Deltagande observation Hamnmagasin 405 26/11 2009
För andra gången skall Lena Wilhelmsson och jag besöka Hamnmagasin 405 för att utföra dokumentation av massvaccinering. Dagen är molnig, blåsig men mild. Den här gången är känslan inte densamma, åtminstone inte för mig eftersom jag själv tillhör den åldersgrupp (40-49 år) som skall vaccineras och i väskan ligger mina vaccinationspapper. Lena skall också vaccineras och även om hon bor i Lund tar man emot henne utan problem.
Ända sen jag vaknade i morse klockan 04 har jag haft huvudvärk. Kanske är det trötthet, kanske är det anspänning inför vaccineringen. Efter alla skriverier om biverkningar har jag känt mig kluven och orolig. En del pratar om att man kan få MS och reumatisk värk samtidigt läser man om nya dödsfall skördade av svininfluensan. Dock har jag bestämt mig av samma skäl som många andra ¿ har jag utsatt mina barn för det skall jag göra det själv.
Än en gång stiger vi in i den illaluktande baracken men den här gången registrera vi oss själva. Jag tar upp ljud och Lena tar bilder. Så går vi uppför betongtrappan mot vaccineringslokalen. Det är ganska få personer som är där för att vaccinera sig och jag pratar lite med en av kvinnorna som står vid ingången för att hjälpa folk till rätta. Jag ställer frågan till henne om hon tycker att det är få besökare och spelar samtidigt in henne. Hon berättar att det idag stått på löpsedlar att någon dött av vaccinet. Men, tillägger hon, det stod inte att mannen nyss hade fått ett nytt hjärta. De hade också sagt på nyheterna att man i Canada stoppat vaccineringen på grund av biverkningar. Det känns plötsligt ännu olustigare att ta sprutan.
Lena tar bilder och jag samplar ljud och frågar om tillåtelse att fotografera. Jag tar också namn på dem Lena fotograferar nära. Jag pratar med både personal och patienter. Vårdpersonalen är ganska nöjda med hur det har fungerat hitintills och de patienter jag frågar är inte oroliga för att bli vaccinerade. ¿Mer över hur jag skall må imorgon¿ säger Joachim Tengwall och jag instämmer tyst för mig själv. I min omgivning har en efter en vaccinerat sig, familj och kolleger. En del har mått dåligt dagen efter, andra inte. Nästan alla har fått ont i armen.
Så bestämmer vi oss för att det är vår tur att vaccinera oss. Det känns obehagligt. Inte själva sticket men den definitiva känslan och jag hoppas innerligt att alla elaka rykten är osanna.
Birgitta Witting
Se även obseravtion från 17/11 DIG_2009_446-548