KÄTTILSTADS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums
topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från
Lantmäteriets websida.
På storskifteskartan över Kättilstads kyrkby från 1796 redovisas kyrkogårdens utbredning
tydligt, kyrkogårdens utbredning tolkas som mycket lik den utbredning kyrkogården har idag.
Omgärdningen har en öppning i öster. Kyrkan är liksom idag centralt placerad på
kyrkogården. 1915 utvidgas kyrkogården norr om kyrkan i en nyklassicistiskstil med
trädkrans och symetriskt upplagda gångar och häckomgärdade gravplatser centralt på
kyrkogården. Under 1920-talet beläggs kyrkogården vid kyrkan med grus, något som finns
kvar fram till 1960-talet då kyrkogården beläggs med gräs.

Kättilstad kyrka
Kättilstads socken är en medeltida socken. Den nuvarande kyrkan är den tredje kyrkan på
platsen. Den äldsta kyrkan var en träkyrka som ersattes av en kyrka av sten sannolikt på 1400-
talet. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1762 intill det bevarade medeltida tornet. Kyrkan
uppfördes av byggmästare Petter Frimodig och fick en för tiden typisk utformning med
rektangulärt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr. Den enkla osmyckade fasaden
är vitputsad med symmetriskt placerade fönsteröppningar. Sadeltaket som är valmat i öster är
täckt med svartmålad plåt. Den ursprungliga spiran ersattes efter ett blixtnedslag 1844 med en
fyrkantig lanternin med en för den sena nyklassicismen typisk utformning. Huvudingången är
via tornet i väster och en ingång finns även på korets södra sida. Interiören är mycket
välbevarad med ett ålderdomligt treklöverformat trävalv och såväl tak- som väggmålningar.
Kyrkan är mycket högt belägen vid sjön Striern och omges av gravfält och en ålderdomlig
bebyggelsemiljö som vittnar om kyrkplatsens tidigare betydelse som sockencentrum.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar kvartersindelning. För att underlätta redovisningen har kyrkogården
delats in i fyra områden A-D vid inventeringen. Område A ligger nordöst och öster om kyrkan
och innefattar gravvårdsnummer 1-82. Område B ligger sydöst, söder och väster om kyrkan
och innefattar gravvårdsnummer 83- 433. Område C ligger väster, nordväst och norr om
kyrkan och innefattar gravvårdsnummer 434-556. Område D är det senaste utvidgade området
som ligger norr om kyrkan och innefattar gravvårdsnummer 1-465.

Allmän karaktär
Kättilstads kyrkogård ligger på en höjd, med utsikt över jordbrukslandskapet och sjön Stiern.
En trädkrans omgärdar kyrkogården. Kyrkogården delas in av rygghäckar som löper i
nord/sydlig riktning. Högreståndsgravar finns på den äldre kyrkogårdens östra och västra del.
En utvidgning av kyrkogården gjordes 1915 och ligger norr om kyrkan som omgärdas av en
trädkrans av lindar. På Kättilstads kyrkogård finns gravvårdar från 1849 och fram tills idag.

Omgärdning
Väster: kallmurad stödmur, runda och kluvna granitstenar med skolning, skiftgången är
oregelbunden. Området utanför muren är kraftigt slybeväxt, muren har till viss del rasat.
Norr: kallmurad stödmur, runda och kluvna granitstenar med skolning, skiftgången är
oregelbunden. Murverket vid bisättningskammaren är cementfogat.
Öster: en hagtornshäck utgör omgärdning.
Söder: kallmurad stödmur, runda och kluvna granitstolpar med skolning, skiftgången är
oregelbunden.

Ingångar
Öster: dubbelgrind i järn. Fyrkantiga släthuggna granitstolpar med markerad bas,
grindstolparna är mycket resliga och är smalt avsmalnande mot det konkavt avfasade krönet. I
arrangemanget med grindstolpar och grind finns även en dekorativt utformad överliggare där
en modern lyckta hänger. (Vid inventeringstillfället var arrangemanget nedplockat på grund
av renoveringsarbeten vid kyrkan.)
Söder om huvudentrén ligger ytterliggare en grindöppning; dubbelgrind i järnsmide mycket
dekorerad, grindbladen krönts av en rad med kors. Fyrkantiga släthuggna granitstolpar med
markerad bas, svagt avsmalnande mot det konkavt avfasade krönet.
Norr: dubbelgrind i järn. Fyrkantiga släthuggna granitstolpar med markerad bas,
grindstolparna är mycket resliga och är svagt avsmalnande mot det avfasade krönet. Grinden
är samtida med när utvidgningen gjordes, 1915.
Grindarna skiljer sig ganska mycket från varandra men har dekorativa likheter.

Vegetation
Väster: på kyrkogårdsmuren växer en syrenhäck. Norr om syrenhäcken växer diverse större
träd. Innanför kyrkogårdsmuren, mellan område B och C växer en lönn. Sju lindar utgör
trädkrans vid kyrkogårdens utvidgning.
Norr: längsmed kyrkogårdsmuren växer nyponrosor. Utanför kyrkogårdsmuren, i slänten ned
mot utvidgningen växer en lind. Sju lindar utgör trädkrans vid kyrkogårdens utvidgning.
Öster: längsmed kyrkogårdens utbredning växer en hagtornshäck.
Fem lindar utgör trädkrans vid kyrkogårdens utvidgning.
Söder: fem träd utgör trädkrans. Fyra lindar och i väster står en mycket stor ek. På
kyrkogårdsmuren växer en syrenhäck.
Rygghäckar växer på kyrkogården i nordsydlig riktning.

Gångsystem
Från den södra av de två grindöppningarna i öster löper en grusbelagd gång fram mot kyrkan,
vid kyrkan fortsätter gången längsmed kyrkans södra långvägg och ansluter till kyrkans
huvudentré i väster. Den grusbelagda gången fortsätter i nordlig riktning och viker sedan av åt
öster vid kyrkogårdsmuren i norr. Gången löper längsmed kyrkogårdsmuren fram till
anslutningen till utvidgningen och den norra av de båda grindöppningarna i öster. Gången
fortsätter även längsmed kyrkans östra gavel för att ansluta till den norra grindöppningen i
öster.

Gravvårdstyper
Öster om kyrkan finns en påkostad gravplats med gjutjärnsstaket, även väster om kyrkan finns
gravplatser omgärdade av stenram. Stenkors och resta gravvårdar i svartgranit är relativt
vanligt förekommande, storlek och utformning varierar dock. Den äldsta gravvården är från
1849 och är rest över fältprosten och kyrkovärden Segersteen, ytterligare ett tiotal gravvårdar
finns kvar från 1800-talets slut. Kyrkogården har ingen tydlig uppdelning i när
gravsättningarna ägt rum, detta gör att gravvårdarna varierar i utformning runt om hela
kyrkogården.

Byggnader
Vid den norra muren finns en bisättningskammare som ritades av arkitekten Johannes Dahl
Tranås, 1946.

BESKRIVNING AV ENSKILDA OMRÅDEN
Område A, gravplats nr 1-82.
Området omfattar gravplats nr 1-82 och ligger öster och nordöst om kyrkan. Norr och öster
om kvarteret, utanför kyrkogården, ligger kyrkbyn med traditionell jordbruksbebyggelse och
den f.d. skolbyggnaden. Söder om området ligger område B, nordväst om kvarteret ligger
kyrkogårdens senaste utvidgning.

Allmän karaktär
I kvarteret finns flera större gravvårdar. Kvarteret domineras av familjen Segersteens
gravplats. Gravplatsen är belagd med grus och omgärdas av ett gjutjärnsstaket, i
omgärdningens fyra hörn växer höga tujor. I kvarteret växer rygghäckar utav ölandstok i
nordsydlig riktning.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas i norr av kyrkogårdsmuren och i öster utav den hagtornshäck som växer
längsmed hela kyrkogårdens utbredning i öster.

Ingångar
Öster: dubbelgrind i järn. Fyrkantiga släthuggna granitstolpar med markerad bas,
grindstolparna är mycket resliga och är smalt avsmalnande mot det konkavt avfasade krönet. I
arrangemanget med grindstolpar och grind finns även en dekorativt utformad överliggare där
en modern lyckta hänger. (Vid inventeringstillfället var arrangemanget nedplockat på grund
av renoveringsarbeten vid kyrkan.)
Söder om huvudentrén ligger ytterliggare en grindöppning; dubbelgrind i järnsmide mycket
dekorerad, grindbladen krönts av en rad med kors. Fyrkantiga släthuggna granitstolpar med
markerad bas, svagt avsmalnande mot det konkavt avfasade krönet.

Vegetation
Området är gräsbelagt, två rygghäckar av ölandstok växer i nord/sydlig riktning. I den
omgärdade gravvården över familjen Segersteen växer fyra tujor.

Gångsystem
Från de båda ingångarna i öster löper två grusgångar som ansluter till varandra vid kyrkans
östra fasad.

Gravvårdstyper
I området finns flera omgärdade gravvårdar. Gravvårdar utformade till kors, obelisk, öppen
bok.

Område B, gravplats nr 83-433
Kvarteret omfattar gravplats nr 83-433 och ligger sydöst, söder och sydväst om kyrkan. Öster
om kvarteret, utanför kyrkogården, ligger kyrkbyn med traditionell jordbruksbebyggelse. Norr
om kvarteret ligger kyrkan och område A och C. Söder om kvarteret ligger jordbruksmark och
en vacker utsikt över sjön Stiern.

Allmän karaktär
Kvarteret är gräsbelagt och karaktäriseras av rygghäckarna som växer i nord/sydlig riktning.
Området är omlagt och har flertalet låga breda gravvårdar, vissa gravvårdar har tidigare haft
stenram.

Omgärdning
Området omgärdas i öster av en hagtornshäck och i söder av kyrkogårdsmuren.

Ingångar
Den södra av de två smidesjärnsgrindarna ansluter till området.

Vegetation
Kvarteret är gräsbelagt, rygghäckar utav tuja, ölandstok, rosenspirea och cotoneaster växer i
nord/sydlig riktning. På kyrkogårdsmuren i söder växer en syrenhäck.

Gångsystem
Området ansluter till den grusbelagda gången som löper runt kyrkan.

Gravvårdstyper
I området finns flera resta gravvårdar i svart granit. Gravvårdar i form av kors förekommer. I
områdets östra del finns en granithäll och en kalkstenshäll.

Område C, gravplats nr 434-556
Kvarteret omfattar gravplats nr 434-556 och ligger väster och norr om kyrkan. Väster om
kvarteret, utanför kyrkogården ligger jordbruksmark. Norr om kvarteret ligger utvidgningen
(område D). Öster respektive söder om kvarteret ligger områdena A och B.

Allmän karaktär
Kvarteret är gräsbelagt och karaktäriseras av rygghäckarna som växer i nord/sydlig riktning.
Området är omlagt och har flertalet låga breda gravvårdar, vissa gravvårdar har tidigare haft
stenram

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren omgärdar kvarteret i väster och i norr.

Ingångar
-

Vegetation
Kvarteret är gräsbelagt, rygghäckar utav tuja, ölandstok, rosenspirea och cotoneaster växer i
nord/sydlig riktning. På kyrkogårdsmuren i norr växer en rosenhäck och i söder en syrenhäck.

Gångsystem
Området ansluter till den grusbelagda gången som löper runt kyrkan.

Gravvårdstyper
I området finns flera resta gravvårdar i svart granit. Gravvårdar i form av kors förekommer. I
områdets östra del finns en granithäll och en kalkstenshäll. I området finns enstaka omgärdade
gravvårdar.

Område D, gravplats nr 1-465
Allmän karaktär
Kyrkogården ligger norr om, nedanför den höjd som kyrkan och den äldre kyrkogården ligger
på. Utvidgningen omgärdas av en trädkrans av lindar och delas in av rygghäckar i sydnordlig
riktning. Väster om den grusgång som delar kyrkogården ligger en rad med häckomgärdade
gravplatser.

Omgärdning
Norr: en kraftig sluttning går upp mot den södra kyrkogårdsmuren.
Väster: fyra lindar i trädkransen, mellan träden växer en häck.
Söder: åtta lindar i trädkransen, mellan träden växer en häck.
Öster: sju lindar i trädkransen, mellan träden växer en häck.

Ingångar
Grindöppning i norr av utvidgningen; dubbelgrind i järn. Fyrkantiga släthuggna granitstolpar
med markerad bas, grindstolparna är mycket resliga och är svagt avsmalnande mot det
avfasade krönet. Grinden är samtida med när utvidgningen gjordes, 1915.
I utvidgningens sydöstra del är en gångstig arrangerad av stora kvaderhuggna granitstenar.
Räcket består av resta pollare med kedja.

Vegetation
Rygghäckar växer i nordsydlig riktning.

Gångsystem
En grusgång belagd med naturgrus går från grindöppningen i söder och ligger som ett T som
delar in kyrkogården i två delar, grusgången vänstra del leder sedan upp mot den äldre
kyrkogården och dess öppning i sydöst.

Gravvårdstyper
Området domineras av enkla gravvårdar, många från den tidigare allmänna linjen.

Kättilstads socken är en medeltida socken. Den nuvarande kyrkan är den tredje kyrkan på platsen. Den äldsta kyrkan var en träkyrka som ersattes av en kyrka av sten sannolikt på 1400-talet. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1762 intill det bevarade medeltida tornet. Kyrkan uppfördes av byggmästare Petter Frimodig och fick en för tiden typisk utformning med rektangulärt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr. Den enkla osmyckade fasaden är vitputsad med symmetriskt placerade fönsteröppningar. Sadeltaket som är valmat i öster är täckt med svartmålad plåt. Den ursprungliga spiran ersattes efter ett blixtnedslag 1844 med en fyrkantig lanternin med en för den sena nyklassicismen typisk utformning. Huvudingången är via tornet i väster och en ingång finns även på korets södra sida. Interiören är mycket välbevarad med ett ålderdomligt treklöverformat trävalv och såväl tak- som väggmålningar. Kyrkan är mycket högt belägen vid sjön Striern och omges av gravfält och en ålderdomlig bebyggelsemiljö som vittnar om kyrkplatsens tidigare betydelse som sockencentrum.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en granitmur med ingång i öster samt i norr. I den norra muren finns en bisättningskällare, ritad 1946 av arkitekt Johannes Dahl i Tranås.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

FÖRSAMLING 1995 - KÄTTILSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1158, 1900: 1608, 1995: 405

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen i Kinda härad omnämns första gången 1306 och har sedan dess utgjort eget pastorat. Kyrkplatsen ligger på en hög moränås i Stångådalen, med vid utsikt över slättbygd och sjön Striern. Till kyrkan hör flera omkringliggande byggnader: gravkapell, kyrkstallar, skola (senare församlingshem) och sockenstuga.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Syllar till en träkyrkas kor har påträffats under nuvarande kyrkas golv. Spår av långhusets östvägg kunde också dokumenteras. Denna äldsta kyrka var knuttimrad och bestod sannolikt av rektangulärt långhus med ett närmast kvadratiskt, rakslutet kor. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den nuvarande stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en sakristia i norr och ett torn i väster. II: Enligt en äldre anteckning uppfördes en stenkyrka 1489. Om utseendet är föga känt. Den hade torn, sakristia och ett välvt långhus. Riven, förutom tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. III: Den befintliga kyrkan uppfördes av byggmästare Petter Frimodig 1760, intill föregångarens kvarstående västtorn. Tornets nedre våningar är ännu bevarade, medan dess nuvarande överbyggnad tillkom efter en brand på 1840-talet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Fasaderna är putsade i en vitgul ton och genombryts av stickbågiga muröppningar. Långhuset täcks av ett sadeltak, valmat över östgaveln, medan tornet kröns av en svängd huv med lanternin. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt direkt till korpartiet i sydost. Interiören har ett trätunnvalv med djupa hålkäl längs taklisten och en ovanlig dubbelläktare i väster. De dekorativa takmålningarna är utförda 1762 av Magnus Wikander, liksom fönstrens och altaruppsatsens draperimåleri. Han försåg även den nedre läktarens barriärer och sakristians tak med dekorationsmålningar. Altartavlan är tvådelad. Det övre motivet utfördes av Måns Griis 1702 och kompletterades senare, sannolikt 1762, med det nedre av Wikander. Interiören är osedvanligt välbevarad. Predikstolen övertogs från gamla kyrkan och är tillverkad senast 1725. Bänkinredningen är från 1762. Orgeln har kvar sin fasad ritad 1779 av Olof Tempelman för Per Schiörlins orgel, medan verket tillverkades 1942 av A Magnussons Orgelbygge. En välbevarad tidig gustaviansk kyrka, som inte på något genomgripande sätt påverkats av renoveringarna 1861-62, 1898 och 1932 (Johannes Dahl).

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kättilstads socken är en medeltida socken. Den nuvarande kyrkan är den tredje kyrkan på platsen. Den äldsta kyrkan var en träkyrka som ersattes av en kyrka av sten sannolikt på 1400-talet. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1762 intill det bevarade medeltida tornet. Kyrkan uppfördes av byggmästare Petter Frimodig och fick en för tiden typisk utformning med rektangulärt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr. Den enkla osmyckade fasaden är vitputsad med symmetriskt placerade fönsteröppningar. Sadeltaket som är valmat i öster är täckt med svartmålad plåt. Den ursprungliga spiran ersattes efter ett blixtnedslag 1844 med en fyrkantig lanternin med en för den sena nyklassicismen typisk utformning. Huvudingången är via tornet i väster och en ingång finns även på korets södra sida. Interiören är mycket välbevarad med ett ålderdomligt treklöverformat trävalv och såväl tak- som väggmålningar. Kyrkan är mycket högt belägen vid sjön Striern och omges av gravfält och en ålderdomlig bebyggelsemiljö som vittnar om kyrkplatsens tidigare betydelse som sockencentrum.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en granitmur med ingång i öster samt i norr. I den norra muren finns en bisättningskällare, ritad 1946 av arkitekt Johannes Dahl i Tranås.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.