Clary, Desirée, Desideria

Hennes förmögne far upplät familjens hem till en samlingsplats för de från Korsika fördrivna bröderna Bonaparte.

Hennes äldre syster Julie Clary (1771-1845) gifte sig 1794 med Joseph Bonaparte, prins av Frankrike, kung av Neapel, senare kung av Spanien (1808-1813). Båda familjer hoppades på ett äktenskap mellan Napoleon och Désirée, men Napoleon äktade istället 1796 Joséphine de Beauharnais. Likväl förblev Napoleon fäst vid Désirée - hon hade i honom en trogen vän som hon alltid kunde vända sig till med sina problem och förmedlade mellan honom och hans intime fiende Bernadotte.

1796 följde Désirée med sin syster och svåger till Rom, där Joseph var ambassadör. Hon blev trolovad med general Duphot. Bröllopet var bestämt till 30 december 1797, men kvällen innan utbröt ett upplopp i Rom där Duphot blev dödad.

Désirée återvände till Paris och där lärde hon känna general Jean Baptiste Bernadotte. De två förlovade sig och bröllopet ägde rum 17 augusti 1798.

Sedan Bernadotte valts till svensk tronföljare vistades Désirée 1811 en kort tid i Sverige. Hon återvände sedan till Paris, eftersom hon inte trivdes så bra i Sverige. Först 1823 bosatte hon sig varaktigt i Sverige och kröntes som svensk drottning 21 augusti 1829 i Storkyrkan.

Det sägs att hon som 73-årig ville göra en sista resa hem till Frankrike med ett fartyg från Karlskrona över Östersjön - trots att hon var mycket rädd för havet - men att hon ändrade sig helt tvärt och återvände till Stockholm. Anledningen till detta lär ha varit att drottningen, som bara pratade franska, frågade en sjöman på sitt modersmål: "Stormar det på havet idag?" och sjömannen svarade då med de enda två ord han kunde på franska: "Oui, Madame" (Ja, frun) och när hon hörde detta bestämde hon sig för att stanna kvar i Sverige.

I Sverige levde hon ett tämligen isolerat liv. Désirée saknade helt politiska intressen och blev mest känd för att göra natt till dag och dag till natt samt för att hon hade oerhört svårt för att passa tider. Vid fint väder företog hon en daglig "promenad i vagn" men vid motsatt prognos körde vagnen bara runt på slottets borggård.

När kungen dog 1844 vistades hon mest på Rosersbergs slott som änka, år 1860 avled drottningen hastigt, 83 år gammal, på Stockholms slott efter att ha bevistat delar av Calderons pjäs "Livet en dröm" på Kungl. Teatern.