SANKT LAURENTII KYRKA

Kyrkogårdens historik
Före 1747 var området på kyrkans västra sida en del av kyrkogården. På den tiden låg kyrkans
huvudingång på kyrkans norra sida. En runsten från 1000-talet, står idag uppställd nordväst
om kyrkan, intill promenadvägen mot kyrkspången. Den var tidigare inmurad i kyrkan, men
togs fram 1965, då den hittades vid en renovering. Norr om kyrkan är en klockstapel belägen.
Den är uppförd på 1580-talet av Anders Berjeson eller Anders Stapelmakare från Stegeborg.
Klockstapeln är uppförd i hjärtkonstruktion med stödstockar som bär upp klockbocken och
klockhuset. Klockhuset pryds av en spira eller takryttare. Den inbyggda trappan är senare
tillbyggd. Såväl tak som stöttor är spånklädda och tjärade. Klockorna i klockstapeln är
omgjutna 1897 hos firman J Beckman & Co i Stockholm.
En lantmäterikarta från 1650 visar att kyrkan låg mitt i staden. Däremot syns inte någon
kyrkogård. Vid 1700-talets mitt höjdes marknivån på kyrkogården med ca 0,7 meter. Vid en
grävning på kyrkogården 1934 hittades en medeltida gravsten. Vid snösmältningen 1940 fick
Storån så höga vattenflöden att kyrkparken stod under vatten. Närheten till ån har lett till
översvämningar många gånger under seklers gång.
De äldre källorna som exempelvis Ridderstad, skriver att kyrkogården inte längre används
som griftegård och att den förr var omgiven av en ringmur. Den ersattes av en hagtornshäck.
Vidare skriver han att den nya griftegården ligger på den nordvästra sidan av staden. Denna
invigdes den 10/11-1860 och har byggts till i flera omgångar. 1929 invigdes en ny del av
kyrkogården och tjugo år senare, 1949, var det dags för nästa stora förändring. Då
iordningställdes under två år terrasseringar, omläggningar och planteringar. Trappor och
kalkstensmurar anlades och pumpar ersattes med tre brunnskar i Kolmårdsmarmor.
Gravkapellet från 1800-talet, renoverades 1990. 2002 uppfördes nordöst om kyrkogården, nya
lokaler för personal, maskiner samt bisättningslokal. Det stod klart i januari 2003. Denna
byggnad har ritats av Jihab Byggkonsult, Norrköping och mäter 27 meter på längden och
drygt 10 på bredden.

S: T LAURENTII KYRKOGÅRD
S: t Laurentii kyrka ligger inne i den gamla stadsdelen i Söderköping. Kyrkogården som hör
till ligger utanför stadskärnan. För att komma dit åker man från Erik Dahlbergsgatan in på
Brobyvägen. Den första kyrkogården på höger sida är S:t Laurentii kyrkogård. Längre upp på
vägen ligger Drothems kyrkogård.

S: t Laurentii kyrka
S:t Laurentii kyrka är belägen i Söderköping. Den är uppförd av tegel, sannolikt i slutet av
1200-talet. Den nuvarande utformningen härstammar sannolikt från tiden efter en omfattande
stadsbrand i slutet av 1400-talet. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett
rektangulärt långhus med rakslutet korparti, ett lågt sidoskepp i norr samt sakristia vid korets
norra sida. En klockstapel är placerad norr om kyrkan. Kyrkan är uppförd av tegel i
munkförband med inslag av gråsten i västra gaveln. Gråstensmuren kan eventuellt härröra
från en äldre kyrka. Såväl kyrkans västra och östra gavel som sakristians norra gavel är
försedda med blinderingar. På sakristian är S:t Laurentii avbildad. Under takfoten finns en
blinderingslist med spår av textornamentik. Kyrkan täcks av ett högt sadeltak med en centralt
placerad takryttare. Det övre takfallet, norra sidoskeppet, takryttaren samt sakristietaket är
belagda med spån. Det extra sidoskeppet på norra sidan är belagt med skiffer och det södra
sidoskeppet med svartmålad plåt av olika format och utförande. Kyrkans huvudingång är på
västra gaveln, men en ingång finns även på korets södra sida. De spetsbågiga
fönsteröppningarna är sedan 1953 försedda med engelskt röda fönster med glas i blyspröjs av
lite olika utförande. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

BESKRIVNING AV DEN ÄLDRE KYRKOGÅRDEN

Till S:t Laurentii hör två kyrkogårdar. Dels den äldre som kyrkan ligger på, och den sedan
1860 tillkomna kyrkogården. Kyrkogårdarna behandlas var för sig med början av den äldre
kyrkotomten.

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger runt den gamla kyrkan inne i staden. Kyrkobyggnaden och dess höga
klockstapel dominerar kyrkogården.

Omgärdning
Väster: lövad häck av sibirisk ärtbuske. Två lindar står mot det sydvästra hörnet.
Norr: på denna sida rinner Storån. En stödmur av rundade stenar i oregelbunden skiftgång,
utgör gräns mellan kyrkotomten och ån.
Öster: en häck av ölandstok sträcker sig utmed ungefär halva sidan. Resten av sidan är öppen
ut mot omgivningen.
Söder: mot den södra sidan finns ingen omgärdning, utan gräsmattan på kyrkogården sträcker
sig ut mot Prästgatan. Från den större grusgången i nord-sydlig riktning, tar en hagtornshäck
vid, och sträcker sig bort mot det sydvästra hörnet.

Ingångar
Det finns inga grindar till kyrkogården utan grusgångar leder till och från kyrkotomten i olika
riktningar.
Väster: i det nordvästra hörnet, där häcken slutar, leder grusgång in mot privat bebyggelse.
Norr: på den norra sidan leder en liten bro över ån. Utmed hela den norra sidan går en
grusgång. Från denna leder en grusgång bort till den södra sidan.
Öster: denna är öppen ut mot bebyggelse och mindre vägar.
Söder: två grusgångar leder ut mot gatan.

Vegetation
Kyrkogården har en parkliknade karaktär med höga lövträd. Lind och lönn växer utmed ån. På
den östra sidan, på gräsmattan mot det sydöstra hörnet, står fyra höga lindar. Utmed
hagtornshäcken på den södra sidan står två äldre, höga lindar, samt två yngre, lägre lindar. I
övrigt finns inte några planteringar.

Gångsystem
Grusgångar löper runt kyrkobyggnaden och ut från den mot omgivningen. Längs med ån, på
den norra sidan går en bred grusgång. Denna delar sig i två gånger, på vardera sidan om
kyrkan, och går över kyrkogården ut på den södra sidan. Längs långhusets södra och norra
sida går två gångar som går upp i dessa båda gångar. Mot det södra långhusets mitt går en kort
grusgång in mot dörr. Även på kyrkans östra sida finns i det nordöstra hörnet en kort grusgång
in till kyrkan. På kyrkogårdens östra sida går två parallella grusgångar in mot parkering och
omgivande bebyggelse.

Gravvårdstyper
Det finns bara ett fåtal gravvårdar kvar på S:t Laurentiis kyrkogård. De är alla från 1800-talet,
flertalet av dem gjorda i kalksten. Nr 1-6 står strax intill kyrkans östra sida. Nr 7-9 står utmed
grusgången mot det sydvästra hörnet. Den tionde och sista står vid kyrkans nordvästra hörn.
De titlar som förekommer på dessa är; Majoren & Riddaren, Directeuren för
Lantmäteriet, samt Öfversten och friherren.

Byggnader
Norr om kyrkan är en klockstapel belägen. Den är uppförd på 1580-talet av Anders Berjeson
eller Anders Stapelmakare från Stegeborg. Klockstapeln är uppförd i hjärtkonstruktion med
stödstockar som bär upp klockbocken och klockhuset. Klockhuset pryds av en spira eller
takryttare. Den inbyggda trappan är senare tillbyggd. Såväl tak som stöttor är spånklädda och
tjärade. Klockorna i klockstapeln är omgjutna 1897 hos firman J Beckman & Co i Stockholm.

Övrigt
En runsten från 1000-talet står på gräsmattan på kyrkans norra sida. Den har inskriften;
Gunnvat reste denna sten efter Torsten och Torlak, sina söner. RAÄ-nummer:
Söderköping 7:1.

BESKRIVNING AV DEN NYA KYRKOGÅRDEN

Den nya kyrkogården ligger på den nordvästra sidan av staden. För att komma dit svänger
man av från Erik Dahlbergsgatan. Där på höger sida ligger S:t Laurentiis kyrkogård. Från
kyrkogården till kyrkan är det ca 400 meter i nordöstlig riktning.

Allmän karaktär
Kyrkogården är indelad i kvarter A-S. På den sydvästra/sydöstra sidan ligger ett gravkapell.
Denna del av kyrkogården buktar utåt mot sydväst. På den sydöstra sidan, mot sydväst, bryter
kyrkogården av i en vinkel med en sida i riktning mot söder. Annars har kyrkogården en
rektangulär form.

Omgärdning
Sydöst: hagtornshäck, ca 1,1 meter.
Söder: hagtornshäck, ca 1,6 meter hög.
Sydväst: denna sida har ingen planterad omgärdning, utan ett skogsområde ligger utanför
kyrkogården utmed denna sida.
Nordväst: hög häck av tuja.
Nordöst: grusgång utmed hela sidan och öppet mot gräsmatta på kyrkogården.

Ingångar
Sydöst: på denna sida finns två grindöppningar, dock utan grindar. Öppningen vid det
nordöstra hörnet har två grindstolpar av trä. Det har där suttit en enkelgrind. Lite längre mot
sydöst, har grindöppningen två granitstolpar av naturhuggen grå granit. Även där har det
troligen suttit en enkelgrind med tanke på hur tätt grindstolparna står.
Nordöst: från vägen, genom parkeringen åker man förbi en större grindöppning som bär spår
av grindar. Annars finns inte någon särskild ingång på denna sida, utan grusgångar leder upp
mot kyrkogården, som inte har någon omgärdning här.

Vegetation
Sydöst: utmed denna sida står sex höga lindar i trädkrans.
Söder: utanför den korta sidan mot söder, står en lind.
Sydväst: nio björkar och en ek står i trädkrans på denna sida fram till där minneslunden ligger.
Längre bort mot den nordvästra sidan, finns en nyanlagd asklund. Denna har sexton nysatta
lövträd. Den sydvästra sidan angränsar till ett skogsområde som har många olika lövträd i
varierade höjd.
Nordväst: sidan inramas av en minst tio meter hög häck av tuja.
Nordöst: utmed hela denna sida står lövträd i trädkrans i dubbla rader. På den sida som vetter
mot parkering och bebyggelse, finns tjugo björkar. Sidan mot kyrkogården, består av femton
lindar, (då inräknat en lind på den sydöstra sidan).

Gångsystem
På kyrkogården finns både gångar av grus och av plattor. De stora gångarna mellan olika
delar av kyrkogården utgörs av grus. Inom vissa kvarter finns plattgångar av cementplattor.
Även i den nya asklunden, som vid inventeringstillfället var under uppbyggnad, finns en gång
av cementplattor.

Gravvårdstyper
Kyrkogården med sina drygt 140 år, innehåller de flesta olika typer av gravvårdar. Dock
verkar det inte finnas något spår av gravvårdar efter den allmänna linjens modell. Det var ett
begravningsskick som var vanligt förekommande i ungefär 150 år, fram till dess upphörande
mitten av 1960-talet. Det innebar att de avlidna begravdes radvis, en och en. Det kunde
innebära att äkta makar fick sina vilorum långt ifrån varandra.
På S:t Laurentiis kyrkogård finns inom kvarter A och C ett större område med grusgravar som
omgärdas av låga häckar.

Minneslund och asklund
En minneslund finns på den sydvästra sidan. Den invigdes 1986 och ligger upp mot den
omgivande skogen. Där finns flera bänkar så man kan sitta ner där ett slag. I minneslunden
finns ett litet vattenfall, där det finns plats för att sätta blommor i vas. En asklund finns också
utmed denna sida. Den invigdes år 2006, men var vid inventeringstillfället ännu inte
färdigställd. Sexton nysatta lövträd flankerar en gång av cementplattor.

Byggnader
Ett gravkapell finns på den sydvästra sidan. Det byggdes i samband med att kyrkogården
tillkom 1860. Enligt ett tidningsurklipp från 1949, i samband med att terrasseringar och murar
i kalksten tillkom, står att läsa att gravkapellet tidigare renoverats och byggts till. Den
nybyggda delen är den del som ligger längst mot sydväst, se den högra bilden nedan. Tidigare
hade kapellet en åttakantig form.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter A-C, Gravplats nr 1-210, nr 2-69 samt nr 2-74.

Kvarteren ligger i det sydvästra/sydöstra hörnet vid gravkapellet. A ligger längst mot sydväst,
medan B och C ligger på nordvästra respektive sydöstra sidan om gravkapellet. I förhållande
till A, ligger B och C nordöst om A.

Allmän karaktär
Kvarteren karaktäriseras av strikta rygghäckar. Inom kvarteren finns större områden med
grusgravar med/utan omgärdningar. Två murar av kalksten går inom kvarter A, i den del som
finns längst åt nordväst. Dessa murar är lagda i lager med kluvna kalkstensblock.

Omgärdning
Söder: utmed den sida som vetter mot söder, finns en hagtornshäck. En grusgång löper längs
hagtornshäcken.
Sydväst: längs den sydvästra sidan löper en grusgång. Denna sida har den omgivande skogen
som yttre gräns.
Nordväst: den korta bit av kvarter A-B som gränsar mot nordväst, har en grusgång som gräns.
Nordöst: mellan kvarteren B-C mot kvarter D-F, samt J, går en grusgång i sydöst/nordvästlig
riktning.

Ingångar
Till området hör ingen speciell ingång förutom kalkstenstrappor som leder upp från
grusgången på den södra sidan, upp mellan kvarter A och C, samt trapp på kapellets sydöstra
sida.

Vegetation
Rygghäckarna är alla av tuja. Vid kapellets baksida finns planteringar av kärleksört och rosor.
Gravnummer A 1-37 samt C 2-37, är alla grusgravar och omgärdas av låga buxbomshäckar.
Dessa båda områden ligger mitt emot varandra. Mellan dessa rader av gravar finns tre höga
lindar på sidan som hör till kvarter A. Till flera gravar, och på gräsmattor inom området, finns
flera mindre, ibland formklippta barrväxter.

Gångsystem
De två gångar som går genom A, längst upp mot sydväst, utgörs av plattgångar av betong.
Från trappen på fotot ovan, går en smal plattgång. De andra gångarna är grusgångar. De går i
sydöstlig till nordvästlig riktning.

Gravvårdstyper
Speciellt utmärkande för området är de större system av grusgravar som finns, med eller utan
omgärdning. Det var förr vanligt att gravplatser i närheten av ett gravkapell ansågs mer fint än
andra gravplatser. I dessa områden förlades gärna större familjegravar. Även på denna
kyrkogård finns tydliga tendenser att så skulle kunna vara fallet. Det finns många intressanta
titlar på gravvårdarna inom området. En titel på en gravvård säger mycket om en trakts
sociala sammansättning och näringsliv. Här finns flera titlar som anknyter till staden,
exempelvis; Köpmannen, Stadsfiskal, Stadskamreraren, samt Sparbankskamrer. Det
finns också i området exempel på typiskt kvinnliga titlar som; Ackuschörskan, Fru
Lagmanskan, samt Lärarinnan. Utmed kalkstensmuren i A, sitter på muren
gravvårdsplattor.

Byggnader
Gravkapellet som byggdes i samband med kyrkogårdens tillkomst ligger inom området. Det
är en vit byggnad, ursprungligen åttakantig till formen, men på 1900-talet utbyggd på
baksidan åt sydväst.

Kvarter H Gravplats nr 1-70, kv. F, nr 1-58 samt ett fåtal gravvårdar i kv. I.

Allmän karaktär
Dessa tre kvarter ligger utmed den sydöstra sidan. H är beläget ovanför I, mot sydväst. F
ligger nordväst om H. Kv. F utgörs av två rader gravar på vardera sidan av en rygghäck. Både
kv. H och I är öppna områden med stora gräsytor.

Omgärdning
På den sydöstra sidan är ytterhäcken den yttre gränsen för området. På den nordöstra sidan,
sträcker sig kv. I till en grusgång. Längs den nordvästra sidan, mellan kv. I och M (MA och
MC), leder en grusgång förbi genom H och F. F gränsar i nordväst mot kv. D. På den
sydvästra sidan går en grusgång mellan kv. F och C.

Ingångar
I den yttre häckomgärdningen på den sydöstra sidan, finns två ingångar, utan grind. För övrigt
finns inga specifika ingångar, utan området hör samman med andra delar av kyrkogården
genom system av grus- och plattgångar.

Vegetation
I kvarter F och H är de två rygghäckarna av lövträd. Längs grusgången mellan I-M och F-H,
växer höga lindar. På den sydöstra sidan av I, står också höga lindar, som hör till trädkransen.

Gångsystem
Grusgångar och plattgångar går mellan och genom kvarteren. Utmed den sydöstra sidan
sträcker sig en gång av betongplattor. Från den, igenom kvarter I, går en grusgång som
sträcker sig bort genom hela kyrkogården till den nordvästra sidan. Genom kv. H, längs
rygghäcken, ned mot I, finns en likadan plattgång. Mellan F-H, och I-M, går en grusgång. På
kortsidorna av kv. F, som har en rektangulär form, går på den nordöstra sidan en plattgång,
och på den sydvästra, en grusgång.

Gravvårdstyper
I kvarter F utmärks två större grusgravar, nr 53-57 samt 54-58. Längs grusgången mellan F
och H, är gravvårdarna huvudsakligen högresta i granit. I kvarter I finns inte längre så många
gravvårdar kvar. De som finns i det nedre området, mot nordöst, är i regel från 1930-talet,
medan de i det övre området är främst från 1940-tal. Titlar på gravvårdarna som förekommer i
dessa kvarter är bland annat; Läroverksadjunkten, Telegrafkommissarien,
Snickaremästaren, Poliskonstapel etc.

Kvarter D-E samt kvarter J-L.

Kvarteren omfattar gravnummer 1-244, 3-251, 5-34, 2-32 samt 1-32. Sett mot sydväst, ligger
D i mitten och har C på den övre sidan, F på den vänstra, E på den högra och K på den
närmsta, nedersta sidan. E ligger på samma sätt och har B på den övre sidan, D på den
vänstra, J på den högra och L på den nedre sidan. J har B på den övre, E på den vänstra, O på
den högra och L-N på den nedre sidan. Både K och L ligger i sydöst till nordvästlig riktning.
K ligger nordöst om D, medan L är beläget nordöst om E.

Allmän karaktär
Dessa kvarter, förutom J, är strikta rygghäckskvarter. J ligger mellan E och O. D och E är
rektangulär i formen. K och L är långsmala och består endast av en rad av gravar i vardera
kvarteret, på ena sidan av en häck.

Omgärdning
Kvarteren omgärdas av grus-/plattgångar som sträcker sig runt om kvarteren, se under
gångsystem.

Ingångar
Det finns inga speciella ingångar till kvarteren, utan via olika gångar kommer man till dem.

Vegetation
Mellan D och E, längs den bredare grusgången, mot kapellet, står flera höga lindar. I kvarter J
står också två lindar, mellan J och E. I J växer också 6 mindre syrener. Rygghäckarna är alla
av tuja.

Gångsystem
Inom kvarter D och E, finns plattgångar av betongplattor. Även mellan D-K och mellan E-L
finns plattgångar. Ovanför D och E sträcker sig en grusgång bort till asklunden på
kyrkogårdens sydvästra/nordvästra sida. Mellan D-E och genom K-L, leder en grusgång till
och från kapellet. På Ds sydöstra sida, mellan D och F, går en grusgång. Vidare finns mellan J
och O en grusgång som går parallellt med de två andra gångarna.

Gravvårdstyper
I kvarter D och E utgörs gravvårdarna mestadels av lägre/bredare graniter. Kvarter D har
främst gravvårdar från de sista decennierna av 1900-talet, medan kv. E har flera äldre
gravvårdar från 1800-talet. J-kvarteret har endast ett fåtal gravvårdar. Gravvårdarna i K och L
påminner om varandra. Det finns där främst olika typer vårdar av granit. Speciellt utmärkande
är två gravvårdar i kv. E, nr 5-9 och nr 82-83. De omgärdas båda av gjutjärnsstaket, men helt
olika till dess form och utseende. Det finns också flera intressanta titlar på gravvårdarna i
dessa kvarter. Bland annat finns titlar som hör till typiska stadsyrken så som;
Stadsingenjör, Stads och lasarettläkare, Bankkassör, Köpmannen, etc. Kvinnliga
titlar som; Ackuschörskan och Enkefru finns också.

Kvarter M-N, O-P samt R-S.

Dessa kvarter är indelade i flera olika delområden. Kv. M, N, O samt R har fem delnamn,
exempelvis M, MA-MD. P är indelad i P, PA-PC. Det sista kvarteret på kyrkogården, S,
sträcker sig från S, SA-SF.

Allmän karaktär
Dessa kvarter har en öppen karaktär med få rygghäckar.

Omgärdning
M och N ligger nordöst om K och L. M ligger sydost om N. De andra kvarteren ligger på den
andra halvan av kyrkogården, på den nordvästra delen. Kv. J ligger mellan E och O. På den
sydvästra sidan gränsar kv. O till minneslunden. Sydöst om O, ligger J, nordöst om O ligger R
och på den nordvästra sidan om O ligger P. Kv. P ligger i sydvästra/nordvästra hörnet av
kyrkogården. På dess sydvästra sida ligger den nyanlagda asklunden. På den nordöstra sidan
om P ligger S och bredvid S, på den sydöstra sidan, ligger R. Kvarteren omgärdas av
grusgångar.

Ingångar
Det finns inga speciella ingångar till kvarteren, utan via olika gångar kommer man till dem.

Vegetation
De få rygghäckar som finns utgörs av tuja och liguster. Fyra lindar står utmed den nordvästra
sidan. På den nordöstra sidan står lindar i rad genom kvarter M, N, R och S. Genom kvarter R
och S samt mellan J och O, växer också höga lindar.

Gångsystem
Mellan kvarter MA och MB, finns en kort gång av betongplattor. Den går upp i en grusgång
som går i från sydöst till nordväst över hela kyrkogården. Mellan M och N, går en grusgång
till kapellet. R och S delas in av grusgångar i fyra respektive sex områden. En grusgång löper
tvärs igenom kv. O i sydväst till nordöstlig riktning. Kv. P delas in i tre områden av två
plattgångar av betong som även de går i sydväst till nordöstlig riktning. Runt varje kvarter
löper grusgångar.

Gravvårdstyper
I kv. M finns mestadels mindre gravvårdar i grå och röd granit. I kv. N, längs grusgången mot
kapellet, finns flera liggare/hällar med buxbom mellan sig. Inne i kvarteret är stenarna mindre
och lägre, mestadels från 1950-talet. De övriga kvarteren har likartade, låga/breda gravvårdar
i främst grå och röd granit. I kv. P är det mest från 1970-80-tal. I R är gravvårdarna främst
från 1960-tal och i S från 1980-tal och senare. SD-SF är ett område med de senast tillkomna,
de är från 1990-talet och fram till nutid. Det förekommer dock nyare gravvårdar på olika
platser över kyrkogården. Trots att gravarna i dessa kvarter har tillkommit under senare tid,
finns det flera med titlar, vilket annars inte är lika vanligt längre som det varit tidigare.
Mjölnare och Gårdsägare är exempel på de titlar som förekommer. I O, P och R finns
flera gravvårdar med veterinärtitlar; Distriktsveterinär och Veterinär. Andra titlar är
exempelvis; Målaremästaren, Båtbyggaren, Skepparen, Häradshövding etc.

FÖRSAMLING 1995 - SANKT LAURENTII

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 870, 1900: 1922, 1995: 4731

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida stadsförsamling. Sankt Ilian införlivad omkring 1530.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i det äldsta Söderköping omgiven är låg trähusbebyggelse jämte några äldre stenbyggnader, bl a museet Kyrkogården gränsar till Storån och ligger på låglänt mark som blev vattenfri först på 1200-talet. På grund av grundförhållandena är denna kyrka precis som Drothems byggd på rustbädd. Den intilliggande klockstapeln skall vara gjord 1592 av Anders stapelmakare.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - SANKT LAURENTII är byggd av tegel, med inslag av gråsten, och har en något oregelbundet planform. Kyrkans huvudkropp består av ett treskeppigt långhus med rakslutet korparti, i norr finns ytterligare ett sidoskepp, i öster avkortat med en i kyrkorummet inskjutande sakristia. Byggnadshistorien är inte helt klarlagd. Det har föreslagits att kyrkans äldsta delar skulle vara en i västgaveln ingående gråstensmur. En hypotetisk datering till tidigt 1200-tal skulle kunna indikera att här funnits en äldre kyrka. Ytterligare rester av en stenmur har hittats under marken framför västfasaden. Den befintliga kyrkan förefaller dock i huvudsak ha uppförts i etapper under 1200-talets andra hälft och omkring 1300, sannolikt med början av sakristian. Ursprungligen var således Sankt Laurentius en treskeppig basilika, med vidbyggd sakristia i nordost. Ett mindre vapenhus framför långhusportalen i norr hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller uppfördes något senare. Mellan detta vapenhus och sakristian tillbyggdes mot nordväggen, sannolikt under 1300- och 1400-talens lopp, ett par separata kapell. Efter stadsbranden 1494 som också drabbade Sankt Laurentius blev det nödvändigt med omfattande reparationer. Man tog då tillfället i akt att i tidens smak bygga om basilikan till en hallkyrka, fortfarande med samma yttre mursträckningar. Kyrkan återinvigdes 1497, men välvningen fortgick sannolikt ända fram till 1560. På 1580-talet utvidgades kyrkorummet genom att man rev skiljeväggarna mellan norra sidans vapenhus och sidokapell. På så sätt skapades det fjärde kortare skeppet. År 1840 rev man det gamla vapenhuset och tillskapade ett förråd genom att utfylla utrymmet mellan det norra sidoskeppet och västgaveln.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriörens tegelgotik är i sin nuvarande utformning framförallt ett uttryck för de förändringar som vidtog under senmedeltiden och det resterande 1500-talet. De blinderade trappstensgavlarna samt det högresta sadeltaket över långhuset med sin krönande takryttare fick då sin nuvarande utformning. Åren 1747-49 höjdes marknivån i ett försök att hindra översvämningar inne i kyrkan, detta omfattade även den omgivande kyrkogården. Fönstren förstorades och blev stickbågiga. En stor port i väster tillkom och ett stort fönster ovanför ingången, vilket idag är igenmurat. Vid en restaurering 1953 under ledning av arkitekt Erik Lundberg fick fönstren sin nuvarande utformning. Ingångar på långhusets västgavel och sydsida. Den treskeppiga basilikan hade sannolikt tegelvalv redan från början. De befintliga valven härrör dock från den omdaning av kyrkorummet som skedde efter stadsbranden 1497. År 1802 vitputsades kyrkan invändigt och fick en altartavla målad av Per Hörberg samma år. År 1808 revs valven i sakristian (fyra valv uppburna av mittkolonn), i stället fick den ett trätak som lämnade utrymme för ett vindsutrymme. År 1885 flyttades Hörbergs altartavla till korets norra vägg och det medeltida altarskåpet fick tillbaka sin hedersplats på altaret. Den senaste restaureringen ägde rum 1975-76. Kyrkan putsades om invändigt, kalkmålningsfragment togs fram och konserverades, ett litet sidoaltare murades upp i det ursprungligen norra sidoskeppet, långhusgolvet sänktes till sin forna höjd och en ny trappa till koret tillkom. Det år 1840 skapade förrådsutrymmet fick ny funktion och blev ett väntrum.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

S:t Laurentii kyrka är belägen i Söderköping. Den är uppförd av tegel, sannolikt i slutet av 1200-talet. Den nuvarande utformningen härstammar sannolikt från tiden efter en omfattande stadsbrand i slutet av 1400-talet. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, ett lågt sidoskepp i norr samt sakristia vid korets norra sida. En klockstapel är placerad norr om kyrkan. Kyrkan är uppförd av tegel i munkförband med inslag av gråsten i västra gaveln. Gråstensmuren kan eventuellt härröra från en äldre kyrka. Såväl kyrkans västra och östra gavel som sakristians norra gavel är försedda med blinderingar. På sakristian är S:t Laurentii avbildad. Under takfoten finns en blinderingslist med spår av textornamentik. Kyrkan täcks av ett högt sadeltak med en centralt placerad takryttare. Det övre takfallet, norra sidoskeppet, takryttaren samt sakristietaket är belagda med spån. Det extra sidoskeppet på norra sidan är belagt med skiffer och det södra sidoskeppet med svartmålad plåt av olika format och utförande. Kyrkans huvudingång är på västra gaveln, men en ingång finns även på korets södra sida. De spetsbågiga fönsteröppningarna är sedan 1953 försedda med engelskt röda fönster med glas i blyspröjs av lite olika utförande. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

Kyrkomiljön
S:t Laurentii kyrka är belägen söder om Storån i stadens södra delar. Sydväst om kyrkan, i kvarter Mjölnaren, ligger den äldsta prästgården. Den uppfördes på 1700-talet, men har senare ombyggt vid ett flertal tillfällen. Söder om kyrkan uppfördes 1912 en ny prästgård. Den var i bruk till 1962, då en ny prästgård uppfördes på den gamla prästgårdstomten. Prästgården från 1912 ombyggdes samtidigt till expeditionslokaler. Ett nytt församlingshem uppfördes 1984. Det ritades av Sjöwalls arkitektfirma i Söderköping med bl a blyinfattade fönster av konstnären Bengt Olof Kälde. Det ersatte ett äldre församlingshem från 1932, som låg på samma plats. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

Kyrkotomten
Norr om kyrkan är en klockstapel belägen. Den är uppförd på 1580-talet av Anders Berjeson eller Anders Stapelmakare från Stegeborg. Klockstapeln är uppförd i hjärtkonstruktion med stödstockar som bär upp klockbocken och klockhuset. Klockhuset pryds av en spira eller takryttare. Den inbyggda trappan är senare tillbyggd. Såväl tak som stöttor är spånklädda och tjärade. Klockorna i klockstapeln är omgjutna 1897 hos firman J Beckman & Co i Stockholm. Kyrkogården var i äldre tider omgärdad av en bogårdsmur. Det finns uppgifter om att den revs i mitten av 1800-talet. En ny kyrkogård finns anlagd några hundra meter söderut. Kyrkan omgärdas idag av gräs- och grusytor med några enstaka träd. Nordväst om kyrkan är sedan 1965 en runsten placerad. Den påträffades vid en omfattande renovering av kyrkan inmurad i norra muren.