VEINGE KYRKA

Veinge kyrka kringgärdas av en mur som utgörs av små, huggna, och fogade granitstenar mot norr. Uppe på muren står putsade fyrkantiga stolpar med smidesstaket mellan. I norra muren finns även en stigport med rundbågeformad öppning och plåtklätt, bandplåt) tak (svart) med kopparkula i toppen. I stigporten finns ett smidesgrindpar.
I övriga väderstreck finns en kallmurad, skalmur av gråsten av blandade storlekar. Med en grind i nordvästra hörnet och en annan rakt i väster. På insidan muren följer en trädrad (äldre träd i öster och unga träd av kastanj i norr). Träd kantar också den grusade gången från stigporten fram till kyrkan. Belysningen utgörs av svartmålade stolpar med runda kulor av klart glas i toppen.

Den gamla kyrkogården är nästan helt avvecklad, här återstår endast ett fåtal järnkors och gravvårdar med stenkant och grusfyllning. Tomten är gräsbevuxen med grusade huvudgångar. Ett bårhus med torvtak och fasader av betong, ligger i västra kyrkogårdsmuren, nordväst om kyrkan.

Nya kyrkogården ligger norr om kyrkan, på andra sidan vägen. Nya kyrkogården kringgärdas av en gjuten skalmur med runda fogade stenar och torv i överkant. En stigport av fogad sten med skiffertak (tälttak) ligger i södra muren. Kyrkogården är mycket trädrik, kvarteren är gräsbeuxna och gravvårdarna står i huvudsak i öst-västlig riktning. Även denna kyrkogård har en trädrad innanför kyrkogårdsmuren.

Parkeringen ligger framför stigporten till den nya kyrkogården.

FÖRSAMLING 1995 - VEINGE-TJÄRBY
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1373, 1900: 3039, 1995: 1743

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Tjärby införlivad 1998.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger centralt i bebyggelsen i Veinge by. Invid kyrkan, något avskilt i öster, återfinns prästgården med pastorsexpedition. Kyrkan och kyrkbyn ligger några kilometer norr om tätorten. Veinge. Socknen består av öppen odlingsbygd i väster, med stora skogs- och våtmarksområden i öster, mot Smålandsgränsen.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidförsett kor. Långhuset har korsarmar i norr och söder, och i väster finns ett torn. I kyrkan bevaras betydande mursträckningar av en romansk kyrka. Kyrkan har möjligen utökats västerut under medeltiden. I långhusets västra del fanns tidigare korsarmsliknande tillbyggnader i söder och norr. Omkring år 1800 tillkom ett torn i väster (förekomsten av ett medeltida torn, får betecknas som osäker; jfr Jacobsen 1993). Åren 1886-87 revs långhusets tillbyggnader, öppningarna murades igen och i stället uppfördes de nuvarande korsarmarna längre österut. Ett vapenhus inrymdes 1886-87 mellan tornets strävor. Detta avlägsnades emellertid vid restaureringen 1959-60, efter förslag av arkitekt Erik Lundberg.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Byggnaden är utvändigt vitputsad och har rundvälvda fönsteröppningar. Långhus, kor och korsarmar täcks av separata sadeltak. Det kraftiga västtornet kröns av en huv med lanternin och spira. I samband med förändringarna 1886-87 tillfogades en nyromansk bågfris. Ingångar nu i väster via tornets bottenvåning samt på långhusets nordsida. Den enkla portiken i trä framför långhusets nordportal härrör från restaureringen 1959-60 (ej markerad på planen). Kyrkan är även invändigt vitputsad, och långhus och kor täcks av medeltida kryssvalv medan absiden har hjälmvalv. Interiören präglas framförallt av restaureringen 1959-60, då bland annat södra korsarmen inreddes som sakristia, absiden frilades och altaret gjordes om. Vidare framtogs fragmentariska senmedeltida kalkmålningar i absiden och långhuset, och huvudingången flyttades till långhusets nordvästra del. Under 1700-talets andra hälft såldes kyrkans äldre altartavla och predikstol till andra kyrkor (till Steninge respektive Ysby), och ny altartavla och predikstol, tillverkade av bildhuggaren Johan Joachim Beckman, anskaffades.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger en medeltida granitdopfunt.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.