VÅRKUMLA KYRKA

VÅRKUMLA KYRKA ligger något åt nordväst på en rektangulär kyrkogård anlagd på en kulle vilket gör att marken sluttar lätt åt alla väderstreck. Kyrkogården, vars södra del är terrasserad, omges av en kallmur av natursten med en syrénhäck innanför. Innanför häcken står en rad av höga askar som tidigare varit hamlade. Ingången till kyrkogården är belägen i det nordöstra hörnet där smidesgrindar finns upphängda på grindstolpar av natursten krönta av runda stenklot. Från grindarna leder en grusgång fram till klockstapeln som står några meter öster om koret, grenar ut sig åt söder, fram till en manuell vattenpump, samt leder runt kyrkan. Utmed sträckningen fram till kyrkan står lyktstolpar. Gravvårdarna är av blandad ålder och stolek och är ordnade i rader med nord-sydlig riktning. Söder om långhuset, väster om vapenhuset, finns tre liggande gravhällar och öster om vapenhuset en stående och ifylld runsten samt tre liggande smala gravhällar, mycket vittrade, men sannolikt liljestenar.
KLOCKSTAPEL - Klockstapeln är en täckt klockbocksvariant med elva ben och har en rektangulär planform med lutande väggar åt öster och väster. Hela fasaden består av en enkel locklistpanel som avfärgats faluröd med slamfärg. Åt söder och norr finns utskjutande stödben. På sydfasaden finns två enkla, svartmålade plankdörrar med locklist vilka båda leder in till utrymmen använda som redskapsbodar. Utanför den östra dörren utgörs trappsteget av en huggen, äldre byggnadsdel från kyrkan e. dyl. Andra våningen är smalare och rektangulär med ljudluckor åt öster och väster. På samma våning hänger två klockor som fortfarande rings manuellt. Taket bär formen av en smäckert utformad huv belagd med ofärgade spån vars nedre skift är dekorerat med en tandfris.

VÅRKUMLA KYRKA ligger något åt nordväst på en rektangulär kyrkogård anlagd på en kulle vilket gör att marken sluttar lätt åt alla väderstreck. Kyrkogården, vars södra del är terrasserad, omges av en kallmur av natursten med en syrénhäck innanför. Innanför häcken står en rad av höga askar som tidigare varit hamlade. Ingången till kyrkogården är belägen i det nordöstra hörnet där smidesgrindar finns upphängda på grindstolpar av natursten krönta av runda stenklot. Från grindarna leder en grusgång fram till klockstapeln som står några meter öster om koret, grenar ut sig åt söder, fram till en manuell vattenpump, samt leder runt kyrkan. Utmed sträckningen fram till kyrkan står lyktstolpar. Gravvårdarna är av blandad ålder och stolek och är ordnade i rader med nord-sydlig riktning. Söder om långhuset, väster om vapenhuset, finns tre liggande gravhällar och öster om vapenhuset en stående och ifylld runsten samt tre liggande smala gravhällar, mycket vittrade, men sannolikt liljestenar.
KLOCKSTAPEL - Klockstapeln är en täckt klockbocksvariant med elva ben och har en rektangulär planform med lutande väggar åt öster och väster. Hela fasaden består av en enkel locklistpanel som avfärgats faluröd med slamfärg. Åt söder och norr finns utskjutande stödben. På sydfasaden finns två enkla, svartmålade plankdörrar med locklist vilka båda leder in till utrymmen använda som redskapsbodar. Utanför den östra dörren utgörs trappsteget av en huggen, äldre byggnadsdel från kyrkan e. dyl. Andra våningen är smalare och rektangulär med ljudluckor åt öster och väster. På samma våning hänger två klockor som fortfarande rings manuellt. Taket bär formen av en smäckert utformad huv belagd med ofärgade spån vars nedre skift är dekorerat med en tandfris.

FÖRSAMLING 1995 - VÅRKUMLA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 314, 1900: 335, 1995: 115

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger avskilt på ås i den glesa radbyn vid mindre väg öster om Mönarps mosse nära gränsen till Kinneved och endast 2,5 km från denna kyrka. Flera fasta fornlämningar finns i kyrkans närhet och på kyrkogården en rest runsten. Nordost om kyrkan står en brädfodrad och rödmålad klockstapel från 1832. Socknen är belägen söder om Falköping.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus, smalare kor, sakristia på korets nordsida och vapenhus framför portalen i söder. Kyrkans byggnadshistoria är oviss. Till sin kärna härrör kyrkan från 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Vapenhuset kan möjligen vara av medeltida datering. Enligt osäker uppgift från 1757 skall kyrkan ursprungligen haft västtorn, raserat redan omkring 1670, varefter västförlängningen tillkom (iakttagelser vid restaurering 1997-98 kan ge anledning till en annan tolkning av byggnadshistorien; rester av troliga medeltidsmålningar påträffades då på västvägen, vilket indikerar att västpartiet utgör återstoden av ett nedmonterat torn). Sakristian är tillbyggd 1819.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den tornlösa kyrkans exteriör är enkel, med vitputsade murar under tegeltäckta sadeltak. Fönsteröppningarna är troligen uppbrutna i sen tid. Ingång i söder via vapenhuset (i vapenhusets portal sitter en dörr med senmedeltida järnsmide). Medeltidskyrkan har sekundärt inslagna valv i både långhus och kor, medan långhusets västförlängning täcks av ett kälat innertak av trä. Vid restaureringen 1934, efter förslag av arkitekt Axel Forssén framtogs senmedeltida kalkmålningar i kor- och långhusvalven. Målningarna har haft enstaka figurativa inslag, varav endast återstår en återgivning av ett kvinnligt helgon, men är i övrigt av dekorativ karaktär. Nuvarande altaruppsats och predikstol är förvärvade under 1700-talets respektive 1800-talets första hälft. Vid restaureringen 1934 utglesades den slutna bänkinredningen.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger ett flertal medeltida inventarier, däribland en romansk dopfunt, en madonna från 1200-talets mitt eller omkring 1300 samt figurer från ett senmedeltida altarskåp.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

VÅRKUMLA KYRKA ligger något åt nordväst på en rektangulär kyrkogård anlagd på en kulle vilket gör att marken sluttar lätt åt alla väderstreck. Kyrkogården, vars södra del är terrasserad, omges av en kallmur av natursten med en syrénhäck innanför. Innanför häcken står en rad av höga askar som tidigare varit hamlade. Ingången till kyrkogården är belägen i det nordöstra hörnet där smidesgrindar finns upphängda på grindstolpar av natursten krönta av runda stenklot. Från grindarna leder en grusgång fram till klockstapeln som står några meter öster om koret, grenar ut sig åt söder, fram till en manuell vattenpump, samt leder runt kyrkan. Utmed sträckningen fram till kyrkan står lyktstolpar. Gravvårdarna är av blandad ålder och stolek och är ordnade i rader med nord-sydlig riktning. Söder om långhuset, väster om vapenhuset, finns tre liggande gravhällar och öster om vapenhuset en stående och ifylld runsten samt tre liggande smala gravhällar, mycket vittrade, men sannolikt liljestenar.
KLOCKSTAPEL - Klockstapeln är en täckt klockbocksvariant med elva ben och har en rektangulär planform med lutande väggar åt öster och väster. Hela fasaden består av en enkel locklistpanel som avfärgats faluröd med slamfärg. Åt söder och norr finns utskjutande stödben. På sydfasaden finns två enkla, svartmålade plankdörrar med locklist vilka båda leder in till utrymmen använda som redskapsbodar. Utanför den östra dörren utgörs trappsteget av en huggen, äldre byggnadsdel från kyrkan e. dyl. Andra våningen är smalare och rektangulär med ljudluckor åt öster och väster. På samma våning hänger två klockor som fortfarande rings manuellt. Taket bär formen av en smäckert utformad huv belagd med ofärgade spån vars nedre skift är dekorerat med en tandfris.