MATTMARS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - MATTMAR

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 496, 1900: 1274, 1995: 644

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en platå i utkanten av den odlade bygden. Kyrkomiljön ingår i Storsjöbygdens riksintresseområde. Klockstapeln uppfördes av Pehr Olofsson i Dillne 1765.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Vid grävningar under kyrkans golv på 1980-talet framkom en stensättning som tolkades som grunden till en försvunnen träkyrka, sannolikt uppförd i stavteknik tidigast vid mitten av 1100-talet. Kol och sotrester tyder på att kyrkan brunnit, troligen orsaken till att nuvarande stenkyrkan påbörjades.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den murade och delvis medeltida kyrkan består av långhus med tresidigt avslutat korparti i öster, sakristia i nordost och vapenhus i väster. Ingång i väster och i söder, till korpartiet. Långhuset återstår från en salkyrka, sannolikt tidigast uppförd under 1300-talet och ännu vid 1700-talets mitt försedd med takryttare. Dess ingång i söder igensattes 1701. Rester har också iakttagits av en vid okänd tidpunkt igensatt nordportal. Vid en ombyggnad på 1760-talet under ledning av byggmästaren Pehr Olofsson i Dillne förlängdes kyrkan åt öster, sakristian uppfördes och de nuvarande fönstren togs upp (de i norr först 1887-88). Västingången togs upp 1701. Ett vapenhus i trä från samma år ersattes av ett nytt i trä 1887-88, vilket ersattes av nuvarande murade vapenhus 1938.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan täcks av sadeltak, som är valmat i öster. Sakristian har valmtak, vapenhuset sadeltak. Taken är spånklädda, murarna vitputsade. De stora fönstren har tresidig övre avslutning. Kyrkorummet täcks av tredingstak, som är valmat i öster. I taket är infällt en panel med snidad ram och målning av Anders Berglin 1776. Altaruppsatsen med klassicistiska kolonner, rakt bjälklag, omgivande draperimålning och målad skenarkitektur utfördes 1864, predikstolen 1662. Den slutna bänkinredningen insattes 1938, delvis med äldre delar, som ersättning för en öppen bänkinredning från 1887-88. Målningarna på läktaren i väster är utförda av Carl Hofverberg 1736. Orgelfasad från år 1900. Kyrkan restaurerades 1887-88 och 1919. 1938 restaurerades kyrkan efter förslag av antikvarien Eric Festin, varvid bl.a. väggmålningar med inramade fält från någon av de föregående restaureringarna avlägsnades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Kyrkogården omgärdas delvis av höga granhäckar och delvis av låga murar av natursten. Huvudentrén till kyrkogården utgörs av den murade, putsade välvda stigporten med spåntak som ligger öster om kyrkan. En stenlagd gång av kalkstensplattor som övergår till en grusgång leder förbi kyrkan fram till vapenhuset i väster. Den äldsta delen av kyrkogården är belägen runt kyrkobyggnaden och klockstapeln medan de yngre utbyggda delarna ligger norr om kyrkan. Norr om vapenhuset ligger ett bårhus av trä med stående locklistpanel som är målad vit. Sadeltaket täcks av svartmålad skivtäckt plåt. En minneslund finns på den yngre delen av kyrkogården.

Klockstapeln är byggd av den kände klockstapelbyggaren och byggmästaren Pehr Olofsson i Dillne, Oviken, 1765. Den har en fyrsidig bas i form av en bod med sadeltak av brädor. Tolv spåntäckta pelare bär upp klockbocken med balusterräcket och det övre taket som övergår i en åttkantig lökformad kupol med spåntak. Dörren i bottenvåningen är liksom balusterdockorna och kupolens bas målade mörkt gula.

KYRKOMILJÖN
Mattmars socken i västra Jämtland har sitt centrum i en rik odlingsbygd som sträcker ut sig en sydsluttning. Kyrkplatsen är belägen på en platå i norra kanten av den odlade bygden. E14 passerar förbi strax söder om kyrkan. Miljön består av kyrka och klockstapel omgivet av kyrkogård. Strax öster om kyrkogården intill parkeringen ligger en timrad tiondebod (datum 1701 ovanför dörren). Bredvid kyrkan ligger också S:t Annagården som fungerar som församlingshem och sockenstuga. Förbi kyrkan i Mattmar har pilgrimsvägen mot Nidarosdomen i Trondheim passerat. Kyrkomiljön ingår i Storsjöbygdens riksintresseområde.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården omgärdas delvis av höga granhäckar och delvis av låga murar av natursten. Huvudentrén till kyrkogården utgörs av den murade, putsade välvda stigporten med spåntak som ligger öster om kyrkan. En stenlagd gång av kalkstensplattor som övergår till en grusgång leder förbi kyrkan fram till vapenhuset i väster. Den äldsta delen av kyrkogården är belägen runt kyrkobyggnaden och klockstapeln medan de yngre utbyggda delarna ligger norr om kyrkan. Norr om vapenhuset ligger ett bårhus av trä med stående locklistpanel som är målad vit. Sadeltaket täcks av svartmålad skivtäckt plåt. En minneslund finns på den yngre delen av kyrkogården.

Klockstapeln är byggd av den kände klockstapelbyggaren och byggmästaren Pehr Olofsson i Dillne, Oviken, 1765. Den har en fyrsidig bas i form av en bod med sadeltak av brädor. Tolv spåntäckta pelare bär upp klockbocken med balusterräcket och det övre taket som övergår i en åttkantig lökformad kupol med spåntak. Dörren i bottenvåningen är liksom balusterdockorna och kupolens bas målade mörkt gula.

Kyrkobyggnaden består av ett långhus med tresidigt avslutat korparti i öster, en sakristia i nordost och vapenhus i väster. Kyrkan är delvis medeltida. De västra, norra och södra långhusväggarna har medeltida murverk som sträcker sig ungefär fram till första bänkraden i kyrkans interiör. Detta innebär att kyrkans ursprungliga bredd är bevarad. Sannolikt var den murade medeltidskyrkan en salkyrka med ingång på södra väggen. Denna portal sattes igen 1701 och istället togs en ingång på västra väggen upp och ett vapenhus i trä tillbyggdes.

Det medeltida koret revs vid ombyggnaden av kyrkan på 1760-talet, också under ledning av Pehr Olofsson i Dillne, då kyrkan fick den utformning den har idag. Istället byggdes det nuvarande tresidigt avslutade korpartiet som invändigt är något bredare än långhuset. Dessutom uppfördes sakristian och de rundbågiga fönstervalven med tresidigt avslutade fönster sattes in på den södra och östra väggen i kyrkorummet. Takryttaren som omtalas i arkivalier togs bort.

Murarna är vitputsade. Takfoten är av trä och målad vit. Kyrkan har ett spåntäckt sadeltak som är valmat över koret i öster. Spånen har C-form. Någon gång under 1900-talet försågs sakristian med ett taktäckning av plåt men det ersattes åter av spån 1973. Två kyrkspiror pryder långhusets taknock i öster och väster. Den östra bär årtalet 1767, den västra 1900. Långhuset har två fönster mot söder och två mot norr. I det tresidigt avslutade koret omges ett centralt runt fönster av två rundbågiga. I exteriören är fönsterbågarna målade gröna. På korets södra vägg finns en separat entré till koret. I vapenhuset finns ett fönster mot söder och ett runt fönster över portalen mot väster. Portalen i väster och dörren till koret är beklädda med kopparplåt.