HÄGLINGE KYRKA

Kyrkomiljön
Häglinge ligger drygt två mil söder om Hässleholm i kuperad och småbruten jordbruksbygd
med betesmarker omgärdade av välbevarade stenmurar och inslag av
lövskog. Vramsån delar Häglinge i en västlig och en östlig del, med kyrkan belägen
i Västra Häglinge. Fornlämningar visar på lång kontinuitet av mänsklig aktivitet i
trakten, bland annat Häglinge gravfält med skeppssättningar från yngre järnålder 700
meter norr om kyrkan och i anslutning till detta en så kallad hålväg. Ortnamn med
ändelsen -inge härstammar vanligen från järnåldern. By- och sockennamnet skrevs på
1360-talet Hääklinge, där förleden hak med betydelsen framskjutande terrängparti har
antagits syfta på den lilla höjd där kyrkan ligger. Inom socknen finns ett flertal mindre
byar, däribland Östra Häglinge en dryg kilometer sydost om kyrkan, liksom utskiftade
gårdar som i regel är placerade utmed vägarna. Västra Häglinge bevarar en bykärna
bestående av ett antal kvarliggande gårdar med byggnadsbestånd av varierande ålder,
enfamiljshus från främst 1900-talet samt flera äldre skolbyggnader.

Kyrkoanläggningen ligger delvis inom registrerat fornlämningsområde Häglinge 70:1
om avser bytomten enligt 1730 års karta och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Häglinge kyrkogårds äldsta delar som omger kyrkan har medeltida anor. Den första
kända avbildningen är en geometrisk avmätningskarta från 1730, där utsträckningen
i stora drag kan antas motsvara den medeltida. Den första kända utvidgningen sker i
väster 1906. Nya kyrkogården i söder, med tre kvarter och askgravlund efter förslag av
länsarkitekten i Kristianstad Allan Nilsson, anläggs på 1950-talet.

Gamla kyrkogården och västra utvidgningen omgärdas av en kallmurad stödmur,
häckar av hagtorn, avenbok och buxbom samt en rad hamlade lindar i öster. I norr
och väster inramar dessutom högresta lövträd som emellertid är placerade utanför
kyrkogården. Marken är frånsett de grusgångar som leder runt kyrkan och mot nya
kyrkogården i söder gräsbevuxen. Gången från huvudentrén i öster är stensatt, delvis
med betongplattor. Här finns även en sentida tillgänglighetsanpassning, där en stensatt
gång eller ramp leder runt huvudingången med pargrindar i smide och på så vis tar
upp nivåskillnaderna. Gravvårdarna är till största del äldre och högresta, av blandad
utformning och material typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900, exempelvis
obelisker, bautastenar och brutna kolonner. Här finns även ett par kors i gjutjärn. Samtidigt
präglas kyrkogården tydligt av de rationaliseringar som blev vanliga på svenska
kyrkogårdar under andra halvan av 1900-talet, med borttagande av infattningshäckar
eller andra omgärdningar och igenläggning med gräs. Endast ett fåtal grusade gravplatser
återstår, vilka omges av låga stenramar eller som vid en större gravplats i söder
av ett järnstaket. Vegetationen är begränsad och utgörs främst av formklippta städsegröna
buskar vid ett fåtal gravplatser samt tujor och en låg buxbomshäck som flankerar
gången vid huvudentrén.

Nya kyrkogården är något lägre belägen och inramas, frånsett mot gamla kyrkogården
i norr, av avenbokshäckar och en trädkrans av hamlade lindar. Två grusade och
korslagda centralaxlar delar in kyrkogården i fyra kvarter, där det sydvästra redan
sedan anläggandet utgjorts av askgravlund. I de två norra kvarteren är gravarna kring
den nord-sydliga gången grusade och omgärdade av låga stenramar. I övrigt är mark
och gravplatser gräsbevuxna. Gravvårdarna är genomgående av lägre och bredare format.
Nordvästra kvarteret har endast tagits i anspråk närmast mittgången och sydöstra
kvarteret inte alls. Här finns istället en samling av återgångna gravstenar. Askgravlunden
i sydväst är gestaltad som en cirkelformad gräsbevuxen yta med sittbänk och en
stenpelare med lövformade namntavlor. Platsen inramas av ligusterhäckar och unga
körsbärsträd och accentueras av ett vårdträd i form av en högrest och frodig blodbok.

Byggnader på kyrkogården
På fastigheten men utanför kyrkogården vid parkeringen i öster ligger en vaktmästeribyggnad
med rödmålad panel och tegeltäckt sadeltak som tidigare lär ha fungerat som
byns brandstation. Norr därom, på egen fastighet, ligger församlingshemmet med
vitmålad panel och tegeltäckt sadeltak.

Källor och litteratur
Häglinge kyrka Underhållsplan (2005-04-06), Restaurator AB, Malmö.
Häglinge kyrkogård Vård- och underhållsplan (2013), Regionmuseet Kristianstad/
Landsantikvarien i Skåne.
Häglinge kyrka: Mögelsanering etapp 1 Antikvarisk medverkan. Regionmuseet
Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne, 2014.
Dahlberg, M och Sjöström, I [red.]. Skåne Landskapets kyrkor, Stockholm:
Riksantikvarieämbetets förlag, 2015.
Karlson, W. Johan Ullberg: en skånsk träskulptör under 1700-talet: http://
kulturarvsdata.se/ raa/fornvannen/html/1929_348, hämtad 2018-02-23.
Länsstyrelsen i Skåne. Kulturmiljöprogram. Hässleholms kommun: https://www.
lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/oversiktliga-beskrivningar/oversiktligakommunbeskrivningar/
hassleholm.html, hämtad 2021-03-09.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, hämtad 2021-03-17.
Riksantikvarieämbetet. Kulturmiljöbild. Häglinge: https://kmb.raa.se/cocoon/bild/kont-3f1
35683190c24160f60502339222e5f02408887, hämtad 2021-03-17.