ÖSTERSUNDS GAMLA KYRKA

I kor och långhus ligger ett obehandlat ospontat plankgolv lagt i längdriktningen. Det täcks till stora delar av mattor i gångarna men i bänkkvarteren och i koret är det synligt och mycket vackert. De idag ovanpå träfiberskivor vävklädda väggarna var tidigare liksom innertaket pappspända. Väggarna delas upp av marmorerade pilastrar med kannelyrer vars kapitäl utgörs av den kraftigt profilerade taklisten med plana och karnissvängda partier. De parvis placerade fönstren sitter förskjutna mot koret respektive vapenhuset med uppehåll för sidoentrén i söder och igensatt pendang i norr. Fönstren omfattas av lister i brutet vitt med en enkel profilering. På norringångens plats sitter en f d altartavla från den provisoriska första kyrksalen. Den är mörkt hållen och föreställer den korsfäste i en sen 1700-talsstil. Mittför sitter en hög dubbeldörr med fyra speglar i var dörrhalva. Dörren omfattas av lister med enkel profilering likt kring fönstren. Dörren kröns av ett överljus i form av ett halvmånefönster med två hela innerbågar. Över den kraftiga taklisten följer ett tunnvalv utan plafond. Innertaket av ohyvlade tämligen smala bräder i varierande bredd är ljust målat. Två dragjärn är tätt placerade på ömse sidor om sidoingångarna. Tre röda och grafitgrå takrosetter sitter i taket. Den stora mittrosetten är genombruten och ger ett intryck av senare 1800-tal, mer gotisk än klassisk. Tre ljus- och kristallkronor av 1800-talstyp hänger från taket. I tunnvalvet mellan främre kronan och altartavlan är tre lampor infällda i taket. Övrig belysning på väggarna består i lampetter i nyrokoko som passar väl in och belysningen är som helhet en diskret harmoni mellan gammalt och modernt. Mellan vindfång och kyrkorum sitter en pardörr med tre fyllningar i var dörrblad. Dörren är marmorerad med ljust gråblå speglar och mörkare gråblå ram. Den omfattas av enkla lister med samma färgsättning som dörramen krönt av ett entablement med karnissvängd avslutning.

Bänkinredningen är ursprunglig och uppdelad på tre kvarter, tillverkad av Eric Månsson i Östberg på Frösön. På norra sidan är det helt vid sidan av det öppna utrymmet längst bak. Bänkarna går ända ut till vägg och ger ingen plats för radiatorer. På södra sidan finns det två kvarter, avdelade av gången från sydentrén. Bänkskärmar och dörrar har samma karaktär, dörrarna har breda rektangulära fält och gavlarna har höga speglar med bågformade avslutningar. Bänkradens övre kant är ojämn och bänkarna har fått en nedtonad, ljust grön och stenimiterande marmorering. Sittbänkarna har salats på i framkant för att bli bekvämare, de bakersta raderna har sparats från denna åtgärd. Bänkarna har målats på 1970-talet. Framåt vid mittgången avslutas bänkarna av kvadratiska piedestaler, prydda med blomkrukor.

Utmed väggarna i koret löper en bröstningspanel målad i till bänkarna anslutande grön ton.Altarringen har en sluten form med genombruten front av gråmarmorerade balusterdockor med förgyllda detaljer. Dockorna har en kraftig ansvällning på mitten. Knäfall samt överliggare är klädda med vinröd sammet. Sockeln liksom överliggaren är marmorerade i mörkare grått. Mittpartiet är plant medan de omgivande sidorna är konvexa. På korbänkarna som följer långhusets bänkar i utseende och färgsättning står två nummertavlor i olika utförande. Den norra är rätt liten och har rokoko-gustavianska drag med sniderier utmed över- och underdel som delvis löper längs sidorna. Tavlan uppges ha suttit i den första provisoriska kyrksalen. I söder sitter en större nummertavla som är uppbyggd på samma sätt men med en mer genombruten detaljerad och ovanligt praktfullt dekorerad ram. Tillsammans visar de hur storleken på kyrkorummet ökat och på formspråkets ökade intensitet under 1800-talets gång. Mittemot predikstolen är en i överensstämmelse med bänkarna grönlaserad kororgel av sentida snitt från Grönlunds. Den överstiger ej nummertavlans höjd och är rätt välanpassad, tar ej över och är absolut underordnad predikstolen.

Altaruppsatsen står på ett högt gråmarmorerat fundament som fortsätter över i altaret. En hel samt en halvkolonn på var sida om altartavlan bär upp ett likt kolonnerna gråmarmorerat entablement med förgyllda lister. Kolonnerna har korintiska kapitäl med förgyllda detaljer. Entablementet bär en förgylld rundbåge med en femuddig stjärna av kristallprismor mot ett blått tympanonfält. På rundbågen står i förgylld text; HELIG, HELIG, HELIG ÄR HERREN ZEBAOTH. Altartavlan föreställer ett Golgatalandskap inom en tunn förgylld ram. Tavlan utgjorde ursprungligen bakgrund till ett kors med svepduk och törnekrona. Predikstolen från den äldre kyrkan var placerad ovanför altaret med ingång från sakristians övervåning före dagens altaruppställning. Utformningen på den krönande bågen är dock ej ursprunglig. På var sida om altaret finns spegeldörrar in till sakristian. Dessa kröns av entablement med karnissvängd profil.

Predikstolen är stenimiterande med en enkel stram korg med tydlig symbolik. I de fyra fälten syns kors, ankare och kanna, förgyllda mot mot en bakgrund av kvistar, samt en bägare utan kvist. Korgen pryds av lager- och äggstavar. Korgen bärs upp av ett långsmalt underrede i mörkt grått med friare dekor i guld. Det har en form som efterliknar en halv pelare som fortsätter upp i ett halvt valv och planar ut under korgen. Korgen fortsätter längs ytterväggen upp i ljudtaket med en stram svagt buktande platta. Volutkonsoler bär upp ljudtaket som endast har antydan till tyg i form av små tofsar. Ljudtaket pryds av metopfris, äggstav och kröns av en förgylld korsglob. Trappan upp har en barriär enligt vanligt schema med förgyllda lister som omfattar marmorerade speglar.

Läktaren bärs upp av sex relativt smäckra kolonner och två halvkolonner, något manierade i karaktären, toskanska till ordningen. De är tillsammans med fyra pilastrar ljust grå och marmorerade i lätta toner. Taket är av handhyvlade gråmålade bräder. Nakna glödlampor är infällda i taket på sex ställen. På norra sidan har fyra bänkdörrar tagits bort och tre bänkrader. Den bakre bänken är bevarad och uppförd mot bakväggen. Ryggstödet är detsamma som väggbröstningen i fönsterhöjd med en profilerad list innan väggen. Det öppna partiet är möblerat med flera bord och stolar och används i öppen kyrka- verksamheten som bedrivs i kyrkan. Bord står även placerade i mittgången och tvärgången vid sydporten. På bakväggen i det öppna utrymmet hänger tidningar på klädhängare som bedöms vara från sent 1800-tal. Läktarfronten har ett konvext mittparti som springer fram i kyrkorummet, två plana delar omger följda av konkava svängar som övergår i ett helt plant parti. Fronten är spegel och kolonettindelad och ljust målad till övervägande del i grått i marmorerings- och svampteknik. Överliggaren är kraftigt profilerad i böljande runda former.

Orgelfasaden har ett framspringande halvrunt mittparti och två släta flankerande rundbågenischer. Den har en jämnt grå färg med guldfärgade listverk och detaljer, delvis mot röd botten. Klaviaturet från mitten av 1900-talet är inkluderat i orgelfasaden. Mittdelen avslutas av en snidad harpa. Gradänger med öppna bänkrader hållna i grått mot mörkbonat smalare golv. Till stor del heltäckningsmatta på golvytorna. På södra sidan är bänkraderna intakta medan de på norra har tagits bort två stycken till förmån för ett textilskåp.

Utmed det gråmålade plankgolvet i sakristian löper golvlister i original och fönsterbröstningen liksom väggen täcks av väv på träfiberskivor. Väggens uppdelning markeras ytterligare genom färgsättning med mellangrå bröstning och däröver ljust grå vägg. Den gråa färgen fortsätter i taket av plank med handsmidda spikhuvuden. Tvåluftsfönster med ospröjsade innerbågar finns på norra och södra väggen. I sakristians östhörn står ursprunglig skåpsinredning i form av stora dubbelskåp uppbyggda av brädväggar och med två spegeldörrar. I norr döljer den västra dörren en trappuppgång till sakristievinden. Mot östväggen står en öppen murad spis och norr om på väggen bakom finns en spegeldörr ut till en hall. Sakristian är möblerad med ett centralt placerat bord, två kontorsplatser och ett altare mot västväggen. Sakristians interiör som är hållen i grått ger en trovärdig bild av 1800- talet. Väggväven framträder inte särskilt tydligt. Möbleringen med äldre kontorsmöbler och skåpen med bred, bra målad panel ger ett fint intryck. Hallen utanför sakristian är ett gråklätt utrymme med heltäckningsmatta på golvet. Här finns förbindelse med utsidan genom en pardörr samt ingång till toalett. I den norra delen av den absidiala avslutningen är ett pentry inrett med röd matta på golvet och vävklädda gråa väggar samt innertak av smala bräder. Bakom en spegeldörr i söder av sen 1800-talsmodell finns ett panelklätt elcentralutymme från 1950-talet. Delar av elcentralen från 1950-tal finns kvar. Utrymmet har omålade väggar och tak samt gråmålat golv från byggnadstiden.

Via en svängd trätrapp utmed ytterväggens nakna timmervägg nås utrymmet ovanför sakristian där allt är omålat med fortsatt oklädda timmerväggar och öppen takstol till det valmade taket. Murstocken går upp genom rummet och över huvudtaget redovisas äldre material och teknik på ett utomordentligt sätt. Golvet är smalare här uppe än i sakristian och här finns ett förrådsutrymme med bla en illa medfaren predikstolskorg från 1600-talet.

I vapenhuset direkt innanför dörren i väster finns tidiga skrubbar med vissa äldre beslag bevarade. Liksom de bara timmerväggarna och taket samt läktartrappbröstningar är träet endast svagt vitkalkat. Rummet blir intimt tack vare låg takhöjd och två bågpartier, vilka döljer klockställningen. Bågmotivet återkommer som omfattning kring den i olika grå toner marmorerade dörren in till vindfånget. Marmoreringen är liksom dörrbladen påfallande moderna, troligen tillkomna 1978- 80. Bågarnas insida är klädda med brädbitar, spontade med lös fjäder. Upp till ca två m höjd är bågarna målade med grå oljefärg och partiet avslutas med ett listverk. Den grå kulören återkommer på golvlister och på delar av trappväggarna samt på dörrfodret som infattar den mustigt mörka insidan av de höga ingångsdörrarna. Utmed väggarna i norr och söder går svängda trapplopp med ofärgade originaltrappsteg och enkla handledare. Låsbara trägrindar har satts för för att hindra angörande av läktare. Norr om vindfånget in mot kyrkorummet finns en minimal brudkammare, inredd i grått, med bred panel. I motsvarande utrymme i söder är en toalett inrymd. Dessa ingrepp är små och väl anpassade med de kortar dock av bågsektionerna. Trägolvet är bevarat och synligt på flera håll, delvis täckt av mattor. Det syns spår i utrymmet efter pappspänning och det har varit panel här. I vindfånget mellan vapenhus och långhus återkommer samma bågform som i vapenhuset. Utrymmet präglas av marmorering på pardörrarna och av träpanel i två olika nyanser av grått. Pardörrararna är breda och de inre är av äldre datum.

I tornkammaren finns synliga timmerväggar och obehandlat plankgolv i norr- söder riktning. Tornets konstruktion med klockbocken är fullt synlig i vackert bilat timmer. På östväggen sitter ett lunettfönstret in mot kyrkorummet, villket skyms av orgeln. Fönstret är placerat ovanför en låg pardörr omfattad av pilastrar centralt på västväggen. Denna dörr används ej och istället finns två flankerande enkeldörrar. Här uppe står ett äldre klaviatur till orgeln. I utrymmet sitter rundfönster med fyra hela bågar utmed tre sidor. Utmed sydväggen löper en trapp vidare upp i tornet. Listomfattningar och fönster samt dörrar är de enda målade delarna här. Omålade nötta ledstänger i trä följer trapploppen ner till vapenhuset. Tre vackra lampor i plåt med glaskupor hänger från taket.

Östersunds stad anlades 1786 men något kyrkbygge var vid tiden inte aktuellt då befolkningen understeg 500 personer. En tillfällig kyrkolokal inrättades 1794 i stora salen i en sätesbyggnad. Den äldre gudstjänstlokalen var troligtvis i bruk fram till omkring 1840 då den nya kyrkan, belägen ett par hundra meter österut, började användas. 1830 bifölls en anhållan om att av ekonomiska skäl få bygga en ny kyrka i trä och följande år ansökte byggnadskommittén om ritningar hos ÖIA. Tre förslag av Fredrik Magnus Bäck presenterades, två traditionella långhuskyrkor och en korskyrka,. Kyrkan uppfördes mellan åren 1834- 45 i princip efter det tredje och billigaste förslaget. Kyrkan i liggtimmer uppfördes huvudsakligen av byggmästare Carl Edholm från Torvalla i Brunflo. Nyårsdagen 1846 förrättades invigningen.

1847 målades kyrkans taklister, fönsterpanelningen och dörrarna utvändigt med perlfärg medan tornluckorna fick svart färgsättning. Orgel installaerades mellan åren 1848- 49. 1888 genomfördes en exteriör och interiör restaurering av arkitekt Adolf Emil Melander. Kyrkan fick då ett nytt yttertak av svartmålad järnplåt. En vedbod vidbyggdes bakom sakrisitan i öster. Cementering av socklarna och utvändig rappning, fasaderna spritputsades grovt och avfärgades i gult. Ingångarna försågs med halvcirkelformade trappor. Altarringen fick ny klädsel i röd schagg. Troligen en ny predikstol. Viss omändring av bänkarna för att få plats med kaminer. Väggarna pappspändes och troligtvis dekormålning i form av spetsbågade fält. Läktarbarriären målades i blågrått med sexuddiga stjärnor i fälten och Kung David spelande harpa i mittfältet. Nytt golv lades. Mellan åren 1899- 1900 togs små rundbågade fönster upp på västgaveln. Dubbla dörrar inrättades mellan vapenhuset och kyrkorummet. Elektrisk belysning installerades. Rum för elcentral i tornet. 1906 genomfördes en interiör restaurering då en ny innerdörr vid södra ingången tillkom. Nya trägolv lades i gångar och kor ovanpå det gamla trägolvet. Interiör ommålning. 1909 fick kyrkan nya yttertrappor. 1924 målades interiören och fick en i huvudsakligen vitgrå färgsättning. Fyra år senare försågs kyrkan med ett ytt orgelverk från Åkerman & Lunds Nya Orgelfabrik AB. Mittdörren till läktaren ersattes med två smalare dörrrar på ömse sidor om orgelverket. 1940 förlorade kyrkan sin status som huvudkyrka i och med att en ny kyrka invigdes.

Mellan åren 1953- 54 genomfördes en exteriör och interiör restaurering där arkitekt Anders Persson, konservator Arne Bohman, byggmästare C. Landén och konstruktör Arvid D Persson medverkade. De fönster som 1899 hade tagits upp på västgaveln sattes igen. Vita fönsterglas som satt i fönstren nedre rutpar ersattes med klart glas. Fasaderna omfärgades och avfärgades i endast en mörkare gul ton utan vita detaljer vilket troligen var den ursprungliga färgsättningen. Ommålning av snickerier och takbeläggningen reparerad och ommålad. Interiört togs korset med svep och törnekrona bort liksom den blå fonden. Den framtagna golgatamålningen renoverades. Kolonnernas baser på ömse sidor om altartavlan kortades av. Bågen över entablementet förändrades till en mindre båge markerad med trälist, ny text med samma innehåll som tidigare och en mindre stjärna. Knäfallets röda schagg ersattes med skinn. Tavlan mellan predikstol och ljudtak togs bort. Altartavlan från den första kyrkan hängdes upp på norra långväggen. Nya innerdörrar. Värmeugnarna ersattes med elvärme. Innerväggarnas papp ersattes med fiberplattor klädda med glasfiberväv. Ny väv sattes upp i valvet. Armaturen förnyades. Golven lades om och de underliggande breda golvplankorna användes igen. I koret lades träplattor med heltäckande mattor över. I den före detta vedboden inreddes elcentral och toalett. Väntrum inrättades i vapenhuset på ömse sidor om ingången till vapenhuset. interiören målades om i en mörkare grå ton med en mångfald accenter. Ursprunglig färgsättning togs fram på predikstol och altaruppställning. Framställningen av David på läktaren togs bort tillsammans med stjärnorna i de övriga fälten. Värmeisolering.

1970 fick kyrkan ett nytt innettak med springor för att förbättra akustiken. Året efter byggdes en ramp vid södra ingången. 1973 sattes en kororgel från Grönlunds orgelbyggeri in. 1976 tätades innertaket med elastisk fogmassa. Taklisten och taket målades. Nytt orgelverk byggt av Olof Hammarberg installerades och orgeln drogs fram från väggen mot tornrummet.
1978- 80 genomfördes en interiör och exteriör restaurering av K- konsult genom Hans Jäderberg och Nils Jacobsson. Konservator var Alf Hedman och målningsarbetet utfördes av Per Halvarsson. Fasadputsen lagades och förbättrades i det ursprungliga utförandet med träpluggar som putsbärare. Fasaden avfärgades i en ljusare gul ton med vita lister och omfattningar. Kyrkans och klockstolens stommar förstärktes. Heltäckningsmattan och träfiberplattorna togs bort. Befintligt golv i kordelen laserades och slipades. Sittvänligare bänkar med målade siffror. De bakre bänkaran sparades med ursprunglig utformning på sittbänkarna. Ett igensatt fönster över den ursprungliga mittingången på läktaren togs upp och dörren som varit provisoriskt igensatt lagades. Altartavlan restaurerades. I ljuskronorna placerades halogenlampor. Infällda lampor i läktarundertaket. Läktarbarriären förhöjdes genom ett metallräcke. Väggarna målades i en ljusbeigegrå ton. Inredningen fick en mer enhetlig och ljus färgsättning. WC inrättadesi vapenhuset. 1999 installerades fjärrvärme och året efter installerades en piscina i sakristian.

Östersunds gamla kyrka har ett rektangulärt långhus med rakt avslutad korvägg i öster med vidyggd smalare och lägre sakristia. Sakristian har en absidial tillbyggnad i öster med entré i söder. Långhuset täcks av ett sadeltak och sakristian av ett valmat sadeltak medan vidbyggnaden i öster avslutas av ett valmtak. Samtliga takfall har skivtäckning i svartmålad plåt med fotrännor. Taksiluetten bryts av en ventilationshuv på långhustakets mitt samt en plåtinklädd skorsten vid sakristians östmur. I väster reser sig ett relativt lågt och kraftigt torn med flackt tälttak krönt av en fyrsidig öppen lanternin. Huvudentrén ligger högt pga stadens placering i en västersluttning mot Storsjön. Ovanför en hög fritrappa i mörkbrunmålat trä, placerad på en grund av kalksten finns en grågrön pardörr flankerad av två enkla doriska pilastrar som bär upp ett karnisprofilerat entablement. Mellan dörr och entablement finns ett lunettfönster och just ovanför entablementet ett rundfönster. Längs tre sidor sitter mörkt brunmålade ljudluckor av stående panel i rundbågiga ljudöppningar. Ljudöppningen är liksom all annan artikulering målad i brutet vitt. Tornfasaden avslutas av en enkel taklist ovanpå vilken ett tornur är placerat i väster. Som avslutning sitter en vitmålad lanternin i trä. Öppningarna längs samtliga fyra sidor är rundbågiga omfattade av antydan till pilasterkapitäl. Lanterninen kröns av ett förgyllt kors. Långhusgaveln har en av tornet avbruten fronton och mot sakristian i öster återkommer frontonmotivet med utkragande listverk. Den absidiala utbyggnaden är smalare än sakristian och fönsterlös men har mot norr en pardörr innanför ett träfoder. Dörrbladen av spegeltyp är nya. På utbyggnadens östvägg sitter en tavla i kalksten som berättar om kyrkans ålder och om restaureringen 1953-54.

Kyrkan vilar på en från vägglivet utskjutande mökt gråmålad putsad sockel, i överkant täckt av vit plåt. Sockelhöjden varierar från någon decimeter vid sakristian till dryga metern vid långhusets västra del och tornet. Fasaderna är reverterade och färgsatta i ljust gult med hörnpilastrar, knutlådelisener och omfattningar i brutet vitt. Den kraftigt utskjutande taklisten är ljust grå och starkt profilerad med såväl hålkäl som karnis samt helt rätvinkliga delar. Långhusfasaderna har närmast parställda fönster på stort avstånd från mittaxeln där ingångsdörren på norr är igensatt men ännu oförändrad exteriört. Ingen trappa går dock upp till pardörren som omfattas av två lisener i form av knutlådor. Porten kröns av ett lunettfönster och har sin pendang i söder vilken handikappsanpassats genom träramp med trapp i mörkbrunt furu. Knutlådelisenerna återfinns även mellan fönstren och är putsade likt hörnpilastrarna vilka dock ej är utskjutande. Fönstren för vinden är gemensamma utåt med den egentliga sakristians. Liksom samtliga fönster är de fyrlufts stickbågiga originalfönsterbågar med klart blåst glas och med strukturglas i de nedre rutparen. Fönstren har ljusgrå träomfattningar och svagt utkragande understycken som klätts med plåt. Beslag vittnar om öppninsbarhet och ålder. De övre bågarna sitter med hästskosöm. På norra och södra tornväggarna sitter rundfönster ovan de likt långhus och sakristia stickbågiga fönstren. Dessa tornfönster är något lägre placerade än långhusdito.