HÄRLANDA KYRKA

Härlanda kyrka har ett fritt läge i ett parkområde med en allé som tillhörde Härlanda landeris trädgård. Terrängen sluttar dramatiskt i tomtens östliga del. Kyrkoanläggningen omfattar tre byggnader: kyrka med församlingshem, kampanil (klockstapel) och expiditionsbyggnad. Huskropparna är grupperade kring en öppen gårdsplan. De är uppförda 1958 med enkla geometriska former och fasader av rödbrunt tegel. Arkitekt var Peter Celsing.

Strax nordväst om kyrkan finns en kyrkoruin av låga gråstensmurar som visar den medeltida kyrkans planform som låg på platsen och som revs under 1500-talet. Ruinområdet omges av en mur uppförd 1925.

KAMPANILEN (KLOCKSTAPELN) har ett tungt kastelliknande formspråk. Klockstapeln är formad som en stående rektangel med platt tak och stora öppningar i öster och väster där klockorna framträder tydligt. När man kommer från Härlandavägen ger klockstapeln det första intrycket, man ser kyrkklockorna och trädkronorna genom den massiva tegelmuren. En smäcker trappa i betong leder upp till klockorna på tornets södra sida. På den norra sidan finns en ingång till ett bisättningsrum i tornets bas.

PASTORSEXPEDITIONEN inrymde tidigare diakoni- och vaktmästarebostäderna men de är nu ombyggda till kontor. Byggnadsvolymen är lång och smal, den ligger som en mur längs kyrkoplanens södra sida. Fasaderna är av rödbrunt tegel liksom kyrkans. Gavlarna tydliggörs genom pulpettakets spetsiga vinkel. Takfoten ligger i liv med fasaden och utgörs av en ståndränna i koppar. Byggnaden ligger med en suterrängvåning mot parken i söder. En underjordisk gång förbinder pastorsexpeditionen med kyrkan.

KYRKOBYGGNADEN har en stor och sluten volym som ger ett intryck av tyngd. De flacka taken och breda gavlarna förstärker intrycket. Fasadernas mörkt rödbruna tegelmurar saknar nästan helt ornamentik. Huvudportalen är kvadratisk och flankeras av två kvadratiska något större fönster, försedda med spröjsar i ett kassettliknande rutverk. Entré fasadens asymmetri genom takåsens starka förskjutning åt norr och södra sidans takfall i två nivåer gestaltar kyrkorummets tvåskepp.

Östfasaden visar tydligast kyrkans disposition med mittskell, sidoskepp och sakristia samtidigt som församlingshemmet i sutterängvåningen är tydlig på denna fasad. De stora murytorna med de rektangulära kasettindelade fönstren ger ett nästan helt slutet uttryck. Den södra fasaden öppnar sig genom det stora fönstret som avviker från kyrkorummets övriga fönster genom sin indelning med ett tunt spröjsverk som lämnar nio stora glasytor.