VÄRMSKOGS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Vid en vik av Värmeln ligger Värmskogs kyrka, sockenstuga och prästgård i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti med utsikt över sjön. Dagens vitputsade stenkyrka ligger i en trevägskorsning omgiven av en fem meter hög gravhög och äldre kyrkogrunder. Området kring Värmeln är en gammal kulturbygd och har varit stadigvarande bebott alltsedan järnåldern. Vid en arkeologisk utgrävning 1947 frilades grunderna till två tidigare kyrkor söder om den nuvarande, mellan landsvägen och sjöstranden. Den sydligaste av dessa är sannolikt identisk med socknens första kyrka och kan härstamma från 1200-talet. Omkring 1650 ersattes denna av en andra träkyrka omedelbart intill den första, som revs.
Utan att någon tätortsbebyggelse egentligen uppstått har området runt kyrkan kommit att uppfattas som socknens administrativa och kommunikationsmässiga centrum. Runt kyrkan har byggnader av officiell karaktär med tiden vuxit upp. Norr om kyrkobyggnaden ligger sockenstugan från 1700-talet tillsammans med några mindre härbren, kyrkstall, modernare ekonomibyggnad och en fd sockenarkivbyggnad. Småstugorna liksom delar av sockenstugan utnyttjas som vandrarhem. Kyrkogården omger kyrkan, har rektangulär form och sin största utbredning mot öster.
Miljöområdet kring Värmskogs kyrka utgör en kulturhistorisk intressant miljö i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti. Här finns framträdande historiska representanter för olika epoker alltsedan förhistorisk tid. Den monumentala gravhögen men också kyrka, gravkor, kyrkstallar, sockenstuga och Prästbols gård utgör goda exempel på gången tids byggnadsskick.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen har rektangulär form och sin största utbredning mot öster. Marken sluttar från nordöstra hörnet från söder, sydväst och väster. Begravningsplatsen omges i norr av bebyggelse, i öster av skog, i söder av parkområde och väg och i väster av väg och naturmark. Den omgärdas av stödmur på alla sidor utom i öster där en granhäck står som hägnad. Trädslagen varierar. Norr och söder om kyrkan växer björk, lönn, alm, lind och cypress. Kyrkogården togs i bruk någon tid efter kyrkans färdigställande. Kyrkogårdsmuren anlades 1779, dess äldsta del ligger söder om kyrkan. Utvidgningar har skett 1859, 1886 och 1967. En plats för urngravar ligger i sydöst på den gamla delen. En omplanering av kyrkogården gjordes på 1950-talet, då gravramar togs bort, grusgravar såddes igen och äldre träd fälldes. Utvidgningen från 1886 omges av lönn och utvidgningen från 1967 har rönn och pil längs häck i öster. På de äldre delarna består kvartershäckarna av amerikansk hagtorn, måbär, thuja och ölandstok och på den senaste utvidgningen av parkrosor. Häckarna är planterade i nordsydlig riktning. Huvudgångarna är grusbelagda och mellan kvarteren finns plattgångar.
På kyrkogården återstår endast en grusgrav. Den är hägnad med järnstaket och ligger söder om kyrkan. Vid sakristians ingång i söder är tre smidda järnkors från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet placerade. Intill kyrkan i norr står två gravstenar av skiffer från 1800-talets mitt.

KYRKOMILJÖN - Vid en vik av Värmeln ligger Värmskogs kyrka, sockenstuga och prästgård i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti med utsikt över sjön. Dagens vitputsade stenkyrka ligger i en trevägskorsning omgiven av en fem meter hög gravhög och äldre kyrkogrunder. Området kring Värmeln är en gammal kulturbygd och har varit stadigvarande bebott alltsedan järnåldern. Vid en arkeologisk utgrävning 1947 frilades grunderna till två tidigare kyrkor söder om den nuvarande, mellan landsvägen och sjöstranden. Den sydligaste av dessa är sannolikt identisk med socknens första kyrka och kan härstamma från 1200-talet. Omkring 1650 ersattes denna av en andra träkyrka omedelbart intill den första, som revs.
Utan att någon tätortsbebyggelse egentligen uppstått har området runt kyrkan kommit att uppfattas som socknens administrativa och kommunikationsmässiga centrum. Runt kyrkan har byggnader av officiell karaktär med tiden vuxit upp. Norr om kyrkobyggnaden ligger sockenstugan från 1700-talet tillsammans med några mindre härbren, kyrkstall, modernare ekonomibyggnad och en fd sockenarkivbyggnad. Småstugorna liksom delar av sockenstugan utnyttjas som vandrarhem. Kyrkogården omger kyrkan, har rektangulär form och sin största utbredning mot öster.
Miljöområdet kring Värmskogs kyrka utgör en kulturhistorisk intressant miljö i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti. Här finns framträdande historiska representanter för olika epoker alltsedan förhistorisk tid. Den monumentala gravhögen men också kyrka, gravkor, kyrkstallar, sockenstuga och Prästbols gård utgör goda exempel på gången tids byggnadsskick.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen har rektangulär form och sin största utbredning mot öster. Marken sluttar från nordöstra hörnet från söder, sydväst och väster. Begravningsplatsen omges i norr av bebyggelse, i öster av skog, i söder av parkområde och väg och i väster av väg och naturmark. Den omgärdas av stödmur på alla sidor utom i öster där en granhäck står som hägnad. Trädslagen varierar. Norr och söder om kyrkan växer björk, lönn, alm, lind och cypress. Kyrkogården togs i bruk någon tid efter kyrkans färdigställande. Kyrkogårdsmuren anlades 1779, dess äldsta del ligger söder om kyrkan. Utvidgningar har skett 1859, 1886 och 1967. En plats för urngravar ligger i sydöst på den gamla delen. En omplanering av kyrkogården gjordes på 1950-talet, då gravramar togs bort, grusgravar såddes igen och äldre träd fälldes. Utvidgningen från 1886 omges av lönn och utvidgningen från 1967 har rönn och pil längs häck i öster. På de äldre delarna består kvartershäckarna av amerikansk hagtorn, måbär, thuja och ölandstok och på den senaste utvidgningen av parkrosor. Häckarna är planterade i nordsydlig riktning. Huvudgångarna är grusbelagda och mellan kvarteren finns plattgångar.
På kyrkogården återstår endast en grusgrav. Den är hägnad med järnstaket och ligger söder om kyrkan. Vid sakristians ingång i söder är tre smidda järnkors från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet placerade. Intill kyrkan i norr står två gravstenar av skiffer från 1800-talets mitt.

KYRKOMILJÖN - Vid en vik av Värmeln ligger Värmskogs kyrka, sockenstuga och prästgård i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti med utsikt över sjön. Dagens vitputsade stenkyrka ligger i en trevägskorsning omgiven av en fem meter hög gravhög och äldre kyrkogrunder. Området kring Värmeln är en gammal kulturbygd och har varit stadigvarande bebott alltsedan järnåldern. Vid en arkeologisk utgrävning 1947 frilades grunderna till två tidigare kyrkor söder om den nuvarande, mellan landsvägen och sjöstranden. Den sydligaste av dessa är sannolikt identisk med socknens första kyrka och kan härstamma från 1200-talet. Omkring 1650 ersattes denna av en andra träkyrka omedelbart intill den första, som revs.
Utan att någon tätortsbebyggelse egentligen uppstått har området runt kyrkan kommit att uppfattas som socknens administrativa och kommunikationsmässiga centrum. Runt kyrkan har byggnader av officiell karaktär med tiden vuxit upp. Norr om kyrkobyggnaden ligger sockenstugan från 1700-talet tillsammans med några mindre härbren, kyrkstall, moderare ekonomibyggad och en fd sockenarkivbyggnad. Småstugorna liksom delar av sockenstugan utnyttjas som vandrarhem. Kyrkogården omger kyrkan, har rektangulär form och sin största utbreddning mot öster.
Miljöområdet kring Värmskogs kyrka utgör en kulturhistorisk intressant miljö i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti. Här finns framträdande historiska representanter för olika epoker alltsedan förhistorisk tid. Den monumentala gravhögen men också kyrka, gravkor, kyrkstallar, sockenstuga och Prästbols gård utgör goda exempel på gången tids byggnadsskick.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen har rektangulär form och sin största utbreddning mot öster. Marken sluttar från nordöstra hörnet från söder, sydväst och väster. Begravningsplatsen omges i norr av bebyggelse, i öster av skog, i söder av parkområde och väg och i väster av väg och naturmark. Den omgärdas av stödmur på alla sidor utom i öster där en granhäck står som hägnad. Trädslagen varierar. Norr och söder om kyrkan växer björk, lönn, alm, lind och cypress. Kyrkogården togs i bruk någon tid efter kyrkans färdigställande. Kyrkogårdmuren anlades 1779, dess äldsta del ligger söder om kyrkan. Utvidgningar har skett 1859, 1886 och 1967. En plats för urngravar ligger i sydöst på den gamla delen. En omplanering av kyrkogården gjordes på 1950-talet, då gravramar togs bort, grusgravar såddes igen och äldre träd fälldes. Utvidgningen från 1886 omges av lönn och utvidgningen från 1967 har rönn och pil längs häck i öster. På de äldre delarna består kvartershäckarna av amerikansk hagtorn, måbär, thuja och ölandstok och på den senaste utvidgningen av parkrosor. Häckarna är planterade i nordsydlig riktning. Huvudgångarna är grusbelagda och mellan kvarteren finns plattgångar.
På kyrkogården återstår endast en grusgrav. Den är hägnad med järnstaket och ligger söder om kyrkan. Vid sakristians ingång i söder är tre smidda järnkors från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet placerade. Intill kyrkan i norr står två gravstenar av skiffer från 1800-talets mitt.

KYRKOMILJÖN - Vid en vik av Värmeln ligger Värmskogs kyrka, sockenstuga och prästgård i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti med utsikt över sjön. Dagens vitputsade stenkyrka ligger i en trevägskorsning omgiven av en fem meter hög gravhög och äldre kyrkogrunder. Området kring Värmeln är en gammal kulturbygd och har varit stadigvarande bebott alltsedan järnåldern. Vid en arkeologisk utgrävning 1947 frilades grunderna till två tidigare kyrkor söder om den nuvarande, mellan landsvägen och sjöstranden. Den sydligaste av dessa är sannolikt identisk med socknens första kyrka och kan härstamma från 1200-talet. Omkring 1650 ersattes denna av en andra träkyrka omedelbart intill den första, som revs.
Utan att någon tätortsbebyggelse egentligen uppstått har området runt kyrkan kommit att uppfattas som socknens administrativa och kommunikationsmässiga centrum. Runt kyrkan har byggnader av officiell karaktär med tiden vuxit upp. Norr om kyrkobyggnaden ligger sockenstugan från 1700-talet tillsammans med några mindre härbren, kyrkstall, modernare ekonomibyggnad och en fd sockenarkivbyggnad. Småstugorna liksom delar av sockenstugan utnyttjas som vandrarhem. Kyrkogården omger kyrkan, har rektangulär form och sin största utbredning mot öster.
Miljöområdet kring Värmskogs kyrka utgör en kulturhistorisk intressant miljö i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti. Här finns framträdande historiska representanter för olika epoker alltsedan förhistorisk tid. Den monumentala gravhögen men också kyrka, gravkor, kyrkstallar, sockenstuga och Prästbols gård utgör goda exempel på gången tids byggnadsskick.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen har rektangulär form och sin största utbredning mot öster. Marken sluttar från nordöstra hörnet från söder, sydväst och väster. Begravningsplatsen omges i norr av bebyggelse, i öster av skog, i söder av parkområde och väg och i väster av väg och naturmark. Den omgärdas av stödmur på alla sidor utom i öster där en granhäck står som hägnad. Trädslagen varierar. Norr och söder om kyrkan växer björk, lönn, alm, lind och cypress. Kyrkogården togs i bruk någon tid efter kyrkans färdigställande. Kyrkogårdsmuren anlades 1779, dess äldsta del ligger söder om kyrkan. Utvidgningar har skett 1859, 1886 och 1967. En plats för urngravar ligger i sydöst på den gamla delen. En omplanering av kyrkogården gjordes på 1950-talet, då gravramar togs bort, grusgravar såddes igen och äldre träd fälldes. Utvidgningen från 1886 omges av lönn och utvidgningen från 1967 har rönn och pil längs häck i öster. På de äldre delarna består kvartershäckarna av amerikansk hagtorn, måbär, thuja och ölandstok och på den senaste utvidgningen av parkrosor. Häckarna är planterade i nordsydlig riktning. Huvudgångarna är grusbelagda och mellan kvarteren finns plattgångar.
På kyrkogården återstår endast en grusgrav. Den är hägnad med järnstaket och ligger söder om kyrkan. Vid sakristians ingång i söder är tre smidda järnkors från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet placerade. Intill kyrkan i norr står två gravstenar av skiffer från 1800-talets mitt.

KYRKOMILJÖN - Vid en vik av Värmeln ligger Värmskogs kyrka, sockenstuga och prästgård i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti med utsikt över sjön. Dagens vitputsade stenkyrka ligger i en trevägskorsning omgiven av en fem meter hög gravhög och äldre kyrkogrunder. Området kring Värmeln är en gammal kulturbygd och har varit stadigvarande bebott alltsedan järnåldern. Vid en arkeologisk utgrävning 1947 frilades grunderna till två tidigare kyrkor söder om den nuvarande, mellan landsvägen och sjöstranden. Den sydligaste av dessa är sannolikt identisk med socknens första kyrka och kan härstamma från 1200-talet. Omkring 1650 ersattes denna av en andra träkyrka omedelbart intill den första, som revs.
Utan att någon tätortsbebyggelse egentligen uppstått har området runt kyrkan kommit att uppfattas som socknens administrativa och kommunikationsmässiga centrum. Runt kyrkan har byggnader av officiell karaktär med tiden vuxit upp. Norr om kyrkobyggnaden ligger sockenstugan från 1700-talet tillsammans med några mindre härbren, kyrkstall, modernare ekonomibyggnad och en fd sockenarkivbyggnad. Småstugorna liksom delar av sockenstugan utnyttjas som vandrarhem. Kyrkogården omger kyrkan, har rektangulär form och sin största utbredning mot öster.
Miljöområdet kring Värmskogs kyrka utgör en kulturhistorisk intressant miljö i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti. Här finns framträdande historiska representanter för olika epoker alltsedan förhistorisk tid. Den monumentala gravhögen men också kyrka, gravkor, kyrkstallar, sockenstuga och Prästbols gård utgör goda exempel på gången tids byggnadsskick.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen har rektangulär form och sin största utbredning mot öster. Marken sluttar från nordöstra hörnet från söder, sydväst och väster. Begravningsplatsen omges i norr av bebyggelse, i öster av skog, i söder av parkområde och väg och i väster av väg och naturmark. Den omgärdas av stödmur på alla sidor utom i öster där en granhäck står som hägnad. Trädslagen varierar. Norr och söder om kyrkan växer björk, lönn, alm, lind och cypress. Kyrkogården togs i bruk någon tid efter kyrkans färdigställande. Kyrkogårdsmuren anlades 1779, dess äldsta del ligger söder om kyrkan. Utvidgningar har skett 1859, 1886 och 1967. En plats för urngravar ligger i sydöst på den gamla delen. En omplanering av kyrkogården gjordes på 1950-talet, då gravramar togs bort, grusgravar såddes igen och äldre träd fälldes. Utvidgningen från 1886 omges av lönn och utvidgningen från 1967 har rönn och pil längs häck i öster. På de äldre delarna består kvartershäckarna av amerikansk hagtorn, måbär, thuja och ölandstok och på den senaste utvidgningen av parkrosor. Häckarna är planterade i nordsydlig riktning. Huvudgångarna är grusbelagda och mellan kvarteren finns plattgångar.
På kyrkogården återstår endast en grusgrav. Den är hägnad med järnstaket och ligger söder om kyrkan. Vid sakristians ingång i söder är tre smidda järnkors från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet placerade. Intill kyrkan i norr står två gravstenar av skiffer från 1800-talets mitt.

FÖRSAMLING 1995 - VÄRMSKOG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1271, 1900: 1539, 1995: 725

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den befintliga kyrkan, uppförd av sten under 1700-talet, är belägen norr om Vänerslätten i skogsbygd på en höjd vid en vik av sjön Lilla Värmeln. Vid en utgrävning 1947 av den gamla kyrkplatsen, ca 100 m söder om den nuvarande, blottlades grundstenarna till två äldre träkyrkor. Kyrkornas grund är markerade med stenar i marknivå.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Belägen på annan plats (VÄRMSKOGS KYRKPLATS). Den äldsta träkyrkan har sannolikt uppförts under äldre medeltid och bestått av rektangulärt långhus och smalare, rakslutet kor. En tvärmur frilades i långhusets västra del, vilket kan tyda på att kyrkan förlängts i väster redan under medeltiden. Riven i samband med att ny kyrka
uppfördes strax intill.

II: En ny träkyrka uppfördes 1689. Den bestod av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1760-62, med Christian Haller som byggmästare, och består av rektangulärt långhus med tresidigt korparti, utbyggd sakristia i öster samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan eldhärjades 1799, men kunde återuppbyggas under de kommande åren utifrån de bevarade murarna. Exteriören har därefter förändrats i marginell omfattning. Murarna är vitputsade såväl in- som utvändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Västtornet kröns av huv och lanternin. Långhusets mansardtak är skiffertäckt. Ingångarna är förlagda i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv med profilerad taklist. Vid restaureringen 1958-59, under ledning av arkitekten Ragnar Jonsson, eftersträvade man efter att lyfta fram kyrkorummets och de äldre inventariernas ursprungliga färgsättning. Predikstolen utfördes 1760 och försågs med ett nytt ljudtak 1959. Altartavlan är ett verk av C. W. Swedman från 1802. Den nuvarande bänkinredningen är ursprungligen från 1899, men ombyggdes i samband med 1950-talets restaurering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - Vid en vik av Värmeln ligger Värmskogs kyrka, sockenstuga och prästgård i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti med utsikt över sjön. Dagens vitputsade stenkyrka ligger i en trevägskorsning omgiven av en fem meter hög gravhög och äldre kyrkogrunder. Området kring Värmeln är en gammal kulturbygd och har varit stadigvarande bebott alltsedan järnåldern. Vid en arkeologisk utgrävning 1947 frilades grunderna till två tidigare kyrkor söder om den nuvarande, mellan landsvägen och sjöstranden. Den sydligaste av dessa är sannolikt identisk med socknens första kyrka och kan härstamma från 1200-talet. Omkring 1650 ersattes denna av en andra träkyrka omedelbart intill den första, som revs.
Utan att någon tätortsbebyggelse egentligen uppstått har området runt kyrkan kommit att uppfattas som socknens administrativa och kommunikationsmässiga centrum. Runt kyrkan har byggnader av officiell karaktär med tiden vuxit upp. Norr om kyrkobyggnaden ligger sockenstugan från 1700-talet tillsammans med några mindre härbren, kyrkstall, modernare ekonomibyggnad och en fd sockenarkivbyggnad. Småstugorna liksom delar av sockenstugan utnyttjas som vandrarhem. Kyrkogården omger kyrkan, har rektangulär form och sin största utbredning mot öster.
Miljöområdet kring Värmskogs kyrka utgör en kulturhistorisk intressant miljö i ett tilltalande och attraktivt landskapsparti. Här finns framträdande historiska representanter för olika epoker alltsedan förhistorisk tid. Den monumentala gravhögen men också kyrka, gravkor, kyrkstallar, sockenstuga och Prästbols gård utgör goda exempel på gången tids byggnadsskick.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen har rektangulär form och sin största utbredning mot öster. Marken sluttar från nordöstra hörnet från söder, sydväst och väster. Begravningsplatsen omges i norr av bebyggelse, i öster av skog, i söder av parkområde och väg och i väster av väg och naturmark. Den omgärdas av stödmur på alla sidor utom i öster där en granhäck står som hägnad. Trädslagen varierar. Norr och söder om kyrkan växer björk, lönn, alm, lind och cypress. Kyrkogården togs i bruk någon tid efter kyrkans färdigställande. Kyrkogårdsmuren anlades 1779, dess äldsta del ligger söder om kyrkan. Utvidgningar har skett 1859, 1886 och 1967. En plats för urngravar ligger i sydöst på den gamla delen. En omplanering av kyrkogården gjordes på 1950-talet, då gravramar togs bort, grusgravar såddes igen och äldre träd fälldes. Utvidgningen från 1886 omges av lönn och utvidgningen från 1967 har rönn och pil längs häck i öster. På de äldre delarna består kvartershäckarna av amerikansk hagtorn, måbär, thuja och ölandstok och på den senaste utvidgningen av parkrosor. Häckarna är planterade i nordsydlig riktning. Huvudgångarna är grusbelagda och mellan kvarteren finns plattgångar.
På kyrkogården återstår endast en grusgrav. Den är hägnad med järnstaket och ligger söder om kyrkan. Vid sakristians ingång i söder är tre smidda järnkors från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet placerade. Intill kyrkan i norr står två gravstenar av skiffer från 1800-talets mitt.