VARVS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Varvs medeltida kyrka var belägen ca 1,5 km nordöst om den nu befintliga kyrkan. Den var uppförd under 1100-talet eller i början av 1200-talet av huggen kalksten med rektangulärt långhus med ett smalare absidkor. Styra kyrka var även en medeltida kyrka, men sannolikt uppförd under 1200-talet. Kyrkorna revs 1859 respektive 1861, då en ny gemensam kyrka uppfördes för de båda församlingarna. Styra kyrkplats består idag av en ruinkulle på en ödekyrkogård. Av Varvs medeltidskyrka finns inget kvar, men på den av en stenmur omgärdade kyrkogården finns flera gamla gravvårdar och hällar bevarade.

Redan vid en biskopsvisitation 1783 föreslog biskop Uno von Troil att en ny gemensam kyrka skulle byggas för Varvs och Styras församlingar. Det dröjde dock till 1840-talet innan planerna började förverkligas. Varvs kyrka var i mycket bristfälligt skick och koret och sakristian hotade att falla samman. Byggmästare P J Pettersson i Sjöhagen i Styra socken uppgjorde förslag till ritningar till en nybyggnad, som skickades till Överintendentsämbetet för godkännande. De slutgiltiga ritningarna stod dock arkitekt Johan Adolf Hawerman för. J A Hawerman (1812-1885) var arkitekt vid Överintendentsämbetet och professor vid Konstakademiens byggnadsskola mellan åren 1837 och 1877. Arkitekt Per Ulrik Stenhammar omtalas ofta som arkitekten bakom ritningarna till kyrkan. Sannolikt är det en sammanblandning med Varvs kyrka i Tidaholms kommun i Västergötland. År 1859 revs Varvs gamla kyrka och byggnadsmaterialet användes vid uppbyggandet av den nya kyrkan. Den uppfördes på Vinberga gärde vid landsvägen mellan Motala och Skänninge, mitt emellan de två medeltida kyrkplatserna. Kyrkan uppfördes 1860-1861 med P J Pettersson som byggmästare. Den är murad med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en utbyggd femsidig sakristia i öster samt torn i väster. Exteriören präglas av nyklassicism med för tiden typiska nygotiska inslag, som bl a portalernas pilastrar som upptill avslutas med fialer, d v s korta spiror över takfoten och de korskrönta spetsiga gavelpartierna över portalerna. Fasaderna är spritputsade med dekorativa inslag av slätputs och avfärgade i vitt. De spritputsade partierna var ursprungligen färgade i en mörkare nyans, vilket enligt Hawerman skulle ge mer liv åt fasaderna. De rundbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade och försedda med gjutjärnsbågar. Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även mitt på nord- och sydsidorna. Långhuset täcks av ett sadeltak och sakristian av ett lägre femsidiga takfall, bägge är belagda med skifferplattor. Skiffertak har varit relativt ovanligt i Östergötland. Tornet är koppartäckt.

Interiören präglas av byggnadstidens ideal med ett luftigt och ljust kyrkorum med ett tredingstak av trä och ett symmetriskt uppbyggt kor med dörrar till den bakomliggande sakristian. Tredingstaken av trä blev vanliga i långhusen vid den här tiden och ersatte de tidigare så vanligt förekommande tunnvalven. I stort sett all originalinredning, såsom predikstol, altare, altarring, vridbara nummertavlor, sluten bänkinredning i fyra kvarter, läktare, orgelfasad, dörrar, fönster och obehandlade trägolv, är bevarad. Altartavlan med motivet "Kristi förklaring" är målad 1862 av målaren och grafikern John Zacharias Blackstadius. Den är insatt i en altaruppställning med pilastrar och språkband på överliggaren. Orgeln tillkom samma år och är byggd av Daniel Wallenström i Uppsala. Fasaden är bevarad, medan verket byttes ut mot ett nytt verk 1982. Altarringen och läktarbarriären är försedd med romber och blomornament, vilket brukar vara typiskt för inredningar utförda av östgötabyggmästarna Nyström. Det finns dock inga uppgifter som tyder på att de varit inblandade i arbetena med Varvs kyrka. Fadern Abraham Nyström, som avled 1849, hade dock samarbetat med Hawerman vid bl a uppförandet av Risinge nya kyrka 1846.

Den största förändringen som har skett i kyrkorummet är den renovering som genomfördes 1951-1952, efter ritningar utförda av arkitekt Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Redan på 1950-talet tyckte församlingen att kyrkan var för stor och önskade ett mer intimt kyrkorum. I Lundbergs "Förslag till omdaning av Varv och Styra kyrka" poängterar han svårigheten att i enlighet med församlingens vilja avskilja utrymmet under läktaren. "Denna åtgärd innebär förvisso en verklig vinst ur praktisk synpunkt, men är icke lätt att förena med kyrkorummets arkitektoniska verkan." Han föreslår att underbyggnaderna ska kläs med panel. "Den utvändiga panelen ska oljemålas i tunn gråvit strykning, överensstämmande med kyrkorummets murar och med läktarbjälklagets undersida." Varför läktarunderbyggnaderna fick ett helt avvikande utseende med brunlaserad panel är oklart. Den ursprungliga tanken var att den norra läktarunderbyggnaden skulle inrymma museum och arkiv och den södra samlingsrum. Kyrkans äldre inventarier som förvaras i tornkammaren kom av någon anledning aldrig att flyttas ner till museet. Det medeltida altarskåpet placerades dock på den igensatta nordportalen. Ett nytt vindfång tillkom mellan långhus och vapenhus. Bänkarna moderniserades och syd- och nordportalerna sattes igen från insidan. Sydportalen har senare åter öppnats. Kyrkorummet färgsattes i en ljus, grå färgton och bänkinredningen erhöll mörkare grå omfattningar och ljusare fyllningar. Lundberg planerade även att förändra sakristian, men där av blev inget. Sakristian har därigenom behållit sin äldre utformning. Vid senare renoveringar under 1900-talets andra hälft har i huvudsak enbart underhållsåtgärder företagits.

Från den äldre kyrkan finns en del inventarier bevarade. Dopfunten av kalksten är sannolikt tillverkad i Michael Hackes verkstad i Skänninge. Hacke, som avled 1673, introducerade denna dopfuntstyp i Östergötland och ett tjugotal av de bevarade dopfuntarna kan hänföras till hans verkstad. I korets södra vägg finns en gravhäll från 1659 över general Linderoth till Sörby inmurad. Den är också ett stenhuggeriarbete från Michael Hackes verkstad.