Halskläde

Huvudliggaren:
" 'Tuppkläde' från Leksands sn."

Bilaga:
Inget utöver huvudliggren.

Katalogkort:
"Halskläde. Af hvit hellinnenväf med gråbruna silkesbroderier.
'Tuppkläde'. Alla kanterna fållade samt kastade med silke. Duken fyrkantig, men afsedd att bäras i tresnibb. Mönstret helt i ett hörn och halft i två, den fjärde snibben saknar broderi liksom två af kanterna sakna broderad bård. I alla snibbarna en silkestofs. Storl. 54 x 57 cm.
Å midten en svettrand. Strödda smärre hål. Ink. ss. 15840. 25 öre. P.G.W. [Per Gustaf Wistrand]"

Halskläde av tuskaftat fint linne. Kvadratisk form, avsett att vikas i tresnibb, broderad i tre hörn i svartstick. Broderierna är utförda i svart silke. Mönstren är geometriska men oregelbundna. Bård av rombiska former i förstygn med tofssöm mellan huvud- och hörnmotiv. Sömsätten i broderierna är rätlinjig plattsöm, förstygn, efterstygn, korssöm, flätsöm och tofssöm. Svarta silkestofsar i tre hörn, alla nötta. I det ovikta hörnet är huvudmotivet placerat, detta upprepas sedan halverat på båda snibbarna. Fållen översydd med kastsöm i kryss i svart silke runtom alla sidor, delvis bortnött. Den del som inte var synlig utåt är odekorerad.
Anm: Svag gulnad i mittvikningen. Några smärre bristnigar.

Svartstick är ett broderi som förekommer i några socknar runt södra Siljan i Dalarna. Det broderas som dekor på vita halskläden till folkdräkten. Halsklädet bars till högtidsdräkten - kyrkdräkten, och användes i högmässan vid de stora helgerna och bröllop.

Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 9:" Toppa (=tofs o.d.) är formen för det i dialekterna allmänna 'tuppa'. I ordet topphalskläde får man således känna igen dialektens 'tuppassklä', alltså 'halskläde med tofsar i hörnen'. " Sid 305: "Topphalsklädet (svartstickklädet) var det förnämsta och användes vid de största högtiderna, då man gick tröjlös och då gul raskmagd ej bars, samt därjämte på bröllop och vid kyrkotagning efter första barnet, då det bars av både modern och hennes följeslagerska, allt den tid man var tröjlös.". Sid 497: "Småkullorna hade samma halskläde som de vuxna t.o.m. i ett mindre format det silkesstickade topphalsklädet, om sådant hörde till dagen."
Lästips: Maria Björkroth. (1982). "Svartstick". Textil tradition, s. 105-121.
/Inga-Lill Eliasson 2007-02-06