Kyrkan
Vimmerby kyrka omtalas första gången i källmaterialet år 1235. Det ska ha varit en träkyrka belägen väster om dagens kyrkobyggnad. Medeltidskyrkan revs 1685 för en stenkyrka i karolinsk stil med fristående klockstapel. Under 1800-talet blev denna kyrka för trång och 1850 togs ritningar fram till en ny kyrka i nyklassicistisk stil. Ritningarna utfördes av arkitekten och byggmästaren J Jonsson i samarbete med arkitekten vid överintendentsämbete E V Langlet. Kyrkan stod klar 1859. Från den gamla kyrkan överfördes bl.a. orgeln och dopfunten. Den första större restaureringen av kyrkan genomfördes i slutet av 1800-talet under ledning av arkitekt Hugo Hammarskjöld. Kyrkan fick då bl a nya nygotiska bänkar och väggarna försågs med dekorationsmåleri. Den ursprungliga predikstolen togs bort och predikstolen från den gamla kyrkan installerades. Nästa stora restaurering utfördes på 1930-talet under ledning av arkitekt Johannes Dahl och innebar en återgång till ett mer ursprungligt uttryck i kyrkorummet. En ambition under hela 1900-talet har varit att återföra äldre kyrkliga inventarier till kyrkorummet. År 1958 placerades den gamla altaruppsatsen på södra långväggen. Under 1960- respektive 1990-talen har kyrkorummets västra del förändrats med tillkomst av läktarunderbyggnad m m. Sin nuvarande färgsättning fick kyrkan 1998.
Beskrivning av kyrkogården idag
Kyrkogården ligger skild från kyrkan, med fastighetsbeteckningen Vilan 1.
Allmän karaktär
Kyrkogården är högt belägen i Vimmerby stad och har en oregelbunden form. Eftersom kyrkogården ligger på en ås varierar höjdförhållandena. Den högst belägna delen är de äldsta kvarteren medan de nyaste delarna med kvarter 20 och framåt ligger i en sänka. Från kyrkogårdens äldsta delar har besökarna en god utsikt över Vimmerby stad.
Kyrkogården nås antingen via Kyrkogårdsbacken mot öster eller via Norra industrigatan mot väster. Högst upp på kyrkogården ligger de äldsta kyrkogårdsdelarna som utgör en rektangulär yta med två kapellbyggnader och stora, mestadels grusade områden med många stora gravplatser och gravvårdar. I nordost finns ett i det närmaste trekantigt område som tillkom på 1920-30-talen, men som togs i bruk först på 1960-talet. Här är gravplatserna anlagda i gräsmatta. I området finns många olika typer av vegetation. Nedanför den äldsta kyrkogårdsdelen, mot väster finns den yngsta kyrkogårdsdelen, med anslutning via trappor. Även här präglas området av grönska. Bara två av kvarteren är hittills i bruk.
Omgärdning
Mot norr: Gunnebostängsel och häggmispel i ett parti samt ädelgran och lönn i ett parti.
Mot söder: Häck av gran
Mot väster: Häck av bl a häggmispel och spirea.
Mot öster: Häck av gran samt i ett parti Gunnebostängsel med häck av häggmispel.
Ingångar
I öster: Fem ingångar längs Kyrkogårdsbacken. Den sydligaste är i form av en trappa och en enkelgrind. De övriga finns från parkeringen längre norrut. Tre av dem har grindstolpar av ljusröd till ljusgrå granit med inhuggna kors. En har grindstolpar av smide krönta av kors i en kula av smide. Pargrindarna är av två olika typer, två är utförda i tunt smide i enkla spjälor krönta av kors. Två är utförda i en kraftigare stålkonstruktion med tenar som likt en solform sprider sig över grindens mitt, med ett kors i en cirkel i mitten. Samtliga grindar är svartmålade.
I väster: En ingång med tre grindstolpar av granit lika östra sidan och en dubbelgrind och en enkelgrind i utförande överrensstämmande med de i kraftigare i öster.
Översiktlig vegetationsbeskrivning
Ingen egentlig trädkrans omger hela området, men lönnar finns i rad längs den gamla kyrkogårdens gräns mot väster och mot norr. I den trekantiga kyrkogårdsdelen i nordost finns stora ädelgranar och lönnar som en slags trädkrans. Lönnar finns också längs Kyrkogårdsbacken. Längs flera av kyrkogårdens huvudgångar finns lönnar planterade. Längs huvudgången är raden av lönnar dock bruten i ett långt stycke i mitten, vid kyrkogårdens allra äldsta del. En allé av väl tuktade lönnar finns också längs huvudgången i det trekantiga området.
Kyrkogården omges av häckar av gran, häggmispel och i väster blandade sorter med bl a spirea. På den nyaste kyrkogårdsdelen finns en vegetation av stor variation i olika kombinationer i häckar och buskage.
Som rygghäckar och som omgärdning kring enskilda gravplatser fungerar häckar av thuja, buxbom, liguster, måbär, spirea och häckoxbär.
Gångsystem
På den gamla kyrkogårdsdelen är huvudgången i norr-söder löpande riktning asfalterad. Även övriga större gångar i öst-väst löpande riktning är asfalterade. Övriga gångar är belagda med grus. På den trekantiga kyrkogårdsdelen i nordost är de två huvudgångarna asfalterade. Inga grusgångar finns. Förhållandena är likadana på den nya kyrkogårdsdelen i väster.
Gravvårdstyper
På kyrkogården finns blandade gravvårdstyper från hela 1900-talet samt ett relativt stort antal bevarade vårdar från 1800-talet. Grå, svart och röd granit dominerar som material, men även andra material förekommer. Utformningen av gravstenar följer gängse stilhistoriska mönster. Många av vårdarna, fördelat över en lång tidsperiod, har klassicerande drag i form av inhuggna urnor, lagerkransar, pilastrar och en form som efterliknar en tempelportik alltså gaveln på ett antikt tempel. Huggna kolonner integrerade i gravvårdarna förekommer också i flera fall. Några av de riktigt stora vårdarna har toppigt eller vinkelställt krön och brukar kallas obelisker eller bautastenar. Från 1900-talets mitt och framåt är vårdarna ofta rektangulära och enkla i modellen. Motiv som blir vanliga från 1970-talet och framåt är blommor, träd, fåglar och solar. Sandsten och marmor, i flera fall i kombination, förekommer i några äldre gravvårdar, då gärna tillsammans med kors eller vegetativ ornamentik. Gjutjärnsvårdar finns i några exempel i form av kors och i två fall av hällar. Ett smideskors från 1900-talet finns också, liksom ett par äldre träkors.
I kvarteren 1-10 är stora områden helt och hållet belagda med grus och vissa gravplatser omgärdade av stenramar, smides- eller gjutjärnsstaket, pollare med kedja eller häckar. Andra platser har bara gruset uppkrattat som en liten bädd. Stora områden finns också som är besådda med gräs.
På ett stort antal gravvårdar, framförallt på den äldre delen av kyrkogården anges den dödes yrkestitel. Även ort-/by- eller gårdsnamn anges på ett mycket stort antal vårdar.
Minneslund
Minneslunden är insprängd mellan kvarter 19 och 15 på den trekantiga kyrkogårdsdelen. Platsen omges av stora ädelgranar. Markytan är lagd med sk byasten. Mitt i området finns en stor natursten och ett träkors. Stenen bär inskriptionen Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. Framför stenen finns en liten fontän. Där finns också en yta för placering av blommor o dyl.
Byggnader
Gamla kapellet, uppfört 1905, är beläget där kvarteren 5, 6, 7 och 8 möts. Den lilla byggnaden är uppförd i historiserande stil med vitputsade fasader, rundbågiga muröppningar och ett brant sadeltak belagt med svartmålad plåt. Kring ingången i öster finns ett språkband med bibelhänvisningen Rom 6:23 samt ornamentik i form av kastanjeblad och kastanjefrukter. Kapellet brukas sedan länge som förråd. Invändigt finns dock rester av bemålning med draperimålning med rosetter i grått och ett svart-vitt rutigt golv i keramiskt material.
S:t Johannes kapell uppfördes vid 1950-talet mitt efter ritningar av Johannes Dahl, Tranås. På platsen fanns tidigare ett bårhus som integrerades med nybygget och fick bilda dess vapenhus i öster. Kapellet anlades med källare för förråd, verkstad, personallokal, bisättning, kistförvaring m m. I markplan byggdes intill det gamla bårhuset utrymme för kapprum, expedition och samlingssal. Samlingssalen har kalkstensgolv och ljusgula putsade väggar samt fernissat trätak. I den kantiga kordelen finns hiss för att föra kistan till och från källaren. Som altartavla finns ett motiv i form av en blomsteräng utfört av konstnärinnan Monika Löfsved Pettersson, Västervik. I den bakre delen av kyrkorummet finns en läktare med orgelfasad från 1955 och orgelverk som byggdes nytt 1994 av Sune Fondell, Ålems orgelverkstad. Exteriört har kapellet putsade väggar avfärgade i vitt och sadeltak lagt med enkupigt tegel.
Vaktmästeri och kyrkogårdsförvaltningens expedition finns i en byggnad i kyrkogårdens nordvästra del, vid kvarter 11. Byggnaden är vitputsad och har sadeltak lagt med betongtegel. I byggnadens ena kortsida finns infart till garage.
Övrigt
Kyrkogårdspersonal och kyrkorådet har gemensamt, under senare år, K-märkt utvalda gravvårdar på kyrkogården. Platserna är märkta med ett K på gravkartan. Flest finns i kvarteren 5-8 som också utgör kyrkogårdens äldsta del. De K-märkta gravvårdarna var vid inventeringstillfället omkring ett 40-tal.
I ett område väster om vaktmästeri och kyrkogårdsförvaltningens expedition finns komposter och andra ytor som används för skötseln av kyrkogården. På en plats står en ansenlig mängd gravvårdar och stenramar som tidigare stått på kyrkogården.
I kvarter 11, i närheten av Astrid Lindgrens gravplats, finns en brevlåda där de som vill kan lämna brev till Astrid. Många turister besöker också Vimmerby kyrkogård för att just besöka Astrid Lindgrens gravplats.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter 5, 6, 7 och 8
Allmän karaktär
Kvarter 5, 6, 7 och 8 utgör kyrkogårdens äldsta del och rymmer familjegravplatser från 1800-talets mitt och framåt. De fyra rektangulära kvarteren är uppdelade av två gångar som korsar varandra i en rät vinkel. I den södra änden av området ligger det gamla kapellet som byggdes 1905. Karaktäristiskt för området är de många grusgravarna och mängden påkostade och stora gravmonument. Många gravplatser omgärdas av stenramar, järnstaket eller låga häckar. Rygghäck förekommer endast i en rad i kvarter 7. Gravplatserna varierar mycket i storlek. Längs mittgången som går i nord-sydlig riktning finns här ingen trädrad, så som är faller i kyrkogårdens södra och norra del. En enda lönn står kvar i höjd med kvarter 5 och 6. Däremot finns en rad stora lönnar längs gång och väg som finns väster om området. Kvarter 6 ligger i en liten sluttning, vilket gjort att området lätt terrasserats.
Uppbyggnaden av kvarteren liknar varandra. Varje kvarter omgärdas av gångar, av asfalt eller grus. Inom respektive kvarter finns sedan flera grusgångar. Längs de omgärdande gångarna ligger gravplatser med gravvårdar mestadels vända mot gången. Detta skapar liksom en ram kring områdets inre gravplatser, men ordningen är inte speciellt strikt utan gravvårdar bredvid varandra kan vara vända åt olika håll. Till viss del märks en skillnad mellan de yttre gravplatserna och de inre i varje kvarter, på så vis att kvarterens inre rymmer många mindre och ofta liggande vårdar. Längs kvarterens ytterkanter är emellertid vårdarna gärna påkostade, stora och omgärdade på olika vis. Vissa gravplatser är mycket stora och rymmer flera gravvårdar. En del gravplatser får på så vis en nästan monumental prägel. De allra mest utmärkande kvarteren när det gäller ovanliga och påkostade vårdar är kvarter 6 och 7. I kvarter 8 är många av gravplatserna små.
Till kvarter 6 hör förutom det nämnda området också en slänt i väster ner mot kvarter 20. I slänten finns urngravplatser som tagits i bruk under 1990-talet.
Häckmaterialet i området består av tuja, gullregn, måbär eller buxbom. Många gravplatser är dekorerade med formklippta tujor, idegranar eller buxbom. Även rhododendron, sockertoppsgranar och ormbunkar förekommer. I kvarter 7 finns två hängbjörkar.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns en stor variation när det gäller gravvårdstyper, många mycket påkostade och ovanliga. I blickfånget hamnar gärna riktigt höga vårdar av grå eller svart granit som är formade som obelisker, eller höga vårdar med vinkelställda eller asymmetriska krön. Många av de stora vårdarna är också mycket kraftiga och har rustik yta. Några vårdar är i formen av kors eller är låga och riktigt breda. Ovanliga material märker också ut sig såsom kors av gjutjärn (8st), hällar av samma material (2 st), ett antal vårdar av sandsten och/eller marmor samt någon av kalksten. Av dessa senare är flera mycket fina hantverksmässigt utförda arbeten, såsom en stubbe av sandsten med en uppslagen bok av marmor eller en vård av sandsten med huggen murgrönsdekoration och kors av marmor. En av de riktigt höga vårdarna har ett porträtt av den döde utförd i brons, monterad på stenen. Många av vårdarna i området är också mer modesta till storlek och utformning. En vanlig form är en rektangulär sten med vinkelställt krön. Många av denna typ är från 1930-talet och framåt. Sammanlagt finns i de fyra kvarteren omkring ett 50-tal vårdar från 1800-talet, främst från seklets mitt och senare del. Den äldsta vården från 1829, är enligt uppgift flyttad från den gamla kyrkogården kring kyrkan. Gravvårdarna i området är i övrigt från samtliga decennier av 1900-talet. Många gravplatser har brukats av samma familj under lång tid vilket resulterat i flera gravvårdar från olika tider.
På många av gravvårdarna anges den avlidnes yrkestitel vilket också berättar mycket om hur kvarteret brukats. Här finns mycket få lantbrukare och hemmansägare men desto fler titlar från andra verksamhetsfält som mer hör staden och de högre sociala skikten till. Några exempel på titlar är borgmästare, skorstensfejaremästare, stationsinspektör, magister, riksdagsman, stadssjuksköterska, rådman, stadsläkare, hovrättsnotarie, major, urfabrikör och häradshövding. Gårds-/by- eller ortnamn anges på relativt få vårdar.
Som exempel på intressanta gravvårdar kan här bara nämnas några få. I kvarter 7 finns familjen Hammarskjölds gravplats med en kalkstensvård från 1865 över Konungens troman Översten och Riddaren H. Arvid Hammarskjöld och en skjöldformad svart granitvård över Majoren C J Hammarskjöld d. 1896. Platsen omgärdas av pollare och kätting. I samma kvarter finns en ca 2 meter bred gravvård av svart granit över direktören över det framgångsrika Vimmerbyföretaget Gullringshus, Anskarius Svensson d 1943. Riktigt breda vårdar blev vanliga från omkring 1940 då det kom bestämmelser om begränsningar av gravvårdarnas höjd. Familjen Halldéns gravplats i samma kvarter är stor och rymmer ett
flertal mycket fina vårdar i form av stenkors i olika bergarter. I kvarter 8 finns ett gjutjärnskors över de Späda bröderna Johan Magnus och Achates Phalen döde 1860. Korset med den gripande inskriptionen ska ha inspirerat Astrid Lindgren till skrivandet av boken Bröderna Lejonhjärta. I kvarter 8 finns också kyrkogårdens äldsta vård, en gjutjärnshäll med ekbladsornamentik över Maria Christina, Provinsialläkaren Doctor Anströms maka d 1829. En vård av samma typ över maken ligger bredvid och är daterad 1854. Båda dessa vårdar är dock flyttade hit från den gamla kyrkogården.
Kvarter 1, 2, 3 och 4
Allmän karaktär
Kvarter 1-4 utgörs av ett rektangulärt område i kyrkogårdens sydligaste del. Området lades till kyrkogårdens yta i slutet av 1800-talet men började användas efter hand under 1910-30-talen. Här finns både familjegravplatser/köpegravplatser och områden för linjegravar. De fyra rektangulära kvarteren är uppdelade av två gångar som korsar varandra i en rät vinkel. En gång finns också väster om området. Ett par av gångarna, huvudgången i nord-sydlig riktning och gången fram till kapellet är asfalterade, övriga grusade. Längs gångarna finns i större delen av området lönnar planterade som skapar lummighet och skugga, framförallt i väster. I den norra delen av området ligger det gamla kapellet som byggdes 1905. Kvarter 3 och 4 ligger i en sluttning. Karaktären i området är blandad då kvarteren är uppbyggda på lite olika sätt.
I kvarter 1, 2 och 3 ligger lite större familjegravplatser, ofta grusade och omgärdade av stenramar eller låga häckar, som en yttre ram längs de gångar som omger kvarteret. I den
södra delen av kvarter 2 och 3 och i den västra delen av kvarter 3 och 4 ligger familjegravarna i dubbla rader så att de finns på båda sidor av gången. I kvarterens inre finns i kvarter 1 ryggställda rader av vårdar mot en mellanliggande rygghäck av tuja. I kvarter 2 och 3 finns samma struktur, men rygghäckarna är här borttagna. De inre områdena är insådda med gräs. De mest påkostade gravvårdarna finns längs med huvudgångarna. I kvarter 2 finns i mittpartiet rester av ett linjegravssystem från 1920-talet och i kvarter 3 ett bitvis sammanhållet linjegravssystem från 1930-talets mitt och fram till tidigt 50-tal.
Kvarter 4 har på sätt och vis en liknande struktur med stora grusade gravplatser längs de omgivande gångarna, dock ej i norr mot kapellet. Gravplatserna och vårdarna är här extra påkostade. På ett par platser finns smidesstaket. Det inre området har ryggställda rader av vårdar mot rygghäck av tuja. Här är dock gravplatserna familjegravar och större än i övriga kvarter. Även de inre gravplatserna är till största delen grusade och omgärdade av stenramar, medan gångytorna mellan raderna är besådda med gräs. Till kvarter 4 hör också ett område väster om gamla kapellet. Här finns en helt separat yta för linjegravar från 1950-60-talen.
Häckmaterialet i området består av tuja, måbär och buxbom. Mot områdets östra, södra och västra utkanter finns den granhäck som omgärdar kyrkogården. Denna fungerar här som rygghäck för de yttersta gravraderna. Några få gravplatser är dekorerade med formklippta tujor. Även annan vegetation förekommer, dock i liten omfattning, exempelvis sockertoppsgranar.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns blandade gravvårdstyper från 1910-talet och framåt med tonvikt på 1930-50-tal men också med många vårdar från senare decennier. De allra flesta vårdarna är av grå, svart eller röd granit. En liggande vård av kalksten finns också, liksom ett träkors (i linjegravsområdet kv 4), ett par naturstenar och ett kors av plåt. Stenramarna kring gravplatserna är vanligen enkla, men i några fall mer arbetade, med höga socklar, stenkulor och trappsteg. En gravplats har omgärdning av med bruk murad fältsten och två av smidesstaket.
Stora och höga gravvårdar finns framförallt längs gångarna i hela området medan kvarterens inre ytor överlag har en lägre profil. Olika former förekommer såsom höga gravvårdar av svart, polerad granit med vinkelställt krön, vårdar med asymmetrisk eller rundad topp och
grovhuggen yta, obeliskformer m m. En vård som utmärker sig har en kraftig pelarliknande form, är av svart granit med polerat björklövsmotiv och årtalet 1918. Det är också en av de äldsta vårdarna i området. Den absoluta majoriteten av vårdar i området är dock lägre och bär tydligt klassicerande drag. Det är en typ av vårdar som varit vanliga från 1930-talet och framåt. Andra är bara enkelt rektangulära. Många vårdar är placerade liggande. Ett par stenkors finns också. En gravplats i kvarter 2 har en originell samling vårdar med två naturstenar med inskriptionsplatta av koppar och ett plåtkors. Linjegravvårdarna är vanligen något mindre än övriga gravstenar och ofta, speciellt i de äldre delarna, av svart granit.
På många av gravvårdarna, framförallt längs gångarna och i kvarter 4 anges den avlidnes yrkestitel. Här finns uppgifter om många funktioner som funnits i Vimmerby socken. Exempel på titlar är häradsskrivare, typograf, källarmästare, köpman, droskbilägare, överläkare, stadsfiskal, stadsvaktmästare och kronojägare. Gårds-/by- eller ortnamn anges på relativt många vårdar.
Kvarter 9, 10, 11 och 12
Allmän karaktär
Kvarter 9-12 utgörs av ett nästan rektangulärt område i kyrkogårdens norra del. Området lades till kyrkogårdens yta i slutet av 1800-talet och togs successivt i bruk från 1890-talet och framåt. Sannolikt har hela området brukats för köpegravar. Grusgravar är utmärkande för området, men gräs har såtts in i delar av kvarterens inre. Kvarteren har brukats kontinuerligt vilket gjort att vårdarna är av varierande åldrar och utförande. De fyra kvarteren är uppdelade av två gångar som korsar varandra i en rät vinkel. En gång finns också väster om området. Huvudgången i nord-sydlig riktning, gången fram till kapellet och den nordligaste gången är asfalterade, övriga grusade. Väster om området är lönnar planterade längs ytterligare en asfalterad gång. Norr om området finns en tät allé av lönnar. Några få lönnar finns också längs den östra kanten av kvarter 11 samt någon formklippt tuja. I den sydvästra delen av området ligger det nya kapellet som byggdes på 1950-talet. Ekonomibyggnaden med kyrkogårdsförvaltningens expedition ligger norr om kvarter 11.
I samtliga kvarter finns längs gångarna mestadels grusade gravplatser omgivna av stenramar eller annan omgärdning. Det är tydligt att gravvårdarna längs gångarna, framförallt den fram till kapellet, är extra påkostade och gravplatserna stora. Här finns också många äldre vårdar bevarade. Även inne i kvarteren är grusgravar dominerande även om gräs har såtts in i vissa partier. Vårdarna är mestadels mer modesta i utförande och yngre, merparten från tiden kring 1900-talets mitt och framåt. I kvarterens yttre finns stor variation mellan storlek på gravplatser och även på vårdarna och hur de är vända. Karaktären är betydligt mer strikt ordnad i kvarterens inre och vårdar och gravplatser mer lika varandra i storlek och utförande. I kvarter 9 finns i en rad tujahäck som rygghäck med gravplatser som också omgärdas av tujahäckar. I kvarter 10 finns flera rader med rygghäckar av tuja och i kvarter 12 finns en rad med häck av oxbär. I kvarter 12 finns också en rad liggande vårdar i gräsmatta, medan övriga områden domineras av stående vårdar. En del gravplatser omgärdas av låga häckar av buxbom, måbär eller tuja. Några få gravplatser är dekorerade med formklippta tujor. Även annan vegetation förekommer, dock i liten omfattning, exempelvis sockertoppsgranar. Även en del tidigare grusade gravplatser som såtts in med gräs har behållit sin stenram.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns blandade gravvårdstyper från 1890-talet och framåt, med stor andel från 1900-talets mitt och framåt. De allra flesta vårdarna är av grå, svart eller röd granit. I kvarter 9 finns ett träkors och två gjutjärnskors. Merparten av grusgravarna omgärdas av enkla stenramar men det finns också sådana som är extra arbetade, med kraftiga socklar och kulor, eller i form av pollare och kättingar. Ytterligare någon omgärdas av smidesstaket.
Stora och höga gravvårdar finns framförallt längs gångarna i hela området medan kvarterens inre ytor överlag har en lägre profil, med bara enstaka höga vårdar. Det är också längs gångarna som de äldsta vårdarna finns. Olika former förekommer såsom höga gravvårdar av svart, polerad granit med vinkelställt krön, vårdar med asymmetrisk eller rundad topp och grovhuggen yta eller kors av sten. Majoriteten av vårdarna i området är dock lägre och bär tydligt klassicerande drag. Det är en typ av vårdar som varit vanliga från 1930-talet och framåt. Vissa från samma tid är mycket breda, ett resultat av regler som reglerade vårdarnas högsta höjd. Andra är bara enkelt rektangulära. En del vårdar är också liggande och rektangulära. Någon natursten finns också. I kvarter 10 finns ett område med enstaka riktigt små gravvårdar från 1920-30-talet. Till utseende är de typiska för linjegravsområden från tiden. I samma område finns dock större familjegravar från samma tid vilket tyder på att det inte är frågan om linjegravar här.
Störst andel påkostade och äldre gravvårdar finns i kvarter 9 och 10 och i delar av kvarter 12. Två av de mer monumentala gravplatserna finns längs gången mot kapellet i kvarter 9. Den ena omgärdas av ett kraftfullt staket av sten och gravvården är hög, polerad och av svart granit. Platsen tillhör familjen Jonsson, med hemmansägaren Johan Erik Jonsson från Gebo som överhuvud. Äldsta dateringen på vården är 1895. Den andra platsen, som ligger precis vid kyrkogårdsingången som finns vid kvarter 9, omgärdas av ett vackert smidesstaket. På den grusade platsen finns en huvudsten, en hög vård av svart blankpolerad granit, över Godsägaren N E L Enéll, Winkeltomta d 1912. På platsen finns även ett äldre träkors med svårläst datering samt en liggande gravsten över auditören Lindskog från 1960. I kvarter 11 finns den enkla gravplats där Astrid Lindgren vilar. På samma plats är också föräldrarna Samuel och Hanna Ericsson begravda. Astrid Lindgren avled år 2002. Hennes grav markeras av en natursten.
På många gravvårdar i området, framförallt med placering längs gångarna, anges den avlidnes yrkestitel. Hemmansägare och lantbrukare är här relativt vanliga titlar. Exempel på andra som förekommer är godsägaren, kronolänsman, kyrkoherde, skräddaremästare, rusthållare, sjuksköterskeelev, komminister och nämndeman. Gårds-/by- eller ortnamn anges på relativt många vårdar.
Kvarter 13
Allmän karaktär
Kvarter 13 utgörs av en nästan trapetsoid yta i den sydvästra delen av det område som lades till kyrkogården på 1920-talet. Kvarterets yta är gräsbesådd och gravvårdarna står tätt och ryggställda i jordremsor som tagits upp i gräsmattan. Gravvårdarna är relativt små och jämnstora och åldersmässigt från 1930-talet och framåt. Området har brukats som linjegravsområde. I den norra delen av kvarteret längs gången mot kvarter 16 står några vitoxlar. Kring kvarteret finns i söder den allé av lönnar som leder till ekonomibyggnaden och i öster den allé av lönnar som markerar huvudstråket i kyrkogårdens nordliga, nästan trekantiga del. I väster går kvarterets rader nästan ända fram till ekonomibyggnaden.
Gravvårdstyper
Gravstenarna i området är relativt jämstora och ger området ett enhetligt uttryck. Materialet är mestadels grå och svart granit, men även röd förekommer. En vård finns också av vit marmor och en av smide. Linjegravssystemet tar sin början 1938 och kan sedan årsvis följas fram till 1970-talet. Den stora majoriteten är stående vårdar - rektangulära med rundat, tresidigt eller
rakt avslutat krön. Vårdarna är mestadels enkelt dekorerade med ett kors, en blomster- eller bladslinga, en sol eller en stjärna. En del vårdar är också placerade liggande.
Informationen som ges på gravvårdarna kan ibland vara knapp. Ibland finns bara ett förnamn angivet. Ofta gäller det då barngravar som det finns många av i kvarteret. Oftast finns dock information om den dödes namn samt födelse- och dödsår. Ibland anges också gårds- eller bynamn och någon gång också en yrkestitel.
Kvarter 14, 15, 16, 17, 18, 19
Allmän karaktär
Kvarteren 14-19 ligger i kyrkogårdens allra nordligaste del, i den del som nästan är trekantig till sin form. Området togs i bruk på 1960-talet. I kvarteren är gravvårdarna placerade i gräsmatta i strikta rader, med eller utan rygghäckar. Gravvårdarna är i nästan hela området mycket enhetliga både i storlek och utförande. I kvarter 19 och i norra kanterna av kvarteren 16 och 17 (kallat kvarter 6U) finns urngravsområden med mer fritt placerade vårdar mellan höga ädelgranar och annan blandad vegetation. Dominerande i området är den vältuktade allé av lönnar som finns längs områdets huvudgång och som i lövat tillstånd nästan blir som en tunnel för besökarna att passera genom. Området omges av ädelgranar mot norr och nordöst och ädelgran med inslag av lönn mot väster. Inne i kvarteren finns häckar av bl a oxbär och spirea. Minneslunden ligger i områdets nordöstra del. Kvarteren skiljs från varandra av gångsystemet. På många av gravplatserna där rygghäckar saknas finns annan vegetation såsom formklippta tujor, sockertoppsgran eller ölandstok.
Gravvårdstyper
Gravårdarna är i merparten av kvarteren mycket lika varandra i utförande och storlek. Dominerar gör rektangulära vårdar av ljus granit med enkel dekor i form av blommor, kors, stjärnor och träd. Nästan alla är placerade stående. Merparten av vårdarna är från 1964-79, men även senare inslag finns. I urngravsområdet är vårdarna mer varierande i utförande med många inslag av naturstenar och olika fria formgivningar. Här är också många stenar placerade liggande.
På ett mycket litet antal vårdar i området anges den avlidnes yrkestitel. Några få exempel är tygförvaltaren och ämnesläraren. Ort- eller bynamn anges dock på något fler vårdar.
Kvarter 21 och 22
Allmän karaktär
Kvarteren tillhör den stora utvidgning mot väster som utfördes vid slutet av 1970-talet och togs i bruk på 80-talet. Kvarteren 21 och 22 är de enda som ännu tagits i bruk av åtminstone 8 kvarter som planeras. Hela det nya området av kyrkogården har dock redan planterats med häckar och träd av olika slag. Kvarter 21 och 22 utgörs av i gräsmatta stående rader av ryggställda vårdar eller vårdar mot rygghäckar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är relativt jämnstora och enhetliga till sin karaktär med grå granit som dominerade material. Några få avvikande vårdar utgör undantag. Till dessa hör ett par av marmor och ett konstnärligt utfört gjutjärnskors, fäst i en natursten. På en del vårdar anges ort- eller bynamn och på någon även den avlidnes yrkestitel. Åldersmässigt är de från omkring år 1983 och framåt.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
