STAVBY KYRKA

Stavby kyrka är till storlek, form och historia representativ för många små socknar i Upplands landsbygd. Den är en liten salkyrka i gråsten som påbörjades vid mitten av 1200-talet. Efter kanske hundra år gjordes en förlängning av långhuset, antagligen för att bygga ett västtorn som emellertid aldrig fullbordades. Under 1400-talet slogs höga ribbvalv i tegel över hela kyrkan, som senare dekorerades med kalkmålningar. Därtill byggdes vapenhus och stigluckor med tidstypisk blinderingsdekor i tegel.

Den gamla kyrkogården kan ha samma gränser som under medeltiden. Den utgörs av plan mark, där den främre (södra) delen har breda grusgångar och ett ovanligt välordnat kvarter med grusgravar, inramade av låga buxbomshäckar. På övriga sidor och längs murarna dominerar gräsgravar. Ett fåtal gravar har kantram, och i nordost finns kyrkogårdens enda monumentala gravvård. Bogårdsmuren är i kallmur och i långa partier dominerar orörd fältsten, vilket pekar på en hög ålder. Andra delar av muren bär spår av att ha satts om eller flyttats.
Den nya kyrkogården består av gräsgravar på plan mark. Där finns ett litet antal buskar och några små träd. 1930-talsdelen har oregelbundna kvarter, medan 1950-talsdelen är rätvinklig. I nordöstra hörnet är minneslunden anlagd på 1990-talet, inramad av stora raka granitlister.
Kring den nya delen löper en kallmur av kilad sten, och mot väster finns en låg järngrind med empirekaraktär, men med svetsade fogar. Mot gatan i sydväst finns en högre grind i samma stil, med ett par murade, putsade och spåntäckta stolpar med enkel form. Den är antagligen från 1930-talet.

Den resliga medeltida stigluckan söder om vapenhuset är en iögonfallande entré till kyrkogården. Den byggdes under 1400-talet, och har de för tiden typiska blinderingarna på gavelröstena. Färgsättningen i gult och vitt är troligen från 1700-talet, liksom den välbevarade trägrinden i gustaviansk stil. En ovanlig detalj är talaröppningen i gavelspetsen mot kyrkogården. Den når man från en inmurad trappa på västra sidan, och den kunde användas både för predikningar och kungörelser.

Gamla kyrkogårdens norra mur bryts av en liten knuttimrad loftbod, med rödfärgad panelfasad, svart dörr och fönster samt spåntäckt åstak. Den har bedömts vara Upplands enda kvarvarande timrade tiondebod. Fönster och dörrar är av sent datum och hela stommen är panelklädd sedan omkring år 1900. Husets ålder är därför svår att bestämma. Här förvaras i dag ornament från äldre altaruppsatser, orgelpipor, en ofullständig medeltida Kristusbild i ek m m.
De första tiondebodarna restes vid kyrkorna på medeltiden, och efter reformationen användes de för det spannmål som nu tillföll kronan. Under 1600-talet spelade de en viktig roll för landets förmåga att föra krig, och formellt varade tiondebodens historia ända till 1862 års reglering av prästlönen.

Den korta, breda och kantiga klockstapeln har nyklassicistisk dekor och en vindflöjel märkt 1801. Inifrån kan man tydligt se att bockkonstruktionen ursprungligen stått i det fria. Den är därför troligen minst femtio år äldre. Fasaden är rödfärgad, med svarta luckor och vit dekor. I den omålade interiören finns ålderdomliga luckor, paneler, trappor m m.

Stavby kyrka är till storlek, form och historia representativ för många små socknar i Upplands landsbygd. Den är en liten salkyrka i gråsten som påbörjades vid mitten av 1200-talet. Efter kanske hundra år gjordes en förlängning av långhuset, antagligen för att bygga ett västtorn som emellertid aldrig fullbordades. Under 1400-talet slogs höga ribbvalv i tegel över hela kyrkan, som senare dekorerades med kalkmålningar. Därtill byggdes vapenhus och stigluckor med tidstypisk blinderingsdekor i tegel.

Den gamla kyrkogården kan ha samma gränser som under medeltiden. Den utgörs av plan mark, där den främre (södra) delen har breda grusgångar och ett ovanligt välordnat kvarter med grusgravar, inramade av låga buxbomshäckar. På övriga sidor och längs murarna dominerar gräsgravar. Ett fåtal gravar har kantram, och i nordost finns kyrkogårdens enda monumentala gravvård. Bogårdsmuren är i kallmur och i långa partier dominerar orörd fältsten, vilket pekar på en hög ålder. Andra delar av muren bär spår av att ha satts om eller flyttats.
Den nya kyrkogården består av gräsgravar på plan mark. Där finns ett litet antal buskar och några små träd. 1930-talsdelen har oregelbundna kvarter, medan 1950-talsdelen är rätvinklig. I nordöstra hörnet är minneslunden anlagd på 1990-talet, inramad av stora raka granitlister.
Kring den nya delen löper en kallmur av kilad sten, och mot väster finns en låg järngrind med empirekaraktär, men med svetsade fogar. Mot gatan i sydväst finns en högre grind i samma stil, med ett par murade, putsade och spåntäckta stolpar med enkel form. Den är antagligen från 1930-talet.

Den resliga medeltida stigluckan söder om vapenhuset är en iögonfallande entré till kyrkogården. Den byggdes under 1400-talet, och har de för tiden typiska blinderingarna på gavelröstena. Färgsättningen i gult och vitt är troligen från 1700-talet, liksom den välbevarade trägrinden i gustaviansk stil. En ovanlig detalj är talaröppningen i gavelspetsen mot kyrkogården. Den når man från en inmurad trappa på västra sidan, och den kunde användas både för predikningar och kungörelser.

Gamla kyrkogårdens norra mur bryts av en liten knuttimrad loftbod, med rödfärgad panelfasad, svart dörr och fönster samt spåntäckt åstak. Den har bedömts vara Upplands enda kvarvarande timrade tiondebod. Fönster och dörrar är av sent datum och hela stommen är panelklädd sedan omkring år 1900. Husets ålder är därför svår att bestämma. Här förvaras i dag ornament från äldre altaruppsatser, orgelpipor, en ofullständig medeltida Kristusbild i ek m m.
De första tiondebodarna restes vid kyrkorna på medeltiden, och efter reformationen användes de för det spannmål som nu tillföll kronan. Under 1600-talet spelade de en viktig roll för landets förmåga att föra krig, och formellt varade tiondebodens historia ända till 1862 års reglering av prästlönen.

Den korta, breda och kantiga klockstapeln har nyklassicistisk dekor och en vindflöjel märkt 1801. Inifrån kan man tydligt se att bockkonstruktionen ursprungligen stått i det fria. Den är därför troligen minst femtio år äldre. Fasaden är rödfärgad, med svarta luckor och vit dekor. I den omålade interiören finns ålderdomliga luckor, paneler, trappor m m.

Stavby kyrka är till storlek, form och historia representativ för många små socknar i Upplands landsbygd. Den är en liten salkyrka i gråsten som påbörjades vid mitten av 1200-talet. Efter kanske hundra år gjordes en förlängning av långhuset, antagligen för att bygga ett västtorn som emellertid aldrig fullbordades. Under 1400-talet slogs höga ribbvalv i tegel över hela kyrkan, som senare dekorerades med kalkmålningar. Därtill byggdes vapenhus och stigluckor med tidstypisk blinderingsdekor i tegel. Under 1700-tal eller tidigt 1800-tal förstorades alla fönster och nya togs upp. 1929 återupptäcktes och frilades en stor inmurad runsten i södra fasaden.

Den gamla kyrkogården kan ha samma gränser som under medeltiden. Den utgörs av plan mark, där den främre (södra) delen har breda grusgångar och ett ovanligt välordnat kvarter med grusgravar, inramade av låga buxbomshäckar.

Stavby kyrka är till storlek, form och historia representativ för många små socknar i Upplands landsbygd. Den är en liten salkyrka i gråsten som påbörjades vid mitten av 1200-talet. Efter kanske hundra år gjordes en förlängning av långhuset, antagligen för att bygga ett västtorn som emellertid aldrig fullbordades. Under 1400-talet slogs höga ribbvalv i tegel över hela kyrkan, som senare dekorerades med kalkmålningar. Därtill byggdes vapenhus och stigluckor med tidstypisk blinderingsdekor i tegel. Under 1700-tal eller tidigt 1800-tal förstorades alla fönster och nya togs upp. 1929 återupptäcktes och frilades en stor inmurad runsten i södra fasaden.

Den gamla kyrkogården kan ha samma gränser som under medeltiden. Den utgörs av plan mark, där den främre (södra) delen har breda grusgångar och ett ovanligt välordnat kvarter med grusgravar, inramade av låga buxbomshäckar.

Stavby kyrka ligger invid landsvägen. En kyrkvall skiljer kyrkogården från klockstapeln, som är placerad på en kulle nära vägen. En medeltida stiglucka finns bevarad och en knuttimrad loftsbyggnad, använd som materialbod.

Kyrkan är uppförd av gråsten, salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhuset har en något smalare, lägre förlängning i väster. Sakristian är tunnvälvd, långhuset täcks av kryssvalv.

Långhusets östra del och sakristian härstammar från folkungatid, 1250-1350. Sakristian är förmodligen samtida. Långhusvalven slogs vid 1400-talets mitt. Långhusets västra tillbyggnad uppfördes senare under medeltiden, murtjockleken talar för att den planerats som ett torn. Vapenhuset antas ha byggts i slutet av medeltiden.

Sedan medeltiden har fönstren vidgats. En genomgripande restaurering utfördes 1928-29, då framtogs kalkmålningarna från sent 1400-tal.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996