Gevär fm/1893

Grupp E II f.
Antal räfflor: 4. Räffelstigningen är ett varv på 20 mm. Kulvikt: 10,5 g. Utgångshastighet: 700 mm.

Pipan är rund och brungjord. En kraftig kornklack är fastlödd vid pipan 1,9 cm bakom mynningen. Det av stål tillverkad kornet sitter på en fot, som från sidan är inlaxad i kornklackens översida. Kornet är rörligt i sidled genom att man vrider på en i kornklackens högra sida befintlig skruv. Remsiktet sitter på en omkring 7 cm lång fot, som genom ett par skruvar är fäst vid pipan 9,4 cm framför lådan. Skruvhuvudena har ej hela skåror, utan man måste använda ett särskilt instrument för att skruva ut dem. Löparen har en förlängning till höger om ramen och kan fastställas i de olika lägena genom en fjäderspärr, som utlöses genom att man trycker på en på löparens högra ände befintlig knapp. Siktet har indelning för avstånd mellan 300 och 2000 meter. På pipans undersida 1,8 cm bakom mynningen sitter en 4,5 cm lång klack för sabelbajonetten. Baktill är pipan inskruvad i pipmuttern på en av blankt stål tillverkad låda. Cylindermekanismen spännes då hävarmen uppvrides.

Slutstycket fastlåses framtill endast med en klack, alltså ej symetriskt, varjämte styrskenans bakre ände ligger an mot en kant på lådan och sålunda också hjälper till vid fastlåsningen. Tändstiftmuttern är lång och slutar i en sorts knapp.

Låset har säkring, som har blad och fläns. Det kan endast säkras då det är spännt. Magasinet ligger på tvären under lådan och rymmer fem patroner samt kan avstängas genom en särskild avstängare, vars blad ligger baktill på lådans vänstra sida (beskrivning av magasinet, se Artilleritidskrift 1894, sid. 82). På pipmuttern står SYSTEM KRAG-JÖRGENSEN 1893 och numret 110.

Geväret har helstock av valnöt och ett ävenledes av valnöt bestående handskydd, som går från lådan till nedre bandet. På vardera sidan har framstocken en rännliknande, 18,5 cm lång och 1,7 cm bred urtagning för vänstra handen. Dessa urtagningar börja i jämnhöjd med lådans framände. Framstocken har en avsats för vart och ett av de båda banden.

Beslagen äro av järn. Bakplåten fasthålles av två skruvar och har en mycket kort flik, som går in över kolvryggen. Varbygeln har korta armar, av vilka den bakre fasthålles av den nedifrån insatta korsskruven och den främre av en till lådan gående skruv. Vart och ett av de båda banden är 1,3 cm brett och har på undersidan öron, som förenas genom en skruv. Det övre bandet har på högra sidan ett sidkorn. Skruven, som går genom öronen på detta band, fasthåller en hake. Det övre bandet sitter 2,5 cm bakom stockens framände.Läskstången är blott 25 cm lång. Den har i ena änden ett cylindriskt huvud och är gängad i smaländen på en längd av 0,7 cm.

Sedan man under 1892 års svenska försök provat repetermekanismen av snart sagt alla välkända system fick med stöd av resultaten av dessa försök och därpå följande truppförsök 1893 års kommission sig ålagt, att pröva endast de tre förnämsta, nämligen Krage-Jörgensen, Mannlicher och Mauser. Om 1893 års försök, se Artilleritidskrift 1894, sid 81 f. Ovan beskrivna gevär inkom genom Tygmästareexpeditionen efter att förut ha inköpts för försök och därför varit utlämnat till kapten Lemchen (som skrivit den ovan citerade artikeln i Artilleritidskrift). Krag-Jörgensens system förkastades dock av den svenska kommissionen. Patronerna hade flaskformiga mässingshylsor med rand samt laddades med röksvagt krut och stålmentlade kulor. Patronerna anbringades fem och fem i en sorts laddram, kallad "hållare", 8A.M:6210 se även Artilleritidskrift 1894, sid. 82). O. Krag var kapten, Erik Jörgensen "korpsbössemager" och bägge voro norrmän./J. Alm 1941.