Sågverksområdet

Före detta industrifastighet med småbåtshamn vid sydvästra sidan av Stora Les södra spets. Det var på detta område som flera trävarurörelser etablerades under 1800-talet på grund av närheten till vattenvägen där det viktiga timret färdades. Flottning har pågått till denna strandremsa åtminstone sedan 1600-talet. Mellan 1800-talet andra hälft och slutet av 1900-talet skedde här framför allt sortering och omlastning av timmer, sågning och hyvling. Området var under denna tid bebyggt med bland annat magasin, sågar, pannhus, kontor och hyvleri. Periodvis var det närmast överbelamrat av torkande trävaror i väntan på vidare transport. Ett industrispår knöt samman bruksområdet med Dalslands Järnväg, och anlades samtidigt som det senare år 1879. Längs detta spår färdades förutom trävaror även turister som under 1900-talets första hälft bytte från tåg till passagerarbåt vid ändhållplatsen Lee Station, belägen längst ut på udden.

Den sista sågen lades ner under 1980-talet, och merparten av den kvarvarande industri-bebyggelsen ödelades i samband med en stor brand 1985. Idag finns endast ett fåtal byggnader kvar, bland annat Lee station och ett fd förråd som används av Dals Eds Båtklubb.
Lee Station byggdes sannolikt i början av 1880-talet och blev tidigt en viktig knutpunkt på området. Här fanns en bostad för stationsförmannen med familj och en expedition där allt gods förtecknades. Varor ankom hit från hela landet och färdades sedan vidare med båt norrut längs det flera mil långa sjösystemet. Stationsbyggnaden har genomgått få förändringar sedan ett utskjutande tak på sydsidan revs någon gång under 1900-talets första del, och har idag kvar mycket av sin ursprungliga utformning i original. Lee Stations kulturhistoriska värde är mycket högt, framförallt för att den idag är den enda tydliga symbolen för en sågverksepok som varit grundläggande för hela samhället Eds uppkomst.

Den fd förrådsbyggnaden användes ursprungligen för att lagra virke som sedan skulle bearbetas i ett hyvleri. Den besitter trots sin enkelhet och förnyad taktäckning och brädklädsel ett kulturhistoriskt värde som en av mycket få kvarvarande symboler för trävaruindustrin.

Stationen och förrådet ingår i kulturmiljön Lee, Bälnäs och Djupvik. Övriga byggnader på fastigheten berörs ej av värderingen.

Se Kringla (www.kringla.nu) för material om fastigheten.

Före detta industrifastighet med småbåtshamn vid sydvästra sidan av Stora Les södra spets. Det var på detta område som flera trävarurörelser etablerades under 1800-talet på grund av närheten till vattenvägen där det viktiga timret färdades. Flottning har pågått till denna strandremsa åtminstone sedan 1600-talet. Mellan 1800-talet andra hälft och slutet av 1900-talet skedde här framför allt sortering och omlastning av timmer, sågning och hyvling. Området var under denna tid bebyggt med bland annat magasin, sågar, pannhus, kontor och hyvleri. Periodvis var det närmast överbelamrat av torkande trävaror i väntan på vidare transport. Ett industrispår knöt samman bruksområdet med Dalslands Järnväg, och anlades samtidigt som det senare år 1879. Längs detta spår färdades förutom trävaror även turister som under 1900-talets första hälft bytte från tåg till passagerarbåt vid ändhållplatsen Lee Station, belägen längst ut på udden.

Den sista sågen lades ner under 1980-talet, och merparten av den kvarvarande industri-bebyggelsen ödelades i samband med en stor brand 1985. Idag finns endast ett fåtal byggnader kvar, bland annat Lee station och ett fd förråd som används av Dals Eds Båtklubb.
Lee Station byggdes sannolikt i början av 1880-talet och blev tidigt en viktig knutpunkt på området. Här fanns en bostad för stationsförmannen med familj och en expedition där allt gods förtecknades. Varor ankom hit från hela landet och färdades sedan vidare med båt norrut längs det flera mil långa sjösystemet. Stationsbyggnaden har genomgått få förändringar sedan ett utskjutande tak på sydsidan revs någon gång under 1900-talets första del, och har idag kvar mycket av sin ursprungliga utformning i original. Lee Stations kulturhistoriska värde är mycket högt, framförallt för att den idag är den enda tydliga symbolen för en sågverksepok som varit grundläggande för hela samhället Eds uppkomst.

Den fd förrådsbyggnaden användes ursprungligen för att lagra virke som sedan skulle bearbetas i ett hyvleri. Den besitter trots sin enkelhet och förnyad taktäckning och brädklädsel ett kulturhistoriskt värde som en av mycket få kvarvarande symboler för trävaruindustrin.

Stationen och förrådet ingår i kulturmiljön Lee, Bälnäs och Djupvik. Övriga byggnader på fastigheten berörs ej av värderingen.

Se Kringla (www.kringla.nu) för material om fastigheten.

Före detta industrifastighet med småbåtshamn vid sydvästra sidan av Stora Les södra spets. Det var på detta område som flera trävarurörelser etablerades under 1800-talet på grund av närheten till vattenvägen där det viktiga timret färdades. Flottning har pågått till denna strandremsa åtminstone sedan 1600-talet. Mellan 1800-talet andra hälft och slutet av 1900-talet skedde här framför allt sortering och omlastning av timmer, sågning och hyvling. Området var under denna tid bebyggt med bland annat magasin, sågar, pannhus, kontor och hyvleri. Periodvis var det närmast överbelamrat av torkande trävaror i väntan på vidare transport. Ett industrispår knöt samman bruksområdet med Dalslands Järnväg, och anlades samtidigt som det senare år 1879. Längs detta spår färdades förutom trävaror även turister som under 1900-talets första hälft bytte från tåg till passagerarbåt vid ändhållplatsen Lee Station, belägen längst ut på udden.

Den sista sågen lades ner under 1980-talet, och merparten av den kvarvarande industri-bebyggelsen ödelades i samband med en stor brand 1985. Idag finns endast ett fåtal byggnader kvar, bland annat Lee station och ett fd förråd som används av Dals Eds Båtklubb.
Lee Station byggdes sannolikt i början av 1880-talet och blev tidigt en viktig knutpunkt på området. Här fanns en bostad för stationsförmannen med familj och en expedition där allt gods förtecknades. Varor ankom hit från hela landet och färdades sedan vidare med båt norrut längs det flera mil långa sjösystemet. Stationsbyggnaden har genomgått få förändringar sedan ett utskjutande tak på sydsidan revs någon gång under 1900-talets första del, och har idag kvar mycket av sin ursprungliga utformning i original. Lee Stations kulturhistoriska värde är mycket högt, framförallt för att den idag är den enda tydliga symbolen för en sågverksepok som varit grundläggande för hela samhället Eds uppkomst.

Den fd förrådsbyggnaden användes ursprungligen för att lagra virke som sedan skulle bearbetas i ett hyvleri. Den besitter trots sin enkelhet och förnyad taktäckning och brädklädsel ett kulturhistoriskt värde som en av mycket få kvarvarande symboler för trävaruindustrin.

Stationen och förrådet ingår i kulturmiljön Lee, Bälnäs och Djupvik. Övriga byggnader på fastigheten berörs ej av värderingen.

Se Kringla (www.kringla.nu) för material om fastigheten.