sida 4

vad står det?
För Barnalärare och Barna-Lärerskor
Underwisning om ordningen och sättet, att lära Barn, och andra okunniga, rätt läsa uti Bok, och utantill.
1. För det första: böra alla de Swenska abcdeen, ett i sänder, hwart för sig, ganska wäl läras och fattas, så att Barnet känner, och kan urskilja, alla Bokstäfwerna.
Till den ändan låter man Barnet läsa Bokstäfwerna rätt fram åt höger, tils det mest kan upräkna dem utantill. Sedan böra ABCdeen läsas tilbakars, och så upp och ned, många gångor. Derefter måste Barnet frågas om de Bokstäfwer, som minst förekomma, såsom: zxqv ZXY; och om dem, som likna hwarandra, såsom: g q, C E, N R, O Q, G S, med flera. Numren må icke förbigås.
2. För det andra: bör barnet läsa, och upräkna, de nio sjelfljudande Bokstäfwerna, så många gångor, att det kan lätt nämna upp dem ur minnet, nämligen: a e i o u y å ä ö.
3. För det tredje: måste ofta sägas och uprepas, att, til hwarje stafwelse, bör tagas en sjelfljudande, och icke flere: såsom: an-ge-lä-gen, fö-re-dag-tin-ga-re: Och att, så många stafwelser äro i hwarje ord, som deruti finnas sjelfljudande bokstäfwer,

I lärarhandledningen utvecklar författaren vad som redan sagts i Företalet, nämligen vad man bör och inte bör göra vid läsinlärningen. I senare upplagor av ABC-boken döptes lärarhandledningen om till "För läsemästare och barna-lärerskor" och ställdes upp i fråga-svar-form.

Författarens pedagogiska metod är som synes mycket inriktad på de rent mekaniska momenten i lästräningen. Vid denna tid var stora klasser ofta en nödvändighet i de skolor som vände sig till de lägre klassernas barn. Läraren hade sällan utbildning och lösningen blev en hård disciplin och en mekaniserad inlärning med mycket upprepning och utantillrabblande.