VÄSE KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Väse socken är beläget norr om Vänern med Karlstad i väster, Kristinehamn i öster och Filipstad i norr.

Socken utgörs i stort sett av en slättbygd. Vänerbygden övergår norrut i två dalgångar. Socknens nordöstra del tillhör Bergslagen med flera bergshöjder. Området utgör ett bygdecentrum med lång kontinuitet och är beläget i anslutning till Vänerstranden med översilningsängar, gravfält från yngre järnåldern. Här finns en av Värmlands fyra runstenar. Väse är en av Värmlands äldre socknar och omnämns första gången 1359 "Väherad". Det äldsta säteriet i socknen är Hammar, som år 1268, tillsammans med tio andra gods, skänktes till Riseberga kloster av lagman Haldo Strahle och hans maka Margareta Hammar. Under större delen av 1600-talet och 1700-talets början, ägdes Hammar av adelsätten Soop, vilka har sin gravkammare under koret i Väse kyrka. Herrgårdsbyggnaden av sten är skyddad som byggnadsminne.

Väse var till 1868 moderförsamling i ett pastorat som också bestod av Östra Fågelvik och Alster. Här fanns ett rikt sockencentrum med nyklassicistisk kyrka, prästgård, klockaregård, sockenstuga, skola och kyrkstallar. Detta liksom kronofogdebostället i Ve och hembygdsgården Mölntorp utgör tillsammans med milstolpar och stenvalvsbro längs det gamla kommunikationsstråket viktiga delar av det riksintresse för kulturmiljövården som Väse kyrkby utgör. I och med att Nordvästra stambanan drogs förbi Väse 1869 försköts centrumbildningen söder ut och stationssamhället där sedan kom att bli socknens enda tätort.

ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Länsstyrelsen i Värmland 1989. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / Värmlands Museums topografiska arkiv, Väse kyrka. / ATA Stockholm, Väse kyrka. / Väse kyrka, L Tham, 1962.