STRÖMBACKA SMEDJA

Strömbacka bruk beviljades privilegier år 1742 men först elva år senare stod den första stångjärnshammaren färdig, ett dröjsmål som i första hand berodde på motstånd från traktens bönder. Bruket gav under den första tiden en mycket begränsad vinst men expanderade från och med 1780-talet med ständigt ökade smidesrättigheter. Vid århundradets slut stod bestod bruket av tre hammarsmedjor med ett sammanlagt smide om 1300 skeppund.
Sedan bruket år 1827 köpts av Per Adolf Tamm infördes vallonsmide vid sidan av tysksmidet. Vallonhammaren med två härdar förlades till den s k övre hammaren som idag är den enda bevarade av brukets tre stångjärnssmedjor.
Från och med 1876 ingick Strömbacka i det nybildade aktiebolaget AB Iggesunds bruk. Under 1880-talet var verksamheten vid bruket som störst med ca 350 personer mantalsskrivna. Produktionen var då organiserad så att lancashiresmide bedrevs i den nedre hammaren, franche-comté i mellan hammaren och vallonsmide i övre hammaren.
Under 1900-talet koncentrerades smidet helt till övre hammaren. Lancashire återinfördes 1944, när tre lancashirehärdar installerades. Vallonsmide bedrevs parallellt fram till 1947 och Strömbacka smedja anses därmed ha varit den sista i bruk varande vallonsmedja i världen. Lacashiresmidet pågick under ytterligare sex år, fram till 1953.
Smedjan som är om- och tillbyggd i flera etapper, har fått sitt nuvarande utseende omkring år 1930. Delar av murverket kan dock härröra från den äldsta hammarbyggnaden från år 1753. Smedjan och blåsmaskiner har väggar i panelat regelverk, delvis vilande på murar av granit och slaggsten, medan den nordöstra utbyggnaden för bl a gös- och gnisterhus är byggd i vitputsad sten. Taken är täckta med korrugerad plåt.
Smedja är utrustad med bl a en vallonhärd, räckvällugn, tre lancashirehärdar, blåsmaskin, mumblingshammare och två lufthamrar. Kraftöverföringen är intakt bevarad med vattenhjul, turbiner sumpar och tub.
Till smedjan hör även ett sk labbi, vars nuvarande utseende med spritputsade fasader, dubbla frontespiser och mansardtak täckt med enkupigt tegel troligen härrör från en ombyggnad till varmbadhus vid 1920-talets början. Byggnadens nuvarande inredning med gymnastiklokal samt tvätt- och omklädningsrum tillkom på 1950-talet.

KÄLLA: Gagge, Ann Christin, Byggda minnen: byggnadsminnen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen Gävleborg. Gävle 1998. ISBN 91-86244-65-5. sid 72

Strömbacka bruk beviljades privilegier år 1742 men först elva år senare stod den första stångjärnshammaren färdig, ett dröjsmål som i första hand berodde på motstånd från traktens bönder. Bruket gav under den första tiden en mycket begränsad vinst men expanderade från och med 1780-talet med ständigt ökade smidesrättigheter. Vid århundradets slut stod bestod bruket av tre hammarsmedjor med ett sammanlagt smide om 1300 skeppund.
Sedan bruket år 1827 köpts av Per Adolf Tamm infördes vallonsmide vid sidan av tysksmidet. Vallonhammaren med två härdar förlades till den s k övre hammaren som idag är den enda bevarade av brukets tre stångjärnssmedjor.
Från och med 1876 ingick Strömbacka i det nybildade aktiebolaget AB Iggesunds bruk. Under 1880-talet var verksamheten vid bruket som störst med ca 350 personer mantalsskrivna. Produktionen var då organiserad så att lancashiresmide bedrevs i den nedre hammaren, franche-comté i mellan hammaren och vallonsmide i övre hammaren.
Under 1900-talet koncentrerades smidet helt till övre hammaren. Lancashire återinfördes 1944, när tre lancashirehärdar installerades. Vallonsmide bedrevs parallellt fram till 1947 och Strömbacka smedja anses därmed ha varit den sista i bruk varande vallonsmedja i världen. Lacashiresmidet pågick under ytterligare sex år, fram till 1953.
Smedjan som är om- och tillbyggd i flera etapper, har fått sitt nuvarande utseende omkring år 1930. Delar av murverket kan dock härröra från den äldsta hammarbyggnaden från år 1753. Smedjan och blåsmaskiner har väggar i panelat regelverk, delvis vilande på murar av granit och slaggsten, medan den nordöstra utbyggnaden för bl a gös- och gnisterhus är byggd i vitputsad sten. Taken är täckta med korrugerad plåt.
Smedja är utrustad med bl a en vallonhärd, räckvällugn, tre lancashirehärdar, blåsmaskin, mumblingshammare och två lufthamrar. Kraftöverföringen är intakt bevarad med vattenhjul, turbiner sumpar och tub.
Till smedjan hör även ett sk labbi, vars nuvarande utseende med spritputsade fasader, dubbla frontespiser och mansardtak täckt med enkupigt tegel troligen härrör från en ombyggnad till varmbadhus vid 1920-talets början. Byggnadens nuvarande inredning med gymnastiklokal samt tvätt- och omklädningsrum tillkom på 1950-talet.

KÄLLA: Gagge, Ann Christin, Byggda minnen: byggnadsminnen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen Gävleborg. Gävle 1998. ISBN 91-86244-65-5. sid 72

Strömbacka bruk beviljades privilegier år 1742 men först elva år senare stod den första stångjärnshammaren färdig, ett dröjsmål som i första hand berodde på motstånd från traktens bönder. Bruket gav under den första tiden en mycket begränsad vinst men expanderade från och med 1780-talet med ständigt ökade smidesrättigheter. Vid århundradets slut stod bestod bruket av tre hammarsmedjor med ett sammanlagt smide om 1300 skeppund.
Sedan bruket år 1827 köpts av Per Adolf Tamm infördes vallonsmide vid sidan av tysksmidet. Vallonhammaren med två härdar förlades till den s k övre hammaren som idag är den enda bevarade av brukets tre stångjärnssmedjor.
Från och med 1876 ingick Strömbacka i det nybildade aktiebolaget AB Iggesunds bruk. Under 1880-talet var verksamheten vid bruket som störst med ca 350 personer mantalsskrivna. Produktionen var då organiserad så att lancashiresmide bedrevs i den nedre hammaren, franche-comté i mellan hammaren och vallonsmide i övre hammaren.
Under 1900-talet koncentrerades smidet helt till övre hammaren. Lancashire återinfördes 1944, när tre lancashirehärdar installerades. Vallonsmide bedrevs parallellt fram till 1947 och Strömbacka smedja anses därmed ha varit den sista i bruk varande vallonsmedja i världen. Lacashiresmidet pågick under ytterligare sex år, fram till 1953.
Smedjan som är om- och tillbyggd i flera etapper, har fått sitt nuvarande utseende omkring år 1930. Delar av murverket kan dock härröra från den äldsta hammarbyggnaden från år 1753. Smedjan och blåsmaskiner har väggar i panelat regelverk, delvis vilande på murar av granit och slaggsten, medan den nordöstra utbyggnaden för bl a gös- och gnisterhus är byggd i vitputsad sten. Taken är täckta med korrugerad plåt.
Smedja är utrustad med bl a en vallonhärd, räckvällugn, tre lancashirehärdar, blåsmaskin, mumblingshammare och två lufthamrar. Kraftöverföringen är intakt bevarad med vattenhjul, turbiner sumpar och tub.
Till smedjan hör även ett sk labbi, vars nuvarande utseende med spritputsade fasader, dubbla frontespiser och mansardtak täckt med enkupigt tegel troligen härrör från en ombyggnad till varmbadhus vid 1920-talets början. Byggnadens nuvarande inredning med gymnastiklokal samt tvätt- och omklädningsrum tillkom på 1950-talet.

KÄLLA: Gagge, Ann Christin, Byggda minnen: byggnadsminnen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen Gävleborg. Gävle 1998. ISBN 91-86244-65-5. sid 72

Strömbacka bruk beviljades privilegier år 1742 men först elva år senare stod den första stångjärnshammaren färdig, ett dröjsmål som i första hand berodde på motstånd från traktens bönder. Bruket gav under den första tiden en mycket begränsad vinst men expanderade från och med 1780-talet med ständigt ökade smidesrättigheter. Vid århundradets slut stod bestod bruket av tre hammarsmedjor med ett sammanlagt smide om 1300 skeppund.
Sedan bruket år 1827 köpts av Per Adolf Tamm infördes vallonsmide vid sidan av tysksmidet. Vallonhammaren med två härdar förlades till den s k övre hammaren som idag är den enda bevarade av brukets tre stångjärnssmedjor.
Från och med 1876 ingick Strömbacka i det nybildade aktiebolaget AB Iggesunds bruk. Under 1880-talet var verksamheten vid bruket som störst med ca 350 personer mantalsskrivna. Produktionen var då organiserad så att lancashiresmide bedrevs i den nedre hammaren, franche-comté i mellan hammaren och vallonsmide i övre hammaren.
Under 1900-talet koncentrerades smidet helt till övre hammaren. Lancashire återinfördes 1944, när tre lancashirehärdar installerades. Vallonsmide bedrevs parallellt fram till 1947 och Strömbacka smedja anses därmed ha varit den sista i bruk varande vallonsmedja i världen. Lacashiresmidet pågick under ytterligare sex år, fram till 1953.
Smedjan som är om- och tillbyggd i flera etapper, har fått sitt nuvarande utseende omkring år 1930. Delar av murverket kan dock härröra från den äldsta hammarbyggnaden från år 1753. Smedjan och blåsmaskiner har väggar i panelat regelverk, delvis vilande på murar av granit och slaggsten, medan den nordöstra utbyggnaden för bl a gös- och gnisterhus är byggd i vitputsad sten. Taken är täckta med korrugerad plåt.
Smedja är utrustad med bl a en vallonhärd, räckvällugn, tre lancashirehärdar, blåsmaskin, mumblingshammare och två lufthamrar. Kraftöverföringen är intakt bevarad med vattenhjul, turbiner sumpar och tub.
Till smedjan hör även ett sk labbi, vars nuvarande utseende med spritputsade fasader, dubbla frontespiser och mansardtak täckt med enkupigt tegel troligen härrör från en ombyggnad till varmbadhus vid 1920-talets början. Byggnadens nuvarande inredning med gymnastiklokal samt tvätt- och omklädningsrum tillkom på 1950-talet.

KÄLLA: Gagge, Ann Christin, Byggda minnen: byggnadsminnen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen Gävleborg. Gävle 1998. ISBN 91-86244-65-5. sid 72