FÖRLÖSA KYRKA

Beskrivning av kyrkogården idag

Allmän karaktär
Gravplatserna är placerade runt om kyrkan i alla väderstreck och kyrkogården är indelad i 13
kvarter. Norr om kyrkan och gamla kyrkogårdsbegränsningen ligger den nya delen av
kyrkogården, vilken endast delvis tagits i bruk. Kyrkogården har en ordnad struktur med
gångar som skiljer de olika gravplatsområdena. Inom ett par av gravkvarteren finns det dock
en äldre struktur där alla gravvårdar inte står i strikta rader. I det sydvästra hörnet av
kyrkogården finns det gamla sockenmagasinet där bårhus och hembygdsarkivet finns inrymt
sedan 1940-talet. Bårhuset används idag inte.
I kvarter 5 norr om kyrkan finns delar av ett grusgravsområde bevarat. Där finns en av
kyrkogårdens mest iögonfallande gravvårdar. Det är familjen Ludvigssons gravplats från
tidigt 1900-tal. Gravplatsen har en monumental utformning och omgärdas av en låg
buxbomshäck och gjutjärnskedja fäst vid pollare av granit.
Ett urngravsområde är ordnat i nordvästra hörnet av gamla, kvarter 1, och även på den nya
delen av kyrkogården. Söder om vapenhuset står ett solur i kalksten.

Omgärdning
Den gamla delen av kyrkogården omgärdas i öster av en vallmur. I söder och väster finns en
mur av natursten. På utsidan och delvis på insidan är muren vitkalkad och på ovansida ligger
tegelpannor. Nya delen, kvarter 11-13, omgärdas i väster av en kallmurad mur av natursten.
På insidan av muren är det en vall. Begränsningen åt norr och öster utgörs av en tujahäck.
Mellan de äldre kvarteren och den nya delen är den äldre vallmuren bevarad. I det nordöstra
hörnet där minneslunden finns, är endast låga buskar planterade i öster.

Ingångar
I väster: En ingång mitt för vapenhusets ingång mellan stolpar av granit. Ytterligare en ingång
finns nordväst om kyrkan också den endast med grindstolpar av granit.
I norr: En enkel gulmålad trägrind mellan stolpar av trä.
I öster: Ingång mellan grindstolpar i granit, leder in från personalutrymmena. Ytterligare en
öppning intill minneslunden. Den ingången har inga stolpar eller grindar.
I söder: En ingång i muren mellan granitstolpar. Strax väster om finns en trappa av
granitstenar som leder över muren.
I den gamla kyrkogårdsmuren som skiljer den gamla och den nya delen finns två öppningar
varav den längst i öster har grindstolpar av granit.
Inte i någon av ingångarna hänger grindarna på plats utan är borttagna. I Barometern från
1933 finns dock en uppgift på att man 1859 beställt två par kyrkoportar av smidesjärn av J.P
Dahlgren, Södra Bårby på Öland.

Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården inramas i söder och väster av en rad med stora bohuslindar.
Den nya delen av kyrkogården inramas av lindar i väster.
Övrigt: Norr om kyrkan står en hängask. Övriga träd på den gamla delen består av
skogslönnar. Söder om kyrkan inramas gångarna av formklippta pyramidekar. Häckar av tuja
och liguster mellan ryggställda rader av vårdar samt låga häckar av buxbom som
omgärdningar. En granhäck och murgröna växer på kyrkogårdsmuren mot öster. På den nya
delen finns japanskt körsbärsträd, rönn och häckar av björkspirea, liguster och fågelbär som
rygghäckar mellan ryggställda rader av vårdar.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Från ingången i väster fram till kyrkan är gången belagd med kalkstensplattor. På vapenhusets
norra sida löper en ramp också den av kalksten. Runt om kyrkan finns en grusgång och mellan
nästan samtliga kvarter finns grusade gångar vilka går i öst-västlig och nord-sydlig riktning.
Från ingången i söder, samt från ingången i öster, går grusade gångar fram till kyrkan. På den
nya delen följer en grusad gång längs muren mot den gamla delen och ytterligare en grusad
gång går i nord-sydlig riktning från ingången i norr.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns varierande gravvårdstyper från främst 1900-talet, men också några få
äldre gravvårdar. Majoriteten av gravvårdar är från 1930-talet och framåt, vilka vanligen är
låga och rektangulära. Några är riktigt breda, andra riktigt små. En del vårdar bär
klassicerande form eller motiv. Det kan innebära att formen på stenen hämtar inspiration från
antiken. Kolonner och lagerkransar är vanliga dekorelement. De vanligaste materialen är svart
och grå granit, men även röd förekommer. Några vårdar av kalksten finns också, varav en från
1860-talet. Två gjutjärnvårdar från 1800-talet står i kvarter 6. Båda står möjligen på
ursprunglig plats. I kvarter 5 finns fortfarande bevarat ett sammanhängande område med
grusgravar med låga häckar av buxbom.

Minneslund
Minneslunden ligger i den östra delen på den delen av kyrkogården och anlades 1992. Platsen
inramas i en halvmånform av Hörsholmsalm. Innanför almarna finns, under sommartid,
bänkar att sitta på och en fontän med naturstenar och kalkstenar i. Runt om brunnen står
krukor med blommor planterade. Där finns också en yta med singel att sätta blomvaser i.
Utifrån halvmånformen strålar gångar av kalksten.

Byggnader
I det sydvästra hörnet av kyrkogården finns sockenmagasinet, uppfört 1794. Det är byggt av
sten och putsat och avfärgat i vitt. Taket är täckt av spån, möjligen ekspån. På 1940-talet
inreddes magasinet till bårhus och arkiv. Bårhuset används idag inte. Arkivet används av
hembygdsföreningen. Förråd och personalutrymme finns inrymt i ett par mindre rödmålade träbyggnader öster om kyrkogården Byggnaden som personalen använder är troligen uppförd på tidigt 1800-tal.

Övrigt
Gravvårdar som tagits ur bruk står uppställda utanför kyrkogårdsmuren i öster. Ett flertal är
små enkla linjegravsvårdar. Intill bårhuset står tre vårdar sekundärt uppställda.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter 1-7
Allmän karaktär
Kvarteren 1-7 ligger norr, nordväst och öster om kyrkobyggnaden och rymmer omkring 380
gravplatser. Kvarteren avgränsas av kyrkan i söder av kyrkogårdsmuren i väster och öster och
av gamla kyrkogårdsmuren i norr, mot kvarter 11-13. Kvarteren består av ryggställda
gravvårdar med rygghäckar av liguster. I kvarter 5 finns en del av ett grusgravsområde
bevarat. Kvarter 1 används delvis som ett urngravsområde. Gravvårdarna står vända mot öster
eller väster och någon enstaka mot söder. Mellan de olika kvarteren finns grusbelagda gångar.

Gravvårdstyper
I kvarter 1-7 finns blandade gravvårdstyper från 1860-talet och framåt. Här finns höga stående
gravvårdar från andra hälften av 1800-talet och 1900-talets första decennier och låga stående
gravvårdar av den typ som ofta förekommer från 1930-talet. Här skiftar utformning och dekor
mellan olika decennier. En del vårdar har klassicistiska stildrag. Majoriteten av gravvårdarna
är stående men liggande gravvårdar förekommer. Materialet är främst grå och svart granit,
men även röd förekommer. Ett fåtal vårdar är naturstenar. En är av kalksten. En rad med
vårdar från 1800-talet står långs muren i kvarter 6. Två är av gjutjärn varav den ena har
formen som ett kors och den andra som en oval med en krans runtom. Den sistnämnda är
kyrkogårdens äldsta gravvård rest år 1861 över Eva Elisabet Fornander. I övrigt finns det
ytterligare sex vårdar från 1800-talet. Vanligast är annars vårdar från 1940- fram till 1990-
talet. I kvarter 5 har man behållit en del av de tidigare så vanliga grusgravarna och gravplatserna
omgärdas också av små låga buxbomshäckar. En av de mest påkostade gravplatserna har
också pollare av grå granit och en svartmålad gjutjärnskedja. Gravvården är rest över
grosshandlare E Th Ludvigsson från Förlösa. I övrigt finns endast ett fåtal stenramar
bevarade i kvarteren. Den dödes yrkestitel anges på ett relativt stort antal vårdar, undantaget är urngravskvarteret där titlar inte fanns på någon vård. De vanligaste titlarna är lantbrukare och hemmansägare. Andra som förekommer är riksdagsmannen, nämndemannen, landstingsmannen, kaptenen, prosten, kyrkovärden, garvaren, muraren, godsägaren, inspektorn, trädgårdsmästaren,
sågverksarbetaren, läraren, läraradjunkten, smedsmästaren, grosshandlaren, byggmästaren,
fanjunkaren, åldermannen, sjuksköterskan och lärarinnan. Den dödes hemort anges på det
stora flertalet vårdar.

Kvarter 8-10
Allmän karaktär
Kvarter 8-10 upptar hela ytan söder om kyrkan och rymmer enligt gravkartan närmare 460
gravplatser. Kvarteren omgärdas av kyrkogårdsmur åt söder, väster och öster. I norr utgör
kyrkan samt gångar gräns. En grusad gång finns längs kyrkan och ytterligare en grusad gång
leder från ingången i söder fram till kyrkan och skiljer kvarter 9 och 10 åt. I kvarterets
sydvästra hörn finns bårhuset. Längs ytterkanten av kvarter 9 och 10, vända mot grusgångarna, finns en enkel rad vårdar som står med rygghäckar, av tuja, mot de inre områdena i kvarteren. Här är alla vårdar vända utåt mot gångarna, mot väster, öster och norr. På insidan av häcken finns vårdar med
framsidan in mot kvarteren. De övriga vårdarna står vända mot öster och väster i alla tre
kvarteren. Gravvårdarna står i gräsmatta.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande utförande och ålder. De vanligaste materialen är svart och grå
granit, men röd förekommer också. Några vårdar är naturstenar och en modern vård är av
järn. Majoriteten av vårdarna är från 1970- och 80-talen och är rektangulära vårdar. Den
äldsta vården i kvarteret är från 1886 och finns i kvarter 9. Inne i kvarter 9 finns rester av ett
linjegravssystem från 1930-talet. Linjegravarna känns igen på att de är mindre, oftast bara bär
inskriptionen över en person samt ligger så att årtalen följer efter varandra.
I kvarteren anges den avlidnes yrkestitel på ett mindre antal vårdar. Vanligaste är lantbrukare.
Andra som förekommer är hemmansägare, sadelmakare, skomakarmästaren, mjölnaren,
kontrollassistenten, inspektorn, toffelmakaren, smedsmästaren, prosten, skolsköterskan,
lärarinnan och skogsvaktaren. Den dödes hemort anges på merparten av vårdarna.

Kvarter 11-13
Allmän karaktär
Kvarter 11-13 utgör det område som tillkom vid utvidgningen 1982. Området är beläget norr
om gamla kyrkogården. I söder avgränsas kvarteren av gamla kyrkogårdens mur, i väster är
en kallmurad mur av natursten bevuxen med berberis och i norr växer en hög häck av tuja. I
öster är det öppet ut mot omgivningarna. De två gångar som finns är grusbelagda i övrigt är
kvarteren insådda med gräs. Två öppningar finns i muren in till den gamla delen, den ena med
grindstolpar av granit. I västra delen är det planerat för urngravplatser, kvarter 11, och i öster
finns minneslunden. Kvarteren omfattar cirka 640 gravplatser. Gravvårdarna är ryggställda
och vända mot öster eller väster med rygghäckar av liguster. Ett fåtal gravplatser har tagits i
bruk.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är stående låga gravvårdar av grå eller röd granit. I urngravskvarteret finns ett
par naturstenar. De yngsta gravvårdarna har ofta ett personligare uttryck och gravplatserna är
dekorerade med blommor, ljus, leksaker med mera. Den äldsta gravvården, från 1995, finns i
kvarter 11. Titlar saknas helt och den dödes hemort anges på ett mindre antal gravvårdar.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1855-59 som ersättning för en medeltida stenkyrka. Ritningarna, som upprättades av en byggmästare Nordström från Kalmar, blev på ÖIÄ omarbetade av Johan Fredrik Åbom. Som ledare för bygget omtalas en byggmästare Olander. Kyrkan invigd den 20 november 1858 av kontraktsprost Aron von Sydow.

PLAN OCH MATERIAL - rektangulärt kyrkorum med tresidig korabsid i öster. Sakristia i norr och torn i väster. Ingång genom tornet och mittportal på sydsidan. Separat ingång till sakristian. Murarna, uppförda i natursten och tegel, är spritputsade med slätputs på omfattningarna, listerna och hörnpartierna. De spritputsade partierna är avfärgade i en svagt gulaktig ton, de slätputsade i vitt. Färgsättningen återgår på ursprunglig avfärgning. Plåttak, ursprungligen skiffertak.

EXTERIÖR - Tidstypisk blandstil med insmugna nygotiska stildrag i form av spetsbågiga fönster med därtill hörande nygotiska stildrag i form av spetsbågiga fönster med därtill hörande nygotisk fönsterspröjsning, mittrisalit, som höjer sig över takfoten med spetsbågig avslutning, tornspira mm. Även tornportalens vitputsade omfattning avslutas med ett gavelparti. Rosettfönster på tornets västfasad och smala blindfönster på kyrkobyggnadens västgavlar. Utförandet följer 1854 års approberade ritning förutom att tandsnittslisterna under takfoten aldrig tycks ha kommit till utförande. Kyrkans exteriör är sannolikt oförändrad sedan byggnadstiden frånsett byte av takmaterial.

INTERIÖR - Även interiören präglas av övergången från nyklassicismen till nygotiken. Istället för tunnvalv täcks kyrkorummet av ett trågvalv. Altartavlan "Kristus och kvinnorna vid graven" är utförd av Johan Zacharias Blackstadius 1860. Såväl altartavlans omfattning i försiktig nygotik som predikstolen återgår på Åboms nybyggnadsritning. Väggarna bakom nummertavlorna artikuleras av rektangulära, i putsen förhöjda partier dekorerade med fyrpass i hörnen och nedsänkta spetsbågiga fält i mitten. Även väggdekorationerna återgår på nybyggnadsritningen. Ny sluten bänkinredning från 1954. Läktaren är från 1954, men utförd enligt den ursprungliga. Diskret läktarunderbyggnad. Orgelfasad från 1955 ritad av Gösta Gerdsiö.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kyrkogårdens historik
Förlösa kyrkogård torde vara från 1200-talet men hur kyrkogården gestaltade sig då vet vi
inget om. J Rhezelius avbildade kyrkan 1634, vilken är den första kända avbildningen. På
ritningen syns kyrkan och kyrkogården avbildade från söder. Runt om kyrkogården fanns en
gärdesgård uppförd. Söder om kyrkan på kyrkogården har han ritat små triangelformade
vårdar. I det nordvästra hörnet har Rhezelus avbildat en liten byggnad som ser ut att vara
uppförd i trä. Sannolikt är det de magasin som ersattes med en ny byggnad på 1700-talet. På
andra sidan kyrkan i det nordöstra hörnet är en klockstapel, en så kallad Mörestapel, avbildad.
Förmodligen försvann klockstapeln i och med att den nya kyrkan med torn uppfördes. Två
klockor som tidigare hängde i stapeln hänger nu i kyrkans torn. Den ena klockan har årtalet
1642 ingjutet och den andra 1687.

År 1710 härjade pesten i Förlösa och mer än ¾ delar av befolkningen dog. De avlidna
begravdes, på kyrkogården, nattetid och utan kistor. År 1711 efter det att pesten upphört
fylldes hela kyrkogården upp med grus, upp till 1 alns höjd.

Det finns tre lantmäterikartor över Förlösa kyrka och kyrkby. Den första är en avmätning från
1713 som visar en rektangulär kyrkogård runtom kyrkan. Vid den här tiden gick en väg på
den östra och en på den västra sidan om kyrkogården. Nästa karta är från 1795. Kyrkogården
uppvisar nu en något oregelbundet kantig form. En liten byggnad verkar vara uppförd i eller
intill den västra muren. Vägar fanns på den här kartan utritat både öster och väster men även
söder om kyrkogården. Den yngsta av de tre kartorna är från 1856 och då var både kyrkan och
bårhuset utmärkt på kartan, liksom prästgården norr om och skolan söder om kyrkogården.
Den östra vägen var utritad i likhet med den södra men den på den västra sidan om
kyrkogården saknas. Det visar på att vägnätet runt om kyrkan har förändrats ett antal gånger.

I ett protokoll från november 1772 bestämdes att man skulle bygga ett nytt materialhus med
ny grund. Det gamla stod på en annan plats, troligen längre norrut, än den nu planerade. År
1793 beslöts att det nya magasinet skulle vara 12 alnar långt och 9 alnar brett inom murarna
och skulle byggas av sten. Murarmästare Törnberg ritade och färdigställde huset medan Pär
Nilsson från Olofsböle lade grunden. 1794 stod sockenmagasinet färdigt i kyrkogårdens
sydvästra hörn och kom att användas som bland annat sädesmagasin fram till 1874. På en
avmätningskarta från 1795 avbildades en byggnad i den sydvästra delen. det bör vara det då
nyligen uppförda magasinet.

Söder om kyrkan hade Mossebo och Ramneryd sina kyrkstallar och Årtebäck hade sina norr
om kyrkan. Dessa är idag försvunna.

På en teckning utförd av N. I Löfgren på 1820-talet syns en bogårdsmur runt om kyrkan, en
vacker vitmenad mur under tegeltak, försedd med små prydliga portaler. I det nordvästra
hörnet avbildas en ingång med portstolpar försedda med tälttak och knopp. Mellan stolparna
var en dubbelgrind. Det verkar också ha varit en öppning i murens östra del och det bör
sannolikt vara samma ingång som finns där idag. Nordost om kyrkans torn var en klockstapel
uppförd. Ett antal träd var planterade på kyrkogården. Sockenstugan avbildades inte på
teckningen.

År 1884 utvidgades kyrkogården och marken togs från prästgården. Utvidgningen gjordes åt
nordväst, norr och öster. Den del av kyrkogårdsmuren som inte är vitkalkad på insidan utgör
troligen spår efter den utvidgning som gjordes.1917 kom kvarteren precis norr om kyrkan till.

På ett flygfotografi över kyrkan och kyrkogården 1935 var den västra delen på södra sidan
anlagd med grusgravar. Öster om det området verkar vara insått med gräs. På fotografier,
tagna över den södra sidan om kyrkan, 1937, hade flera gravvårdar omgärdningar i form av
låga häckar och gravkullar av murgröna. Två korsformiga gravårdarna var gjorda av trä och
målade vita, var också placerade här.

I artikeln Kyrkväktare vid Förlösa kyrka i boken Förlösa socken nämns att när Albin
Karlsson 1938 påbörjade sitt jobb som vaktmästare så hade lieslåttern på kyrkogården kommit
att nästan försvinna utvecklingen gick istället mot mer öppna grusplaner och murgrönekullar.

1940 ville man förvandla gamla sockenmagasinet i kyrkogårdens sydvästra hörn till bårhus
och arkiv. Ombyggnadsförlaget var uppgjort av en lokal byggmästare. Byggnadsstyrelsen och
Riksantikvarieämbetet menade att förslaget skulle omarbetas och att bårhuset borde förses
med uppvärmningsanordning. I samband med omarbetningen föreslog styrelsen att
församlingen skulle låta undersöka huruvida det utan olägenhet skulle vara möjligt att
anordna en ingång både till arkivet och till bårrummet från ett gemensamt förrum, varigenom
en ny dörröppning inte skulle behöva tas upp. Denna lösning skulle enligt styrelsens mening
vara bättre. Planen godkändes 1940 men då andra världskriget utbröt avbröts planerna
tillfälligt. Under kriget användes magasinet som skyddsrum för de två skolorna nära kyrkan.
Taket var vid den här tiden fortfarande belagt med ekspån men diskussioner fördes om man
skulle byta ut ekspånet mot tegel eller furuspån. Taket är idag fortfarande klätt med spån.
1947 togs planerna på ombyggnad åter upp och det finns ett brev från Ärland Noreen,
Kungliga byggnadsstyrelsen, där man säger att styrelsen inte motsätter sig ett upptagande av
en ingång på byggnadens östra fasad istället för den norra fasaden. Det var kyrkoherde Erik
Wallien som bad att få flytta ingången till den östra sidan då det norr om magasinet fanns
välskötta familjegravar som skulle ha blivit berörda om öppningen gjorts i norr. En dörr togs
upp i den östra fasaden.

Ytterligare flygfotografier finns tagna år 1947 och 1950. Vid den här tiden var det fortfarande
grusgravar i den sydvästra och den sydöstra delen av kyrkogården. Även norra delen av
kyrkogården skymtas på bilderna också där var gravplatserna belagda med grus. Likaså ser
gravplatserna på delar av det östra området ut att ha, olika omgärdningar av till exempel
häckar och vissa ser också ut att vara grusbelagda.

År 1949 gjordes en enkätundersökning på initiativ av Växjö stift. Församlingarna fick svara
på några frågor om sina kyrkogårdar. Svaren från Förlösa församling beskrev något om hur
kyrkogården då var planerad. Kyrkoherden S Wallin berättade i sina svar att kyrkogården var
planterad med både träd och buskar och då främst med lind, lönn, buxbom och tuja.
Gravplatserna var i regel belagda med grus och gravvårdarna var av granit. Den äldsta
gravvården var vid den här tiden från 1840. När det gäller inskriptioner på gravstenar berättar
Wallin att de oftast angav information om den avlidnes födelse- och dödsår samt gårdsnamn,
dock mer sällan bibelord.

En ny kyrkvaktare började år 1970 vid Förlösa kyrka, Evert Gustavsson. Det var under hans
tid som de sista öppna grusplanerna såddes in med grus. Ett kvarter på norra sidan av kyrkan
sparades dock till minne av en svunnen kyrkogårdskultur.

År 1971 upprättades en plan till nyplantering på kyrkogården enligt förslag från Arne
Hernborg, K-konsult, Kalmar. Riksantikvarieämbetet godkände förslaget men menade att
några av de föreslagna nya gravplatserna som angränsade till entréplanen framför vapenhuset
i väster borde utgå. Detta skulle ge en mjukare övergång mellan entréplanen och gravkvarteret
söder om detta. Om detta hörsammades eller ej är oklart.

1982 köpte man mark av Förlösa 2:1 och Förlösa 2:2. Båda dessa markområden förefaller ha
varit samfällda. En del områden ska redan tidigare ha brukats av kyrkogården men nu blev det
formellt. Utvidgningen gjordes i norr. 1993 gavs tillstånd och anlades en minneslund i östra
delen av den på 1980-talet tillkomna delen av kyrkogården. Vem som ritar den är dock inte
känt.

Länsstyrelsen gav 1995 församlingen tillstånd att lägga igen och med gräs så in delar av det
grusgravskvarter, kvarter 5, som sparats precis norr om kyrkan. Tillståndet gällde endast den
västra delen av de i ansökan markerade gravkvarteret. Grusade gångar och ytor, gravramar av
buxbom samt häckar och planteringar i övrigt skulle bibehållas och kompletteringsplantering
skulle ske med buxbom.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Landsarkivet i Vadstena: Hylanders kyrkogårdsinventering från 1949
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Förlösa socken , En hembygdsbok
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996
Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se
Muntlig uppgift kyrkvaktmästare Staffan Karlsson