GUSUMS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
När Gusums bruk startade 1653 innebar det en befolkningstillväxt för socknens södra del och många sockenbor fick en lång färdväg till sockenkyrkan i Ringarum. På bruksledningens begäran fick man 1668 Kungl Maj:ts tillstånd att bygga ett litet kapell. Det låg troligen på den sk Tempelkullen och utgjordes av en enkelt inredd, rödfärgad timmerbyggnad. 1727 överenskom bruksägarna Maria Westerberg och Sophia Spalding tillsammans med övriga intressenter i bruket att bekosta uppförandet av en ny kyrka. Bruksägarna förlänades patronatsrätt, dvs rätt att tillsätta präst, och prästen var avlönad av bruket fram till 1880-talet. Bruket erbjöd den sk Sågbacken till kyrktomt, och bönderna i den södra sockendelen bidrog med timmer, spån och dagsverken mot att de fick tillstånd att bevista gudstjänsterna. Först 1945 då bruket skänkte kyrkparken till församlingen blev Gusums kyrka församlingskyrka jämte moderkyrkan i Ringarum.

Byggnadsarbetet påbörjades 1730 eller 1731, ungefär samtidigt som den nya bruksherrgården uppfördes i närheten av kyrkan. Georg Millerus, som var anställd vid bruket, var byggmästare för herrgården och troligen även för kyrkan. Murmästare var Petter Spångberg från Norrköping. Kyrkan blev en timrad rektangulär byggnad under spåntäckt sadeltak och invändigt tunnvalv av trä. Sakristian placerades i norr och ett vapenhus i söder. Under de första åren stod kyrkan odekorerad, först 1744 blev den invändigt målad av Carl Ribbert och Mårten Dahlin med bl a ljust gula väggar och vitt tak. Predikstolen och korskranket som skänktes av befallningsman Nils Aschling på Stegeborg, kom troligtvis från Stegeborgs slottskapell. Många inventarier skänktes av bruksägarna, och ett flertal mässingsföremål är tillverkade vid bruket, bl a diverse ljusredskap och en liten dopfunt från senare delen av 1600-talet. Kyrkans första orgel kom från Skärstads kyrka i Småland och skänktes till Gusum 1768 av lagmannen Gustav Spaldencreutz på villkor att han fick bygga och nyttja läktarbänkar åt sig och sin familj. 1834 ersattes den av en orgel byggd av klockaren och orgelbyggaren Anders Jonsson i Ringarum, vilken i sin tur byttes ut mot en ny orgel tillverkad av orgelbyggare Lundin 1914.

1762-63 kläddes kyrkan med panel som målades några år senare. I början av 1800-talet reveterades fasaderna och vapenhuset försågs med sittplatser och integrerades i kyrkorummet. Då kyrkan började bli förfallen i slutet av 1800-talet fanns det planer på en ny kyrkobyggnad i sten. Kyrkokassan var emellertid för liten och det beslutades istället om en genomgripande restaurering som ägde rum 1914 enligt arkitekten Axel V Brunskogs ritningar . Tunnvalvet togs bort och ersattes av ett nytt plant innertak med synliga takbjälkar, och ommålning skedde såväl exteriört som interiört. Troligen omfattade arbetet mycket mer eftersom interiören beskrivs som helt förändrad. På 1940-talet avskildes vapenhuset åter av en vägg. 1940 fick kyrkan en altartavla av konstnären Olle Hjortzberg i gåva av disponent Lage A:son Westerberg och hans maka. Olle Hjortzberg (1872-1959) är känd för sina konstnärliga arbeten i bl a Engelbrektskyrkan, Klara kyrka och Matteus kyrka i Stockholm. Den nya tavlan ersatte en äldre altartavla från 1860 målad av dåvarande brukspredikanten Gustav L Lundqvist.

Dagens kyrkorum präglas i mycket av Kurt von Schmalensees omfattande restaurering 1964-65 som syftade till att både modernisera kyrkan och att återställa den i dess ursprungliga skick med en ljus färgsättning Till de större förändringarna hörde att orgeln monterades ned för att bereda mer plats på läktaren. Läktarens båda trappor borttogs och ersattes med en ny, bredare trappa, och under läktaren inreddes väntrum och förråd. Innerväggarna isolerades och försågs med stående träpanel. Trägolven bröts upp och ersattes av kalkstensplattor, fönstren försågs med antikglas, ett nytt altare tillkom, interiören målades och en del inventarier konserverades. Den nya orgeln av R Jacoby sattes upp 1967 i den södra korsarmen som åter hade öppnats upp. Under de senare åren har kyrkans exteriör restaurerats, 1998 omtjärades spåntaket och 2000 knackades befintlig puts ned och försågs med ny fasadputs.

Exteriör beskrivning
Kyrkan har en öst-västlig placering och är en vitreveterad timrad byggnad med rektangulärt långhus med rakslutet kor under spåntäckt sadeltak. Sakristian är placerad mitt på norra långhusfasaden och på motsatt sida en korsarm, ett fd vapenhus som införlivats med kyrkobyggnaden. Fasaden är spritputsad med slätputsade lisener och sockeln består av murad gråsten. På taket finns en spåntäckt takryttare med urverk och klocka krönt av en spira. De stickbågiga fönstren är symmetriskt placerade och består av sex lufter med grönmålade träbågar och färgat antikglas i blyspröjs. Fönstren mot väster består av sex lufter. Ovanför portarna finns två, små runda fönster med korsformig spröjs. Huvudingången ligger i väster och i söder finns en ingång i det fd vapenhuset. Portarna är raka dubbeldörrar i trä med tjärad diagonalställd panel med dörringar i smide. Trappor av kalksten. Takränna, stuprör och fönsterbleck är av mörknad koppar. På sakristians östra sida finns en tillbyggd vitmålad träbod som inrymmer nedgång till ett pannrum under sakristian.