LOFTAHAMMARS KYRKA

År 1756 påbörjades byggandet av Loftahammars kyrka. Den nya stenkyrkan ersatte Hammars kapell, troligen byggt 1609 då Loftahammar fick egen präst. Stenkyrkan uppfördes nordväst om det gamla kapellet. Från kapellet återvändes ett antal brädor med dekormåleri. De återfinns idag i kyrkans i kyrkans yttertak och kan ses från kyrkvinden. Vem som gjorde ritningarna till den nya kyrkan är inte känt men de kan ha gjorts av byggmästare Peter Frimodig, Linköping, som var engagerad i arbete med kyrkan. I detta arbete deltog också murarmästaren P. Himmelstrand. Loftahammars kyrka fick namnet Stor amiralen Prints Carls kyrka och invigdes 1764 av biskop Peter Filenius, Linköping. Från kyrkans tillblivelsetid är prediktsolen som tillverkades av bildhuggaren Jonas Berggren och som skänktes till kyrkan av komminister Carl Hammar och häradshövding Eric Magnus Sjöberg.
År 1767 installerades orgel och orgelfasad. Loftahammars orgel är ett unikt instrument utfört av orgelbyggarna Lars Wahlberg och Anders Wollander. Idag är denna orgel den enda på plats bevarade som finns kvar av dessa båda orgelbyggare. En första renovering av orgel utfördes 1874 av A.P. Kullbom då orgelverket byggdes till med ett pedalverk. Den mest genomgripande förändringen av orgeln gjorde 1948-50 då ett nytt orgelverk byggdes av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB. Under åren 1995-2000 genomfördes ett omfattande renoveringsarbete för att återställa orgeln i ursprungligt skick. Det arbetet utfördes av Åkerman&Lund Orgelbyggeri AB.
Den första stora förändringen av kyrkan gjorde 1775-77 då tornet byggdes. Arbetet leddes av en byggmästare M. O. Beurling. När tornet stod klart flyttades klockorna från klockstapeln som stod vid nuvarande murens högsta punkt väster om tornet. Lillklockan är från 1646 och göts om 1849. Storklockan göts om 1852 men dess ålder är inte känd.
Altaruppsatsen från kapellet bevarades efter att detta rivits. Den är en trärelief föreställande Jesu sista måltid med lärjungarna och hänger i dag på långhusets södra vägg. Den är troligen tillverkad i början av 1700-talet. Det är dock osäkert om den brukades som altaruppsats i den nya kyrkan. Vad som smyckade altaret i den nya kyrkan under de första åren är nämligen inte känt. I kyrkans korgavel kan man se en karmnisch eller blindnisch till ett korfönster. En teori finns om att detta korfönster tillsammans med dekormåleri på korgavelns innervägg ska ha utgjort den första altaruppsatsen. När detta korfönster murades igen är inte heller känt. År 1787 skänker Johan Henric von Knorring och hans hustru Hädda Göterhijelm en tavla av konstnären Magnus Wickander, Västervik, med motivet Jesu bön i Örtagården. Denna altartavla var i bruk till 1853 då den ersattes av en kopia av altartavlan i Kungsholmens kyrka med motivet Kristi uppståndelse. Tavlan kopierades av G. Lindholm, Kalmar, och inköptes för insamlade medel. Wickanders tavla flyttades och hänger nu över dörren till sakristian. Idag smyckas altaret av en målning föreställande Jesu korsfästelse av Curt Viberg, Visby. Den installerades i kyrkan 1951.
När kyrkan byggdes försågs den med ett spåntak. År 1846 byttes detta ut mot enkupigt tegel. Värmekaminer installerades 1883 och samma år byttes bänkinredning med slutna kvarter mot nygotiska bänkar. Dessa var i det närmaste identiska med den bänkinredning som finns kvar i Västra Eds kyrka. Bänkarna ska ha tillverkats av den lokale snickaren August Olsson från Nybygget. Vid den stora renoveringen av kyrkan 1948-50 sågades de nygotiska treklöverformade överdelarna av och gavlarna försågs med marmorerade speglar.
I tornet installerades 1907 ett ur skänkt av hemmansägaren Carl Jonsson, Tångered. Den första kända ommålningen av kyrkans interiör gjordes 1927. Taket målades då i vitt med tvåfärgad taklist. Väggarna fick en grön ton och fönstren ramades in med mörkare ramar. Nedre delen av väggarna som var klädda med träpanel marmorerades i grönt. Läktaren målades vit med detaljer i guld.
Under åren 1948-50 genomgick kyrkan en omfattande renovering som också innebar förändringar av kyrkorummet. Bänkinredningen, orgelrenoveringen och altartavlan är redan nämnda. Flera åtgärder vidtogs för att minska drag och värmeförlust. El och värme installerades, vapenhuset och långhuset försågs med nya dörrar, i fönstren installerades innanfönster av antikglas och innertaket isolerades. Södra korporten togs ur bruk men fick vara kvar som en blinddörr. Från vapenhuset till läktaren byggdes en ny trappa. Man målade också om kyrkan och gav den en ny färgsättning. Väggarna gjordes gräddgulvita, altaruppsättningen gråbrun och altarringen gräddgulgrå med förgyllda detaljer samt bänkar och bänkgavlar i gråa och blåa nyanser. Exteriört renoverades tornhuven och försågs med kopparplåt. Långhusets tegeltak byttes till kopparplåt 1957. Samma år sågs också fasadputs och snickerier över och målades.
Loftahammars kyrka saknade länge en dopfunt. Inga uppgifter finns om att en äldre dopfunt ska ha funnits. Två söner till prästen Derwinger gjorde dock 1925 ett märkligt fynd i marken vid Bredvassa prästgård. Nedgrävd bakom en bodlänga låg en medeltida cuppa av sten. Denna användes en tid som trädgårdsdekoration vid prästgården men förvaras idag i vapenhuset. Varifrån den kommer eller om den brukats i socknen är inte klarlagt. År 1958 skänkte Tångereds kyrkliga syförening församlingen en dopfunt av kalksten. Den ritades av arkitekten Arre Essen och tillverkades vid Bröderna Styrenius Stenhuggeri, Västervik.
Nästa större renovering av kyrkan genomfördes 1983. Arbetet leddes av arkitekt Ture Jangvik. Med tiden hade kraven på kyrkorummet förändrats och i Loftahammar, som i så många andra kyrkor vid den här tiden, byggde man en läktarunderbyggnad med moderna toaletter, kapprum, samlingsrum m.m. För att bereda plats togs ett antal bänkrader bort. Kyrkorummet och inredning målades i en färgskala som anses vara kyrkans ursprungliga färgsättning. Färgerna är gräddvitt, gråa och blåa med förgyllda detaljer och marmorerade partier. Man gjorde också en översyn av elledningarna. Återinvigningen förrättades av biskop Martin Lönnebo.
Under åren 2002-2004 har vård och underhållsarbeten genomförts exteriört och interiört. Kyrkans golv befanns vara i dåligt skick och byttes ut mot ett nytt trägolv. Vid arbetet med det nya golvet kunde man konstatera att kyrkan ursprungligen haft ett kalkstensgolv som till viss del låg kvar under det befintliga golvet. Bland brädorna i det trägolv som nu byttes ut fanns flera med en målad grön kant och enstaka med dekormåleri i form av stjärnor och en halvmåne. Varifrån man hämtat dessa brädor är inte känt.