KONUNGSSUNDS KYRKA

Konungsund är en medeltida socken. Kyrkan uppfördes 1801-1802 då den ersatte den medeltida kyrkan. Den nya kyrkan ritades av Olof Tempelman, som var en av sin tids ledande arkitekter, och Casper Seurling anlitades som byggmästare. Kyrkan är orienterad med koret i öster och har ett rektangulärt långhus med ett indraget rundat kor, sakristia mitt på norra långsidan och torn i väster. Kyrkans fönster är rundbågiga gjutjärnsfönster med delvis nygotisk spröjsindelning. Ingångar finns genom tornet i väster och sydportalen. Den senare är kraftigt markerad genom en nyklassicistiskt utformad tempelportik med två kolonner. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och avfärgade i brutet vitt. Långhusets sadeltak och övriga tak är täckta med svartmålad plåt. Tornet har en karakteristisk pyramidformad huv. Tidstypisk öppen interiör med putsat tunnvalv och ljus färgsättning. Altartavlan är målad av Pehr Hörberg som även ritade altaruppsatsen tillverkad av Carl Fredrik Beurling.
Kyrkomiljön
Kyrkan ligger i ett svagt höjdläge och bergsryggen går vidare väster om kyrkogården ut i åkermark. Öster om kyrkan går landsvägen till Kuddby och vidare mot Slätbaken. På andra sidan vägen ligger åkermark, impediment och enstaka bostadshus. Enligt häradsekonomiska kartan från 1868-77 fanns det även då bebyggelse här bl a i form av backstugor. Söder om kyrkan, gränsande till kyrkogården, ligger prästgården med en samlad gårdsbebyggelse. Trädgården går delvis även väster om kyrkogården. Mangårdsbyggnaden är en reveterad byggnad i 1 ½ våning med brutet tegeltäckt tak. Vid den grusade gårdsplanen ligger två flygelbyggnader med faluröda fasader och söder om övriga byggnader ligger de rödfärgade ekonomibyggnaderna. Enligt olika uppgifter är mangårdsbyggnaden uppförd omkring 1825 eller 1760-80. På en höjd norr om kyrkan ligger den f d skolan som byggdes omkring 1880. Fasaderna är putsade och ljust avfärgade. De putsade profilerade fönsteromfattningarna är gula. Sadeltaket är täckt med mörka betongpannor. Skolan har sedan använts som församlingshem. På fasaden står ”Klockargården” och före skolans tillkomst låg här klockarebostället.

Kyrkogården
Kyrkogården är rektangulär i nord/sydlig riktning och kyrkan ligger något norr om mitten. Huvudingången är genom grinden i söder. Kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är liten och består av en nordlig och en sydlig del, medan utsträckningen i
väster och öster är högst obetydlig.

Allmän karaktär
Kyrkogården är en liten landskyrkogård som präglas av kyrkogårdsmur, trädkrans och
gravvårdar i raka linjer framför rygghäckar.

Omgärdning
En stödmur omger kyrkogården på alla sidor. I nordvästra hörnet finns dock en låg
fullmur som övergår i stödmur mitt på västra sidan och vid den nygjorda ingången på
norra sidan. Muren är uppbyggd av lätt tuktad gråsten utan bruk. Stenen är 0,2-1 m stor
och murens höjd mellan 1,0 och 1,5 m.

Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar i väster, norr och söder. Huvudingången och den enda
ursprungliga ingången ligger i söder. Här finns en pargrind i järnsmide med en
sparsmakad dekor. Den är omgiven av smala fyrsidiga kalkstensstolpar. I västra och i
norra muren finns två enkla nyupptagna öppningar i nordvästra hörnet, ledande till
redskapsboden i väster och parkeringen i norr.

Vegetation
I trädkransen ingår i väster en yngre och två lite äldre lindar. I norr finns fyra lite äldre
lindar. I öster fem lindar. I söder finns en hög syrenhäck med blandade vita och blå
sorter. Denna sträcker sig också in en bit på västra muren.
Förutom i trädkransen finns vegetation i form av rygghäckar inne på kyrkogården. På
den norra halvan av kyrkogården finns fyra nord-sydligt orienterade häckar. Från väster
först två st 0,7 m höga häckar av oxbär, därefter en något lägre 0,5 m hög oxbärshäck
samt avslutningsvis en 1,0 m hög liguster. På den södra halvan är alla häckar
orienterade i nord-sydlig riktning. Från väster finns först två häckar, 0,5 m höga,
ligustrar, därefter två 0,7 m höga häckar av oxbär, en 0,5 m hög häck av samma sort
samt ytterligare en 0,7 m hög oxbärshäck.

Gångsystem
De ursprungliga grusgångarna inne i kvarteren är igenlagda. Grusgångar går från
ingångarna och fram till kyrkan. Runt kyrkan finns en mycket smal rest av en gång. En
grusgång löper runt omkring de vårdar på den norra sidan som står längst ned mot
söder.

Gravvårdstyper
På kyrkogården förekommer huvudsakligen sentida låga, breda vårdar, blandat med små
eller höga smala vårdar från 1900-talets första årtionden. Från 1800-talet finns fem
vårdar. Det finns också en vård från en nu borttagen allmän linje. Systemet med
linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde
på linje varefter dödsfallen inträffade. Äkta makar eller andra familjemedlemmar
begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt
statusskillnad men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem
som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde vid mitten av
1960-talet. De flesta linjegravar har med tiden tagits bort.

Minneslund
Minneslunden är anlagd i det nordvästra hörnet av kyrkogården mellan de båda
nygjorda ingångarna. Längs västra muren finns rosenrabatter och en liten stensättning.
Framför detta en gräsmatta och öländska kalkstensplattor. På dessa står en träbänk med
texten Låt minnet leva. På västra muren står en vit marmorskål.

Byggnader
Utanför västra muren finns en redskapsbod/toalett. Den har mörkbetsad träpanel och
svart falsat plåttak. Fönsterfoder m.fl. detaljer är mörkt brunbetsade.

FÖRSAMLING 1995 - KONUNGSUND

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 481, 1900: 548, 1995: 232

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 15 km öster om Norrköping relativt högt i ett välutvecklat och typiskt sprickdalslandskap med många fornlämningar. Den omges av prästgården samt en f.d. skola som närmaste granne.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Kyrka av sten sannolikt uppförd under äldre medeltid och som enligt inventarium från 1791 bestod av långhus, smalare rakslutet kor. En troligen medeltida sakristia fanns på korets norra sida. Ett vapenhus var tillbyggt på kyrkans västra gavel, sannolikt under 1600-talet. Kyrkan revs i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. Byggnadshistoriska undersökningar gjordes 1955 då bl.a. medeltidskyrkan uppmättes och en hel del ribbtegel med målningsfragment tillvaratogs. Målningarna har daterats till 1400-talets förra hälft.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande naturstenskyrkan uppfördes av Casper Seurling 1801-1802 efter ritningar av Olof Tempelman och består av ett rektangulärt långhus med ett indraget, segmentformat korparti i öster, sakristia i norr och ett torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är ett expressivt exempel på nyantikens arkitektur, med stramt gestaltade, vitputsade fasader. Långhuset täcks av sadeltak, medan koret och sakristian har valmade sadeltak. Tornet kröns av en pyramidformad spira. Taktäckningsmaterialet är genomgående plåt. Mitt på sydfasaden en portik med fronton buren av doriska kolonner. Långhuset har i det inre trätunnvalv och koret hjälmvalv. Altarädikulan av Carl Fredrik Beurling är ritad av Pehr Hörberg, som även målat altartavlan 1802. Predikstolen, tillverkad av Anders snickare under 1600-talet, övertogs från den gamla kyrkan och ombyggdes på 1860-talet. Orgeln är utförd 1853 av Anders Jonsson i Ringarum. Konungsund hör till de bäst bevarade och mest tidstypiska klassicistiska kyrkorna i landskapet. Vid restaureringar 1955-56 (ark. Kurt von Schmalensee) och 1980 (ark. Claes Franki) gjordes bl.a. bänkarna bekvämare (slutna bänkkvarter), och interiören ommålades i gråtoner, troligen något mörkare än de ursprungliga.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt kyrkan. I Broocmans
östgötabeskrivning från 1760 berättas att kyrkan uppförts år 1228 och har sitt namn
efter Erik läspe och halte samt sundet som flyter in i Bråviken mellan Dagsberg och
Stenby socknar. Detta sund, som tidigare delade Vikbolandet i två delar och som kyrkan
är uppkallad efter, är numera helt försvunnet och kan knappast ens anas i naturen.
Vidare nämner Broocman två runstenar varav den ena är infattad i kyrkomuren. Enligt
P. D. Widegren hamnade de två runstenarna som omnämns av Broocman vid
nybyggnaden 1801-1802 i kyrkans nya marmorfot. Sedan 1941 är de två runstenarna
resta vid södra porten. De har RAÄ:s nummer Konungsund 9:1 och 9:2.

En odaterad kyrkobeskrivning i länsmuseets arkiv nämner följande gravstenar på
kyrkogården;
1) Vården över vördige herr Olaus Thoreri Grott f. 1618, (200x130 cm).
2) Vården över bokhållaren vid Marmorbruket Helias Lindells son och dotter från
1740-talet, (125x75 cm).
3) Vården över Ericus Benedictus d. 1654 (trasig, 50x88 cm).
4) Vården över C. S. Smedberg f. 1695 g. m. Helena Boreina, pastor i Konungsund
1751, d. 1772 (trasig, bredd: 87x, höjd: 55, 135 samt 30 cm).
5) Gravsten i vindfånget med bortsliten text (108x167).
De två runstenarna antyder förekomsten av kristna begravningar i området under 1000-
talet. Men inskriptionen ger som brukligt knapphändig information och lämnar inga
upplysningar om ursprunglig placering.
Det finns inga gravvårdar bevarade från medeltiden på Konungsunds kyrkogård. Vid en
restaurering av kyrkan 1956 flyttades en gravsten, då stående mot en vägg inne i kyrkan,
ut och lades ovanpå kyrkogårdsmuren. Stenen som i flytten spräcktes på två ställen
upptill tillhörde Bengt Smedberg, kyrkoherde 1751-72 (se vård nr 4 ovan). Vård 2 och
4 (se ovan) avritades av Sune Ljungstedt 1989 och var då uppsatta på väggen i
vapenhuset. Sune Ljungstedt är expert på äldre stenhuggeri, bl.a. gravvårdar.
Gravstenarna från 1700-talet är de äldsta bevarade och är totalt fyra stycken. Tre är av
kolmårdsmarmor och av dem förvaras två i vapenhuset. En ligger i trappan till kyrkans
södra ingång och är delvis dold av en kolonnbas. Den fjärde, en mycket sliten och idag
oläslig gravvård (nr 227) av kalksten, ligger öster om kyrkan. Den har sannolikt haft sin
ursprungliga placering inne i kyrkan. Sune Ljungstedt ritade av den 1989. En vård i
kolmårdsmarmor från 1808 över fänriken Bengt Giärling, sydväst om tornet, ritades av
vid samma tillfälle. Den återfanns inte vid inventeringen.

Enligt Broocman har ett marmorbruk funnits i Konungsunds socken redan under 1600-
talet. Widegren anger platsen för verksamheten till Bråvikens norra strand i
Swintunabygden, vilket ungefär motsvarar Krokeks socken. Marmorbruket låg i den s.k.
Kolmårdsroten, belägen norr om Bråviken, där bl. a Swintuna kvarn och ett antal gårdar
tillhörande Konungsunds socken låg. 1891 skildes Kolmårdsroten från Konungsund och
lades till Krokeks socken.

Sambandet mellan marmorbruket och den gamla Kolmårdsroten gör gravstenarna av
kolmårdsmarmor, däribland den över bokhållaren Hr Elias Lindells barn, särskilt
intressanta. Intressant i sammanhanget är också Widegrens uppgifter att den nya
kyrkans sockel byggdes av kolmårdsmarmor, vilket torde vara mycket ovanligt på en
landsortskyrka.

Gravvårdarna som står på Konungsunds kyrkogård idag är, med undantag för två 1860-
talsvårdar och den ovan nämnda troligen utflyttade1700-talsvården, från tiden kring
sekelskiftet 1800/1900 och fram till nutid. Inga gravar finns kvar som kan vittna om en
eventuell omläggning av kyrkogården vid uppförandet av den nya kyrkan 1801-1802.
Rygghäckarna däremot talar för att en omläggning av kyrkogården gjorts omkring
1900-talets mitt.

I samband med att den medeltida kyrkan revs 1802 och den nya kyrkan senare invigdes
i november samma år, rustades eller nybyggdes kyrkogårdsmuren.
1955 gjordes en uppmätningsritning av kyrkogården av H. J. på Östergötlands
Hushållningssällskap, Trädgårdsavdelningen. Samma år kom även av ovan nämnda
Hushållningssällskap ett förslag på omläggning av kyrkogården som kom att
genomföras. Den stora förändringen var att grusgravar med buxbomshäckar togs bort
och såddes igen. Rygghäckar tillkom och delvis ny dragning av gångstigar slutfördes.
Projektet leddes av Eric Lind.

1972 ritades 1955 års förslag om i ny skala och förslaget kom att genomföras i sin
helhet.

1979 togs en ny öppning upp i den norra muren i samband med att en parkeringsplats
anlades norr om kyrkogården.

1980 utförs schaktning till ett djup av 40-60 cm för dräneringsledning runt kyrkan. Inget
anmärkningsvärt noteras förutom en del sentida gravstensfragment vilka placerades i
tornkammaren.

En minneslund invigs 2003 i kyrkogårdens nordvästra hörn. Projektering av Mats och
Ulla Fredriksson. I tillståndet från länsstyrelsen föreslås att ett antal äldre gravstenar
utmed västra muren ska flyttas och placeras liggande i en grusfyllning i slänten utanför
västra muren. Två av stenarna hålls fram som särskilt värdefulla då de är från 1700-talet
och huggna i kolmårdsmarmor. Dessa bör enligt länsstyrelsen placeras utmed kyrkans
norra fasad.