Fasterna kyrka

Kyrkan fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad som pågick 1797 1806 och vars närmaste svenska förebild torde vara Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Ombyggnaden var så genomgripande att bara återstår grunden i de östra och västra korsarmarna och delvis murar av den medeltida kyrkan. Den medeltida kyrkans gråstensmurar utgör väggar i västra korsarmen och en liten del av murar från en tillbyggnad av medeltidskyrkan på 1600 återstår öster om korsmitten.

Ritningar till kyrkan gjordes först av akademibyggmästaren i Uppsala, Neosander. Ritningarna godkändes inte av Överintendentämbetet och omarbetades senare av Olof Tempelman.

Fasterna kyrka är en liksidig korskyrka, utvändigt spritputsad och övervägande byggd av tegel, exteriören avfärgad i ockragult med vita slätputsade detaljer. Entrédörrar finns i norr, söder och väster med den västra som huvudentré. Koret ligger i väster och bakom koret sakristian mot gavelväggen. Tornet bildar ett perspektiv som tillsammans med övriga högresta detaljer som hörnkedjor, dörrar och fönster accentuerar byggnadens höjd. Dörrarna är klädda med kopparplåt och putsomfattningarna kring dem är strama, nästan stiliserade. Fönstren har halvrunda överstycken och har ursprungliga bevarade snickerier med stora mängder ursprungligt blåst glas med för den tiden ofrånkomlig grön ton. Taken över korsarmarna är täckta med svartmålad enkelfalsad skivplåt i utförande som var brukligt under senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Fönsterbänkarna är täckta med smidd plåt i småformat av hög ålder.

Tornet består av två delar, en lägre terass som täcker korsmitten och över detta lanternin. Terassen är byggd av tegel och omgärdad av en balustrad med svarvade balusterdockor. Lanteninen är en komplicerad träkonstruktion utvändigt klädd med oljemålad gul träpanel med pilastrar markerade i vitt. Det fyrsidiga välvda taket täcks av kopparplåt och kröns av ett förgyllt kors. Klockvåningen har ljudluckor i fyra riktningar. De två klockorna är båda gjutna 1843 av malm från fyra äldre klockor från Fasta och Esterna kyrkor.

Interiören är så luftig som exteriören antyder. Lanterninen ger ett rikt överljus och rummet är sparsamt dekorerat med klassicistiska dekorelement. Golven är lagda av tegel, väggarna slätputsade och vitkalkade och innertaken är trätunnvalv. Vapenhuset i väster har hantverksmässigt enkelt utförda snickerier som därigenom idag har dokument- och upplevelsevärden. Övriga ingångar har mindre vindfång. Kyrkorummet är i det närmaste symmetriskt med orgelläktare i väster, läktare med sittplatser i söder och norr samt dörrar symmetriskt i samtliga valvpelare. Även takkronorna är symmetriskt placerade med en större malmkrona i korsmitten och mindre kronor i södra, västra och norra korsarmarna.

De slutna bänkarna, liksom taklisten med tandsnitt som löper genom hela kyrkorummet bidrar ytterligare till ett lugnt och sammanhållet kyrkorum. Bänkarna i markplan moderniserades 1938 för större bekvämlighet men är utseendemässigt obetydligt förändrade, bänkarna på läktarna har även kvar ursprungliga ryggstöd och sitsar. Bänkar, läktare och innerdörrar är ådringsmålade i varmt gula och bruna toner med förgylld dekor.

Koret i öster har en altaranordning som är omsorgsfullt bygd efter platsen. Altarprydnanden från omkring 1844 ryms innanför två pilastrar och utgörs av en oljemålning, föreställande Kristus i Getsemane och kröns av en förgylld Jehovasol placerad ovanför taklisten. På båda sidor om altaranordningen finns dörrar till sakristian. Altaret av trä samt den rundade altarringen är från kyrkans byggnadstid och marmorerade i gråblå kulörer.

I korets norra sida finns predikstol med kvadratisk plan och halvrunt ljudtak. Predikstolen nås genom en murad trappa i väggen.

Orgeln är ursprungligen byggd av P Z Strand 1834. Strands orgel kompletterades med ytterligare stämmor 1938 men finns i huvudsak kvar oförändrad. Under 1990-talet gjordes en mindre renovering efter att riksantikvarieämbetet avstyrkt utbyte av orgeln pga dess stora kulturhistoriska värden.

I koret har inventarier som minner om kyrkans äldre föregångare samlats. Under korgolvet finns också det Oxentiernska gravvalvet från den tidgare kyrkan. Gravvavlvet anlades på 1600-talet och öppnades senast i samband med en renovering av kyrkan 1938. I den södra sidan av koret står en dopfunt sammanfogad av två dopfuntar från 1200-talets slut eller 1300-talets början och i golvet ligger täckhällen från en tumba från 1600-talets början och i väggen är ytterligare en gravhäll av släkten Oxentierna inmurad. På murpelaren i södra delen av koret hänger begravningsvapen för Gabriel Bengtsson Oxentierna, död 1656 .

De många begravningsvapnen i västra korsarmen påminner om den roll adelsläkterna spelat i socknen och för kyrkan. I den västra korsarmen återfinns ett tjugotal vapen av bl a släkterna Oxenstierna, Reuterskiöld och Le Febure Lilienberg.

Sakristian är ljus och har högt i tak. Utmärkande detaljer är en vit kakelugn med blå dekor , antagligen jämngammal med kyrkan samt inramade vackra laverade nybyggnadsritningar.

Kyrkan har förändrats mycket lite sedan den uppfördes. De invändiga snickerierna fick vid en restaurering 1938 annan färgsättning och nya tegelgolv lades. En äldre färgsättning har återskapats i slutet av 1990-talet, om den är ursprunglig är dock inte helt säkert. Yttertakets täckning har bytts ut vid något tillfälle under sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal.