VICKLEBY KYRKA

Vickleby kyrka, på landborgens krön och väl synlig från alla håll, består av ett rektangulärt kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr, samt torn av samma bredd som långhuset i väster. Långhusets äldsta delar är från 1100-talets mitt. omkring 1200 tillkom västtornet; ett kraftigt, välbevarat fästningstorn med förvaringsbjälkar, celler, skattgömma. Omkring 1300 försågs tornet med portal. 1759 tillkom sakristian vid det gamla korets nordmur. Något senare revs det ursprungliga absidkoret, och långhusmurarna förlängdes österut. Tornlanterninen byggdes 1818. Långhusets vitputsade murar genombryts av stora rundbågiga fönsteröppningar; portaler i väst och på sydfasaden leder in i det avlånga kyrkorummet, som täcks av en plan träpanel. Tidigare har taket varit välvt. bakom läktaren bryter en stor rundbågig öppning igenom långhusets västvägg.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

Kyrkogårdens historik
Ett par hundra meter söder om Vickleby kyrka har man funnit en hällkista från yngre stenåldern och strax norr om denna ett röse från järnåldern. Det fanns således redan långa traditioner för traktens befolkning att begrava sina döda på platsen när Vickleby kyrka och kyrkogård anlades på medeltiden. Vickleby kyrka började byggas på 1100-talet och kyrkogården är från samma tid. Den medeltida kyrkogårdens utsträckning och utseende vet man inget om.

Från 1600-, 1700- och 1800-talen finns flera avbildningar av kyrkan och ibland är också kyrkogården med. På en karta över Vickleby från 1641 syns att kyrkogården är ett rektangulär och har en stiglucka i väster. Från år 1754 finns en plan över kyrkogården som visar att hörnen i nordväst respektive sydöst var utdragna. (se bild) Den visar även de olika byarnas gravplatser, som fördelar sig på båda sidorna om en mittgång på södra sidan av kyrkan. På den norra sidan finns inga gravar. Gravvårdarna vid den här tiden bestod till stor del av kalkstenshällar, under vilka de döda begravdes efter gårds- och bytillhörighet. På planen syns att kyrkogården hade fyra ingångar, två i väster , en i söder och en i norr. Ingångarna hade stigluckor av trä och det fanns klivstättor bredvid, så att besökarna inte skulle behöva öppna portarna utan istället kunde ta vägen över muren. Enligt uppgift ska kyrkogårdsmuren har lagts om 1764 och i samband med detta nyuppfördes en av stigluckorna. Senare på 1700-talet insattes ett lås i den södra porten. Uppgifter i kyrkans arkiv vittnar om att portarna var föremål för återkommande reparationer eller nybyggnation under hela 1700-och stora delar av 1800-talen. På 1850-talet ersattes träportarna i norr och söder av murade stigluckor. År 1881 lades kyrkogårdsmuren om och portöppningarna fick den placering de har idag. Det var sannolikt vid detta tillfälle som kyrkogården utvidgades åt väster samt fick en helt rektangulär form. (Ragnhild Boström uppger i sin bok Vickleby kyrka årtalet 1881 men på gravkartan från 1885 uppges att året för utvidgning och vinkelrättning var 1882) De gamla portarna ersattes då av nya grindar i smidesjärn.

Redan så tidigt som 1769 planterades en trädkrans runt kyrkogården. Träden finns med på N I Löfgrens teckningar av kyrkan och kyrkogården från 1816. På teckningarna syns även kyrkogårdsmuren som den såg ut innan omläggningen 1881. Den var 1,6-1,7 meter hög, således betydligt högre än dagens knappt meterhöga mur. Teckningen som visar kyrkan från söder visar en nu försvunnen byggnad som då låg i det sydöstra hörnet av kyrkogården. Den var uppförd i sten och hade pulpettak. Den fungerade som materialhus, bårbod och likvagnsbod. Två år efter att NI Löfgren tecknade av kyrkan, år 1818, bestämdes enhälligt att alla gravstenarna skulle tas bort från kyrkogården och att marken skulle planeras jämn. En enda gravsten skulle behållas för att sätta straffstocken på. Stenen tillhörde en gård i Stora Frö och församlingen betalade 2 rdr riksgälds mynt för den. De flesta andra vårdar togs hem till gårdarna och fick ny användning som golv eller trappsten.

Från år 1885 finns en gravkarta för Vickleby kyrkogård (se bild). Kartan har påskriften: Karta över Wickleby kyrkogård upprättad år 1885 i överensstämmelse med de av kyrkorådet gjorda, och av kyrkostämman 1882 gillade, förslag till nu verkställda utvidgning och vinkelrättning samt 1884 omordnandet av begravningsplatsen. I boken Bilder från Vickleby socken utgiven av Vickleby hembygdsförening finns ett fotografi som anges taget omkring 1885. Det visar södra sidan av kyrkan och en stor del av kyrkogården framför den. På bilden syns bara tre gravvårdar. I övrigt består marken av gräs och några gräsbevuxna äldre gravkullar. Bilden visar av allt att döma hur kyrkogården såg ut när man hade rensat det från gamla vårdar inför omdaningen som genomfördes år 1884. Gravkartan visar att kyrkogården gavs en för tiden vanlig struktur med köpta gravar runt kyrkogårdens ytterkanter och dess västra del, och allmänna gravar i sammanhängande fält på norra och södra sidan om kyrkan.

På ett foto från 1913 syns området med allmänna linjen söder om kyrka. Bilden är tagen på sommaren och områdets växlighet kan bäst liknas vid en äng. Den består av högt, skirt gräs med ax och många blommor. Däremot syns inte mer än en vård och inga murgrönskullar.

Ett flygfoto från 1935 ger en god överblick över platsen vid den här tidpunkten. Bilden är tagen från söder. Kyrkogårdens struktur överensstämmer fortfarande helt med gravkartan från 1885. Runt köpegravarna och runt området med den allmänna linjen finns grusgångar. Hela kyrkogården omgärdas av en trädkrans av lövträd, men längs södra muren är träden hamlade så att stammarna står kala. Över hela kyrkogården finns nu murgrönskullar, både vid köpegravarna och på allmänna linjen. På allmänna linjen syns få vårdar. Det verkar som om murgrönskullen var den enda utsmyckningen på många gravplaster. På köpegravarna har de flesta gravarna höga vårdar av granit. De flesta gravar saknar omgärdning i form av häck, staket eller stenram.

År 1949 genomfördes en inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. På initiativ av Ivar Hylander skickades en frågelista till stiftets församlingar. Vickleby var en av de som svarade. Genom svaren får vi veta att runt kyrkogården fanns en trädkrans. Där fanns även fyra hängaskar. De flesta gravplatserna var utslätade och saknade gravkullar. På kyrkogården fanns såväl köpta gravplatser som den allmänna linjen. Nya gravvårdar tilläts inte vara högre än en meter och var vanligen av kalksten från Öland. Vid den här tiden hade det börjat förekomma att vården var en häll. Enbart prästgravarna sköttes genom församlingens försorg.

Omkring år 1950 omdanades kvarteret med allmänna linjen söder om kyrkan, kvarter B. Gravvårdarna ställdes rygg mot rygg med häckar av tuja emellan. Raderna orienterades i nord-sydlig riktning. Karaktären av ett linjegravsområde med enkla eller inga vårdar alls försvann därmed. Många av vårdarna som nu tillkom var rektangulära stenar av röd kalksten, med tidstypisk dekor. I den sydligaste delen av kvarter B tillkom en rad med ryggställda vårdar i öst-västlig riktning.

Under 1960- ,-70- och 80-talen skedde successivt samma typ av förändringar som snart sagt varje kyrkogård har genomgått. De mindre gångarna har såtts in med gräs, murgrönskullar har tagits bort och öppna grusytor på gravplatserna har tagits bort och ersatts med gräsmatta.

År 1978 belades gångarna runt kyrkan och till ingångarna i kyrkogårdsmuren med kalkstensflisor satta i cement.

År 2000 anlades en minneslund utanför kyrkogårdens nordöstra hörn. I samband med detta skedde en arkeologisk undersökning som resulterade i en rad lösfynd från stenåldern och framåt. Marken var dock omrörd och inga spår av någon anläggning påträffades. Minneslunden har efter anläggandet kompletterats med mer växtlighet och en ljusbärare.

År 2004 kompletterades ytterbelysningen med tre lyktstolpar på kyrkogården, två söder om kyrkan och en invid västra ingången till tornet.

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Kyrkogården har rektangulär form med störst utbredning i norr-söder. Kyrkan ligger norr om mitten. Marken sluttar något mot sydväst. Gravplatser finns runt hela kyrkan och de fördelar sig så att många familjegravar med stora och höga vårdar finns längs kyrkogårdens kanter samt i väster. Rakt söder om kyrkan, kvarter B, är gravvårdarna orienterade i norr-söder med rygghäckar emellan. Gravvårdarna där är enhetligt låga, vilket ger området en lugn och ordnad karaktär. Norr om kyrkan är gravvårdarna också låga. Skillnaden mellan områden med höga och låga gravvårdar är därför tydlig.

Omgärdning
Kyrkogården omges på tre sidor, i öster, söder och norr, av en låg kallmurad kalksten, som lades om 1881. Mot norr utgörs en del av inhägnaden av istället av det f.d. skolhusets södra vägg. Den västra sidan begränsas av en terrassmur av samma material och utförande som muren i övrigt. På kyrkogårdsmurens utsida i söder och väster skjuter några avslagna stenar ut ur muren. Det är rester av klivstättor av samma typ som fortfarande finns kvar i Runsten och Långlöt.

Ingångar
Ingångarna, som ligger i öster, väster och nordöst, består av svartmålade järngrindar mellan murade stolpar av röd kalksten. Grinden i öster är en dubbelgrind från 1881, den i nordöst är från senare tid och dubbelgrinden i väster är från 1962. Det finns ännu en grind från 1881 bevarad som har suttit i väster. Den förvaras nu i materialboden öster om landsvägen.

Vegetation
Trädkrans:
Stora lövträd, främst almar och lönnar, är planterade runt hela kyrkogården. Om Se vidare i Besiktningsprotokoll samt trädvårdsplan för Vickleby kyrkogård.

Gångsystem
Gångar går fram till kyrkan från ingångarna i norr, öster och väster. Även runt hela kyrkan finns en gång. Sedan 1978 är samtliga gångar belagda med kalkstensflisor i cement.

Gravvårdstyper
Det finns få riktigt gamla gravstenar på Vickleby kyrkogård. Anledningen till det är, åtminstone delvis, den radikala omläggningen av kyrkogården som företogs 1818, och som tidigare är beskriven i avsnittet om kyrkogårdens historik. De äldsta vårdarna som ändå har bevarats finns inte kvar på sina ursprungliga platser. Enligt uppgift ska det finnas en trapetsformad häll av grå kalksten vid den södra långhusportalen. Den ska finnas bevarad under gångens nuvarande beläggning av kalksten och cement. I kyrkogårdens syd-västra hörn ligger en kalkstenshäll som åtminstone fram till 1918 låg framför kyrkan västportal. Hällen är möjligen från 1600-talet och har en enkel dekor med cirklar i hörnen och svårtydda initialer inristade. I bårhusets golv ligger en häll från 1600-eller 1700-talet av röd kalksten med inskriptioner. Där finns även en mindre häll av röd kalksten. Ute på kyrkogården finns en murad, tunnvälvd grav över Christopher Lambrecht, 1732-1810, kyrkoherde i Vickleby, synlig som en låg kulle i gräset i den syd-östra delen av kvarter B. Graven har en inskriptionsplatta från 1943. Bredvid denna grav står en vård över G. Gullbrandsson. Den består av en rest sten av röd kalksten på en låg kallmurad sockel. I övrigt finns det bara ett fåtal äldre kalkstensvårdar i Vickleby. På kyrkogården finns en handfull med avlånga gravkullar som har kanter av kalksten. Några av dessa har inskription med årtal som avslöjar att de förekom på 1860-talet, men möjligen kan företeelsen vara äldre än så. Liknande stenskodda gravkullar förekommer på Norra kyrkogården i Kalmar, men där är de främst från 1930-talet och av granit.

I slutet av 1800-talet blev de höga vårdarna av svart eller grå granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier kan man se flera gravkullar över hela kyrkogården, men inte så många gravvårdar. Den klassicistiska stilen blir alltmer framträdande när det gäller gravvårdarnas utformning. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. I Vickleby är många av gravvårdarna från denna tid tillverkade i röd kalksten. På de flesta kyrkogårdar, så också i Vickleby, infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med motiv från naturen snarare än med religiösa symboler. Den lokala kalkstenen fick ge vika för olika sorters granit. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare.

Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Vickleby kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Vickleby kyrkogård finns gravvårdar med titlar men inte i någon större omfattning. Titlarna försvann i det närmsta i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke, men detta har ännu inte blivit vanligt på Vickleby kyrkogård. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. I Vickleby är det angivet på majoriteten av vårdarna.

Minneslund
Minneslunden ligger utanför den egentliga kyrkogården, i det nord-östra hörnet av det parkliknande området i väster. Den avgränsas av en halvrund friväxande häck av spirea, samt en rabatt med rosablommande buskrosor. Marken består av gräsmatta och i mitten står ett vattenfall av metall samt en inskriptionsplatta. Här finns även en hög svartmålad belysningsarmatur med glasglober.

Byggnader
På kyrkogården finns ingen byggnad men väl på andra sidan landsvägen i öster. Där står en byggnad av kalksten med tak täckt av ett äldre enkupigt tegel, varav flera tegelpannor har stämpel från Värnanäs tegelbruk. Det började troligen uppföras 1766 och kallades då redskapshus. Ytterväggarna har ursprungligen varit rappade, men står nu med bart murverk. 1957 inreddes den södra delen som bisättningskapell och den norra som redskapsbod.

Övrigt
Äldre gravvårdar som tagits bort från kyrkogården lutade mot de norra murens västra del.
I byggnaden öster om landsvägen ligger ett halvklot av sandsten. Detta låg på dopfunten när denna utgjorde takkrön på kyrkan mellan åren 1778 och 1932.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A och D, samt gravplatserna utmed kyrkogårdsmuren.

Allmän karaktär
Kvarter A och D ligger i den västra delen av kyrkogården. En del av raderna utmed kyrkogårdsmuren ingår i kvarter B, C och E men beskrivs tillsammans med A och D, som har liknande karaktär. Marken är helt insådd med gräs och där finns ingen vegetation förutom två hängaskar i kvarter D. Raderna med gravplatser är orienterade i nord-sydlig riktning. Vårdarna är vända mot öster. Kvarter A och D samt gravplatserna utmed kyrkogårdsmuren har sedan 1885 års omdaning av kyrkogården haft familjegravar. Detta syns fortfarande genom den stora mängden höga och påkostade gravvårdar från slutet av 1800-talet och framåt.

Gravvårdstyper
I kvarteren finns gravvårdar från slutet av 1800-talet och fram till idag representerade. Det är dock vårdarna på köpegravarna från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal som dominerar synintrycket. Vårdarna följer den utformning som beskrivits tidigare i denna rapport. På flertalet av vårdarna står det angivet både titel och ortsnamn. Många av titlarna är knutna till jordbruket eller till sjön, tex. lantbrukaren, sjömannen, sjökapten, styrman m.fl. Andra titlar är knutna till ett ämbete, tex. kyrkoherde och häradsskrivare. Titlar som trafikbilägare och telegrafkommisarie berättar om hur nya tekniska landvinningar givit upphov till helt nya yrken. Bruket att ange titel avtar ju modernare vården är, medan bruket att ange ortnamn fortfarande är vanligt.

Övrigt
I urvalet av kulturhistoriskt intressanta gravvårdar för Vickleby kyrkogård utfört i samband med arbetet med vård- och underhållsplanering har förutom de gängse urvalskriterierna även hänsyn tagits till att bevara kvarterens karaktär av köpegravsområden med påkostade vårdar.

Kvarter B

Allmän karaktär
Kvarter B ligger söder om kyrkan. Marken är helt insådd med gräs och mellan gravraderna närmast kyrkan finns rygghäckar av tuja. Majoriteten av vårdarna är ordnade i rader i nord-sydlig riktning, men även några rader som är orienterade i öst-västlig riktning förekommer. Trots att delar av kvarteret tillhör de äldsta delarna av kyrkogården syns inte detta idag. Med undantag av ett fåtal äldre, höga vårdar är det karaktären av ett område från omkring mitten av 1900-talet som dominerar. Typiskt för denna tid är den låga profilen som markeras av rygghäckarna och de enhetliga gravvårdarna. I kvarterets södra del finns en rad med urngravar, på platsen för en tidigare grusgång. Denna utmärks av att vårdarna står tätt och ofta är mindre än vid kistgravar.

Gravvårdstyper
I kvarteret dominerar typiskt öländska gravvårdar av röd kalksten från 1940-60-talen. Särskilt
vanliga är de i gravraderna som är orienterade i öst-västlig riktning. Men i kvarteret finns även ett fåtal äldre vårdar. I kvarterets östra del finns några av kyrkogårdens äldsta vårdar, som beskrivits i det tidigare avsnittet om gravvårdar. I kvarteret återfinns också ett ensamt litet enkelt gjutjärnskors från 1877.

Övrigt
I urvalet av kulturhistoriskt intressanta gravvårdar för Vickleby kyrkogård utfört i samband med arbetet med vård- och underhållsplanering har förutom de gängse urvalskriterierna även hänsyn tagits till att bevara ett representativt urval av kalkstenvårdarna från 1940-60-talen som dominerar i detta kvarter.

Kvarter C

Allmän karaktär
Kvarteret ligger norr om kyrkan och är idag helt insått med gräs. Förutom en rygghäck av tuja i norra delen av kvarteret saknas övrig vegetation. Kvarteret fick sin nuvarande struktur vid omdaningen år 1885. Då ordnades det så att rader med köpegravplatser omgav ett område med linjegravar i mitten. Trots att gångar har såtts in med gräs och att flertalet gravvårdar har bytts ut går det ännu att ana denna struktur.

Gravvårdstyper
I kvarter C förekommer gravvårdar från sent 1800-tal och fram till idag. Vårdarna är mindre och enklare än i kvarter A och D samt utmed kyrkogårdsmuren. Till skillnad från det andra gamla linjegravsområdet på kyrkogården, kvarter B, har kvarter C fortfarande kvar en del av sina äldre vårdar. De är utförda i svart granit och med samma typ av dekor och utformning som stora familjegravvårdar men de är mycket mindre. I kvarteret förkommer även tidstypiska kalkstensvårdar från 1950-talet.

Övrigt
I urvalet av kulturhistoriskt intressanta gravvårdar för Vickleby kyrkogård utfört i samband med arbetet med vård- och underhållsplanering har förutom de gängse urvalskriterierna även hänsyn tagits till att bevara kvarterens karaktär av enklare linjegravsområde.