Långemåla kyrka

Långemåla socken ligger i södra delen av Kalmar län, gränsande i söder till Ålems socken, i norr till Bäckebo och Högsby och i öster till Fliseryds socken. Tidigare tillhörde Långemåla Högsby pastorat men 1885 gick församlingen från att vara annexförsamling till att bli ett eget pastorat.
Dagens stenkyrka föregicks av en träkyrka, troligtvis byggd på 1600-talet och den äldsta kända byggnaden på platsen för Långemåla samhälle. Träkyrkan såldes i samband med uppförandet av dagens kyrka och återuppfördes som mangårdsbyggnad på Brusemåla.
Långt innan samhället hade börjat växa fram stod dagens stenkyrka färdig, uppförd av arkitekt S. Enander i nyklassicistisk stil, helt i tidens anda. Järnvägen kom, bygdens näringsliv fick en skjuts och kring kyrka och järnvägsstation började samhället växa upp.
dubbelport har liggande panel och rundbågigt överljus med spröjsade bågar.
1832 uppfördes dagens stenkyrka och år 1838 fick den sin första orgel med elva stämmor och en manual. I sin ursprungliga utformning hade kyrkan altarpredikstol med uppgång från sakristian och bänkkvarteren fyllde hela långhuset från västväggen med endast en smal gång mellan den bakersta raden och väggen, ända fram och förbi predikstolen till koret och vid långväggarna lämnades endast en smal gång mellan bänkkvarter och vägg.
Vid renoveringen 1908 ändrades detta, altarpredikstolen togs bort, en ny predikstol placerades på den norra långväggen och två av de främsta bänkraderna togs bort. Av naturliga skäl omdanades den östra korväggen, altaruppsatsen tillkom och försågs efter några år med altartavlan, Jesus i Getsemane målad av Ivar Hoflund i Kalmar. Framför altar¬uppsatsen placerades den nya altarringen. Det är möjligt att denna altarring ersatte en ursprunglig, slät och ogenombruten altarring.Förutom nämnda förändringar företogs vid denna renovering även en interiör ommålning av kyrkan.
År 1940 försågs kyrkan med källare, centralvärme installerades, de vedeldade kaminerna togs bort och på kyrkogården, norr om tornet uppfördes ett bårhus ritat av Nils Kårbo, Oskarshamn.
År 1950 företogs en utvändig renovering då samtliga tak lades om, takrännor monterades och kyrkan vitkalkades och målades.
År 1954 avslutades en genomgripande renovering där restaureringsförslaget hade gjorts av arkitekt, Arre Essén. För att minska golvdraget lades ett nytt, förhöjt golv in i bänkkvarteren, bänkarna under läktaren togs bort och då de kvarvarande bänkarna ansågs obekväma och gjordes djupare samtidigt som sits och rygg gavs en stötte lutning. Även på läktaren togs en del bänkar bort detta för att ge bättre plats för kören. Predikstolen tyckte man var enkel och bra och efter ommålning och ett tillägg i form av en baldakin tyckte man att den, väl kunde inordnas i interiören. Man ville även mura igen fönstret öster om predikstolen för att ge denna en bättre fond. Detta blev dock aldrig genomfört, däremot höjdes korgen något genom att pelaren som bär upp korgen försågs med en sockel samtidigt som trappan gavs ett extra steg. Det var inte bara predikstolen man tyckte var för lågt placerad. Altartavlan, målad av Ivar Hoflund, var placerad direkt på altaret vilket man ansåg gav ett intryck av att hela omramningen sjunkit ned och man höjde därför även altaruppsatsen något.
Språkbandet som sträckte sig över altaruppsatsen ansåg man kunde tas bort då det var tillkommet i sen tid varför det övermålades. Även de målade kassetterna ovan språkbandet övermålades. Dessa kassetter kan ha hört till den ursprungliga utformningen av korväggen. I övrigt ommålades hela interiören och i programmet för restaureringen stod att man önskade atttak och väggar skulle utföras i en varm och ljus ton medan bänkinredningen borde hålls i en mörkare, tyngre eventuellt kallar nyans och det föreslogs att altaruppsatsen skulle färgsättas i samråd med konservator.
Församlingen ansåg även att utrymmet framför altarringen var för litet, särskilt vid begravningar, varför koret förlängdes åt väster så att det kom att ansluta mot de främsta bänkraderna. Detta medförde också att man kunde placera dopfunten mitt framför ett fönster vilket sågs som positivt.
Det södra vindfånget, vars gestaltning troligtvis härstammade från 1908 års renovering, omgestaltades. Man tyckte att det med sin färgsättning sina många fyllningar och små rutor gjorde ett oroligt intryck varför det ombyggdes och gavs en stramar klassicistisk utformning. Nummertavlorna däremot tyckte man var vackra och passade till kyrkans stil men att de var något små och felplacerade. De gjordes därför svängbara och flyttades från altarpelarna till nytillverkade ståndare på korbänkarna.
Trappan mellan vapenhus och torn ansågs för brant och trång varför den ersattes av en flackare med bröstning. Förutom detta ombyggdes orgelverket och för värmens skull försågs kyrkan med innanfönster. Man ville även förse innerbågarna med antikglas i blyspröjs för att få ljuset i kyrkorummet något varmare samt ge fönstren vid dopfunten en enkel dekormålning. Detta ansåg församlingen bli för dyrt och istället indelas innerbågarna i större rutor med träspröjs då smårutor i både inner- och ytterbåge kunde tänkas ge ett för oroligt intryck.
Då den besökandeförsamlingen under åren minskat i antal och gudstjänstformerna ändrats hade behovet av mindre andaktsrum uppkommit samtidigt som man kunde avvara en del av det stora guds-tjänst¬rummets bänkar. Detta gjorde att man på1980-talet underbyggde läktaren och i de nya utrymmena inrymdes mindre samlingsrum, städutrymme, wc, kapprum och rum för vakt¬mästare. I samband med detta togs de bakre bänkkvarteren bort vilket medförde att de bakersta kolonnerna som bär upp läktaren blev fristående. Kolonnernas dimensioner, framför¬allt i nederdelen, hade ursprungligen hållits små då de var placerade inom bänkkvarteren. Av samma anledning hade den nedre delen som skymdes av bänksidorna låtits vara rektangulär. I samband med ombyggnaden, då de bakre bänkarna togs bort kom kolonnerna att bli fristående och för att bättre passa i sin nya omgivning, omgestaltades de så att de blev runda och något grövre i den nedre delen.
Renoveringen år 2000 omfattade en fullständig ommålning av interiören där den samman¬hållande kulören var en varm och ljus pärlgrå nyans samt en varmt gråvit marmorering vilka gemensamt höll samman den enkla klassicistiska interiören. Som accent användes genomgående förgyllning och en mörkt röd kulör. El och värme system byttes och exteriört genomfördes främst rengöring, mindre lagningsarbeten och omfärgning av fasader, snickerier och räcken. Ramper och trappor justerades och taket över sakristian tjärades (för fullständig rapport se Kalmar läns museums rapport 2003:20 Långemåla kyrka).
2005 genomfördes en restaurering, rengöring och retuschering av altaruppsatsen och altartavlan. Dessa arbeten utfördes av Johanna Palm-Avis, Jönköpings läns museum.