fotografi

Svininfluensan, som den nya influensan A(H1N1) allmänt kallas, orsakas av en virusvariant som de flesta av oss saknade motståndskraft mot innan den drabbade världen som en pandemi 2009. Framför allt har yngre personer smittats av viruset. Symtomen är desamma som vanlig influensa, som till exempel feber och muskel- och ledvärk. De flesta blir bara lindrigt sjuka.
Svininfluensan kan drabba människor i alla åldrar, men hittills är det framför allt personer under 30 år som har insjuknat. Att så många yngre, i övrigt friska personer har insjuknat kan bero på att de aldrig tidigare har drabbats av något liknande influensavirus.
De flesta som insjuknat i svininfluensan har blivit lindrigt sjuka. Men det har också hänt att i övrigt friska människor blivit allvarligt sjuka och behövt vårdas på sjukhus.
Sjukdomen klassades som en pandemi av Världshälsoorganisationen, WHO, under perioden april 2009 till augusti 2010. Viruset cirkulerar dock fortfarande i vissa delar av världen och kan komma tillbaka till Sverige under en ny influensasäsong. Men risken för att sjukdomen ska bryta ut i en omfattande epidemi i Sverige är liten. Många har antingen vaccinerat sig eller redan haft viruset och är därför skyddade.
Benämningen svininfluensa är egentligen felaktig, eftersom viruset huvudsakligen smittar mellan människor.
Under vinterhalvåret 2009/2010 pågick en allmän vaccinationskampanj då över hälften av länets invånare vaccinerade sig mot den nya influensan.
Källa: Vårdguiden

Deltagande observation Hamnmagasin 405 26/11 2009

För andra gången skall Lena Wilhelmsson och jag besöka Hamnmagasin 405 för att utföra dokumentation av massvaccinering. Dagen är molnig, blåsig men mild. Den här gången är känslan inte densamma, åtminstone inte för mig eftersom jag själv tillhör den åldersgrupp (40-49 år) som skall vaccineras och i väskan ligger mina vaccinationspapper. Lena skall också vaccineras och även om hon bor i Lund tar man emot henne utan problem.

Ända sen jag vaknade i morse klockan 04 har jag haft huvudvärk. Kanske är det trötthet, kanske är det anspänning inför vaccineringen. Efter alla skriverier om biverkningar har jag känt mig kluven och orolig. En del pratar om att man kan få MS och reumatisk värk samtidigt läser man om nya dödsfall skördade av svininfluensan. Dock har jag bestämt mig av samma skäl som många andra ¿ har jag utsatt mina barn för det skall jag göra det själv.

Än en gång stiger vi in i den illaluktande baracken men den här gången registrera vi oss själva. Jag tar upp ljud och Lena tar bilder. Så går vi uppför betongtrappan mot vaccineringslokalen. Det är ganska få personer som är där för att vaccinera sig och jag pratar lite med en av kvinnorna som står vid ingången för att hjälpa folk till rätta. Jag ställer frågan till henne om hon tycker att det är få besökare och spelar samtidigt in henne. Hon berättar att det idag stått på löpsedlar att någon dött av vaccinet. Men, tillägger hon, det stod inte att mannen nyss hade fått ett nytt hjärta. De hade också sagt på nyheterna att man i Canada stoppat vaccineringen på grund av biverkningar. Det känns plötsligt ännu olustigare att ta sprutan.

Lena tar bilder och jag samplar ljud och frågar om tillåtelse att fotografera. Jag tar också namn på dem Lena fotograferar nära. Jag pratar med både personal och patienter. Vårdpersonalen är ganska nöjda med hur det har fungerat hitintills och de patienter jag frågar är inte oroliga för att bli vaccinerade. ¿Mer över hur jag skall må imorgon¿ säger Joachim Tengwall och jag instämmer tyst för mig själv. I min omgivning har en efter en vaccinerat sig, familj och kolleger. En del har mått dåligt dagen efter, andra inte. Nästan alla har fått ont i armen.

Så bestämmer vi oss för att det är vår tur att vaccinera oss. Det känns obehagligt. Inte själva sticket men den definitiva känslan och jag hoppas innerligt att alla elaka rykten är osanna.

Birgitta Witting

Se även obseravtion från 17/11 DIG_2009_446-548