RÖKE KYRKA

Under 1800-talet ökade Skånes befolkning kraftigt, vilket bland annat fick till följd att den absoluta merparten av landskapets många medeltida kyrkor kom att byggas ut eller ersättas av nya kyrkor. När Rökes gamla kyrka slutligen revs 1905, trots att den byggts ut i flera omgångar under 1800-talet och trots protester från såväl Riksantikvariens representant Otto Rydbeck som domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin, blev den den sista skånska medeltida kyrkan som revs för att ersättas av en ny helgedom.

För ritningarna till den nya kyrkan i nygotisk stil stod arkitekt Gustaf Hermansson, bland annat känd för att ha ritat Oscarskyrkan och Sofia kyrka i Stockholm, Gustaf Adolfs kyrka i Helsingborg samt Asmundtorps kyrka. I förhållande till dessa byggnader fick Röke nya kyrka en enkel utformning och putsade murverk till skillnad från nygotikens typiska röda tegelfasader. Kyrkorummets putsade väggar försågs med tidsenlig kvaderimiterande bemålning. Den fasta inredningen ritades av arkitekt Oscar Hägg som annars främst gjort sig känd för ett större antal bostadshus i Malmö och Lund, ofta i en kraftfull kombination av jugend och barock med berlinsk inspiration. Byggmästare Per Pettersson ansvarade för såväl rivning av den gamla som uppförandet av den nya kyrkan, där byggmaterial från den förra återanvändes.

Sedan kyrkan invigdes sista advent 1906 har få förändringar skett. Från den medeltida kyrkan hade predikstolen från 1635 överförts och uppsatts i kyrkan medan andra delar av den äldre inredningen bevarats utan att tas i bruk. 1911 sätts baldakinen över predikstolen upp och på initiativ av kyrkoherde Gunnar Celander som tillträder 1927 sätts den äldre altaruppsatsen upp, dock i långhuset och inte vid altaret, liksom de äldre psalmnummertavlorna.

På 1950-talet genomförs en interiör restaurering av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, där den största förändringen är ändrad färgsättning. Väggar och tak som tidigare varit målade i sandgula kulörer med accentfärger i rött och grönt målas vita. Väggarna var ursprungligen kvadermålade men dessa hade målats över vid ett tidigare okänt tillfälle. I kyrkans underhållsplan (2004) uppges felaktigt att bänkinredningen byts ut. Dock täckmålas de ursprungligen ekådrade bänkarna i polykrom färgsättning med utgång från predikstolen och andra delar av den fasta inredningen målas i grått. Elektrisk uppvärmning ersätter ett tidigare kalorifersystem. 1961 förändras den ursprungliga exteriöra färgsättningen med gul spritputs och vitkalkade listverk och omfattningar till helvitt utförande. Ändringen sker efter putslagningar med kalkcementbruk som sannolikt var relativt omfattande. 1975 knackas sedan större delen av fasadputsen ner och ersätts med rent kalkbruk. Vid syneprotokoll inför dessa arbeten uppges taken vara täckta med dubbelfalsad förzinkad plåt. När den ursprungliga beläggningen av svartplåt byttes ut är okänt.

Invändigt tillkommer ny orgel 1964, vilken byggs om 1992. 2001 avlägsnas bänkrader under orgelläktaren för att ge plats för underbyggnader för wc i norr och kapprum i söder. 2004 sker en utvändig restaurering där takplåt på torn och långhus byts ut mot galvad plåt som målas med vattenburen plastfärg. Korets plåt målas endast. Även takkupor, krön och inspektionsluckor kläs om och tornets treklöverformade kröndekorationer och den kopparklädda kulspiran renoveras. Fasaderna rengörs, putslagas och målas med silikatfärg (Keim), en färgtyp tornet tidigare var målad med medan åtminstone långhuset var kalkavfärgat. 2006 installeras brand- och inbrottslarm och 2013 nytt styrsystem för befintligt värme- och klimatsystem.

2017 genomförs en invändig restaurering där takets polykroma bemålning med röda och gröna detaljer delvis återskapas. De ljusgula väggarna målas i två ljusare kulörer. Bänkarna, som tidigare varit målade i blått, blågrönt, grått, rött samt marmorerade fyllningar målas om i två blå kulörer med röda detaljer och tidigare gråmålad inredning målas om i kulörer lika eller snarlika befintliga. Nya skåp för textilförvaring tillkommer liksom ett skåp inrymmande pentry mot läktarunderbyggnaden i norr. I söder rivs lättväggen mot kapprummet för att skapa en större yta för kyrkkaffe. En heltäckningsmatta i vapenhusets avlägsnas och det gjutna golvet flytspacklas. Kyrkporten förses med glasade innerdörrar.

Kyrkans planform utgörs av ett fem fönsteraxlar långt långhus, smalare och lägre rakt avslutat kor med underliggande källare i öster samt ett kvadratiskt västtorn. I mötet mellan långhus och kor finns mindre femsidiga utbyggnader för sakristia i norr och förråd (arkiv på originalritningarna) i söder. I tornets västra och långhusets södra fasader finns svagt utskjutande entrépartier. Hörnen på torn, långhus och kor markeras med grunda strävpelare. Såväl grundläggning som murverk är murade i gråsten, delvis från den medeltida kyrkan. Murverken ska enligt underhållsplanen (2004) dessutom vara klädda med tegel. Sockeln är utförd med skråkantade kvadrar av röd granit. Fasaderna är spritputsade med slätputsade listverk, blinderingar och omfattningar och vitmålade med silikatfärg (Keim). Fönster- och dörröppningar är spetsbågiga eller i enstaka fall runda, med slätputsade avtäckningsbågar och fönsterbågar i gjutjärn. Långhus och kor har sadeltak, på sakristia och förråd följer takfallen de polygonala byggnadskropparna och tornet har i princip korslagda sadeltak som emellertid till största del upptas av en åttasidig spira. Samtliga takfall är avtäckta med rödmålad galvad plåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar och ståndrännor. Stuprör är utförda i kopparplåt men lågt sittande partier har bytts till platsmålad plåt. Långhustaket har takkupor med spetsbågiga ljusöppningar och sadeltak krönta av små spiror, fem i norr och fyra i söder. Hörnen på långhus och kor markeras av plåtklädda fialer som vilar på konsoler i murverken. Strävpelare och solbänkar är avtäckta med röd granit.

Huvudentrén i väster utgörs av ett svagt framskjutande parti med spetsgavel och spetsbågig perspektivportal med engagerade kolonner. Över den rakt avslutade pardörren med dörrblad i stående mörkbetsad panel och stora dekorativa smidesgångjärn sitter en minnestavla med inskriptionen BYGGD ÅREN 19051906 UNDER KONUNG OSCAR II:S REGERING // Herren skall bevara din utgång och din ingång ifrån nu och till evig tid // Dav Ps. 121:8 I norr och söder finns spetsbågiga fönsternischer som sträcker sig över tornets två nedre våningar, med parställda lansettbågiga fönsterbågar med radiell spröjsning i vapenhuset och rundfönster i första tornvåningen. Fönsteröppningarna åtskiljs av rundbågefriser i lågrelief och fasaderna avslutas upptill av tandsnittsfriser. I tornets två övre våningar kragar murverket in. Inkragningen är likt strävpelarna och solbänkarna avtäckt med röd granit. Andra tornvåningen har rundfönster i väster och smala rektangulära blinderingar i norr och söder. Klockvåningen har parställda lansettbågiga ljudöppningar med rakt avslutade svartmålade ljudluckor i varje väderstreck utom öster, där öppningarna är spetsbågiga och mindre för att rymmas över långhustaket. Samtliga tornfasader avslutas upptill av gavelrösten med trepassformade plåtklädda krön och urverk. Torntaket kröns av en smidd spira med bladornamentik.

Långhuset har fem stora spetsbågiga fönsteröppningar åt norr och fyra åt söder, där mittaxeln istället upptas av sydentrén. Fönstren är utformade som parställda spetsbågiga trifoliebågar med överliggande fyrpass. Sydentrén utgörs av ett framskjutande entréparti snarlikt västentrén men med en rakt skuren spetsbågig nisch med rakt avslutad pardörr och överljus i form av ett rundfönster.

Utbyggnaderna för arkiv och sakristia har ett lansettbågigt fönster i varje fasaddel, frånsett sakristians nordfasad där prästingången i form av en rakt avslutad mörkbetsad enkeldörr nås via en sex steg hög trappa i granit. Korets enda fönster i östfasaden är stort och spetsbågigt lika långhusets men med glasmålningar. Under fönstret leder en trappa ned till källaren. I gavelröstet framställs en treenighetssymbol i slätputs.

Interiör
Genom huvudentrén i väster nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Rummet har gjutet gråmålat golv, putsade väggar målade i bruten vit/ljusgul kulör och taket är klätt med gråmålad pärlspont. I söder och norr leder svängda trappor upp till orgelläktare respektive torn. Barriärerna har smäckra svarvade ståndare och trappan är förutom de omålade planstegen målade i ljusgrått. Ytterportens insida är liksom den stickbågigt avslutade pardörren mot kyrkorummet uppbyggda i en kraftigt ramverkskonstruktion med tio respektive åtta små fyllningar per dörrblad. Ramverken är profilerade och har enkla skurna detaljer. Färgsättningen går i två grå kulörer. Ytterporten är sedan restaureringen 2017 försedd med ett inre dörrpar i metall och glas för att motverka kallras. Rummet är möblerat med bord, klädhängare och informationstavla. Mot västra väggen står en fattigstock samt en sten med inskription som härrör från den medeltida kyrkan och mot norra väggen en rikt järnbeslagen kyrkport från romansk tid, även denna har tillhört den gamla kyrkan. Mot östväggen återfinns en fastklamrad gravhäll i polykromt bemålad sandsten.

Kyrkorummets golv är belagt med viktoriaplattor i rött, svart och grått. Utmed bänkkvarteren löper friser av enklare, sannolikt senare tillkomna gulgrå plattor. Bänkarna är placerade på upphöjda brädgolv. Under läktaren där bänkrader avlägsnats är golvet belagt med ljusröda kvadratiska plattor. De putsade väggarna är målade med emulsionsfärg, där den höga bröstningen som avslutas av en profilerad list är målad i bruten vit och de överliggande väggytorna i en ljus sandgul kulör. Fönstrens insidor är svartmålade medan de gjutna karnisformade fönsterbänkarna är gråmålade. Till sydentréns vindfång leder en pardörr lika den mot vapenhuset men rakt avslutad. I nordvästra hörnet leder en enkeldörr med snarlik utformning från predikstolstrappan till sakristian. Kyrkorummet täcks av ett panelklätt tredingstak med synliga och dekorativt utformade takstolar. Utmed långväggarna löper en underliggande spetsbågefris. Taket är målat i ljust grått med detaljer i rött och grönt. Orgelläktaren i öster upptar hela kyrkrummets bredd och vilar på bjälkar med framskjutande profilerade konsoler, vilka i framkant bärs upp av sex pelare med svängda snedsträvor. Stolpkonstruktionen med bjälklag har en för nygotiken typisk utformning med avfasade hörn samt skurna och figursågade detaljer. Barriären utgörs av en genombruten spetsbågearkad indelad av kolonnetter med bladkapitäl. Färgsättningen går i grått med förgyllda detaljer. Utrymmet under läktaren är möblerat med lösa bord och i det nordvästra hörnet finns en inbyggnad av lättväggar inrymmande wc.

Koret avskiljs från långhuset av en hög spetsbågig triumfbåge samt en tre steg hög trappa av gjuten cementmosaik. Golv och väggar är utförda i likhet med långhuset. Över koret spänner ett ribbvalv med ytbehandling lika väggarna. I norr och söder leder rakt avslutade fyllnadsdörrar liknande tidigare beskrivna in till sakristia respektive förråd. Östfönstret har polykroma glasmålningar av en okänd tysk glaskonstnär med motivet Jesus på Förklaringsberget.

Tornets andra våning utgörs av bakre delen av orgelläktaren som skärmats av mot kyrkorummet. Våningsplanet inrymmer dels ett mindre rum som i kyrkans underhållsplan (2004) benämns som barnrum men som idag används för diverse förvaring, dels ett mindre arkivrum. Branta trätrappor med handledare leder vidare till andra tornvåningen, klockvåningen samt tornvinden. Andra tornvåningen har hyvlat furugolv, murverken är vitslammade och taket utgörs av nästa vånings golvbjälklag. Klockvåningen med klockbocken i furu har snarlik utformning men här är murverken endast delvis slammade och annars med brett utstrukna fogar. På tornvinden med den öppna spirkonstruktionen finns manöverrum för urverket.

Inredning och inventarier
Röke kyrka bevarar i stor utsträckning inredning från byggnadsåret. Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan och ritade av arkitekt Oscar Hägg.

Altaret utgörs av ett blockaltare i trä med sockel, postament, förkroppningar och krönlist. Till altarkompositionen hör även ett gråmålat panelverk placerat under östfönstret, där pilastrar delar in en ramverkskonstruktion med kvadratiska fyllningar under en fris med fyrpass och spetsbågar i lågrelief.

Ett enkelt sidoaltare är placerat i långhusets sydöstra hörn, utformat som ett blockaltare i blåmålad spontad panel.

Den gamla kyrkans altaruppsats från 1652 är uppsatt mot långhusets östvägg söder om öppningen till koret. Predellan har bibelcitat i förgylld text på svart botten flankerat av skulpterade änglaansikten. Corpus har sirligt skurna sidovingar och centralt en målning på pannå framställande Jesus och Maria Magdalena. Målningen flankeras av atlanter i form av Moses och Johannes Döparen. Överstycket har ytterligare en målning på pannå framställande Jesus med törnekrona och orm. Krönpartiet utgörs av en kartusch med två heraldiska vapen. Den polykroma färgställningen går främst i blått, rött och grönt. Ett fotografi taget innan rivningen av gamla kyrkan visar att de båda målningarna då var övermålade. Corpus pryddes istället av det krucifix som idag hänger på sydväggen strax intill altaruppsatsen och den övre tavlan hade någon form av inskription, sannolikt bibelcitat.

Den halvrunda altarringen är uppbyggd av kolonnetter med bladkapitäl lika de i orgelläktarens barriär, vilka vilar på en oprofilerad sockel. Färgsättning i grått med förgyllda detaljer. Hand- och knäfall är klädda med blått tyg.

Predikstolen med trappa och baldakin från 1635 härstammar från den medeltida kyrkan. Korgens fem sidor pryds av rundbågemotiv med skulpturer föreställande Jesus samt de fyra evangelisterna med respektive attribut. Hörnen markeras av marmorerade kolonnetter med korintiska kapitäl. Korgen avslutas upptill och nedtill av förkroppade listverk av vilka det övre bär bibelord. Det svängda understycket med godronnering vilar på fyra korintiska kolonnetter. Predikstolen är i sin helhet belamrad med rikt skuren dekor, bland annat akantus, tandsnitt och äggstav. Den polykroma bemålningen går främst i blått och rött med inslag av grönt, grått och förgyllning. Trappans barriär är samkomponerad med korgen men dess rundbågefält är tomma och klädda med röd sammet. Den sjusidiga baldakinen är uppbyggd som ett förkroppat listverk med bibelcitat och äggstav. Hörnen markeras av änglaansikten och ljudtaket kröns av kartuscher med änglaansikten. Över dörren till sakristian, som leder direkt till predikstolstrappan, hänger ett polykromt bemålat överstycke i form av en kartusch med Kristian IV:s monogram C4 samt årtalet 1635. Överstycket har tillhört en tidigare dörr till predikstolstrappan.

Kyrkans utpräglat nygotiska dopfunt är gjuten i betong. Utformningen av fot, skaft och cuppa utgår från oktagonala och prismatiska former. Cuppan pryds av upp-och-nedvända spetsbågar med trepass. Dopfunten är frånsett ytbehandlingen identisk med dopfunten i Allhelgonakyrkan i Lund och kan möjligen ha gjutits i samma form. Likadana dopfuntar finns även i andra skånska kyrkor, bland annat i närbelägna Västra Torup.

Den öppna bänkinredningen är indelad i fyra kvarter och har ett för nygotiken relativt enkelt formspråk, med svängda gavlar endast utsmyckade med skurna karnisformade profiler. Ryggstöden är liksom bänkskärmarna som avslutar kvarteren framtill utformade som ramverk med fyllningar. Bänkskärmar inramar även långhusets nord- och sydöstra hörn. Färgsättningen går sedan 2017 i blått med röda detaljer. Bänkarna har psalmbokshyllor, fotstöd, klädhängare och stoppade dynor klädda med grått tyg.

Orgeln med 16 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1964 av orgelbyggare Wilhelm Hemmersam i Köpenhamn efter disposition av musikdirektör Carl E. Rosenquist och ersatte då den ursprungliga orgeln av E. Lundén i Göteborg. 1992 genomfördes en omfattande ombyggnad av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund där bland annat nytt spelbord tillkom. Den femdelade orgelfasaden med öppna pipfält har ett enkelt och rakt modernistiskt formspråk, uppbyggt som ramverk i grått och blått med bakomliggande trärena raster. Ett tredelat ryggpositiv är integrerat i läktarbarriären. Kyrkan har även en kororgel tillverkad 1979 av Mårtenssons som församlingen ansökte om och beviljades att avyttra 2017. Vid inventeringstillfället i maj 2021 stod kororgeln ännu mot långhusets norra vägg.

Kyrkan har två kyrkklockor i brons. Storklockan göts 1912 av K.G. Bergholz & CO i Stockholm och tillkom genom donation från Hanna Nilsson, Harastorp. Den pryds av akantusornamentik, änglaansikten samt inskriptioner kring dess tillkomst. Lillklockan är överförd från den gamla kyrkan och uppges härstamma från 1400-talet.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas den senromanska kyrkport från 1200-talet som idag är placerad i vapenhuset. Dörrbladet i ek har rik beslagning av smidesornament och bär spår av bemålning. Skador i den övre delen sägs vara kulhål. Kyrkporten ställdes ut på Baltiska utställningen i Malmö 1914.

I övrigt kan nämnas två psalmnummertavlor från 1750-talet, ett tavelskåp (möjligen 1697), ett äldre krucifix av okänd ålder, en järnbeslagen fattigstock av okänd ålder, en polykromt bemålad gravhäll från 1600-talet samt en slutsten med inskription från den medeltida kyrkan.