggen står ett enkelt bord med ett snidat, modernistiskt utformat krucifix. Portalen är åt väster och ingången till kyrkan i öster. Innanför denna port finns ett större vindfång med dekormålat trätak, putsade väggar och dubbla, svängdörrar från 1914 in mot kyrkorummet.
GOLV - Golvet täcks av stenplattor av kalksten från 1914.
VÄGG - Väggarna är slätputsade och avfärgade i en gulvit kulör.
PORT - Västportalen är en brunmålad pardörr med rakt överstycke. Dörrbladen består av stående, brunmålade plank med gångjärnsbeslag av smide. Som överljus till porten finns ett spröjsat lunettfönster.
INNERDÖRR - Till kyrkan är en stor pardörr med rakt överstycke. Dörren inramas av profilerade dörrfoder samt kraftigt överstycke. Dörrbladen har tre fyllningar vardera med rundlar i hörnen. Fyllningslisterna är täckmålade medan fyllningar och ramverk är träimiterande ådringsmålat i mörkbrunt med utskuren cirkeldekor. Eventuellt stammar den från 1890 då sidoläktare gjordes, vars bröstning också dekorerades av cirklar. Dörren flankeras av två mindre enkeldörrar i liknande utformning, den högra leder till en toalett från 1966.
FÖNSTER - Ett spröjsat, flackt lunettfönster över västporten.
TAK - Vapenhuset har ett platt trätak bestående av äldre brädor med ojämna bredder. Taket är dekormålat likt långhuset men enklare: en mittrundel och en mörkare kantlist. Färgsättningen är mörk.

VAPENHUS, norr och söder - Ett litet uppvärmt rum byggt 1914 med vindfångskaraktär.
GOLV - Slipad kalksten med nedsänkt skrapmatta.
VÄGG - Bröstning lik långhusets med infälld radiator, vitmålad puts däröver.
PORT - Ytterdörren har ett likadant blad som de dubbla svängdörrarna in till långhuset, med åtta påspikade skivor som marmorerats.
TAK - Kassettak av mörkbrunt trä med nationalromantisk armatur av trä och blyspröjsat glas, hängande i kulkedjor av trä.

SAKRISTIA - Dagens egentliga sakristia är belägen bakom altaret och beskriven ovan. I det följande avses den äldre sakristian i en tillbyggd del från 1940 med rektangulär planlösning. Rummet nås från koret via en långsmal, låg gång med garderober och källarnedgång åt öster, samt toalett åt väster. I sakristians östra vägg finns en inbyggd bokhylla med ett modernt textilförvaringsskåp för liggande förvaring. På sidan finns ett smalt skåp för hängande textilförvaring. Hyllan och skrudskåpet är marmorerade.
GOLV - Golvet är belagt med en grå plastmatta.
VÄGG - Väggarna i sakristian och förbindelsegången till koret är klädda med skivor, troligen på grund av fuktproblem med putsen. I den västra väggen finns tre garderober med pardörrar i vägglivet. Väggarna och sakristians innerdörrar är svagt marmorerade och stänkmålade och har en målad taklist av linjer i olika färger.
PORT - Utgång till kyrkotomten i nordväst, mot "innergården", med ett sentida, målat dörrblad med en fyllning. Ovan dörren sitter ett lunettfönster. Bakom dörren finns ett vindfång med kappavhängning. Ytterdörrens blad har rakt överstycke är klätt med kopparplåt och har en större mittfyllning.
FÖNSTER - Sakristian har rundbågiga, vitputsade fönstersmygar åt söder och öster med fönsterbänkar av polerad kalksten. Bågarna av gjutjärn är spröjsade och målade i en brungrön kulör. Rutorna har ofärgade samt gula antikglas. Förbindelsegången har ett runt fönster åt öster.
TAK - Sakristian har ett flackt, kryssvälvt tak med platt mittdel. Taket är vitputsat och mittdelen är markerad av en dekormålad cirkel med solkors, Kristi monogram och lidandekorset, utfört av Brocke Blückert 1940.

TORN
TORNVÅNINGAR -
VÅNING 1- Vapenhus
VÅNING 2 - Uppvärmt, möblerat rum med fönster i djup nisch åt väster, likadant som långhusets fast mindre. Korkimiterande golvplastmatta. Spetsbågad, vit, putsad djup nisch mot läktaren, som troligen varit en öppning. Västväggen är putsad, övriga har vävtapet. Infällda väggskåp. Svartmålat tak med infälld armatur.
VÅNING 3 - Betonggolv. Putsade, vita väggar. Fönster i väster som våningen under. Trätrappa upp i norr, i östra väggen en metalldörr till kyrkvinden. Saltutfällningar efter spricka i valvhjässan. Äldre trätak av brädor från läktarens undertak, hitflyttade 1940. Flera äldre inventarier, armatur och medeltida sandstensfragment förvaras här.
VÅNING 4 - Trägolv. Putsade väggar. Dörr till kyrkvinden av metall. Fönster som våningen under. Enkel trätrappa längs östra väggen. Tak av målade brädor från läktaren, hitflyttade 1940. Förvaras här: Korskranket från 1914, delar av tidigare inventarier i Gustav Adolfs kyrka såsom predikstolen.

Caroli kyrka är en stor hallkyrka med rundbågade fönster och ett tresidigt, jämnbrett kor och ett relativt slutet, sju våningar högt västtorn. Från koret finns åt söder en tillbyggd sakristia och till långhuset grunda, klassiserande sentida vapenhus åt norr och söder mitt för varandra. Kyrkan har en imposant, robust och stram 1600-tals karaktär.

FASAD - Stommen i långhus och torn består mest av den lokala bergarten gnejs, men även sandsten, särskilt i södra långhusmuren. Murbruket är lerblandat. Stommarna i sakristia och vapenhus är av tegel. Fasaderna är putsade med en ofärgad, fin spritputs av kalkcement. Ballasten, som naket framträder i putsen, är av blandade storlekar och stensorter. Runt fönster och portar finns slätputsade omfattningar av ädelputs. Delar av fasaderna täcks av murgröna. På långhusets norr- och sydfasad finns respektive sju mindre strävpelare som är putsade likt fasaden. Strävpelarna avtäcks av sluttande tak med kopparplåt. På varje strävpelare finns ett svartmålat ankarjärn i smide med volutformer. Tornfasaden är översållad av raka ankarslut. Vapenhusen åt söder och norr har breda, slätputsade hörnkedjor och gavelfält med slätputsad, rund dekor och profilerad gesims. I höjd med portens överkant löper en slätputsad gördellist. Sockel saknas utom på sakristian från 1940 och förbindelsegång, som redovisar en hög naturstensgrund med breda, slätputsade, ojämna fogar och ojämn överkant. Vapenhusen har också socklar av huggen sten.

FÖNSTER - Långhuset har tio stora, rundbågiga, slätputsade fönsteröppningar som är symmetriskt placerade i fasaden och koret. Solbänkarna är av västkustgranit från 1903. De spröjsade fönsterbågarna är från 1877 av gjutjärn, målade brungröna och sitter något indragna i fasaden. I bågarnas övre, rundbågiga del avslutas den smårutiga spröjsningen av ett spetsbågsmönster. Överst i bågen finns tre cirklar där den större i mitten är indelad i ett stiliserat fiskblåsmönster. Ovanför portalerna finns stora överljus i form av spröjsade lunettfönster. Bågarna är av trä och målade gröna. Västportalens halvmånefönster är något mindre och lägre än de båda andra.
Sakristian har ett rundbågigt fönster i östfasaden och ett i sydfasaden. Bågen är av gjutjärn, spröjsad till nio rutor och målad brungrön. I östra fasadens sockel finns ett mindre, rektangulärt fönster i källaren. Förbindelsegången har ett runt, korsspröjsat fönster. Tornets andra till femte våning har i en vertikal rad ovan västportalen vardera ett rundbågigt fönster, likadana som långhusets men mindre. I tornets sjätte våning finns åt alla väderstreck två rundbågiga ljudöppningar igensatta av nät. Ovan dessa finns en halvvåning som åt alla väderstreck markeras av tre små, rundbågiga fönster, tillkomna 1940. I tornets västfasad finns i de två nedersta våningarna två små, rektangulära öppningar som är asymmetriskt placerade. Den övre är igensatt av jalusipanel och den nedre öppningen är glasad.

PORT - Alla kyrkans huvudportar är klädda med kopparplåt med utgångspunkt i tornporten, som är äldst och tillkommen före 1914. Västporten sitter djupt indragen i tornfasaden. Den rundbågiga, ensprångiga portalen markeras av en slätputsad, profilerad dörromfattning, troligen av betong. Den slätputsade portnischen har spår efter saltutfällningar och i valvhjässan finns en spricka. Pardörren har rakt överstycke och är en äldre inåtgående dörr. Bägge dörrbladen är klädda med kopparplåt, lagd i fiskbensmönster och med små handtag av metall. Porten har ett överljus med ett flackt lunettfönster. Söder om västportalen finns en mindre, rundbågig paneldörr till torntrappan, som sitter något indragen i fasaden. Dörren är utåtgående med bandgångjärn av smide samt handtag med 1700-tals karaktär. Dörrbladet är i den övre delen beklätt med snedställd, profilerad, ljusgrönt målad träpanel och i den nedre delen med likadan, liggande panel. De norra och södra vapenhusen har en rundbågig, tvåsprångig portal. Sprången är hålkälade och har en välvd slutsten. I bågen finns ett lunettfönster och därunder en hög pardörr med rakt överstycke. Dörrbladen från 1914 är klädda i ärgad kopparplåt och har ett ramverk med en stor, rektangulär fyllning, vari plåtarna är lagda i skift med nitar. Varje dörrblad har en dragring i koppar. På vapenhusets ömse sida sitter enbladiga dörrar med raka överstycken, brunmålade och indelade i nio, rektangulära fyllningar. På den östra delen av den norra fasaden finns en mindre koringång med korgbågat portvalv och en rak dörr likadan som sidodörrarna i vapenhusen. En vinklad trappa leder upp. På sydfasadens östra del finns, mellan två strävpelare, en källarnedgång, obetydligt höjd över marken. Nedgången är täckt av en svagt sluttande nedstigningslucka klädd med kopparplåt i bandformat. Sakristian har en dörr i norr åt "innergården" täckt med kopparplåt och rakt överstycke.

TAK - Långhuset har ett sadeltak som är valmat över korpartiet. Taket är täckt av ärgad kopparplåt som är lagd i skivtäckning i storplåtsformat med förskjutna falsar. Nedtill finns hängrännor och stuprör av koppar. Under takfoten finns en enkelt profilerad gesims som är inklädd med ärgad kopparplåt. I det nedre, östra hörnet av det norra takfallet finns en kopparplåtsklädd taklucka med tillhörande stege. Sakristian täcks av ett flackt tälttak som är täckt med kopparplåt likt långhuset. Taket kröns av ett kors på kula av kopparplåt. Förbindelsegången täcks av ett flackt sadeltak. Likt långhuset finns hängrännor och stuprör i koppar. Den enkelt profilerade takgesimsen är slätputsad och avfärgad vit. Tornet täcks av ett välvt torntak likt en huv, som har en fyrsidig lanternin med tälttak, krönt av ett förgyllt kors på kula. Lanterninen har på varje sida en rundbågig valvöppning med ett enkelt staket i den nedre delen. Allt är helt täckt av kopparplåt likt långhustaket. På var sida av torntaket sitter en urtavla och mellan och över dem löper en utkragande list runt hela huven. Urtavlorna är svarta med guldsiffror och visare och ovanför varje sitter ett förgyllt klot på listen. Under listen, på båda sidor om var urtavla förgylld triglyfdekor. Torntaket avslutas nedtill av en klassiserande, kraftigt utskjutande, kopparplåtsklädd gesims bestående av jämnt placerade konsoler.