Fotografi

Uno V Nyberg fick det signerade fotografiet av kungahuset som tack för de insatser han gjorde i samband med Bondetåget år 1914.

Fotografiet tillhör ett omfattande material - släktutredning, arkivhandlingar, fotografier mm - efter Uno V Nyberg (1866 - 1946) som donerades till Upplandsmuseet under år 2003 och år 2004.

Givaren skriver följande i sitt gåvobrev: "Min morfar var den Uno Valfrid Nyberg som kom upp med idén till och genomförde det s k Bondetåget 1914. Med tanke på såväl världsläget som de politiska spänningarna i landet var Bondetåget en dramatisk viljeyttring beträffande vilken politik landet borde föra. Det var en lojalitetsförklaring från Sveriges bönder till kung Gustaf V och en försäkran om deras beredvillighet att bära de kostnader det skulle innebära att bygga ut landets försvar... Detta visade de genom att den 6 februari 1914 samlades drygt 30.000 bönder och tågade genom huvudstadens gator till kungliga slottet, där de samlades på borggården. Att det var en imponerande syn finns dokumenterat på många bilder. Själv har jag min favoritbild: Bondetågets ledning passerar just till musik och med fladdrande fanor Norrbro och i första ledet efter fanbärarna går min morfar i sin nya finrock, utan huvudbonad men med ett brett leende. En annan bild visar honom i talarstolen framföra böndernas tal till konungen. Kan någon tvivla på att det var hans livs stoltaste ögonblick. Han hade en röst som var väl lämpad för tillfället, han var väl påläst, han klarade talet perfekt. Först många år senare fick jag överta ett skrynkligt papper med en utskrift av talet, samt morfars handskrivna intyg att detta var en fusklapp han haft i fickan, om minnet hade svikit honom. Det är för mig ett kärt prov på historia i ett mänskligt perspektiv.
Kungen höll sedan ett svarstal till bönderna, det sk borggårdsstalet, som ledde till att den liberala regeringen avgick, upprustningen av försvaret började, men kungen fråntogs all politisk makt. Morfar deltog en tid i diskussioner om ett nytt politiskt parti, men ledsnade sedan och återgick till modernäringen på sin stora gård Långtora. Mina morföräldrar fick fem barn men alla var flickor och när morfar inte fick någon naturlig arvinge sålde han sin gård. Han försökte sig också på aktiespekulationer och förlorade merparten av sin förmögenhet. De sista femton åren av sitt liv framlevde han i blygsam anonymitet sånär som på de jämna 10-årsjubileerna av den stora demonstrationen. Då fick han fortfarande mottaga hyllningar från lojala och tacksamma åsiktsfränder. Och vetskapen om att han aktivt bidragit till att påverka historiens gång gav honom säkert en genuin tillfredsställelse.
Vid sin död 1946 efterlämnade min morfar diverse material från sin storhetstid.---"

Gåva den 2 juni 2005 från Folke H Lindman, Danderyd.