KULTURLANDSKAPSREGION ÖLAND

Hela ön består av kalkberggrund som skapat en egenartad hydrografi med våtmarker och omfattande underjordisk vattentransport. Landskapet har mycket små höjdskillnader (utom utefter västra landborgen), något som givit upphov till stora variationer i markfuktigheten.
Öland har en stark agrar prägel med hög uppodlingsgrad utefter kusterna. Produktionen är delvis specialiserad, bl.a. på lök, bruna bönor och sockerbetor.
Det inre av ön upptas i söder av Stora Alvaret med ett kulturpräglat men igenvaxande, öppet betes- ochhedlandskap. På den centrala delen av ön ligger den stora Mittlandsskogen, som är en av Sveriges största sammanhängande lövskogar med inslag av andra naturtyper, t.ex. lövängar. Skogen är av relativt sent datum och egentligen ett igenväxningsfenomen.
Den agrara bebyggelsen ligger på många ställen samlad i långa radbyar på Litorina- och Ancylusvallarna, ofta med geometriskt regelbundna tomter, tillkomna under medeltiden. 1800-talets skiften har inte lett till utflyttning utan ägorna har delats i ett fiskbensmönster med bebyggelsen och de större vägarna centralt i ägodomänen. Husen är ofta av sten och putsade. Karakteristiska är de många enkelradiga stenhägnaderna som omger beten utefter stränder och större områden på Alvaret. Rester av mycket gamla strandängar med flertusenårig beteskontinuitet finns på södra Öland. Sammantaget utgör natur- och kulturlandskapet på Öland en av Sveriges märkligaste landskapstyper.

KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.