IDENORS KYRKA

Kyrkogården kring Idenors kyrka består av flera olika delar, då den har utvidgats i många etapper från det att den först anlades. Den äldsta delen ligger närmast kyrkan, huvudsakligen på den södra sidan. Denna del omgärdas mot norr, öster samt delvis mot väster av en bred naturstensmur. Mot söder finns en uppbyggd terrasskant av huggen sten som bildar en avgränsning åt detta väderstreck. Kyrkogårdens ingångar är placerade mot öster och väster och båda markeras av kraftiga murade vitputsade stenstolpar med profilerat krön och pyramidformat plåtinklätt tak målat i svart kulör. Grindarna är numer borttagna. Marken är huvudsakligen grästäckt och uppdelas i kvarter av den breda grusgång som leder i öst-västlig riktning mellan grindarna, samt smalare raka grusgångar, respektive stenlagda gångar, främst i nord-sydlig riktning. Den mittersta av dessa markeras av en allé av högväxta björkar.

Vegetationen består i övrigt främst av höga lövträd som ingått i den trädkrans som tidigare sannolikt helt omgärdat den äldsta kyrkogårdsdelen. Tydligast är denna struktur längs landsvägen mot norr. Kyrkogårdsdelen omgärdas även av en låg klippt häck innanför stenmuren. Häckar av liknande typ återfinns även som rygghäckar mellan gravraderna på kyrkogårdens södra del. Gravvårdarna utgörs på traditionellt sätt både av större familjegravar, huvudsakligen placerade längs denna kyrkgårds ytterkanter och mindre gravar i kyrkogårdens mitt. De största och mest påkostade gravvårdarna är belägna öster om kyrkobyggnaden. Flera av dessa gravvårdar är försedda med utsirade gjutjärnsstaket samt i ett fall med kraftig gjutjärnskätting mellan gjutna pelare. Relativt många familjegravar har fått behålla sina ursprungliga stenramar. I mitten av kyrkogårdens östra del ligger ett större område med äldre mindre gravvårdar, varav ett antal träkors. Direkt öster om kyrkan finns en rad med små gravvårdar i sten. De titlar som förekommer på kyrkogårdens gravvårdar uppvisar kopplingar både till bondesamhället samt även till fiske och sjöfart.

Väster om den äldsta delen av kyrkogården ligger ett stort gravområde som omgärdas av gjutjärnsstaket mot norr, väster och söder. Längs denna finns en planterad trädram av björkar. I områdets norra del finns den stora grinden mot landsvägen vilken markeras av korsprydda järngrindar med bågformad överdel placerade mellan kraftiga murade stenstolpar. Innanför grinden finns en plan med krossat grus. Denna del av kyrkogården kan även nås via en grind mot söder, med grindstolpar lika den äldsta kyrkogårdsdelen. I anslutning till denna grind finns en parkering. Marken inom denna del av kyrkogården är huvudsakligen grästäckt, men den delas upp i kvarter av de grus- respektive stenbelagda gångar som löper genom området. Den största gången leder i öst-västlig riktning mellan grinden mot väster och kyrkobyggnadens entré i öster. Gravvårdarna är huvudsakligen av sten och stående, från 1950-talet och framåt i tiden.

Den yngsta delen av kyrkogården tillkom under 1990-talet och denna del är belägen öster och söder om den ursprungliga kyrkogården. Längst mot norr återfinns kyrkogårdens minneslund som omgärdas av buskar och är försedd med en minnesplats med plats för ljus och blommor. Marken är grästäckt och gången till minnesplatsen utgörs av stenläggning. Söder om denna återfinns friare planerade och utformade kvarter med blandad vegetation av buskar och lövträd. De få gravvårdar som placerats hittills på denna del av kyrkogården är från 2000-talets första hälft, främst stående gravvårdar av sten.

På den äldsta kyrkogårdens sydvästra del ligger kyrkans gravkapell, vilket uppfördes år 1940 efter ritningar av arkitekt Frey Berglund. Byggnaden är uppförd i ett plan med underliggande källare helt under mark, vilken nås av en utvändig trappa. Källarvåningen som har gjutna golv, väggar och tak, består av två oinredda rum. Trappan till källaren har senare försetts med ett utdraget tak samt väggar av glest placerade plankor och under samma tak finns även ett litet förrådsutrymme för trädgårdsredskap och soptunnor. Gravkapellet har vitputsade väggar ned till mark utan dörr- eller fönstermarkeringar. Taket som utgörs av ett traditionellt sadeltak är täckt med små skifferplattor och gavelspetsarna pryds av höga kors. Gravkapellets port är vänd mot öster och består av en hög pardörr med två kraftiga träportar med kopparklädda utsidor. Byggnaden har ett fönster mot norr respektive söder med nio gulfärgade glasrutor i en båge i vart fönster. Interiören präglas i hög grad av den stora väggmålning av Hudiksvallskonstnären Gösta Bohm som fyller upp kapellets hela vägg mot väster. Målningen, som tillkom 1950, föreställer livets morgon och livets skymning och är utförd på nio fristående dukar vilka inramas med en gråmålad träram. Interiören är i övrigt mycket enkel med obehandlad gjutet betonggolv samt vitmålade väggar och tak. Framför målningen står ett enkelt öppet träaltare med knäfall. Kapellet används inte längre som begravningskapell utan fungerar numer delvis som förrådslokal.

Då Idenors kyrka, så vitt känt är, aldrig haft något torn, har det sedan lång tid funnits en fristående klockstapel vid kyrkan. Enligt uppgift var klockstapeln i Idenor i äldre tider placerad på samma sida av landsvägen som kyrkan, inne på kyrkogården, men den nuvarande klockstapeln uppfördes på 1740-talet norr om landsvägen, cirka hundra meter nordost om kyrkan. Klockstapeln genomgick under 1940-talet en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt Erik Lundberg vilket gav byggnaden en medvetet äldre karaktär, som den sedan dess har fått behålla. Byggnaden utgörs av en underliggande bod med väggar och sadeltak klädda med spån. Åtta pelare bär upp klockstapelns övre del och de är också spånklädda. Under klockorna finns en balkong med vitmålat räcke och över denna en hög spånklädd huv med korsbeprydd järnspira.
Sydväst om klockstapeln står en högrest timrad rödmålad byggnad, församlingen tiondemagasin. Byggnaden, som uppvisar stora likheter med tiondemagasinet vid Forsa kyrka, är uppfört i tre våningar med en port per våningsplan mot söder och två små gallerförsedda, men senare igensatta, öppningar på varje våningsplan mot öster och väster. Tiondemagasinet vilar på grundstenar i hörnen samt en sten mitt under var sida. Fasaderna är klädda med bred stående rödmålad locklistpanel, som mot öster och väster avdelas med en horisontell trälist i höjd med bjälklaget mellan den andra och den tredje våningen. Knutarna är inklädda med knutlådor och de liksom övriga snickerier är målade i samma kulör som fasaderna. Det enda som avviker är de tre portarna, varav den översta är mindre, vilka alla är målade svarta. Ovanför den översta luckan skjuter en takförsedd träränna ut varigenom tidigare en lina löpte som användes då föremål skulle hissas upp till något av våningsplanen. Byggnadens tak, som är av sadeltaksform är täckt med tvåkupiga tegelpannor. Byggnadens interiör är helt omålad med breda golv och takplankor samt bilade väggar. I tiondemagasinet har de ursprungliga sädesbingarna tagits bort, men hål och urtagningar antyder ännu hur de kan ha varit placerade. På översta våningen finns dock en flyttbar hissanordning bevarad. I byggnadens sydöstra hörn finns raka trätrappor mellan de olika våningarna.

Kyrkogården kring Idenors kyrka består av flera olika delar, då den har utvidgats i många etapper från det att den först anlades. Den äldsta delen ligger närmast kyrkan, huvudsakligen på den södra sidan. Denna del omgärdas mot norr, öster samt delvis mot väster av en bred naturstensmur. Mot söder finns en uppbyggd terrasskant av huggen sten som bildar en avgränsning åt detta väderstreck. Kyrkogårdens ingångar är placerade mot öster och väster och båda markeras av kraftiga murade vitputsade stenstolpar med profilerat krön och pyramidformat plåtinklätt tak målat i svart kulör. Grindarna är numer borttagna. Marken är huvudsakligen grästäckt och uppdelas i kvarter av den breda grusgång som leder i öst-västlig riktning mellan grindarna, samt smalare raka grusgångar, respektive stenlagda gångar, främst i nord-sydlig riktning. Den mittersta av dessa markeras av en allé av högväxta björkar.

Vegetationen består i övrigt främst av höga lövträd som ingått i den trädkrans som tidigare sannolikt helt omgärdat den äldsta kyrkogårdsdelen. Tydligast är denna struktur längs landsvägen mot norr. Kyrkogårdsdelen omgärdas även av en låg klippt häck innanför stenmuren. Häckar av liknande typ återfinns även som rygghäckar mellan gravraderna på kyrkogårdens södra del. Gravvårdarna utgörs på traditionellt sätt både av större familjegravar, huvudsakligen placerade längs denna kyrkgårds ytterkanter och mindre gravar i kyrkogårdens mitt. De största och mest påkostade gravvårdarna är belägna öster om kyrkobyggnaden. Flera av dessa gravvårdar är försedda med utsirade gjutjärnsstaket samt i ett fall med kraftig gjutjärnskätting mellan gjutna pelare. Relativt många familjegravar har fått behålla sina ursprungliga stenramar. I mitten av kyrkogårdens östra del ligger ett större område med äldre mindre gravvårdar, varav ett antal träkors. Direkt öster om kyrkan finns en rad med små gravvårdar i sten. De titlar som förekommer på kyrkogårdens gravvårdar uppvisar kopplingar både till bondesamhället samt även till fiske och sjöfart.

Väster om den äldsta delen av kyrkogården ligger ett stort gravområde som omgärdas av gjutjärnsstaket mot norr, väster och söder. Längs denna finns en planterad trädram av björkar. I områdets norra del finns den stora grinden mot landsvägen vilken markeras av korsprydda järngrindar med bågformad överdel placerade mellan kraftiga murade stenstolpar. Innanför grinden finns en plan med krossat grus. Denna del av kyrkogården kan även nås via en grind mot söder, med grindstolpar lika den äldsta kyrkogårdsdelen. I anslutning till denna grind finns en parkering. Marken inom denna del av kyrkogården är huvudsakligen grästäckt, men den delas upp i kvarter av de grus- respektive stenbelagda gångar som löper genom området. Den största gången leder i öst-västlig riktning mellan grinden mot väster och kyrkobyggnadens entré i öster. Gravvårdarna är huvudsakligen av sten och stående, från 1950-talet och framåt i tiden.

Den yngsta delen av kyrkogården tillkom under 1990-talet och denna del är belägen öster och söder om den ursprungliga kyrkogården. Längst mot norr återfinns kyrkogårdens minneslund som omgärdas av buskar och är försedd med en minnesplats med plats för ljus och blommor. Marken är grästäckt och gången till minnesplatsen utgörs av stenläggning. Söder om denna återfinns friare planerade och utformade kvarter med blandad vegetation av buskar och lövträd. De få gravvårdar som placerats hittills på denna del av kyrkogården är från 2000-talets första hälft, främst stående gravvårdar av sten.

På den äldsta kyrkogårdens sydvästra del ligger kyrkans gravkapell, vilket uppfördes år 1940 efter ritningar av arkitekt Frey Berglund. Byggnaden är uppförd i ett plan med underliggande källare helt under mark, vilken nås av en utvändig trappa. Källarvåningen som har gjutna golv, väggar och tak, består av två oinredda rum. Trappan till källaren har senare försetts med ett utdraget tak samt väggar av glest placerade plankor och under samma tak finns även ett litet förrådsutrymme för trädgårdsredskap och soptunnor. Gravkapellet har vitputsade väggar ned till mark utan dörr- eller fönstermarkeringar. Taket som utgörs av ett traditionellt sadeltak är täckt med små skifferplattor och gavelspetsarna pryds av höga kors. Gravkapellets port är vänd mot öster och består av en hög pardörr med två kraftiga träportar med kopparklädda utsidor. Byggnaden har ett fönster mot norr respektive söder med nio gulfärgade glasrutor i en båge i vart fönster. Interiören präglas i hög grad av den stora väggmålning av Hudiksvallskonstnären Gösta Bohm som fyller upp kapellets hela vägg mot väster. Målningen, som tillkom 1950, föreställer livets morgon och livets skymning och är utförd på nio fristående dukar vilka inramas med en gråmålad träram. Interiören är i övrigt mycket enkel med obehandlad gjutet betonggolv samt vitmålade väggar och tak. Framför målningen står ett enkelt öppet träaltare med knäfall. Kapellet används inte längre som begravningskapell utan fungerar numer delvis som förrådslokal.

Då Idenors kyrka, så vitt känt är, aldrig haft något torn, har det sedan lång tid funnits en fristående klockstapel vid kyrkan. Enligt uppgift var klockstapeln i Idenor i äldre tider placerad på samma sida av landsvägen som kyrkan, inne på kyrkogården, men den nuvarande klockstapeln uppfördes på 1740-talet norr om landsvägen, cirka hundra meter nordost om kyrkan. Klockstapeln genomgick under 1940-talet en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt Erik Lundberg vilket gav byggnaden en medvetet äldre karaktär, som den sedan dess har fått behålla. Byggnaden utgörs av en underliggande bod med väggar och sadeltak klädda med spån. Åtta pelare bär upp klockstapelns övre del och de är också spånklädda. Under klockorna finns en balkong med vitmålat räcke och över denna en hög spånklädd huv med korsbeprydd järnspira.
Sydväst om klockstapeln står en högrest timrad rödmålad byggnad, församlingen tiondemagasin. Byggnaden, som uppvisar stora likheter med tiondemagasinet vid Forsa kyrka, är uppfört i tre våningar med en port per våningsplan mot söder och två små gallerförsedda, men senare igensatta, öppningar på varje våningsplan mot öster och väster. Tiondemagasinet vilar på grundstenar i hörnen samt en sten mitt under var sida. Fasaderna är klädda med bred stående rödmålad locklistpanel, som mot öster och väster avdelas med en horisontell trälist i höjd med bjälklaget mellan den andra och den tredje våningen. Knutarna är inklädda med knutlådor och de liksom övriga snickerier är målade i samma kulör som fasaderna. Det enda som avviker är de tre portarna, varav den översta är mindre, vilka alla är målade svarta. Ovanför den översta luckan skjuter en takförsedd träränna ut varigenom tidigare en lina löpte som användes då föremål skulle hissas upp till något av våningsplanen. Byggnadens tak, som är av sadeltaksform är täckt med tvåkupiga tegelpannor. Byggnadens interiör är helt omålad med breda golv och takplankor samt bilade väggar. I tiondemagasinet har de ursprungliga sädesbingarna tagits bort, men hål och urtagningar antyder ännu hur de kan ha varit placerade. På översta våningen finns dock en flyttbar hissanordning bevarad. I byggnadens sydöstra hörn finns raka trätrappor mellan de olika våningarna.

Kyrkogården kring Idenors kyrka består av flera olika delar, då den har utvidgats i många etapper från det att den först anlades. Den äldsta delen ligger närmast kyrkan, huvudsakligen på den södra sidan. Denna del omgärdas mot norr, öster samt delvis mot väster av en bred naturstensmur. Mot söder finns en uppbyggd terrasskant av huggen sten som bildar en avgränsning åt detta väderstreck. Kyrkogårdens ingångar är placerade mot öster och väster och båda markeras av kraftiga murade vitputsade stenstolpar med profilerat krön och pyramidformat plåtinklätt tak målat i svart kulör. Grindarna är numer borttagna. Marken är huvudsakligen grästäckt och uppdelas i kvarter av den breda grusgång som leder i öst-västlig riktning mellan grindarna, samt smalare raka grusgångar, respektive stenlagda gångar, främst i nord-sydlig riktning. Den mittersta av dessa markeras av en allé av högväxta björkar.

Vegetationen består i övrigt främst av höga lövträd som ingått i den trädkrans som tidigare sannolikt helt omgärdat den äldsta kyrkogårdsdelen. Tydligast är denna struktur längs landsvägen mot norr. Kyrkogårdsdelen omgärdas även av en låg klippt häck innanför stenmuren. Häckar av liknande typ återfinns även som rygghäckar mellan gravraderna på kyrkogårdens södra del. Gravvårdarna utgörs på traditionellt sätt både av större familjegravar, huvudsakligen placerade längs denna kyrkgårds ytterkanter och mindre gravar i kyrkogårdens mitt. De största och mest påkostade gravvårdarna är belägna öster om kyrkobyggnaden. Flera av dessa gravvårdar är försedda med utsirade gjutjärnsstaket samt i ett fall med kraftig gjutjärnskätting mellan gjutna pelare. Relativt många familjegravar har fått behålla sina ursprungliga stenramar. I mitten av kyrkogårdens östra del ligger ett större område med äldre mindre gravvårdar, varav ett antal träkors. Direkt öster om kyrkan finns en rad med små gravvårdar i sten. De titlar som förekommer på kyrkogårdens gravvårdar uppvisar kopplingar både till bondesamhället samt även till fiske och sjöfart.

Väster om den äldsta delen av kyrkogården ligger ett stort gravområde som omgärdas av gjutjärnsstaket mot norr, väster och söder. Längs denna finns en planterad trädram av björkar. I områdets norra del finns den stora grinden mot landsvägen vilken markeras av korsprydda järngrindar med bågformad överdel placerade mellan kraftiga murade stenstolpar. Innanför grinden finns en plan med krossat grus. Denna del av kyrkogården kan även nås via en grind mot söder, med grindstolpar lika den äldsta kyrkogårdsdelen. I anslutning till denna grind finns en parkering. Marken inom denna del av kyrkogården är huvudsakligen grästäckt, men den delas upp i kvarter av de grus- respektive stenbelagda gångar som löper genom området. Den största gången leder i öst-västlig riktning mellan grinden mot väster och kyrkobyggnadens entré i öster. Gravvårdarna är huvudsakligen av sten och stående, från 1950-talet och framåt i tiden.

Den yngsta delen av kyrkogården tillkom under 1990-talet och denna del är belägen öster och söder om den ursprungliga kyrkogården. Längst mot norr återfinns kyrkogårdens minneslund som omgärdas av buskar och är försedd med en minnesplats med plats för ljus och blommor. Marken är grästäckt och gången till minnesplatsen utgörs av stenläggning. Söder om denna återfinns friare planerade och utformade kvarter med blandad vegetation av buskar och lövträd. De få gravvårdar som placerats hittills på denna del av kyrkogården är från 2000-talets första hälft, främst stående gravvårdar av sten.

På den äldsta kyrkogårdens sydvästra del ligger kyrkans gravkapell, vilket uppfördes år 1940 efter ritningar av arkitekt Frey Berglund. Byggnaden är uppförd i ett plan med underliggande källare helt under mark, vilken nås av en utvändig trappa. Källarvåningen som har gjutna golv, väggar och tak, består av två oinredda rum. Trappan till källaren har senare försetts med ett utdraget tak samt väggar av glest placerade plankor och under samma tak finns även ett litet förrådsutrymme för trädgårdsredskap och soptunnor. Gravkapellet har vitputsade väggar ned till mark utan dörr- eller fönstermarkeringar. Taket som utgörs av ett traditionellt sadeltak är täckt med små skifferplattor och gavelspetsarna pryds av höga kors. Gravkapellets port är vänd mot öster och består av en hög pardörr med två kraftiga träportar med kopparklädda utsidor. Byggnaden har ett fönster mot norr respektive söder med nio gulfärgade glasrutor i en båge i vart fönster. Interiören präglas i hög grad av den stora väggmålning av Hudiksvallskonstnären Gösta Bohm som fyller upp kapellets hela vägg mot väster. Målningen, som tillkom 1950, föreställer livets morgon och livets skymning och är utförd på nio fristående dukar vilka inramas med en gråmålad träram. Interiören är i övrigt mycket enkel med obehandlad gjutet betonggolv samt vitmålade väggar och tak. Framför målningen står ett enkelt öppet träaltare med knäfall. Kapellet används inte längre som begravningskapell utan fungerar numer delvis som förrådslokal.

Då Idenors kyrka, så vitt känt är, aldrig haft något torn, har det sedan lång tid funnits en fristående klockstapel vid kyrkan. Enligt uppgift var klockstapeln i Idenor i äldre tider placerad på samma sida av landsvägen som kyrkan, inne på kyrkogården, men den nuvarande klockstapeln uppfördes på 1740-talet norr om landsvägen, cirka hundra meter nordost om kyrkan. Klockstapeln genomgick under 1940-talet en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt Erik Lundberg vilket gav byggnaden en medvetet äldre karaktär, som den sedan dess har fått behålla. Byggnaden utgörs av en underliggande bod med väggar och sadeltak klädda med spån. Åtta pelare bär upp klockstapelns övre del och de är också spånklädda. Under klockorna finns en balkong med vitmålat räcke och över denna en hög spånklädd huv med korsbeprydd järnspira.
Sydväst om klockstapeln står en högrest timrad rödmålad byggnad, församlingen tiondemagasin. Byggnaden, som uppvisar stora likheter med tiondemagasinet vid Forsa kyrka, är uppfört i tre våningar med en port per våningsplan mot söder och två små gallerförsedda, men senare igensatta, öppningar på varje våningsplan mot öster och väster. Tiondemagasinet vilar på grundstenar i hörnen samt en sten mitt under var sida. Fasaderna är klädda med bred stående rödmålad locklistpanel, som mot öster och väster avdelas med en horisontell trälist i höjd med bjälklaget mellan den andra och den tredje våningen. Knutarna är inklädda med knutlådor och de liksom övriga snickerier är målade i samma kulör som fasaderna. Det enda som avviker är de tre portarna, varav den översta är mindre, vilka alla är målade svarta. Ovanför den översta luckan skjuter en takförsedd träränna ut varigenom tidigare en lina löpte som användes då föremål skulle hissas upp till något av våningsplanen. Byggnadens tak, som är av sadeltaksform är täckt med tvåkupiga tegelpannor. Byggnadens interiör är helt omålad med breda golv och takplankor samt bilade väggar. I tiondemagasinet har de ursprungliga sädesbingarna tagits bort, men hål och urtagningar antyder ännu hur de kan ha varit placerade. På översta våningen finns dock en flyttbar hissanordning bevarad. I byggnadens sydöstra hörn finns raka trätrappor mellan de olika våningarna.