BELLMANSHUSET, LÅGA LÄNGAN OCH MJÖLNARGÅRDEN

År 1646 skänkte Drottning Christina mark för uppförande av bland annat sjukstugor till Kungliga Amiralitetets Krigsmanskassa. När Amiralitetet flyttade till Karlskrona 1680 behöll kronan marken och lät arrendera ut den. År 1712 anlades här ett skeppsvarv, som kom att kallas Djurgårdsvarvet, och bebyggelse och gatunät ordnades genom en plan upprättad av stadsingenjör Petter Tillaeus 1736.

För varvets verksamheter och hantverkare timrades stugor. Två stenbyggnader uppfördes: en bostad för varvets chef Ephraim Lothsack 1741, senare kallat Apotekshuset, och ett hus för varvskontor och bostäder 1769. Inredningen på Varvsägarbostadens övervåning utfördes på 1760-talet av skeppsbyggaren Fredric af Chapman.

Under början av 1700-talet arrenderades ett stycke mark strax norr om Djurgårdsstaden av krigsmanskassans räntmästare Filip Psilanderhielm. Tomten kallades Gröna lunden och nyttjades som malmgård, det vill säga sommarbostad med odlingar. År 1723-24 uppfördes ett bostadshus, senare kallat Mjölnargården, som kan vara den äldsta bevarade träbyggnaden i Djurgårdsstaden. Namnet kommer från att Gröna lunden 1745 köptes av kvarnägaren Johan Jacob Herbst. Under hans tid ändrade malmgården funktion, då värdshus inrättades och byggnaderna verkar ha anpassats för uthyrningsändamål. Mjölnargården höjdes en våning och svalgången tillkom. Han lät också uppföra bostadshusen mittemot Mjölnargården, det så kallade Bellmanshuset och den intilliggande Låga längan. Värdshuset Gröna lunden är omsjunget av Carl Michael Bellman i tre epistlar. Värdshusrörelser har legat inom anläggningen men troligen i Mjölnargården och inte i Bellmanshuset vilket mytbildningen kring byggnaden har gjort gällande sedan 1800-talet.

År 1765 övertogs Gröna lunden av varvet som använde byggnaderna som bostäder för varvsarbetare. Båda byggnaderna har främst använts som bostäder, Mjölnargården har sammanlagt rymt 13 enrumslägenheter och Bellmanshuset kan ha uppförts för att hyras ut till sommargäster. Svalgången mot gatan möjliggjorde att även alla rum på övervåningen var tillgängliga direkt utifrån.

Under 1800-talet förtätades trähusbebyggelsen i Djurgårdsstaden genom påbyggnader och gårdsbebyggelse i trä trots förbudet om trähusbebyggelse i staden. Djurgårdsstaden undantogs dock från denna bestämmelse eftersom regeln ändå inte efterlevdes och området låg utanför den tätbebyggda staden. Inom området bodde nästan uteslutande hantverkare med koppling till varvet men efterhand tillkom andra verksamheter och nya inbyggare. Varvet upphörde 1863 och staden övertog då området.

År 1883 hyrde Jacob Schultheis Gröna Lund och anlade här ett tivoli. Verksamheten spred sig efter hand till andra delar av Djurgårdsstaden och varvet och de tre byggnaderna användes mer och mer som bostäder för tivolits räkning.

Stockholms stad förvärvade 1888 kronans mark i Djurgårdsstaden. Trettio år senare återtog kronan större delen av området och på 1920-talet var stadsdelens bebyggelse starkt hotad, då marinförvaltningen planerade att utöka Galärvarvet. Planerna skrinlades då marinen istället flyttade sin verksamhet till Muskö. År 1954 övertog Byggnadsstyrelsen förvaltningen som påbörjade en upprustning och modernisering av områdets bebyggelse. Arbetena skedde successivt under 1960- och 70-talen. Flera av husen fick byggas helt nya, men utvändigt till det gamla utseendet. Arkitekt var B Carlberg.

Området Djurgårdsstaden har en gemensam karaktär där trähus i en eller två våningar dominerar men med inslag av små rödfärgade stugor och större stenhus. Flera fasader är målade med ljusa oljefärger och har ett nyklassicistiskt formspråk, taken är tegeltäckta. Gatorna och gränderna är smala med asfalterade körbanor och kullerstenslagda gångstråk närmast husen. Gårdarna är små och ofta dolda av rödfärgade plank. Området är kuperat och gatunätet följer terrängen. Inom området ligger också delar av dagens nöjespark Gröna Lund.

Byggnaderna Järnvågshuset, Apotekshuset och Mjölnargården med ett skyddsområde förklarades som byggnadsminnesmärke 1935-01-25. 2005-10-27 togs ett regeringsbeslut om utvidgning av och skyddsföreskrifter för det statliga byggnadminnet, vilket då kom att omfatta även byggnaderna Bellmanshuset och Låga längan. Enligt detta beslut omfattar byggnadsminnet inte längre byggnaderna Järnvågshuset och Apotekshuset.

BELLMANSHUSET - Bellmanshuset är en timrad tvåvåningsbyggnad med vindsvåning som uppfördes under 1750-talets slut. Fasaderna är klädda med rödmålad locklistpanel och mot gatan finns en glasad svalgång. Byggnaden har sadeltak med vindskupor och mot gatan en stor frontespis. Bellmanshuset har bevarat sin enkla planlösning och fasta inredning sedan uppförandet. Efter den omfattande restaureringen som avslutades 2002 har bl. a. väggmålningar från 1700-talet tagits fram i ett rum. Bellmanshuset övertogs av staten först 1991. Den sista hyresgästen flyttade ut ur huset 1999.

LÅGA LÄNGAN - Vid Bellmanshusets södra kortsida ligger den samtidigt uppförda envåningsbyggnaden Låga längan. Via en gemensam förstuga nås byggnadens två lägenheter om kök och kammare. Byggnaden vänder sig mot gatan och saknar fönster och från början även dörr mot trädgårdssidan. Låga längan har en allt igenom enklare inredning än Bellmanshuset.

MJÖLNARGÅRDEN - Mjölnargården är en timrad tvåvåningsbyggnad med vindsvåning och två putsade kortade flyglar av sten. Byggnaden ligger indragen från gatan och fasaden är helt symmetriskt men sluten i sin karaktär. Porten saknar fönster och den öppna svalgången ligger djup och mörk. Fasaderna är klädda med rödmålad locklistpanel. Det tegeltäckta sadeltaket lutar brant förutom över svalen där det bryts och blir flackare. Karaktäristiskt är det smala taksprånget. Fasaderna mot gården är livfullare med grönmålade kvadratiska fönster. Planlösningen är ursprunglig och för sin tid modern, en sexdelad plan. Byggnaden höjdes med en våning vid mitten av 1700-talet och svalgången samt förstugorna är senare tillägg. Två murstockar har möjliggjort eldstäder i alla rum, huvuddelen är bevarade. Invändiga snickerier är huvudsakligen från 1700-talet men en del från tidigt 1900-tal. Rester av en äldre takmålning finns bevarade i bottenvåningens stora sal.

JÄRNVÅGSHUSET - uppfördes i mitten av 1700-talet som Djurgårdsvarvets kontorsbyggnad. På 1860-talet användes det för stadens järnvåg men är nu enbart bostadshus.

APOTEKSHUSET - är ett gulputsat stenhus (Djurgårdens första stenhus). Det uppfördes 1741 som varvschefens bostad. Mellan 1896 och 1934 inrymdes Djurgårdens apotek Vasen här. En del av husets ursprungliga målade väggdekorationer finns bevarade.

Genom beslut 2005-10-27 ingår inte längre Järnvågshuset och Apotekshuset i byggnadsminnet.

KÄLLOR:
Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X
Förslag till skyddsföreskrifter för statliga byggnadsminnet Mjölnargården, Bellmanshuset och Låga längan, Djurgårdsstaden, Stockholm. Riksantikvarieämbetet
Regeringsbeslut nr I:4, 2005-10-27