KRISTBERGS KYRKA

Exteriör beskrivning
Kristbergs kyrka består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, ett f d vapenhus, nu "lillkyrka", i söder, en ovanligt långsmal sakristia vid långhusets norra sida samt västtorn. Korets murliv är något indraget mot långhuset. I hörnet mellan sakristians östra mur och skarven mellan långhus och kor finns sedan 1879 ett tillbyggt "trapptorn", som bildar en passage med trappa till predikstolen. Kyrkan är uppförd av gråsten. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och avfärgade i brutet vitt. Sockeln är putsad och gråmålad. Långhuset täcks av ett sadeltak som är valmat över koret och bildar dubbla takfall. "Lillkyrkan" och sakristian täcks också av sadeltak, det senare är valmat mot norr. Trapphusets tak är belagt med svart falsad skivtäckt plåt. Övriga tak är spåntäckta. Över koret sitter en vindflöjel med initialerna G B S C. Tornhuven är spåntäckt, lanterninen består av vitmålad slät panel med brunmålade luckor och däröver en spåntäckt klockformad spira i tre avsatser. Tornets östra sida är spåntäckt. Tornet har några små muröppningar i söder och norr.

Kyrkans fönsteröppningar är rundbågiga och försedda med gråmålade småspröjsade gjutjärnsbågar, som är infästa direkt i muren. Gjutjärnsbågarna tillkom vid renoveringen 1879. Fönsterblecken är av svart, skivtäckt och falsad plåt. På långhusets västra gavel finns från vinden två lunettfönster, varav det norra är ett målat blindfönster. Huvudingången är sedan 1733 förlagd till tornets västra sida. Den omges av en rundbågig rusticerad och slätputsad omfattning. Trappstenen utgörs av en äldre kalkstenshäll.
Dörrbladen är klädda med en blåmålad profilerad panel i stjärnmönster. Över porten finns ett ovalt fönster med spröjsad träbåge. En ingång finns även på sakristians västra sida med en enkeldörr klädd med profilerad panel i fiskbensmönster och äldre smide. På det f d vapenhusets södra gavelröste finns en rund blindering med årtalet 1829.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Den äldsta kända kyrkan i socknen uppfördes av sten sannolikt under 1100-talet eller 1200-talets början. Omkring år 1200 uppfördes det nuvarande tornet vid långhusets västra gavel. Tornet har en för Östergötland ovanlig utformning med en rektangulär grundplan med två tunnvälvda kammare över varandra. Tornet hade före en förändring på 1690-talet två tornhuvar bredvid varandra. Konsthistorikern Åke Nisbeth har satt det breda västtornet i samband med att Kristberg uppfördes på biskopens initiativ och jämför det med Rydaholms kyrka i Värnamo kommun. Rydaholms kyrka, som under medeltiden tillhörde Linköpings stift, har bevarat det breda västtornet med två tornspiror.

Under 1400-talet revs långhuset och ett nytt långhus med ett för senmedeltiden typiskt jämnbrett kor uppfördes. En sakristia byggdes vid korets norra sida och kyrkan valvslogs.
Kyrkorummet och sakristian försågs med kalkmålningar. Fragment av kalkmålningar påträffades i sakristian i samband med en större renovering 1950. De närmaste motsvarigheterna till dessa kalkmålningar finns i de närbelägna kyrkorna i Brunneby och Tjällmo. Målningarna i Tjällmo lär, enligt anteckningar från 1600-talet, vara utförda 1470 av socknens kyrkoherde Anders Persson. Under senmedeltiden uppfördes även tillbyggnaden på södra sidan som idag fungerar som lillkyrka. Sannolikt uppfördes den ursprungligen som vapenhus, även om placering är ovanlig långt mot öster för den traditionella medeltida sydportalen.

I slutet av 1600-talet ansågs kyrkobyggnaden vara i mycket bristfälligt skick. Den reparerades i början av 1700-talet och försågs med nya läktare för att bereda fler sittplatser. År 1722 erbjöd sig brukspatron Bergenstråhle på Karlströms bruk att bekosta ett nytt korparti. Socknens övriga adel som hade bekostat den nya läktaren ansåg att Bergenstråhle endast gjorde det för egen vinnings skull. Han bedyrade dock att det var "endast till Guds namns ära". En viss fördel av korbygget åtnjöt han dock eftersom han fick ett gravvalv under själva altaret. Kyrkan ombyggdes under 1720- och 1730-talen och fick en för tiden typisk utformning med karakteristiskt tresidigt kor och västportal. Sakristian förlängdes åt norr och vapenhuset integrerades med kyrkorummet likt en korsarm och fick funktion som "lillkyrka". De medeltida valven revs i kyrkorummet och vapenhuset och såväl kor, kyrkorum som korsarm försågs med höga trävalv, som målades med figurscener från Gamla och Nya testamentet och akantusslingor av målaren Anders Wikström. Wikström målade sannolikt även Nattvardsscenen på altarets framsida samt även läktare och predikstol. Anders Wikström (ca 1680-1752) var bosatt i trakten runt Söderköping och har utfört arbeten i bl a Ringarums, Börrums och Tingstads kyrkor och eventuellt i det s k Burensköldska bönekapellet vid Fyllingarums herrgård. Kyrkan försågs även med en ny altaruppsats i barock, skänkt av brukspatronen på Kvarn. Altaruppsatsen är av hög kvalitet och konsthistorikern Åke Nisbeth har pekat ut skulptören Caspar Schröder eller Gottlob Rosenberg som tänkbara mästare.

Tornet ombyggdes två gånger under 1740- och 1750-talen. Andra gången p g a ett blixtnedslag 1758, då tornbyggaren Jonas Månsson från Östra Husby socken på Vikbolandet ansvarade för återuppbyggandet. Även under 1800-talet skedde ett flertal förändringar. Samtliga arbeten utfördes av de i socknen boende byggmästarna Nyström. Bröderna August och Johan Robert Nyström fick i uppdrag att renovera kyrkan 1879-1880. Det innebar att den slutna bänkinredningen från kyrkans ombyggnad på 1720-talet utbyttes mot för tiden typiska öppna bänkar. Predikstolen flyttades från västra sidan om ingången till sakristian till den östra. Ett speciellt trapphus med passage mellan sakristian och predikstolen uppfördes för att möjliggöra uppgång direkt från sakristian. Det framgår av ritningar bevarade i Nyströmsarkivet på Östergötlands länsmuseum att bröderna Nyström även ritade orgelfasaden och nummertavlorna. I samband med att nya golv lades in igenmurades samtliga gravvalv. Under altaret fanns den Bergenstråhlska graven med 18 kistor, den Victorinska graven innehöll 22 kistor och den Tigercloo´ska graven innehöll 15 kistor.

På 1930-talet var det åter dags för en större renovering av kyrkan. Arkitekt Johannes Dahl i Tranås uppgjorde 1939 ett förslag. Andra världskriget utbröt och renoveringen utfördes först 1949-1950 och då efter ett förslag utfört av arkitekt Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. De öppna bänkarna från 1879 byggdes efter tidens ideal åter om till slutna bänkkvarter och fick en för Erik Lundberg typisk målningsbehandling med tunn lasyr. Luckornas utseende baserades på en återfunnen lucka från ombyggnaden på 1700-talet. Ett vindfång byggdes mellan vapenhus och långhus och golven lades om med kvadratiska kalkstenplattor. På 1990-talet var det åter dags för en renovering, denna gång under ledning av arkitekt Magnus Ahrén. Lundbergs färgsättning av bänkarna ersattes med en täckande oljemålning, som inspirerats från skrapprov från de bevarade 1700-talsbänkluckorna.