LINDÄNGEN

Lindängen har en blandad bebyggelse som väl reflekterar ideal från olika tider: miljonprogrammet och 1960-talets enkla skiv- och lamellhus i gult tegel eller med betongelementfasader, det tidiga 1970-talets mer uppbrutna byggnadskroppar med mörkare färgskala och mindre fönsterytor, samt den småskaliga, oregelbundna och formrika bebyggelsen från åren omkring 1980 tillkommen som ett resultat av kritiken mot miljonprogrammet. Den norra delen av Lindängen präglas av en öppen, rätvinklig och storskalig struktur. Vårsången i söder följer också ett rätvinkligt mönster men har en mer sluten karaktär. Många av de äldre husen på Lindängen har genomgått fasadförändringar som speglar senare tiders syn på miljonprogrammets arkitektur.

Lindängen ligger i Malmös södra del och ingår i Fosie stadsdelsförvaltning. Det är en del av ett större område söder om Inre Ringvägen, mellan Trelleborgsvägen och järnvägen mot Trelleborg och Ystad, som också består av Almvik och villaområdet Kastanjegården. Öster om Lindängen ligger Fosieby med Fosie kyrka.

HISTORIK FÖRE 1965
Bostadsområdet namngavs efter Lindängens arbetshem (Fosie kommungård) som i sin tur fick sitt namn av de lindar som växte i området. Gården finns kvar i kvarteret Lindängen. Den areal där Lindängen kom att växa fram under 1970-talet var jordbruksmark ägd av staden med undantag för några trädgårdsmästerier. Dessa ansågs ej värda att bevara utan revs vid utbyggnaden. Genom området gick Almlundavägen, vars sträckning till en mindre del finns kvar i Lindängsstigen norr om kvarteret Motetten.
I generalplanen från 1962 var hela området tänkt att bebyggas med småhus.

BEBYGGELSE EFTER 1965 STADSPLANER; UTBYGGNADSHISTORIA
I generalplanen 1966 hade större delen av marken avsatts för flerbostadshus. Lindängen kom därefter att byggdes ut i flera etapper. 1967 och 1968 upprättades stadsplaner för olika delar av området. Den första planen omfattade kvarteren Kantaten och Hymnen och föreskrev en bebyggelse i tre och åtta våningar där den lägre skulle ligga ut mot Fosie kyrka. Området skulle vara trafikseparerat där husen med bil nåddes med två säckgator. De var infarter till underjordiska kallgarage och längs dem fanns p-platser. I planen ingick även ett friluftsbad i områdets norra del.
Planen godtogs inte med en gång utan ett planerat 154 meter långt låghus fick kortas till cirka 80 meter då den föreslagna utformningen gjorde att huset låg för nära såväl matarled som infarter till området.
Den västra delen av Lindängen planerades i ett sammanhang med det intilliggande Almvik. Bebyggelsen skulle utgöras av tre-, fem-, åtta-, och sextonvåningshus (med de högsta husen i Almvik).
I kvarteret Motetten planerades för tre lamellhus i tre våningar och ett skivhus i sexton.
Munkhättegatan och Eriksfältsgatan bildade tillsammans en U-formad gata kring bebyggelsen. Från denna skulle säckgator leda in i området och cykel- och gångstråk skulle få ett eget vägnät med planskilda korsningar.
Mellan bostadsbebyggelsen placerades gemensamhetsanläggningar med skola, servicecentrum och butiksanläggning. Söder om Munkhättegatan låg redan ungdomshemmet Lindängen Internat, inrymt i en äldre mangårdsbyggnad. Intill denna skulle en låg- och mellanstadieskola uppföras med idrottshall, fritidsgård, barnstuga och idrottsplats.
1970 upprättades en stadsplan för kvarteret Vårsången söder om Munkhättegatan. Planen omfattade trevåningshus som skapade en stor kringbyggd gård i vilken sex åttavåningshus placerades. Socialvårdsstyrelsen hade invändningar mot planen vilken ansågs alltför kompakt och har för lite gårds- och grönytor vilket kunde leda till "skadegörelse och liknande problem (som erfarenhetsmäddigt sammanhänger med hård exploatering)". Socialvårdenstyrelsen menade också att en bilväg mellan Kastanjegårdens villor och höghusen skulle skapa segregation. Planen antogs utan hänsyn till invändningarna men endast den norra halvan av bebyggelsen kom till. 1978 gjordes en ny stadsplan för den södra delen med en blandad småskalig bebyggelse.

BOSTÄDER OCH BOENDE
I Lindängen finns såväl bostadsrätter som allmännyttiga och privata hyresrätter. Bebyggelsen rymmer sammanlagt cirka 2 600 lägenheter. Det största antalet lägenheter utgörs av trerummare. Invånarantalet i Lindängen har successivt ökat från knappt 2000 personer år 1971 till drygt 5 600 i början av 1980-talet, och därefter en viss nedgång. Omflyttningsfrekvensen är relativt hög.

ARKITEKTER OCH BYGGHERRAR
Byggherrar för Lindängen var tre av de stora aktörerna i Malmös byggande: MKB, HSB och BGB. Husen ritades av bland andra HSB arkitektkontor i Malmö, Thorsten Roos & Bror Thornberg och Fritz Jaenecke & Sten Samuelson. Servicebyggnaderna i den centrala delen av Lindängen är ritade av bland andra Axel Carlsson. Arkitekter för områdets två skolor var Dahl och Strömdahl.

TRAFIK
Lindängen är helt trafikseparerat och bilarna leds in i området via säckgator. P-platser finns längs gator och i underjordiska garage. I stadsplanen lades ändhållplatsen för busslinjen vid centrumanläggningen. Cykel- och gångbanor leder genom området till de angränsande områdena via planskilda korsningar.
Inom själva Lindängen finns ingen bensinstation.

SERVICE
Serviceutbudet i Lindängen är koncentrerat till områdets mitt. Här ligger centrumanläggningen, Lindängen centrum, som förutom dagligvaruhandel och ett fåtal småbutiker även innefattar stadsdelsbibliotek, post och apotek. I anslutning till centret ligger servicecentrat Lindgården och låg- och mellanstadieskolan Högaholmsskolan. Övrig service i området är en förskola, folktandvård, läkarmottagning, socialtjänst, Folkets hus och Fosie stadsdelsförvaltning. Intill parkeringen vid köpcentrumet finns ett Datortek inrymt i försäkringskassans tidigare lokaler. Norr om grönytan, i kvarteret Pastoralen, ligger friluftsbadet Lindängsbadet.

BEBYGGELSEKARAKTÄR
Lindängen har en varierad bebyggelse och består av flera olika delar: det delas i nord-sydlig riktning av ett stråk bestående av grönområdet Lindängen (i norr), kvarteren med skolor och centrumanläggning samt ett idrottsplatsområde (i söder). I öst-västlig riktning delas Lindängen av Munkhättegatan.
Längst i söder finns ett småhusområde från senare tid men för övrigt präglas Lindängen av stora, höga skivhus och långsträckta lägre lamellhus från början av 1970-talet. De har en förhållandevis gles och fri gruppering utan tydlig struktur, dock i ett konsekvent rätvinkligt mönster. Detta skapar en öppen karaktär med långa siktlinjer. De högre husen står företrädesvis i nord-sydlig riktning. På ett för Malmö tidstypiskt vis finns ett högt skivhus i sexton våningar som ett utropstecken i stadsbilden.
Husen har en jämförelsevis omväxlande utformning, särskilt med avseende på fasadmaterial. Tegel av olika kulörer är vanligast men även betongelementfasader förekommer. Genomgående består bebyggelsen av enkla rätvinkliga byggnadsvolymer. Till stor del präglas Lindängen idag av de fasadförändringar som genomförts, till exempel med inglasade och förstorade balkonger.
Kvarteret Vårsången avviker från resten av området dels genom sin mörkare färgskala och dels genom den mer slutna bebyggelsestrukturen.
Lindängen försågs med mycket offentlig konst av vilken en del inte längre finns kvar.