Väster Tuna kapell

Byggnaden är ett rektangulärt långhus, om 19 x 10,5 meter, med rak avslutning i öster mot koret. Plantypen är enskeppig och byggnaden är uppförd som salkyrka.

Ingången är förlagd till västra gaveln som även har två rundbågiga fönster, samt ett rosettföns-ter över porten. Korgaveln i öster hade ursprungligen samma fönsteruppsättning dock med tre rundbågiga fönster. I samband med 1933-års restaurering igenmurades korets mittfönster likaså rosettfönstret på insidan. Samtidigt murades övriga korfönstren i nedre delen, och minskades därmed i storlek. Långsidorna fick fem fönsteraxlar med rundbågiga fönster. De vitmålade träfönstren har rutindelning med spröjsar och glasrutor av klarglas. Fönsterbänkarna är utvändigt täckta med plåt. Ytterdörren i västra gaveln, en brunmålad pardörr med speglar, är troligen ursprunglig.

Stommen är uppförd av murtegel och ytskikten har beklädnad av rött fasadtegel i dekorativa uppställningar som löpande bågfriser och lisener samt tegelfriser under takfoten. Fasadteglet är murat i blockförband. Teglet till bygget slogs och brändes vid lilla tegelbruket i Grefva. Murarna är uppförda på en sockel av huggen gråsten, som även utgör materialet till trappan framför ingången.

Kyrkan har sadeltak täckt med svartmålad slätplåt. Över västra gavelnocken uppfördes en öppen och korskrönt takryttare, i svart plåt. Den bär kyrkans ursprungliga klocka. Västra gaveln pryddes ursprungligen med tre kors, en på taknocken och en på varje fallände.

Kyrkan uppfördes ursprungligen med öppna, till större del synliga takstolar utan takbjälklag. Mörkfärgade takstolstassar, högben och hanbjälkar bidrog till rummets utsmyckning och kontrasterade mot den vita takpanelen. Väggytorna putsades invändigt, och målades liksom takpanelen i vitt.

Det ursprungliga brädgolvet är bevarat. Det består av ett skurgolv vars brädor härstammar från byggnadsställningen. Brädorna har av oförklarliga skäl lagts något snedvinklade, utom i koret.
Korgaveln hade ursprungligen tre rundbågiga fönster samt, ovanför mittfönstret, ett rosettfönster med glasmålning föreställande Sankta Veronicas svetteduk. Rosettfönstret i västra gaveln är bevarad.
Den ursprungliga sakristian låg i nordvästra hörnet av kyrkorummet, intill altaret. Den bestod av en enkel skärmvägg. Nya sakristian är inredd norr om ingången, under orgeln.

I samband med renoveringen 1933 ändrades kyrkorummets karaktär på ett betydande sätt. Det nuvarande tunnvalvet (treklövervalv) är en träkonstruktion med böjda skivor av trätex som uppsattes under de tidigare synliga takstolarna (se äldre fotografi).

I koret igenmurades fönsteröppningarna i korgavelns mittaxel, medan sidofönstren minskades. Framför det igensatta mittfönstret uppsattes en stor altartavla. Det är troligt att även läktaren ändrades i samband med renoveringen.

Inredning och inventarier
Ursprungligen inreddes kyrkan med läktare ovanför porten i väster. Under läktaren uppfördes ett vindfång med innerdörr. Sammanlagt fanns i salen och på läktaren 500 bänkplatser, men antalet reducerades senare till 300.

Kyrkans läktare, bänkar, altare, altarring, dopfunt och predikstol var ursprungligen målade med ljusbrun kulör. Färgsättningen ändrades senare i samband med renoveringarna, först 1933 och senare 1964. Vid senaste renoveringen fick altarring, predikstol, dopfunt och läktare sin nuvarande marmorerade dekor, medan färgen på nummertavlan och bänkarna avlägsnades.

Korets karaktär och inredning ändrades i samband med restaureringen 1933. Korfönster ändrades eller igenmurades och ovanför altaret uppsattes nuvarande altartavla, som är målad av Fredrik Westin och skildrar korsfästelsen. Samtidigt avlägsnades skärmväggen till sakristian, intill altaret. Bänkinredningen bytes ut mot nuvarande. Från samma renovering härstammar den daterade nummertavlan. Predikstolen, altarringen och läktaren karakteriseras av stilblandningar.

Kyrkan hade ursprungligen endast en liten kororgel. En större orgel, en Ceciliaorgel om 12 stämmor installerades 1946 på läktaren i väster. I samband med renoveringen av kyrkan på 1960-talet flyttades orgeln norr om läktaren, som på detta sätt förlängdes i samma riktning. Orgelverket restaurerades 1975.

Inredningens nuvarande karaktär, bl.a. klövervalven, är i huvudsak resultat av den genomgri-pande restaureringen från 1933 samt av ytterligare ändringar på 1960-talet.

Tanken på ett kyrkobygge i Väster Tuna började växa fram kring mitten av 1800-talet. Huvudorsaken var avståndet till Stora Tuna kyrka och tidvis svår framkomliga vägar. Inledningsvis planerades ett anspråkslösare bönhus, men viljan och uppoffringar möjliggjorde uppförandet av en kyrka.
Beslut om byggnationen togs i april 1883 vid ett möte med Väster Tuna byamän. Kyrkan uppfördes mellan 1885 och 1888 i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens regi, men överläts 1918 till Stora Tuna församling: Den blev därefter kapell under moderkyrkan i Stora Tuna.

Källor och litteratur
Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Ericson, Klas; 1988. Väster Tuna kapell, 1888-1988 : 100 års jubileum 28 augusti 1988.
Äldre fotografi som visar kyrkans interiör, kort efter invigningen. Finns i kyrkan.
Kyrkoregistret. RAÄ
Styrbjörn, Inger. 1992. Väster Tuna. Uppsats i kyrkohistoria, Uppsala Universitet.